Men just ja!
Åter till kanelen! Herrejösses alltså om man ska äta 6 g om dagen!
En sån här burk innehåller 43 g. Ska jag sätta i mig den på en vecka???
Tjing!
En sån här burk innehåller 43 g. Ska jag sätta i mig den på en vecka???
Tjing!
På kanelen...
Forskning har ju visat att kanel har en gynnande effekt på blodsockret. Bla en studie som jag läst om visade att diabetiker som åt 6 g kanel varje dag hade ca 20% lägre fasteblodsocker, dessutom visade sig kryddan ha en god effekt på blodfetterna om jag inte minns fel.
Jag älskar när det kommer sådana här nyheter, när man naturligt kan påverka sjukdomen utan att tillsätta mer medicin=)
Nu är det ju tyvärr så att många livsmedel man har kanel på för att förhöja smaken är söta och kolhydratsrika, Risgrynsgröt, äpplen, paj osv... Jag vill ju inte kompensera sänkningen med att äta sötare mål så då undrar jag: Äter ni kanel? Märker ni skillnad? Vad har ni kanelen på?
Jag brukar ha den på äpple men skulle vilja ha kanel till varje måltid. Men å andra sidan känns inte lax med kanel som en god måltid;)
Ha en bra lördag!
Tjing!
Jag älskar när det kommer sådana här nyheter, när man naturligt kan påverka sjukdomen utan att tillsätta mer medicin=)
Nu är det ju tyvärr så att många livsmedel man har kanel på för att förhöja smaken är söta och kolhydratsrika, Risgrynsgröt, äpplen, paj osv... Jag vill ju inte kompensera sänkningen med att äta sötare mål så då undrar jag: Äter ni kanel? Märker ni skillnad? Vad har ni kanelen på?
Jag brukar ha den på äpple men skulle vilja ha kanel till varje måltid. Men å andra sidan känns inte lax med kanel som en god måltid;)
Ha en bra lördag!
Tjing!
Ännu en hypoklykemi...
Vaknade med 3,8 mmol...Bara att hoppa upp och trycka i sig något, stressade iväg två något trötta pojkar till skolan och satte mig att skriva en lista på vad vi skulle handla, det ekade nämligen ganska tomt här hemma igen. Göööör vi inget annat än äter??!!
När listan var klar och jag påklädd (undrar om Storis taxichaufförer tycker det är fröjdsamt att jag lämnar ut honom med orkanfrilla och pyamas??) så kom jag på att till juicen, mackan och russinen jag åt vid känningen tryckte jag inte i mig något insulin alls. Jag behöver en liten dos direkt när jag vaknar för att inte stiga. Oftast tar jag 0,5 E innan jag kliver ur sängen men inte när jag är låg. Jaja, summa summarum blev att jag tog ett skutt upp till 13 mmol. Korrigerade det och under handlingen så sjönk jag naturligtvis. Dags att räkna ut insulinkänslighetsfaktorn och kolhydratsfaktorn igen alltså!
Nu står lunchen i ugnen, fläskkarre med sambal oeleksås och fullkornsris blir det idag. Hungrig som en varg är jag också=)
Vad gör ni en tisdag som denna?
Tjing!
När listan var klar och jag påklädd (undrar om Storis taxichaufförer tycker det är fröjdsamt att jag lämnar ut honom med orkanfrilla och pyamas??) så kom jag på att till juicen, mackan och russinen jag åt vid känningen tryckte jag inte i mig något insulin alls. Jag behöver en liten dos direkt när jag vaknar för att inte stiga. Oftast tar jag 0,5 E innan jag kliver ur sängen men inte när jag är låg. Jaja, summa summarum blev att jag tog ett skutt upp till 13 mmol. Korrigerade det och under handlingen så sjönk jag naturligtvis. Dags att räkna ut insulinkänslighetsfaktorn och kolhydratsfaktorn igen alltså!
Nu står lunchen i ugnen, fläskkarre med sambal oeleksås och fullkornsris blir det idag. Hungrig som en varg är jag också=)
Vad gör ni en tisdag som denna?
Tjing!
Världsdiabetesdagen!
Idag är världsdiabetesdagen eller world diabetes day=) Dagen då denna sjukdom uppmärksammas världen över.
För mig är ju varje dag en diabetesdag men kanske en sådan här dag kan få någon annan att få insikt om diabetes. Varje litet strå av kunskap är en vinst för oss som lever med sjukdomen.
Jag upmärksammade dagen med att vakna med hypoklykemi (lågt blodsocker). Det ordnade sig med en mysig frukost med familjen.
Äntligen har vi fått till det med att Storis ska få taxiresor till skolan istället för buss nu när han har gipset. det var inga som helst problem att få det beviljat via försäkringen har har genom skolan men att hitta ett taxibolag som kunde ta på sig uppgiften var desto svårare. Hela förr veckan höll vi på att ringa runt innan vi hittade ett bolag som kunde. Nu är det ordnat iallafall så det känns skönt. Bara jag som gjort misstagt att beställa bilen samtidigt som jag står och lämnar Mini på skolbussen, inte så smart.
Hoppas ni får en finfin dag!
Tjing!
Nu ska jag svära...
(blunda om ni inte vill läsa)
Helvete vilken jävla skitnatt!!!! Så där...nu är frustrationen ute.
Beskrivning i korthet:
23:00 Läggdags bs:4,8
23:30 bs 3,7 (russin, somnar)
01:00 bs 1,8 (skakig som bara den, russin, lite matrester och några godisar. Stänger av pumpen och somnar utan att komma ihåg att starta den igen!)
03:00 bs HIGH, alltså över 33 mmol. (kräks, dricker typ 3 liter vatten och ger mig en stor dos insulin och somnar)
05:00 bs 2,4...(russin och somnar om)
Jamensåatt...det är bara att kavla upp ärmarna och börja om då. Nu ska jag åka och träna hund, bs ligger på 16 och jag tänker inte ens korrigera det förrän jag vet hur mycket träningen sänkte värdena.
Ha en najs söndag och glöm inte att krama på era pappor=)
Tjing!
Helvete vilken jävla skitnatt!!!! Så där...nu är frustrationen ute.
Beskrivning i korthet:
23:00 Läggdags bs:4,8
23:30 bs 3,7 (russin, somnar)
01:00 bs 1,8 (skakig som bara den, russin, lite matrester och några godisar. Stänger av pumpen och somnar utan att komma ihåg att starta den igen!)
03:00 bs HIGH, alltså över 33 mmol. (kräks, dricker typ 3 liter vatten och ger mig en stor dos insulin och somnar)
05:00 bs 2,4...(russin och somnar om)
Jamensåatt...det är bara att kavla upp ärmarna och börja om då. Nu ska jag åka och träna hund, bs ligger på 16 och jag tänker inte ens korrigera det förrän jag vet hur mycket träningen sänkte värdena.
Ha en najs söndag och glöm inte att krama på era pappor=)
Tjing!
På banan igen...
Blodsockret är åter nere på normala nivåer. Dock är jag fortfarande sjuk så basalen är fortfarande höjd. Har legat under 8 mmol hela dagen iaf, inbillar mig att jag blir frisk fortare om jag lyckas hålla nere värdena lite.
Herregud! Jag sov till klockan 15.00 idag! Som en tonåring=) Så länge har jag inte legat i sängen på många år. Sovmorgon för mig är att få sova till 08, ha ha ha!
På tal om något helt annat så pågår det ett samarbete mellan Barndiabetesfonden, läkemedelsföretaget Eli Lilly och Stockholms Auktionsverk.
En nätauktion där intäckterna går till Barndiabetesfonden! Länk här!
Ha en skön kväll, själv ska jag ta en dusch och se lite på TV innan jag åter ska försöka sova.
Tjing!
Herregud! Jag sov till klockan 15.00 idag! Som en tonåring=) Så länge har jag inte legat i sängen på många år. Sovmorgon för mig är att få sova till 08, ha ha ha!
På tal om något helt annat så pågår det ett samarbete mellan Barndiabetesfonden, läkemedelsföretaget Eli Lilly och Stockholms Auktionsverk.
En nätauktion där intäckterna går till Barndiabetesfonden! Länk här!
Ha en skön kväll, själv ska jag ta en dusch och se lite på TV innan jag åter ska försöka sova.
Tjing!
Lååånga dagar!
Det är riktigt långsamma dagar tycker jag när det är så grått. Jag längtar efter en långpromme med hundarna men så länge höfterna är inflammerade får jag vackert ta det lugnt.
I natt hade jag lågt blodsocker hela natten, jag åt ett rejält mellanmål innan jag la mig men när jag kollade sista vändan innan jag somnade låg jag på 4,8 mmol. Vaknade vid 03 och hade 2,8 mmol, åt russin och somnade om. Låg igen vid 05, russin igen (orkade inte göra något ordentligt) och hade 4,4 mmol när jag gick upp. Fy vad man är trött efter en sån natt.
Det positiva är väl att trenden med höga bs har vänt nu. Jag verkar inte vara resistent längre så nu kan jag ta tag i att göra inställningarna om någon dag=)
Idag ska jag försöka roa Storis och Mini. Svårt med en gipsad unge och en som är så uttråkad att han far omkring i huset som en orkan och ställer till trubbel...Mini skulle behöva ut och springa av sig ordentligt och Storis skulle behöva ut och få frisk luft. Ingen bra ekvation precis!
Hoppas ni får en mysig lördag!
Tjing!
I natt hade jag lågt blodsocker hela natten, jag åt ett rejält mellanmål innan jag la mig men när jag kollade sista vändan innan jag somnade låg jag på 4,8 mmol. Vaknade vid 03 och hade 2,8 mmol, åt russin och somnade om. Låg igen vid 05, russin igen (orkade inte göra något ordentligt) och hade 4,4 mmol när jag gick upp. Fy vad man är trött efter en sån natt.
Det positiva är väl att trenden med höga bs har vänt nu. Jag verkar inte vara resistent längre så nu kan jag ta tag i att göra inställningarna om någon dag=)
Idag ska jag försöka roa Storis och Mini. Svårt med en gipsad unge och en som är så uttråkad att han far omkring i huset som en orkan och ställer till trubbel...Mini skulle behöva ut och springa av sig ordentligt och Storis skulle behöva ut och få frisk luft. Ingen bra ekvation precis!
Hoppas ni får en mysig lördag!
Tjing!
Du vet att du är diabetiker när...
* det smattrar av testremsor i dammsugaren när du städar.
* de flesta kläder samt lakan har mystiska röda prickar.
* en banan inte längre är en banan utan 20 g kolhydrater.
* ordet hög i en diskussion sannolikt inte handlar om knark utan om glukosvärden.
* du knallar ut ur apoteket med påsar i samma mängd som när en 8-barnsfamilj storhandlar.
* du gör segerdansen av 5,4.
* vitt bröd, pasta, ris och potatis ibland behandlas som din värsta fiende.
* du jublar om blodsockerkurvan för dagen är jämnare än börsen.
* du har en handväska stor nog att rymma en banan, blodsockerväska, sprutor/pumptillbehör samt allt det där vanliga.
Ett utkast jag skrev i somras men aldrig publicerade=)
Tjing!
* de flesta kläder samt lakan har mystiska röda prickar.
* en banan inte längre är en banan utan 20 g kolhydrater.
* ordet hög i en diskussion sannolikt inte handlar om knark utan om glukosvärden.
* du knallar ut ur apoteket med påsar i samma mängd som när en 8-barnsfamilj storhandlar.
* du gör segerdansen av 5,4.
* vitt bröd, pasta, ris och potatis ibland behandlas som din värsta fiende.
* du jublar om blodsockerkurvan för dagen är jämnare än börsen.
* du har en handväska stor nog att rymma en banan, blodsockerväska, sprutor/pumptillbehör samt allt det där vanliga.
Ett utkast jag skrev i somras men aldrig publicerade=)
Tjing!
Ser inte handen framför mig!
Så grått och dimmigt är det här idag, jag blir så seg av sånt väder sen har jag ju heller inte fått promenera pga höfterna och då degar jag ihop på en gång.
Effekten av stress och stillasittande är mycket mer insulin, 33% mer/dag för att vara exakt=/
Vad man är beroende av tekniska prylar i dagens läge. Vår dator har krånglat som attan ett par dagar och man känner sig fasen naken utan. Vi har inte ens en telefonkatalog hemma nu för man kan ju kolla allt på datorn...tills den inte funkar, ha ha ha! Men nu ska den vara i fas igen.
Ikväll går Hunken på sitt helgnattskift så jag har en helg med grabbsen framför mig, dock ska jag jobba mellan 07 och 17 imorgon så då ska de vara hos morfar. Undrar hur pigg jag kommer att vara efter det passet??!!
Jag gillar att det är höstlov nu iaf, det betyder en aning mindre stress iallafall.
Igår när jag skulle gå och sova pep det i pumpen. Låg reservoarvolym. Så typiskt när man ska gå och sova, man ska ju egentligen inte byta direkt innan läggdags eftersom det är ganska viktigt att kolla så att det inte har blivit något knas under bytet men jag lyckas alltid med att vara tvungen till natten=) Nu gick det bra, vaknade med 7,2 mmol så det har funkat perfa under natten. Något som jag också märker är att insulinet verkligen tappar effekt runt 3:e dagen man har det i pumpen, när man sen byter till nytt så får man en sjujäkla effekt av det nya fräscha insulinet. Det gäller att vara försiktigare med doserna då=)
Nu kaffe!
Ha en bra dag!
Tjing!
Effekten av stress och stillasittande är mycket mer insulin, 33% mer/dag för att vara exakt=/
Vad man är beroende av tekniska prylar i dagens läge. Vår dator har krånglat som attan ett par dagar och man känner sig fasen naken utan. Vi har inte ens en telefonkatalog hemma nu för man kan ju kolla allt på datorn...tills den inte funkar, ha ha ha! Men nu ska den vara i fas igen.
Ikväll går Hunken på sitt helgnattskift så jag har en helg med grabbsen framför mig, dock ska jag jobba mellan 07 och 17 imorgon så då ska de vara hos morfar. Undrar hur pigg jag kommer att vara efter det passet??!!
Jag gillar att det är höstlov nu iaf, det betyder en aning mindre stress iallafall.
Igår när jag skulle gå och sova pep det i pumpen. Låg reservoarvolym. Så typiskt när man ska gå och sova, man ska ju egentligen inte byta direkt innan läggdags eftersom det är ganska viktigt att kolla så att det inte har blivit något knas under bytet men jag lyckas alltid med att vara tvungen till natten=) Nu gick det bra, vaknade med 7,2 mmol så det har funkat perfa under natten. Något som jag också märker är att insulinet verkligen tappar effekt runt 3:e dagen man har det i pumpen, när man sen byter till nytt så får man en sjujäkla effekt av det nya fräscha insulinet. Det gäller att vara försiktigare med doserna då=)
Nu kaffe!
Ha en bra dag!
Tjing!
Ska vi reda ut begreppen?
Jag har suttit och filat på ett utkast ganska många dagar för att det ska bli tydligt och bra. Ok, vi pratar diabetes.
Hur många gånger stöter man inte på riktigt korkade och sårande kommentarer av folk som tror sig veta allt? Kan du äta det där? Har du lågt, då kanske du ska ta insulin? Dör du av godis? Det är bara några av kommentarerna jag mött genom åren.
Det finns några ord och uttryck som jag ogillar starkt att de används i just min diabetessituation. Jag tänker skriva ned dem här och det vore himlans roligt om ni återkopplade och skriver era tankar kring orden. Fyll gärna på med andra ord ni inte gillar.
1. Sköta sig-ja, vad ska man säga mer än att i mina ögon är det uttrycket som skuldbelägger både den med diabetes samt eventuella föräldrar som kämpar som djur för sina barn. Har hört det otaliga gånger inom sjukvården, dock inte på min diabetesmottagning.
2. Diabeteskost- hmm, vad jag vet äter jag precis samma mat som vem som helst. Vad är diabeteskost??
3. Diabetiker-iallafall när det används för att beskriva mig som person. Jag är Hanna, inte diabetikern. Inte går jag och säger:-Du, allergikern! eller:-Du, Astmatikern!
Så, tre ord blev det!
Tyck och fyll på=)
Ha en bra helg!
Tjing!
Hur många gånger stöter man inte på riktigt korkade och sårande kommentarer av folk som tror sig veta allt? Kan du äta det där? Har du lågt, då kanske du ska ta insulin? Dör du av godis? Det är bara några av kommentarerna jag mött genom åren.
Det finns några ord och uttryck som jag ogillar starkt att de används i just min diabetessituation. Jag tänker skriva ned dem här och det vore himlans roligt om ni återkopplade och skriver era tankar kring orden. Fyll gärna på med andra ord ni inte gillar.
1. Sköta sig-ja, vad ska man säga mer än att i mina ögon är det uttrycket som skuldbelägger både den med diabetes samt eventuella föräldrar som kämpar som djur för sina barn. Har hört det otaliga gånger inom sjukvården, dock inte på min diabetesmottagning.
2. Diabeteskost- hmm, vad jag vet äter jag precis samma mat som vem som helst. Vad är diabeteskost??
3. Diabetiker-iallafall när det används för att beskriva mig som person. Jag är Hanna, inte diabetikern. Inte går jag och säger:-Du, allergikern! eller:-Du, Astmatikern!
Så, tre ord blev det!
Tyck och fyll på=)
Ha en bra helg!
Tjing!
Den nakna sanningen
Jag har funderat nu under förmiddagen om jag ska skriva detta inlägg eller inte...
Baksidan av att ha typ1 och barn kanske?
Många baksidor av denna sjukdom finns ju som sagt men det jag kan uppleva som allra värst är när man måste pådyvla andra sin svaghet (i mitt fall diabetes). Jag har skrivit det förr men det kan inte påtalas för många gånger att det finns en drift hos mig att "vara som andra" och att "klara mig själv". Jag avskyr att behöva avbryta möten, aktiviteter och annat för att sjukdomen knackar en på axeln. Att andra ska behöva anpassa sig till min sjukdom. Är det en utopi? Att aldrig behöva ta hjälp eller låta andra få veta hur man mår?
I min ungdom berättade jag inte för alla att jag hade diabetes. Varför? Jag ville inte sticka ut. Vissa vuxna blev oroliga över mig när jag berättade och lindade in mig i bomull. Jag ville bli behandlad precis likadant som mina kompisar. Det där är riktigt illa för jag hamnade i situationer ett flertal gånger där jag satte vuxna i min närhet på pottkanten. Jag har "tuppat av" några gånger under tonårstiden och skrämt slag på vissa lärare och föreningledare som jag hållit utanför min sjukdom. Det var inte snällt mot dem och idag kan jag fortfarande känna styng av dåligt samvete när jag tänker på det.
Idag talar jag om det för alla på jobbet, på klubbar osv. Det är inte ok att utelämna den infon tycker jag.Hunken är väl insatt i detta och han är en stöttepelare och ett stort stöd. Han har fingertoppskänsla för när han kan kliva in och hjälpa och är fruktansvärt bra på att låta mig lösa det mesta själv trots att det ibland kliar i fingrarna på honom att ta över när jag mår kass.
Mina barn då? Jag har givit dem den info de kan hantera för sin ålder. Storis frågar mycket och han får svar på allt. Han är intresserad av hur det fungerar=) Mini vet att när mamma har känning ska hon äta. Jag hänger inte upp något ansvar på barnen alls. Eller, inte helt sant. Jag ber dem ibland hämta något att äta om jag ligger riktigt lågt. En gång missade Storis en träning när jag fick känning och slut på dextro i bilen. Sånt händer och jag har insett att det inte går att ha det just på något annat vis. Båda vet att om mamma inte är kontaktbar ska de ringa 112 och säga att jag har diabetes. Tack och lov har det aldrig hänt.
Det som jag ska komma till är just detta med akuta situationer. Jag har alltid tidigare kännt i god tid när bs är på väg ner. Tidigt, utan någon fara på taket har jag kännt mina känningar.
Nu, med neuropatin i bagaget är det tydligen inte lika självklart. Man reagerar inte lika snabbt helt enkelt.
Igår var en sjukt fullbokad dag för att vara mig. Jobb mellan 7-12. Försov mig naturligtvis och fick inte i mig frukost förrän en bit efter 8. Bs låg i botten kan jag säga. Jobbade en del fysiskt på arbetet så vid 12 var jag tillbaka på botten i bs. Kastade i mig en banan och åkte hem och slängde i mig en bit lax och lite sallad. Tog emot Mini, städade och lagade en paj. Kastade i mig en liten bit av pajen till middag och sedan åkte jag med Storis på skytte. Medans han var där åkte jag till en kompis och lekte med hennes lilla illbatting till 1-åring en timma. Hastade och handlade, hem, läxor, duschar, packning av skolväskor, tvätt och läggning av barn. Låg pressat i bs hela dagen (runt 4 mmol).
Hunken jobbar natt denna vecka så vid 21 åkte han iväg. Vid 21.30 gjorde Storis sig klar för kvällen. När jag skulle följa honom upp så lydde inte mina ben. Kände då hjärtklappningen, svetten och oron komma, känningen är ett faktum!
Benen krampade, det såg ut som de fick elektriska stötar gång på gång. Storis ser rätt orolig ut och frågar om han ska hämta något. Jag sluddrar att ja, vad som helst. Yoghurt och kalaspuffar kommer han med men då är käkarna låsta på mig, jag krampar i hela kroppen! Jag kan inte få in något i munnen och funderar starkt på om det här är gången vi ska ringa 112?
I mitt huvud skulle jag vara medvetslös innan ambulansen skulle vara här så jag ber Storis i ett sista försök att hämta ett stort glas juice. Efter en liten stund lyckas jag sippa i mig lite juice med ett sugrör, efter ytterligare en stund lyckas jag hälla i mig hela glaset, kramperna har slutat.
Jag känner lättnaden komma och kan kolla bs. Jag hade efter ett gigantiskt glas med juice och yoghurten med puffar ett bs på 2,0 mmol!! Hur lågt var det innan??!!
Igår var det här Storis vardag. Det ger mig enormt dåligt samvete. Han blev orolig och blev tvungen att ta på sig ett ansvar som egentligen ska ligga på en vuxen person. Jag kollade alldeles får få bs och skapade detta trauma för min älskade son. Han är en lugn personlighet och vi har pratat om detta men ändå. Ska det vara så här? I vår familj har det aldrig någonsin varit några funderingar kring om jag med min förbaskade diabetes ska kunna vara ensam med barnen och ta hand om dem. Nu har de tankarna planterats hos mig, behöver jag övervakas? Ska detta vara den händelse som tar mig ytterligare ett steg bort från att vara självständig? Vilka barndomsminnen har jag skapat hos Storis?
Idag känner jag mig ledsen och uppgiven. Många funderingar och tankar snurrar i huvudet. Dessutom är jag sjukt "känningbakis" som jag kallar det. Trött, illamående och håglös. det förstör en hel dag för mig!
Det här är en del av den nakna sanningen med att leva med diabetes. Många förstår inte att det innebär så mycket mer än insulin och sockerfritt godis.
Att få diabetes är en käftsmäll, att leva med diabetes kan ibland vara som en lång utdragen influensa. Man bara väntar på att det ska flyta på så man kan slappna av med det är fasen som i klippet i förra inlägget. Nästa timma, nya tag, nästa måltid och ett evigt kontrollerande av tillvaron. Glömmer man så får man betala som jag fick igår.
Ett otroligt negativt inlägg känner jag men det är inte lätt att alltid vara så tjipptjillevippglad och se allt som en intressant utmaning.
Imorgon har situationen lagt sig lite och jag har fått perspektiv på det så då kanske en och annan smiley smyger sig in på bloggen igen!
Ta hand om varann!
Tjing!
Baksidan av att ha typ1 och barn kanske?
Många baksidor av denna sjukdom finns ju som sagt men det jag kan uppleva som allra värst är när man måste pådyvla andra sin svaghet (i mitt fall diabetes). Jag har skrivit det förr men det kan inte påtalas för många gånger att det finns en drift hos mig att "vara som andra" och att "klara mig själv". Jag avskyr att behöva avbryta möten, aktiviteter och annat för att sjukdomen knackar en på axeln. Att andra ska behöva anpassa sig till min sjukdom. Är det en utopi? Att aldrig behöva ta hjälp eller låta andra få veta hur man mår?
I min ungdom berättade jag inte för alla att jag hade diabetes. Varför? Jag ville inte sticka ut. Vissa vuxna blev oroliga över mig när jag berättade och lindade in mig i bomull. Jag ville bli behandlad precis likadant som mina kompisar. Det där är riktigt illa för jag hamnade i situationer ett flertal gånger där jag satte vuxna i min närhet på pottkanten. Jag har "tuppat av" några gånger under tonårstiden och skrämt slag på vissa lärare och föreningledare som jag hållit utanför min sjukdom. Det var inte snällt mot dem och idag kan jag fortfarande känna styng av dåligt samvete när jag tänker på det.
Idag talar jag om det för alla på jobbet, på klubbar osv. Det är inte ok att utelämna den infon tycker jag.Hunken är väl insatt i detta och han är en stöttepelare och ett stort stöd. Han har fingertoppskänsla för när han kan kliva in och hjälpa och är fruktansvärt bra på att låta mig lösa det mesta själv trots att det ibland kliar i fingrarna på honom att ta över när jag mår kass.
Mina barn då? Jag har givit dem den info de kan hantera för sin ålder. Storis frågar mycket och han får svar på allt. Han är intresserad av hur det fungerar=) Mini vet att när mamma har känning ska hon äta. Jag hänger inte upp något ansvar på barnen alls. Eller, inte helt sant. Jag ber dem ibland hämta något att äta om jag ligger riktigt lågt. En gång missade Storis en träning när jag fick känning och slut på dextro i bilen. Sånt händer och jag har insett att det inte går att ha det just på något annat vis. Båda vet att om mamma inte är kontaktbar ska de ringa 112 och säga att jag har diabetes. Tack och lov har det aldrig hänt.
Det som jag ska komma till är just detta med akuta situationer. Jag har alltid tidigare kännt i god tid när bs är på väg ner. Tidigt, utan någon fara på taket har jag kännt mina känningar.
Nu, med neuropatin i bagaget är det tydligen inte lika självklart. Man reagerar inte lika snabbt helt enkelt.
Igår var en sjukt fullbokad dag för att vara mig. Jobb mellan 7-12. Försov mig naturligtvis och fick inte i mig frukost förrän en bit efter 8. Bs låg i botten kan jag säga. Jobbade en del fysiskt på arbetet så vid 12 var jag tillbaka på botten i bs. Kastade i mig en banan och åkte hem och slängde i mig en bit lax och lite sallad. Tog emot Mini, städade och lagade en paj. Kastade i mig en liten bit av pajen till middag och sedan åkte jag med Storis på skytte. Medans han var där åkte jag till en kompis och lekte med hennes lilla illbatting till 1-åring en timma. Hastade och handlade, hem, läxor, duschar, packning av skolväskor, tvätt och läggning av barn. Låg pressat i bs hela dagen (runt 4 mmol).
Hunken jobbar natt denna vecka så vid 21 åkte han iväg. Vid 21.30 gjorde Storis sig klar för kvällen. När jag skulle följa honom upp så lydde inte mina ben. Kände då hjärtklappningen, svetten och oron komma, känningen är ett faktum!
Benen krampade, det såg ut som de fick elektriska stötar gång på gång. Storis ser rätt orolig ut och frågar om han ska hämta något. Jag sluddrar att ja, vad som helst. Yoghurt och kalaspuffar kommer han med men då är käkarna låsta på mig, jag krampar i hela kroppen! Jag kan inte få in något i munnen och funderar starkt på om det här är gången vi ska ringa 112?
I mitt huvud skulle jag vara medvetslös innan ambulansen skulle vara här så jag ber Storis i ett sista försök att hämta ett stort glas juice. Efter en liten stund lyckas jag sippa i mig lite juice med ett sugrör, efter ytterligare en stund lyckas jag hälla i mig hela glaset, kramperna har slutat.
Jag känner lättnaden komma och kan kolla bs. Jag hade efter ett gigantiskt glas med juice och yoghurten med puffar ett bs på 2,0 mmol!! Hur lågt var det innan??!!
Igår var det här Storis vardag. Det ger mig enormt dåligt samvete. Han blev orolig och blev tvungen att ta på sig ett ansvar som egentligen ska ligga på en vuxen person. Jag kollade alldeles får få bs och skapade detta trauma för min älskade son. Han är en lugn personlighet och vi har pratat om detta men ändå. Ska det vara så här? I vår familj har det aldrig någonsin varit några funderingar kring om jag med min förbaskade diabetes ska kunna vara ensam med barnen och ta hand om dem. Nu har de tankarna planterats hos mig, behöver jag övervakas? Ska detta vara den händelse som tar mig ytterligare ett steg bort från att vara självständig? Vilka barndomsminnen har jag skapat hos Storis?
Idag känner jag mig ledsen och uppgiven. Många funderingar och tankar snurrar i huvudet. Dessutom är jag sjukt "känningbakis" som jag kallar det. Trött, illamående och håglös. det förstör en hel dag för mig!
Det här är en del av den nakna sanningen med att leva med diabetes. Många förstår inte att det innebär så mycket mer än insulin och sockerfritt godis.
Att få diabetes är en käftsmäll, att leva med diabetes kan ibland vara som en lång utdragen influensa. Man bara väntar på att det ska flyta på så man kan slappna av med det är fasen som i klippet i förra inlägget. Nästa timma, nya tag, nästa måltid och ett evigt kontrollerande av tillvaron. Glömmer man så får man betala som jag fick igår.
Ett otroligt negativt inlägg känner jag men det är inte lätt att alltid vara så tjipptjillevippglad och se allt som en intressant utmaning.
Imorgon har situationen lagt sig lite och jag har fått perspektiv på det så då kanske en och annan smiley smyger sig in på bloggen igen!
Ta hand om varann!
Tjing!
Dokumentären om typ 1 diabetes och graviditet.
har nyss tittat på denna. Måste säga att jag känner igen mig i många scener...Både generellt sett hur man ser på sin diabetes och från graviditeten....
Den är helt klart sevärd även om man inte går i graviditetstankar!
http://svtplay.se/t/103478/dokumentarfilm
Timma för timma...Nu tar vi nya tag...Man vill ju vara normal...
vad tyckte ni?
Tjing!
Den är helt klart sevärd även om man inte går i graviditetstankar!
http://svtplay.se/t/103478/dokumentarfilm
Timma för timma...Nu tar vi nya tag...Man vill ju vara normal...
vad tyckte ni?
Tjing!
Mätaren är framme igen...
Men så här fina värden verkar jag bara kunna drömma om än så länge. Vet inte riktigt vad som är fel men jag ska ge det ett par dagar och om det inte sänkt sig så är det dags att ställa upp basalen igen då...
Ingen rast och ingen ro. Jag tror också att min stress över höga värden föder fler höga värden.
Summan av kardemumman är alltså att som Diabetiker ska man inte känna...alls...jamen, det är ju sjukt lätt=/
Ha en najs dag!
Tjing!
Surdag!
Idag struntar jag högaktningsfullt i min förb"#¤&" mätare. Jag var ju ute på krogen i lördags och tog några öl. Det var lugnt och trevligt och jag gav mig i tid och åkte hem långt innan det blev "för mycket". Blodsockret låg kanon hela kvällen och i söndags morse...
Vi hade en lugn fixardag hemma och på kvällen kom tjocka släkten hit på tacomiddag och tårta eftersom Hunken fyllt år i veckan.
Jag åt min tacotallrik utan bröd och chips och bs låg bra 1,5 timma efter. Till kaffet tar jag en tunn bit chokladtårta och tar en extra insulindos och sen var det kört=(((
När gästerna åkte hem hade jag 28 mmol i blodsocker!!! Tog ännu lite extra med pennan den här gången och bytte allt i pumpen. La mig med 19,2 mmol. Kollade bs vid 03 och hade 18,8!!?? Korrigerade med pumpen och vaknade med ett fett LOW på mätaren. Måste ha haft en sjujäkla insulindepå i kroppen...Jag flög ju upp ur sängen kallsvettig och darrig och länsade kylen på allt jag hittade...Inte så lätt att vara "lagom" när man känner sig döende...Så nu har jag åter igen.....tada!!! 18 mmol...
Nu vet jag vad det beror på jag har tagit bara lite insulin för att få ordning på det men jag är förbannat trött på detta så mätaren åkte demonstrativt in i ett köksskåp med en smäll, ha ha ha! Nä, jag har inte ett dugg hett humör vid höga bs;)
Jag lägger ner för ett tag helt enkelt och bryr mig inte som ett tjurigt barn!
Men jag antar att jag är på't igen till eftermiddagen/kvällen igen om jag känner mig själv rätt.
Hoppas helgen varit bättre för er!
Tjing!
Vi hade en lugn fixardag hemma och på kvällen kom tjocka släkten hit på tacomiddag och tårta eftersom Hunken fyllt år i veckan.
Jag åt min tacotallrik utan bröd och chips och bs låg bra 1,5 timma efter. Till kaffet tar jag en tunn bit chokladtårta och tar en extra insulindos och sen var det kört=(((
När gästerna åkte hem hade jag 28 mmol i blodsocker!!! Tog ännu lite extra med pennan den här gången och bytte allt i pumpen. La mig med 19,2 mmol. Kollade bs vid 03 och hade 18,8!!?? Korrigerade med pumpen och vaknade med ett fett LOW på mätaren. Måste ha haft en sjujäkla insulindepå i kroppen...Jag flög ju upp ur sängen kallsvettig och darrig och länsade kylen på allt jag hittade...Inte så lätt att vara "lagom" när man känner sig döende...Så nu har jag åter igen.....tada!!! 18 mmol...
Nu vet jag vad det beror på jag har tagit bara lite insulin för att få ordning på det men jag är förbannat trött på detta så mätaren åkte demonstrativt in i ett köksskåp med en smäll, ha ha ha! Nä, jag har inte ett dugg hett humör vid höga bs;)
Jag lägger ner för ett tag helt enkelt och bryr mig inte som ett tjurigt barn!
Men jag antar att jag är på't igen till eftermiddagen/kvällen igen om jag känner mig själv rätt.
Hoppas helgen varit bättre för er!
Tjing!
Goingar!
Roligt att några presenterat sig i inlägget under=) Fortsätt gärna att stilla min nyfikenhet!
Enormt kul att det är så blandat med både diabetiker och anhöriga. Kanske ska ta och skriva ett inlägg någon dag om hur mina och mina föräldrars farhågor lät i min ungdom och om hur det faktiskt blev när jag klev in i vuxenlivet och tonårstiden. Men det är ett tankeprojekt bortom min förmåga just ikväll så det spar jag på...
Förresten...är det någon som vill ligga på länklistan i vänsterspalten är det bara att hojta till så fixar jag det.
Tänkte avsluta detta korta inlägg med en liten återberättelse från gårdagkvällen.
Hunken och jag hade gått och lagt oss för att sova. Mitt lakan hade knorvat till sig under mig och jag hade stora problem att få ordning på det. Tillslut undrar Hunken varför jag inte är still.
Jag svarar: Jag ligger så dåligt!
Hunken säger då: Ska jag bre en macka?
Ha ha ha! Snacka om att vi är Diabetesskadade ibland. Jag menade ju att jag låg obekvämt i sängen men Hunken förutsatte att det var mitt bs som låg dåligt=D
Ha en bra kväll!
Tjing!
Enormt kul att det är så blandat med både diabetiker och anhöriga. Kanske ska ta och skriva ett inlägg någon dag om hur mina och mina föräldrars farhågor lät i min ungdom och om hur det faktiskt blev när jag klev in i vuxenlivet och tonårstiden. Men det är ett tankeprojekt bortom min förmåga just ikväll så det spar jag på...
Förresten...är det någon som vill ligga på länklistan i vänsterspalten är det bara att hojta till så fixar jag det.
Tänkte avsluta detta korta inlägg med en liten återberättelse från gårdagkvällen.
Hunken och jag hade gått och lagt oss för att sova. Mitt lakan hade knorvat till sig under mig och jag hade stora problem att få ordning på det. Tillslut undrar Hunken varför jag inte är still.
Jag svarar: Jag ligger så dåligt!
Hunken säger då: Ska jag bre en macka?
Ha ha ha! Snacka om att vi är Diabetesskadade ibland. Jag menade ju att jag låg obekvämt i sängen men Hunken förutsatte att det var mitt bs som låg dåligt=D
Ha en bra kväll!
Tjing!
Höftfråga!
Jag har fått galet ont i höfterna! det liksom knäpper till och ilar neråt låren till på båda sidor. Det händer titt som tätt men i synnerhet när någon av jyckarna springer emot knät så benet vrider sig...Svårt att föklara....
I natt vaknade jag av att det knakade till i höger höft och jag bara vrålade rakt ut. Gudars så ont det gjorde och det höll i sig länge. Jag lyckades väcka både Mini och Hunken med skriket och snyftningarna...
Så här har det varit i kanske 1,5 månad mer eller mindre. Är det här också någon himla komplikation?? Har läst att bindväven i kroppen kan ligga risigt till efter många år med Diabetes...
Nån som vet??
Tjing!
I natt vaknade jag av att det knakade till i höger höft och jag bara vrålade rakt ut. Gudars så ont det gjorde och det höll i sig länge. Jag lyckades väcka både Mini och Hunken med skriket och snyftningarna...
Så här har det varit i kanske 1,5 månad mer eller mindre. Är det här också någon himla komplikation?? Har läst att bindväven i kroppen kan ligga risigt till efter många år med Diabetes...
Nån som vet??
Tjing!
Ja jäklars!
Varit hos sköterskan och hon är så himla nöjd med allt arbete jag lagt ner på pumpbehandlingen. Hon sa att de ska ha en till pumpträff men att jag kanske inte skulle få ut så mycket av den för jag använder alla pumpens finesser redan. Hon tyckte snarare att jag skulle komma dit som ett riktigt solskensexempel och tala om hur jag lyckats vända min sjukdom på det här viset! Sånt värmer, sånt gör mig glad och det ger mig massor av pepp att fortsätta med finliret!!!
Hba1c låg kvar som förra gången, har för mig att det var 56...Hade gärna sett att det sjunkit en aning till men å andra sidan har jag varit i omställning av doser ända sedan mitten av Augusti då jag började jobba igen så det tyckte sköterskan att jag skulle vara nöjd med=)
Ja, jag vet inte...När jag läser igenom vad jag skrivit känns det skrytit...Hoppas ingen tar det så men bloggen är min diabetesventil, både när det går bra och dåligt=)
En riktigt bra start på fredagen! Ikväll bär det av på resturang för att fira Hunken, roligt!
Ha en kanonhelg!
Tjing!
Hba1c låg kvar som förra gången, har för mig att det var 56...Hade gärna sett att det sjunkit en aning till men å andra sidan har jag varit i omställning av doser ända sedan mitten av Augusti då jag började jobba igen så det tyckte sköterskan att jag skulle vara nöjd med=)
Ja, jag vet inte...När jag läser igenom vad jag skrivit känns det skrytit...Hoppas ingen tar det så men bloggen är min diabetesventil, både när det går bra och dåligt=)
En riktigt bra start på fredagen! Ikväll bär det av på resturang för att fira Hunken, roligt!
Ha en kanonhelg!
Tjing!
Mål...
Mäta, analysera, mäta, analysera...börja om, ställa om, planera, äta rätt, mäta, analysera....motionera, läkarbesök, provtagningar, känningar, rekyler...
Så ser ju faktiskt livet ut för oss som lever med diabetes. Ibland kan jag undra varför man gör allt det här, varför en enorm del av vardagen går åt till att ägna sig åt detta. Vad är målet liksom?
Mätstationen hemma.
Mitt långsiktiga mål är ju naturligtvis ett bevarande av hälsan, ett liv utan fortsatta komplikationer...Men det kortsiktiga målet är ju att lära mig att läsa/känna av mig själv. Att bli så säker på hur jag mår att jag faktiskt kan lägga allt åt sidan för en liten stund. Men kommer jag dit? Inte ännu kan jag säga. Alltid dyker det upp någon ny faktor som gör att jag måste ta till mina hjälpmedel för att kunna läsa av hur jag mår. Frustrerande, ja! Men också lärorikt. Även om jag är en sk "diabetesräv" (gillar det uttrycket) så lär jag mig nya saker hela tiden.
Just när jag sitter och kollar hur jag ligger till efter en natt som varit som den här har varit så slår det mig att man kan inte ha kontroll på allt. Jag hade 2 känningar i natt, riktigt lågt var sockret båda gångerna. Jag har ställt upp basalen pyttelite förra veckan pga höga morgonvärden och nu verkar det ha blivit tvärtom. Mätte 17,9 mmol på morgonen av förklarliga skäl...Jag kan inte hjälpa att det blir så, finns inget jag kan göra åt det när känningarna väl är ett faktum. Då kan jag känna att vissa inom sjukvården gärna skrämmer upp oss med alla risker för komplikationer. Man får liksom lite av en smäll på fingrarna trots att man ändå gjort allt man kunnat.
För mig är livet med påbörjade komplikationer faktiskt inte så gräsligt. Ögonens laserbehandlingar är väl det jag känner är jobbigast. Men det handlar om en liten tid i livet med behandlingar och sen slipper man förmodligen fler ett långt tag. Neuropatin märker jag inte av, den är konstaterad efter en neurografi, kanske den påverkar smärtan i axeln men annars är det faktiskt inget som jag lider av. Vidare har jag förstått att de komplikationer man får faktiskt går att bromsa och påverka med precis just det vi gör dagligdags, nämligen kollar blodsockret ofta och aktivt jobbar med värdena.
Kommer jag någonsin att uppnå mitt kortsiktiga mål? Ja, det måste jag ju få tro. För mig är det en seger att ligga stabilt ett helt träningspass, ett helt jobbpass eller en hel hundträning. Att jag ska bli så fingerfärdig i min egen behandling att jag kan förutse hur det kommer att gå om inget ovanligt tillstöter.
Mitt långsiktiga mål då? Jag måste klappa mig själv på axeln ibland och tänka att jag gör precis så gott jag kan och förmår för att ha hälsan i behåll.
Någonstans måste man ju inse att livet är det som händer här och nu. Jag kan inte leva och hänga upp alla mina dagar på hur jag kommer att ha det om 20, 30, 40 år. Man får inte glömma att leva och njuta samtidigt. Släppa kontrollen när man känner att det är nödvändigt.
Just det som också slog mig på morgonkvisten är att jag har mål, mål för min hälsa och det är vad jag har varit helt fokuserad på under en väldigt lång tid. Jag har glömt bort lite att sätta upp andra mål. Vanliga mål i livet. Så det är något som jag ska ta mig en funderare på nu. Vad vill jag i övrigt?
En sak jag kom på iaf var att jag vill så gärna fortsätta med hundaktiviteterna vi gör. Jag vill bli riktigt bra på det och kunna gå instruktörsutbildningen så jag kan dela med mig till andra av det jag har fått lära mig. Inte så illa ändå...
Vad har ni för mål? Diabetesmål? Livsmål?
Ha en grejt dag!
Tjing!
Så ser ju faktiskt livet ut för oss som lever med diabetes. Ibland kan jag undra varför man gör allt det här, varför en enorm del av vardagen går åt till att ägna sig åt detta. Vad är målet liksom?
Mätstationen hemma.
Mitt långsiktiga mål är ju naturligtvis ett bevarande av hälsan, ett liv utan fortsatta komplikationer...Men det kortsiktiga målet är ju att lära mig att läsa/känna av mig själv. Att bli så säker på hur jag mår att jag faktiskt kan lägga allt åt sidan för en liten stund. Men kommer jag dit? Inte ännu kan jag säga. Alltid dyker det upp någon ny faktor som gör att jag måste ta till mina hjälpmedel för att kunna läsa av hur jag mår. Frustrerande, ja! Men också lärorikt. Även om jag är en sk "diabetesräv" (gillar det uttrycket) så lär jag mig nya saker hela tiden.
Just när jag sitter och kollar hur jag ligger till efter en natt som varit som den här har varit så slår det mig att man kan inte ha kontroll på allt. Jag hade 2 känningar i natt, riktigt lågt var sockret båda gångerna. Jag har ställt upp basalen pyttelite förra veckan pga höga morgonvärden och nu verkar det ha blivit tvärtom. Mätte 17,9 mmol på morgonen av förklarliga skäl...Jag kan inte hjälpa att det blir så, finns inget jag kan göra åt det när känningarna väl är ett faktum. Då kan jag känna att vissa inom sjukvården gärna skrämmer upp oss med alla risker för komplikationer. Man får liksom lite av en smäll på fingrarna trots att man ändå gjort allt man kunnat.
För mig är livet med påbörjade komplikationer faktiskt inte så gräsligt. Ögonens laserbehandlingar är väl det jag känner är jobbigast. Men det handlar om en liten tid i livet med behandlingar och sen slipper man förmodligen fler ett långt tag. Neuropatin märker jag inte av, den är konstaterad efter en neurografi, kanske den påverkar smärtan i axeln men annars är det faktiskt inget som jag lider av. Vidare har jag förstått att de komplikationer man får faktiskt går att bromsa och påverka med precis just det vi gör dagligdags, nämligen kollar blodsockret ofta och aktivt jobbar med värdena.
Kommer jag någonsin att uppnå mitt kortsiktiga mål? Ja, det måste jag ju få tro. För mig är det en seger att ligga stabilt ett helt träningspass, ett helt jobbpass eller en hel hundträning. Att jag ska bli så fingerfärdig i min egen behandling att jag kan förutse hur det kommer att gå om inget ovanligt tillstöter.
Mitt långsiktiga mål då? Jag måste klappa mig själv på axeln ibland och tänka att jag gör precis så gott jag kan och förmår för att ha hälsan i behåll.
Någonstans måste man ju inse att livet är det som händer här och nu. Jag kan inte leva och hänga upp alla mina dagar på hur jag kommer att ha det om 20, 30, 40 år. Man får inte glömma att leva och njuta samtidigt. Släppa kontrollen när man känner att det är nödvändigt.
Just det som också slog mig på morgonkvisten är att jag har mål, mål för min hälsa och det är vad jag har varit helt fokuserad på under en väldigt lång tid. Jag har glömt bort lite att sätta upp andra mål. Vanliga mål i livet. Så det är något som jag ska ta mig en funderare på nu. Vad vill jag i övrigt?
En sak jag kom på iaf var att jag vill så gärna fortsätta med hundaktiviteterna vi gör. Jag vill bli riktigt bra på det och kunna gå instruktörsutbildningen så jag kan dela med mig till andra av det jag har fått lära mig. Inte så illa ändå...
Vad har ni för mål? Diabetesmål? Livsmål?
Ha en grejt dag!
Tjing!
Gästbloggare Hunken
Typ 3 diabetes som hon påstår att jag har gör sig påmint av bla. Teststickor överallt mycket kringutrustning som i och för sig är skönt att det finns. Inte så mycket nattkänningar med mackor nu mer men mycket hänsyn måste tagas till Diabetesen. Specielt om vi ska iväg till skogs en stund.
Om Hanna får en nattkänning och jag vaknar vilket inte alls är säkert (ger mig dåligt samvete) så vägrar hon att erkänna att hon har lågt socker FAST jag överbevisar med bs-mätaren tex 2.4 mmol. NEEJ jag har inte känning och talar sluddrigt, jo hej du ät och tig!
Jag stör mig inte på sjukdomen den har givit mig en liten insikt om bra mat osv.
Pumpen kan jag hantera tilll viss del, byta osv men inte det mer avancerade programmen. Det är verkligen mer finlir än med sprutorna iaff. Rent tekniskt undrar jag om det är en pulsgivare till den lilla kulskruven som portionerar ut insulinet. Jag skulle önska att det var en mer variabel tid på fördröjningen vid bolusdoserna samt bättre larm högre ljud.
Jag är uppväxt med en barndomskamrat som oxå hade typ 1 samt att han hade en syster med typ 1, hur som känningarna både liknar och skiljer sig, tex hans lillasyster fick riktiga otäcka hallucinationer, bara skrek rakt ut som om fan själv skulle ta`na.
Min lilla lugna Hanna gnyr mer som ett barn med växtvärk.
/Hunken
Om Hanna får en nattkänning och jag vaknar vilket inte alls är säkert (ger mig dåligt samvete) så vägrar hon att erkänna att hon har lågt socker FAST jag överbevisar med bs-mätaren tex 2.4 mmol. NEEJ jag har inte känning och talar sluddrigt, jo hej du ät och tig!
Jag stör mig inte på sjukdomen den har givit mig en liten insikt om bra mat osv.
Pumpen kan jag hantera tilll viss del, byta osv men inte det mer avancerade programmen. Det är verkligen mer finlir än med sprutorna iaff. Rent tekniskt undrar jag om det är en pulsgivare till den lilla kulskruven som portionerar ut insulinet. Jag skulle önska att det var en mer variabel tid på fördröjningen vid bolusdoserna samt bättre larm högre ljud.
Jag är uppväxt med en barndomskamrat som oxå hade typ 1 samt att han hade en syster med typ 1, hur som känningarna både liknar och skiljer sig, tex hans lillasyster fick riktiga otäcka hallucinationer, bara skrek rakt ut som om fan själv skulle ta`na.
Min lilla lugna Hanna gnyr mer som ett barn med växtvärk.
/Hunken
Kolhydrater, kolhydrater, kolhydrater...
Jag vet inte...känner mig rätt mätt på att ägna måltiderna åt 15 min matematik och 5 min njutning;)
Ibland blir det bara för mycket. Mina inställningar i pumpen fungerar rätt bra, förutom på morgonen. Jag är för det första aldrig hungrig på morgonen så en frukost med gröt, macka, juice osv är uteslutet för mig. Det vänder i magen och bs åker upp på nivåer som inte är ok alls...
Jag antar att jag måste ändra min kolhydratskvot och insulinkänslighetsfaktor den tiden på dygnet.
Idag hade jag 7,1 i morgonvärde, åt 1 dl keso med lite nötter, linfrön och kokosflingor och fick 13,3 efter det.
Hur gör ni när ni räknar kolhydrater? Räknar ni eller höftar ni till doserna?
Jag har gjort så här i min pump: Kolhydratskvoten är uträknad efter 500-principen. Dvs 500/dagliga dosen (både basal och bolus). Jag har en kvot då på 1E per 9 g kolhydrater.
I min pump kan jag få fram daglig total, antingen väljer jag 1-14 dagar i följd och får ett medelvärde eller också kan jag gå in på enskilda dagar och titta. Jag kallar de dagar jag använder för referensdagar, dvs dagar då allt varit som vanligt, inga utsvävningar i kost osv. Det betyder att jag oftast kollar enskilda dagar när jag ska ha fram kvoten. Dagar med mycket känningar, felaktigt matintag eller sjukdom går bort. I min kalender skriver jag ett R på varje dag som är duglig för referens. Jag borde kanske ändra kvoten mellan 06.00 och 10.00 till 1E per 8 g kolisar?
Eller är det min insulinkänslighetskvot som ska ändras?
den är uträknad efter 100-principen, dvs 100/daglig total. Jag får då fram att 1E sänker bs 2,1 mmol/L. Min aktiva insulintid är 3 timmar. Kanske jag ska ha en kvot som är mindre på morgonen?
Två gånger i månaden går jag in i pumpen och justerar inställningarna utefter hur jag legat i bs på mina referensdagar. Oftast fungerar det men just morgontimmarna är svåra att få till. Jag har aktivt jobbat med detta men känner att det blir sån överkurs att analysera delar av dagarna också....Hur gör ni?
Tar gärna emot lite råd och pepp!!
Tjing!
Ibland blir det bara för mycket. Mina inställningar i pumpen fungerar rätt bra, förutom på morgonen. Jag är för det första aldrig hungrig på morgonen så en frukost med gröt, macka, juice osv är uteslutet för mig. Det vänder i magen och bs åker upp på nivåer som inte är ok alls...
Jag antar att jag måste ändra min kolhydratskvot och insulinkänslighetsfaktor den tiden på dygnet.
Idag hade jag 7,1 i morgonvärde, åt 1 dl keso med lite nötter, linfrön och kokosflingor och fick 13,3 efter det.
Hur gör ni när ni räknar kolhydrater? Räknar ni eller höftar ni till doserna?
Jag har gjort så här i min pump: Kolhydratskvoten är uträknad efter 500-principen. Dvs 500/dagliga dosen (både basal och bolus). Jag har en kvot då på 1E per 9 g kolhydrater.
I min pump kan jag få fram daglig total, antingen väljer jag 1-14 dagar i följd och får ett medelvärde eller också kan jag gå in på enskilda dagar och titta. Jag kallar de dagar jag använder för referensdagar, dvs dagar då allt varit som vanligt, inga utsvävningar i kost osv. Det betyder att jag oftast kollar enskilda dagar när jag ska ha fram kvoten. Dagar med mycket känningar, felaktigt matintag eller sjukdom går bort. I min kalender skriver jag ett R på varje dag som är duglig för referens. Jag borde kanske ändra kvoten mellan 06.00 och 10.00 till 1E per 8 g kolisar?
Eller är det min insulinkänslighetskvot som ska ändras?
den är uträknad efter 100-principen, dvs 100/daglig total. Jag får då fram att 1E sänker bs 2,1 mmol/L. Min aktiva insulintid är 3 timmar. Kanske jag ska ha en kvot som är mindre på morgonen?
Två gånger i månaden går jag in i pumpen och justerar inställningarna utefter hur jag legat i bs på mina referensdagar. Oftast fungerar det men just morgontimmarna är svåra att få till. Jag har aktivt jobbat med detta men känner att det blir sån överkurs att analysera delar av dagarna också....Hur gör ni?
Tar gärna emot lite råd och pepp!!
Tjing!