Mål...
Så ser ju faktiskt livet ut för oss som lever med diabetes. Ibland kan jag undra varför man gör allt det här, varför en enorm del av vardagen går åt till att ägna sig åt detta. Vad är målet liksom?
Mätstationen hemma.
Mitt långsiktiga mål är ju naturligtvis ett bevarande av hälsan, ett liv utan fortsatta komplikationer...Men det kortsiktiga målet är ju att lära mig att läsa/känna av mig själv. Att bli så säker på hur jag mår att jag faktiskt kan lägga allt åt sidan för en liten stund. Men kommer jag dit? Inte ännu kan jag säga. Alltid dyker det upp någon ny faktor som gör att jag måste ta till mina hjälpmedel för att kunna läsa av hur jag mår. Frustrerande, ja! Men också lärorikt. Även om jag är en sk "diabetesräv" (gillar det uttrycket) så lär jag mig nya saker hela tiden.
Just när jag sitter och kollar hur jag ligger till efter en natt som varit som den här har varit så slår det mig att man kan inte ha kontroll på allt. Jag hade 2 känningar i natt, riktigt lågt var sockret båda gångerna. Jag har ställt upp basalen pyttelite förra veckan pga höga morgonvärden och nu verkar det ha blivit tvärtom. Mätte 17,9 mmol på morgonen av förklarliga skäl...Jag kan inte hjälpa att det blir så, finns inget jag kan göra åt det när känningarna väl är ett faktum. Då kan jag känna att vissa inom sjukvården gärna skrämmer upp oss med alla risker för komplikationer. Man får liksom lite av en smäll på fingrarna trots att man ändå gjort allt man kunnat.
För mig är livet med påbörjade komplikationer faktiskt inte så gräsligt. Ögonens laserbehandlingar är väl det jag känner är jobbigast. Men det handlar om en liten tid i livet med behandlingar och sen slipper man förmodligen fler ett långt tag. Neuropatin märker jag inte av, den är konstaterad efter en neurografi, kanske den påverkar smärtan i axeln men annars är det faktiskt inget som jag lider av. Vidare har jag förstått att de komplikationer man får faktiskt går att bromsa och påverka med precis just det vi gör dagligdags, nämligen kollar blodsockret ofta och aktivt jobbar med värdena.
Kommer jag någonsin att uppnå mitt kortsiktiga mål? Ja, det måste jag ju få tro. För mig är det en seger att ligga stabilt ett helt träningspass, ett helt jobbpass eller en hel hundträning. Att jag ska bli så fingerfärdig i min egen behandling att jag kan förutse hur det kommer att gå om inget ovanligt tillstöter.
Mitt långsiktiga mål då? Jag måste klappa mig själv på axeln ibland och tänka att jag gör precis så gott jag kan och förmår för att ha hälsan i behåll.
Någonstans måste man ju inse att livet är det som händer här och nu. Jag kan inte leva och hänga upp alla mina dagar på hur jag kommer att ha det om 20, 30, 40 år. Man får inte glömma att leva och njuta samtidigt. Släppa kontrollen när man känner att det är nödvändigt.
Just det som också slog mig på morgonkvisten är att jag har mål, mål för min hälsa och det är vad jag har varit helt fokuserad på under en väldigt lång tid. Jag har glömt bort lite att sätta upp andra mål. Vanliga mål i livet. Så det är något som jag ska ta mig en funderare på nu. Vad vill jag i övrigt?
En sak jag kom på iaf var att jag vill så gärna fortsätta med hundaktiviteterna vi gör. Jag vill bli riktigt bra på det och kunna gå instruktörsutbildningen så jag kan dela med mig till andra av det jag har fått lära mig. Inte så illa ändå...
Vad har ni för mål? Diabetesmål? Livsmål?
Ha en grejt dag!
Tjing!
Ja du, diabetesen tar en himla massa tid av en.. samtidigt så går det hela på rutin så ibland kan jag ta ett bs automatiskt och efter ett litet tag kommer jag på mig själv att vad var det jag låg på? Dom ggr ligger man ju oftast bra eftersom man inte behöver tänka ett steg längre med tex. hur mycket insulin man skulle behöva om man låg högt.
Ang. framtidsmål så vill jag ha ett okej blodsocker och med det menar jag att ligga under 8 i bs och förhoppningsvis slippa komplikationer! Ha ett hba1c på ca 5,6.
Sen är det ju det här med att skaffa familj i framtiden så det gäller ju att skärpa till sig ;)
Kramis
Visst är det så. Man kanske inte alltid analyserar alla värden så mycket, men stickandet och rutinerna är ändå en stor del av livet=) Kanske känner jag bara att jag förväntar mig en något större lön för arbetet man lägger ner...
Låter som att vi har liknande diabetesmål i sikte, ja, förutom att skaffa familj då för här är det stopp med knoddar;)
Kram!
Känner igen mej i din beskrivning av stickandet, mätandet och kalkyleringarna.
För mej är målet att ha ett bra HbA1c för att undvika komplikationer och för att må så bra som möjligt.
Det känns som att mäta och anpassa saker efter diabetesen är enda chansen att hålla koll och hålla nere långtidssockret. Kollar jag mej inte så har jag ju inte koll på hur jag ligger och hur jag ska göra.
Målet för livet är att må så bra som möjligt trots sjukdomar. Att vara nöjd med det liv jag har och att acceptera mej själv. Kanske att börja skapa saker igen, det get ju mycket.