Very strange feeling...
har jag. Kan inte riktigt förklara men en olustig oroskänsla som inte vill ge sig av...
Många tankar som rör framtiden, ekonomi, barnen ja i princip allt man kan oroa sig över men jag hittar ingen anledning till att ha dem=/
Hur jag än gör, om jag ägnar mig åt något riktigt roligt, slappnar av, sover, umgås så finns den där gnagande känslan där och jag håller på att bli galen på den!
Fy 17 säger jag bara!
Kanske beror det på att jag varit sjuk och inte rört på mig över huvud taget? Jag brukar känna mig lite prillig då.
Nu har jag bara ett envist halsont och hosta kvar så förhoppningsvis är jag frisk snart och kan sätta igång med något...
Nu ska jag baka med Mini=)
Tjing!
Många tankar som rör framtiden, ekonomi, barnen ja i princip allt man kan oroa sig över men jag hittar ingen anledning till att ha dem=/
Hur jag än gör, om jag ägnar mig åt något riktigt roligt, slappnar av, sover, umgås så finns den där gnagande känslan där och jag håller på att bli galen på den!
Fy 17 säger jag bara!
Kanske beror det på att jag varit sjuk och inte rört på mig över huvud taget? Jag brukar känna mig lite prillig då.
Nu har jag bara ett envist halsont och hosta kvar så förhoppningsvis är jag frisk snart och kan sätta igång med något...
Nu ska jag baka med Mini=)
Tjing!
Så rätt jag hade då...
Nog blev jag sjuk...
Städade en stund igår och gav mig av för att storhandla, det blev ett enormt lass och det gick tungt att få undan allt. Kände mig konstig men tänkte att det nog beror på stress och sent matintag.
Senare på kvällen kom pappa och co hit och åt lasagne med oss, när de åkte gick luften ur mig.
Har haft feberfrossa hela natten och mått apa hela dagen...Bs har legat därefter.
Urk säger jag bara för att må så här...
Nu ska jag lägga mig på kudden och bli frisk!
Tjing!
Städade en stund igår och gav mig av för att storhandla, det blev ett enormt lass och det gick tungt att få undan allt. Kände mig konstig men tänkte att det nog beror på stress och sent matintag.
Senare på kvällen kom pappa och co hit och åt lasagne med oss, när de åkte gick luften ur mig.
Har haft feberfrossa hela natten och mått apa hela dagen...Bs har legat därefter.
Urk säger jag bara för att må så här...
Nu ska jag lägga mig på kudden och bli frisk!
Tjing!
Söndag=slödag...
Så känns det...
Blodsockret har legat lite högre (runt 10-12 mmol) och jag märker verkligen hur känslig jag har blivit för det. Förr skulle jag inte ens ha reagerat på det men nu är jag trött... Tror att jag håller på att bli sjuk. Det vill jag ju inte nu när jag kommit igång med jobb...
Igår var vi i skogen i två timmar, det var kvalmigt och svetten rann på oss alla. Vi hittade jättemycket kantareller.
Det blev en mumsig middag för oss alla.
Tidig kväll blev det med eftersom Hunken skulle upp och jobba klockan 06.00 idag. Trist när han inte är hemma med oss. Saknar honom när vi andra har lediga dagar.
En bild från matpausen i vår shoppingtur i fredags=)
Mini fyndade i skogen han med...
De är så söta de små grodorna=)
Nisca passade i vanlig ordning på att ta ett träskbad, hon är helt hopplös på att doppa sig i diverse snusk. De andra håller sig oftast torra och rena. Nu hann hon torka upp lite innan vi var hemma iaf...
Hon ser en aning skyldig ut va;)
Nu ska jag samla krafter för att åka och handla lite, det ekar i kyl och frys. Jag tycker att det är aptråkigt att handla och nu har jag dragit ut på det i flera dagar. Det blir dyrt för då handlar man lite för dagen bara och jag ser hur matkontot krymper av det....Så det är bara att sätta igång!
Tjing!
Blodsockret har legat lite högre (runt 10-12 mmol) och jag märker verkligen hur känslig jag har blivit för det. Förr skulle jag inte ens ha reagerat på det men nu är jag trött... Tror att jag håller på att bli sjuk. Det vill jag ju inte nu när jag kommit igång med jobb...
Igår var vi i skogen i två timmar, det var kvalmigt och svetten rann på oss alla. Vi hittade jättemycket kantareller.
Det blev en mumsig middag för oss alla.
Tidig kväll blev det med eftersom Hunken skulle upp och jobba klockan 06.00 idag. Trist när han inte är hemma med oss. Saknar honom när vi andra har lediga dagar.
En bild från matpausen i vår shoppingtur i fredags=)
Mini fyndade i skogen han med...
De är så söta de små grodorna=)
Nisca passade i vanlig ordning på att ta ett träskbad, hon är helt hopplös på att doppa sig i diverse snusk. De andra håller sig oftast torra och rena. Nu hann hon torka upp lite innan vi var hemma iaf...
Hon ser en aning skyldig ut va;)
Nu ska jag samla krafter för att åka och handla lite, det ekar i kyl och frys. Jag tycker att det är aptråkigt att handla och nu har jag dragit ut på det i flera dagar. Det blir dyrt för då handlar man lite för dagen bara och jag ser hur matkontot krymper av det....Så det är bara att sätta igång!
Tjing!
Fest igår...
med min arbetskamrater! Vi åt gott och ägnade oss åt roliga aktiviteter. Jag kom inte hem förrän 03.00 i natt så jag är liiiite seg idag. Det kändes riktigt spöklikt att köra hem (jag var nykter) mitt i natta, typ som jag var ensam på jordklotet, ha ha ha!
Ni pumpanvändare: Har ni sett den här sidan?
Ha en bra helg!
Tjing!
Ni pumpanvändare: Har ni sett den här sidan?
Ha en bra helg!
Tjing!
Egoboost!
Mmm, jag har varit en duktig flicka! Det sa farbror doktorn idag, han tvivlade inte det minsta på att jag kommer att vara tillbaka fullt på mitt jobb i december.
Hade jag inte varit så envis med att träna och röra på mig från början hade jag förmodligen fortfarande varit helt arbetsoförmögen. Otroligt peppande och roligt att höra!
Det går bra nu!
tjing!
Hade jag inte varit så envis med att träna och röra på mig från början hade jag förmodligen fortfarande varit helt arbetsoförmögen. Otroligt peppande och roligt att höra!
Det går bra nu!
tjing!
Igång igen...
rutinerna sitter och det går i ett här...
ketonerna har stillat sig lite, de berodde troligtvis på svält pga av alldeles för litet matintag. Vill bara poängtera att jag äter kolhydrater, men jag har minskat på mängden och försöker välja rätt sorts kolisar. Kör alltså varken low carb eller no carb utan som jag kallar det slow carb;)
Mini är trött och inne i sina tider igen. Lite bråkig och stissig men över lag går det bra just nu!
Snart ska vi åka och hämta Hunkens bil på verkstan, den har fått sig en genomgång inför vintern. min bil får rulla på tills vi hittat en ok att byta den mot.
Hoppas alla har det bra!
tjing!
ketonerna har stillat sig lite, de berodde troligtvis på svält pga av alldeles för litet matintag. Vill bara poängtera att jag äter kolhydrater, men jag har minskat på mängden och försöker välja rätt sorts kolisar. Kör alltså varken low carb eller no carb utan som jag kallar det slow carb;)
Mini är trött och inne i sina tider igen. Lite bråkig och stissig men över lag går det bra just nu!
Snart ska vi åka och hämta Hunkens bil på verkstan, den har fått sig en genomgång inför vintern. min bil får rulla på tills vi hittat en ok att byta den mot.
Hoppas alla har det bra!
tjing!
Jag är tacksam över min älskade familj!
Känner att bloggen handlat mycket om problem den sista tiden. Problem med diabetes, problem med att bemöta barnen, problem med bilen osv osv...
Visst, det är livet, man stöter på gupp i vägen men ibland får man lite mer perspektiv på saker och ting. Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra. Jag vet att man har rätt att få klaga ibland men när de negativa tankarna överspeglar allt det positiva som jag faktiskt har i mitt liv är det dags att ta sig en funderare.
Jag har känt en stress över det negativa en tid nu och det beror på att jag buntat ihop alla tankar till en onödigt stor svart klump.
Diabetes är en riktig sk*tsjukdom, det är den men jag borde vara tacksam att den just nu håller sig på mattan och samarbetar med mig. Leva här och nu med den oavsett hur det går med subventioneringen av pumpar i framtiden. Mini är en älskad, rolig, pigg unge som sätter oss på prov, men jag hade kunnat vara ensam i detta. Jag har Hunken och vi står i detta tillsammans, han och jag! Bilar, hustak och andra saker är bara materiella ting faktiskt! Om 100 år är det ingen som bryr sig...
regnet öser ner här och jag hade planerat en svamptur i skogen på eftermiddagen, hoppas på ett litet uppehåll då!
Ha en skön helg!
Tjing!
Visst, det är livet, man stöter på gupp i vägen men ibland får man lite mer perspektiv på saker och ting. Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra. Jag vet att man har rätt att få klaga ibland men när de negativa tankarna överspeglar allt det positiva som jag faktiskt har i mitt liv är det dags att ta sig en funderare.
Jag har känt en stress över det negativa en tid nu och det beror på att jag buntat ihop alla tankar till en onödigt stor svart klump.
Diabetes är en riktig sk*tsjukdom, det är den men jag borde vara tacksam att den just nu håller sig på mattan och samarbetar med mig. Leva här och nu med den oavsett hur det går med subventioneringen av pumpar i framtiden. Mini är en älskad, rolig, pigg unge som sätter oss på prov, men jag hade kunnat vara ensam i detta. Jag har Hunken och vi står i detta tillsammans, han och jag! Bilar, hustak och andra saker är bara materiella ting faktiskt! Om 100 år är det ingen som bryr sig...
regnet öser ner här och jag hade planerat en svamptur i skogen på eftermiddagen, hoppas på ett litet uppehåll då!
Ha en skön helg!
Tjing!
Blir inte klok...
på detta med ketonerna...0,4 fortfarande, vilket visar på svältketoner men de försvinner inte trots ökat matintag. Att det ska vara så förbaskat komplicerat med denna sjukdom. Jag vill inte ägna mig åt någon ohälsosam viktnedgång utan tanken har varit kalorier in mot kalorier ut...Kolhydratsindragningen är endast för att kunna ställa ner insulinet och ha stabilare värden men det blev ju som det blev.
Igår somnade Mini innan 20.00! Första skoldagen tog på killen=) Jag blev alldeles paff och så dum jag var som inte tog tillvara på egentiden och gjorde något vettigt. Glömde nog det av ren chock, ha ha ha!
Har inte så mycket mer att skriva eftersom allt lullar på som vanligt här. Bilköpet struntade vi i. Harvar omkring i någon äldre billigare variant istället då vi behöver lägga pengar på att renovera badrummet och byte av tak.
Arbetsträningen går jättebra och det är skönt att få känna sig som en människa igen och åka hemifrån ibland!
Älskade knasunge!
Älskade stora killen!
Hunken från sin allra bästa sida, ha ha ha!
Vill avsluta med ett stort GRATTIS till Linda som äntligen fått en liten söt tjej!
Tjing!
Igår somnade Mini innan 20.00! Första skoldagen tog på killen=) Jag blev alldeles paff och så dum jag var som inte tog tillvara på egentiden och gjorde något vettigt. Glömde nog det av ren chock, ha ha ha!
Har inte så mycket mer att skriva eftersom allt lullar på som vanligt här. Bilköpet struntade vi i. Harvar omkring i någon äldre billigare variant istället då vi behöver lägga pengar på att renovera badrummet och byte av tak.
Arbetsträningen går jättebra och det är skönt att få känna sig som en människa igen och åka hemifrån ibland!
Älskade knasunge!
Älskade stora killen!
Hunken från sin allra bästa sida, ha ha ha!
Vill avsluta med ett stort GRATTIS till Linda som äntligen fått en liten söt tjej!
Tjing!
Någon som har svar???
Iom att jag börjat tänka på vad jag äter och motionerat mycket mer än vanligt för att tappa några kilon har jag nu hamnat i en svår sits...
Jag äter väldigt lite kolhydrater just nu men mår kanon på det, har därför fått minska drastiskt på både basal och bolusinsulin. Så långt är allt bra.
Igår upptäckte jag att mina mätstickor för ketoner går ut nästa månad så jag passade på att kolla bara för att...
Häpp, fick ett utslag på 0,6! I mina papper står det att jag ska kontakta sjukvården vid 0,7.
Är det någon som sysslat med viktminskning och vet hur man ska bete sig???
Mina bs-värden är alldeles perfekta och har varit det väldigt länge nu så jag förstår ju att det är svältketoner jag har. Bör jag oroa mig? Någon som vet?
Konceptet med mindre kolisar och mer motion har funkat bra för mig så jag vill gärna fortsätta. Jag mår kanonbra ju så någon ketoacidos är det ju inte frågan om...
Hade fortfarande 0,6 imorse...
Så....snälla....gör mig klok!
Tjing!
Jag äter väldigt lite kolhydrater just nu men mår kanon på det, har därför fått minska drastiskt på både basal och bolusinsulin. Så långt är allt bra.
Igår upptäckte jag att mina mätstickor för ketoner går ut nästa månad så jag passade på att kolla bara för att...
Häpp, fick ett utslag på 0,6! I mina papper står det att jag ska kontakta sjukvården vid 0,7.
Är det någon som sysslat med viktminskning och vet hur man ska bete sig???
Mina bs-värden är alldeles perfekta och har varit det väldigt länge nu så jag förstår ju att det är svältketoner jag har. Bör jag oroa mig? Någon som vet?
Konceptet med mindre kolisar och mer motion har funkat bra för mig så jag vill gärna fortsätta. Jag mår kanonbra ju så någon ketoacidos är det ju inte frågan om...
Hade fortfarande 0,6 imorse...
Så....snälla....gör mig klok!
Tjing!
Skoltajm!
Äntligen börjar skola, rutiner, kompisar, lek, stoj, trötthet, tidiga kvällar och allt därtill! Som jag har längtat! Mini har nog också gjort det, fast lite mer i hemlighet tror jag. Det märks att han tröttnat på lata dagar, han vill ha action han...Vi andra är väl inte lika aktivitetstörstande hela tiden, ett omaka gäng här i huset alltså!
Det är med blandade känslor jag facar att jag inte fixar att aktivera Lilleman hela dagarna. Jag är hans mamma, det är min uppgift men han har så otroligt mycket ork och energi. Vi var ute och plockade svamp igår förmiddag, det är riktigt härligt att åka ut hela familjen och ta med fika och bara vara en stund. Mini hittade sjukt mycket kantareller, han har hökblick den lilla gynnaren. Två timmar spankulerade vi omkring i skogen. Efter det åkte vi hem och lämnade svamp och sedan vidare in till stan för att handla. Mini var med och fick många uppgifter, glad kille!
Hem, mellis, sen ut på cykeltur. Över en halvmil trampade killen och dessutom drog han bokstavligt talat cykeln 1 km genom skogen över stock och sten...
Han borde ha varit toktrött på kvällen men icke...Läggningen tog sisådär 2 timmar iallafall...Vad gör man????
Det finns inte en minut över till egentid, vi måste vara en som aktiverar honom hela tiden för att det inte ska gå åt skogen...Hemmet ser ut som f*n för vi hinner inte.
Nog med gnäll, jag antar att jag är som vilken förälder som helst...Barnen blir vuxna och då kanske man står och kliar sig i huvudet och undrar vart tiden tog vägen.
Jag läser nu runt ang TLV:s genomlysning av insulinpumpen som hjälpmedel...Jag kliar mig i huvudet då jag inte får ihop resonemanget. Patienten ska inte själv stå för insulinpumpen, så långt är jag med. Det ska i så fall landstinget göra, visst, alles gut. Så länge man bor i ett område där landstinget anser sig ha råd med det. Då återstår fyra scenarion i mitt huvud:
1. Landstinget betalar, allt ok.
2. Landstinget betalar inte, jag måste gå tillbaka till sprutor. Landstinget får då stå för betydligt mer vårdande insatser (dyrt), samhället får stå för en deltidsjukskrivning (dyrt) och jag får stå där med komplikationerna (dyrt i pengar och på ett personligt plan)
3. Landstinget batalar inte, jag blir tvungen att flytta.
4. Jag får betala min pump och mina tillbehör till den själv....
Vilken väg jag än tar i mina tankar så återkommer den där risken att jag står utan pump ändå, trots uttalanden om att det inte ska drabba patienten.
Diskussionen har även handlat om insulinpumpen som förbrukningsartikel...klart det är. Den har en livslängd på ca 4 år. En förbrukningsartikel ska tydligen vara något som blir lite sämre för varje gång den används...Visst, pumparna håller länge, men inte i evighet. Jag kan säga att min utsätts för mycket. Det är väta, stötar. tapp i golvet. Den är ju med mig 24 timmar om dygnet, jag lever inte i ett rosa moln. Klart den blir sämre men ska den uteslutas för att man lyckats göra den hållbar i 4 år?? Ska man inte få utveckla medicinsk utrustning längre? Ska den uteslutas bara för att den har bra kvalitet? Jag förstår inte resonemanget.
Vidare blir det en klassfråga om man ska kunna ha pump. Då ska man bo inom ett landsting med tillräckligt bra ekonomi och där man prioriterar diabetes på ett bra sätt. Otäck tanke, att hälsan blir en klassfråga va?
Det dyker upp så mycket frågor. Andra hjälpmedel, jag kan inte så mycket om det och det är en djungel på TLV:s hemsida att hitta vilka hjälpmedel som ingår i högkostnadsskyddet. Hjälpmedel för dialys? Måste man själv betala sin pacemaker? Den håller väl också en längre tid. Titanskruvar och andra ortopediska hjälpmedel? Ja, frågorna är många och svaren är få och svårfunna...
Nu har jag åter skrivit ett alldeles för långt inlägg, typiskt mig när tankarna far iväg=)
Ha en bra dag!
Tjing!
Det är med blandade känslor jag facar att jag inte fixar att aktivera Lilleman hela dagarna. Jag är hans mamma, det är min uppgift men han har så otroligt mycket ork och energi. Vi var ute och plockade svamp igår förmiddag, det är riktigt härligt att åka ut hela familjen och ta med fika och bara vara en stund. Mini hittade sjukt mycket kantareller, han har hökblick den lilla gynnaren. Två timmar spankulerade vi omkring i skogen. Efter det åkte vi hem och lämnade svamp och sedan vidare in till stan för att handla. Mini var med och fick många uppgifter, glad kille!
Hem, mellis, sen ut på cykeltur. Över en halvmil trampade killen och dessutom drog han bokstavligt talat cykeln 1 km genom skogen över stock och sten...
Han borde ha varit toktrött på kvällen men icke...Läggningen tog sisådär 2 timmar iallafall...Vad gör man????
Det finns inte en minut över till egentid, vi måste vara en som aktiverar honom hela tiden för att det inte ska gå åt skogen...Hemmet ser ut som f*n för vi hinner inte.
Nog med gnäll, jag antar att jag är som vilken förälder som helst...Barnen blir vuxna och då kanske man står och kliar sig i huvudet och undrar vart tiden tog vägen.
Jag läser nu runt ang TLV:s genomlysning av insulinpumpen som hjälpmedel...Jag kliar mig i huvudet då jag inte får ihop resonemanget. Patienten ska inte själv stå för insulinpumpen, så långt är jag med. Det ska i så fall landstinget göra, visst, alles gut. Så länge man bor i ett område där landstinget anser sig ha råd med det. Då återstår fyra scenarion i mitt huvud:
1. Landstinget betalar, allt ok.
2. Landstinget betalar inte, jag måste gå tillbaka till sprutor. Landstinget får då stå för betydligt mer vårdande insatser (dyrt), samhället får stå för en deltidsjukskrivning (dyrt) och jag får stå där med komplikationerna (dyrt i pengar och på ett personligt plan)
3. Landstinget batalar inte, jag blir tvungen att flytta.
4. Jag får betala min pump och mina tillbehör till den själv....
Vilken väg jag än tar i mina tankar så återkommer den där risken att jag står utan pump ändå, trots uttalanden om att det inte ska drabba patienten.
Diskussionen har även handlat om insulinpumpen som förbrukningsartikel...klart det är. Den har en livslängd på ca 4 år. En förbrukningsartikel ska tydligen vara något som blir lite sämre för varje gång den används...Visst, pumparna håller länge, men inte i evighet. Jag kan säga att min utsätts för mycket. Det är väta, stötar. tapp i golvet. Den är ju med mig 24 timmar om dygnet, jag lever inte i ett rosa moln. Klart den blir sämre men ska den uteslutas för att man lyckats göra den hållbar i 4 år?? Ska man inte få utveckla medicinsk utrustning längre? Ska den uteslutas bara för att den har bra kvalitet? Jag förstår inte resonemanget.
Vidare blir det en klassfråga om man ska kunna ha pump. Då ska man bo inom ett landsting med tillräckligt bra ekonomi och där man prioriterar diabetes på ett bra sätt. Otäck tanke, att hälsan blir en klassfråga va?
Det dyker upp så mycket frågor. Andra hjälpmedel, jag kan inte så mycket om det och det är en djungel på TLV:s hemsida att hitta vilka hjälpmedel som ingår i högkostnadsskyddet. Hjälpmedel för dialys? Måste man själv betala sin pacemaker? Den håller väl också en längre tid. Titanskruvar och andra ortopediska hjälpmedel? Ja, frågorna är många och svaren är få och svårfunna...
Nu har jag åter skrivit ett alldeles för långt inlägg, typiskt mig när tankarna far iväg=)
Ha en bra dag!
Tjing!
Jag är upprörd...
över TLV:s genomlysning ang subventionen av insulinpumpar, det är jag...
Faktiskt orkar jag inte läsa allt om det för ett liv utan pump för mig, som vuxen diabetiker skulle vara katastrofalt! Vidare kan jag inte ens tänka mig hur livet skulle förändras för alla små barn som förlitar sig på sin pump. Här finns en talande länk om det...
Jag lever ett oregelbundet liv. Jag har ett arbete som innebär att jag jobbar alla tider på dygnet, min man går treskift och sedan har vi två barn att ta hand om. Mina barn har särskilda behov i form utav Aspergers syndrom och ett ännu outrett tillstånd som innebär impulsivitet, utbrott, brist på konsekvenstänkande och stort behov av planering och förutsägbarhet. I mitt liv ingår även 3 schäfrar, en massa hundträning och alla måsten som det innebär att vara hundägare. Vidare har vi ett gammalt hus med div renoveringsbehov och en stor tomt att ta hand om. Vi har vänner att umgås med och varandra att ta hand om.
Jag ska säga att innan min nuvarande pump kom in i bilden (nov-10) så handlade hela mitt liv om att parera allt som ingick i det. Det var styrt in i absurdum efter mattider och sovtider. Det gick åt skogen. Hur mycket jag än försökte så innebar varje dag att något litet steg på min "diabetesplanering" gick om intet. Antingen fick jag välja bort min fritid, och även då nyttogörande motion för att stå hemma och laga mat en speciell tid. Annars innebar det att jag fick strunta i mina behov för att kunna jobba jämlika tider som mina kollegor eller delta i kurser tex. Varje morgon vaknade jag med ett blodsocker på 15 mmol/L eller mer, ingen bra start på dagen. Man mår illa, är trött och har svårt att samla tankarna. Parerade oftast med en ehl del insulin vilket resulterade i att jag runt lunch föll handlöst ner på värden runt 2 mmol/L, den resan önskar jag ingen! Parerade känningen med mat och åkte oftast upp på höga höjder igen....
Hur bra mamma är man egentligen efter sådana dagar?? Hur bra arbetskamrat är man?? Hur bra partner är man?? Hur bra matte är man?? Hur bra kompis är man??
Jag har svaret:INTE ALLS!
Man är trött, irriterad, illamående, less, ledsen över sina tillkortakommanden och känner sig som en stor belastning för världen.
Mitt hba1c låg på 9,6 enligt gamla skalan innan jag fick pumpen. Jag har redan komplikationer i form av neuropati, läs om det här och retinopati, länk här. Jag önskar att mina njurar håller länge till och att jag slipper bli blind.
Från första dagen som jag satte in pumpen har min diabetes samarbetat med mig. Jag mår bra! Jag kan delta i livet på samma villkor som andra. Min pump innebär att jag kan motionera utan att drabbas av hypoglykemi (lågt blodsocker) flera gånger. Jag ställer helt enkelt ner min basaldos eller stänger av pumpen ett tag. Med sprutor kan man inte det, det insulin man tagit finns som sagt i kroppen redan. Får min lilla son ett utbrott kan jag lägga 30-60 min på att lugna honom för mina mattider är inte ristade i sten längre tack vare min pump. Är det hundträning mitt i middagstiden är det inga problem och jag kan utan att må dåligt arbeta på samma villkor som mina arbetskamrater. Helt plötsligt är det jag som stýr, inte mitt blodsocker...
Pumpen innebär ett liv för mig på samma villkor som alla andra! Jag får fortfarande dras med att byta nål i magen var 3:e dag, sticka mig i fingret mellan 5-15 gånger/dag och att alltid vara uppmärksam på hur jag mår, men det är en lättnad för mig! Jag vet att jag kan påverka mitt blodsocker snabbt nu om jag börjar må dåligt. Jag kan fixa det på en gång utan att behöva åka berg- och dalbana en hel dag. Jag kan vara mamma, fru, vän och arbetskamrat hela tiden. Framförallt, jag kan LE, för jag mår bra!
För mig, som redan startat resan mot komplikationer efter 23 år md diabetes känns det oerhört skönt att ha landat på ett hba1c på runt 6 nu, att ha stoppat den snöboll som hade börjat rulla.
Förhoppningsvis har jag fått några pigga år till att finnas till för mina älskade nära och möjligheten att kunna jobba längre och vara en samhällsnytta...
Snälla TLV, ta inte den möjligheten ifrån mig och mina nära!
Faktiskt orkar jag inte läsa allt om det för ett liv utan pump för mig, som vuxen diabetiker skulle vara katastrofalt! Vidare kan jag inte ens tänka mig hur livet skulle förändras för alla små barn som förlitar sig på sin pump. Här finns en talande länk om det...
Jag lever ett oregelbundet liv. Jag har ett arbete som innebär att jag jobbar alla tider på dygnet, min man går treskift och sedan har vi två barn att ta hand om. Mina barn har särskilda behov i form utav Aspergers syndrom och ett ännu outrett tillstånd som innebär impulsivitet, utbrott, brist på konsekvenstänkande och stort behov av planering och förutsägbarhet. I mitt liv ingår även 3 schäfrar, en massa hundträning och alla måsten som det innebär att vara hundägare. Vidare har vi ett gammalt hus med div renoveringsbehov och en stor tomt att ta hand om. Vi har vänner att umgås med och varandra att ta hand om.
Jag ska säga att innan min nuvarande pump kom in i bilden (nov-10) så handlade hela mitt liv om att parera allt som ingick i det. Det var styrt in i absurdum efter mattider och sovtider. Det gick åt skogen. Hur mycket jag än försökte så innebar varje dag att något litet steg på min "diabetesplanering" gick om intet. Antingen fick jag välja bort min fritid, och även då nyttogörande motion för att stå hemma och laga mat en speciell tid. Annars innebar det att jag fick strunta i mina behov för att kunna jobba jämlika tider som mina kollegor eller delta i kurser tex. Varje morgon vaknade jag med ett blodsocker på 15 mmol/L eller mer, ingen bra start på dagen. Man mår illa, är trött och har svårt att samla tankarna. Parerade oftast med en ehl del insulin vilket resulterade i att jag runt lunch föll handlöst ner på värden runt 2 mmol/L, den resan önskar jag ingen! Parerade känningen med mat och åkte oftast upp på höga höjder igen....
Hur bra mamma är man egentligen efter sådana dagar?? Hur bra arbetskamrat är man?? Hur bra partner är man?? Hur bra matte är man?? Hur bra kompis är man??
Jag har svaret:INTE ALLS!
Man är trött, irriterad, illamående, less, ledsen över sina tillkortakommanden och känner sig som en stor belastning för världen.
Mitt hba1c låg på 9,6 enligt gamla skalan innan jag fick pumpen. Jag har redan komplikationer i form av neuropati, läs om det här och retinopati, länk här. Jag önskar att mina njurar håller länge till och att jag slipper bli blind.
Från första dagen som jag satte in pumpen har min diabetes samarbetat med mig. Jag mår bra! Jag kan delta i livet på samma villkor som andra. Min pump innebär att jag kan motionera utan att drabbas av hypoglykemi (lågt blodsocker) flera gånger. Jag ställer helt enkelt ner min basaldos eller stänger av pumpen ett tag. Med sprutor kan man inte det, det insulin man tagit finns som sagt i kroppen redan. Får min lilla son ett utbrott kan jag lägga 30-60 min på att lugna honom för mina mattider är inte ristade i sten längre tack vare min pump. Är det hundträning mitt i middagstiden är det inga problem och jag kan utan att må dåligt arbeta på samma villkor som mina arbetskamrater. Helt plötsligt är det jag som stýr, inte mitt blodsocker...
Pumpen innebär ett liv för mig på samma villkor som alla andra! Jag får fortfarande dras med att byta nål i magen var 3:e dag, sticka mig i fingret mellan 5-15 gånger/dag och att alltid vara uppmärksam på hur jag mår, men det är en lättnad för mig! Jag vet att jag kan påverka mitt blodsocker snabbt nu om jag börjar må dåligt. Jag kan fixa det på en gång utan att behöva åka berg- och dalbana en hel dag. Jag kan vara mamma, fru, vän och arbetskamrat hela tiden. Framförallt, jag kan LE, för jag mår bra!
För mig, som redan startat resan mot komplikationer efter 23 år md diabetes känns det oerhört skönt att ha landat på ett hba1c på runt 6 nu, att ha stoppat den snöboll som hade börjat rulla.
Förhoppningsvis har jag fått några pigga år till att finnas till för mina älskade nära och möjligheten att kunna jobba längre och vara en samhällsnytta...
Snälla TLV, ta inte den möjligheten ifrån mig och mina nära!
Bilf*n...
går nu i graven...Det är då själva fasen att vi ändå lagt så mycket pengar på att fixa den men nu är det stopp...Det ena felet efter det andra dyker upp. Tror att den är ramsne efter smällen, den laddar ur sig när den står ett dygn (elfel), och den drar kopiösa mängder olja, det är det största problemet! Olja är dyrt och den drar oljan helt enkelt för att motorn är slut av någon anledning.
Jag har alltid sagt att jag absolut inte vill ha någon ny bil med lån på, vi har två vilda barn och tre schäfrar, bilen skulle minska i värde bara den stod på gården en kvart. Jag skulle få magsår om Mini skulle råka sparke en lerig stövel på baksidan av sätet eller om hundarna hoppar i en lerpöl när vi är i skogen. Ja, skogen ja...det är också en anledning, vi kör apmycket på leriga skogsvägar och annan utmanande terräng, bilen måste fixa det och då kan man inte hålla på och vara petig med lacken och dylikt...
Hursom har vi hittat en beg bil som vi funderar på, den ska provköras i veckan...
(bilden är från firmans hemsida)
Jag kommer alltid att vara en Volvomänniska, är tacksam att det var en sån jag smällde med, hade nog inte funnits idag annars, det sa polisen med som kom ut till olycksplatsen...
Bilen är inte ny, jag behöver inte få panik om barnen är smutsiga och vovvarna får plats...Ja, vi får se hur det blir...
Annars innefattar just denna dag min första arbetsträning=) Klockan 16 ska jag inf8inna mig på stället jag ska vara på och det känns jätteskönt att vara på god väg att vända livet rätt igen!
Ha en bra dag!
Tjing!
Jag har alltid sagt att jag absolut inte vill ha någon ny bil med lån på, vi har två vilda barn och tre schäfrar, bilen skulle minska i värde bara den stod på gården en kvart. Jag skulle få magsår om Mini skulle råka sparke en lerig stövel på baksidan av sätet eller om hundarna hoppar i en lerpöl när vi är i skogen. Ja, skogen ja...det är också en anledning, vi kör apmycket på leriga skogsvägar och annan utmanande terräng, bilen måste fixa det och då kan man inte hålla på och vara petig med lacken och dylikt...
Hursom har vi hittat en beg bil som vi funderar på, den ska provköras i veckan...
(bilden är från firmans hemsida)
Jag kommer alltid att vara en Volvomänniska, är tacksam att det var en sån jag smällde med, hade nog inte funnits idag annars, det sa polisen med som kom ut till olycksplatsen...
Bilen är inte ny, jag behöver inte få panik om barnen är smutsiga och vovvarna får plats...Ja, vi får se hur det blir...
Annars innefattar just denna dag min första arbetsträning=) Klockan 16 ska jag inf8inna mig på stället jag ska vara på och det känns jätteskönt att vara på god väg att vända livet rätt igen!
Ha en bra dag!
Tjing!
God morgon!
11,0 mmol imorse. Lite högt men det beror nog på att jag hade så fruktansvärt ont i magen igår...vet inte varför men jag låg lite högre hela kvällen. Idag är det bättre så förhoppningsvis stillar sig värdena igen.
Barnen åker med farmor till parken zoo idag sen ska de sova där så Hunken och jag har en kväll för oss själva=)
Det är välbehövligt eftersom Mini är inne i en orolig period igen, nu har han haft sommarlov för länge och skulle behöva börja skolan pronto....Bara att härda ut en stund till.
Jag känner mig faktiskt lite nervös inför måndagens arbetstäning, det är över ett år sedan jag arbetade senast. Misstolka mig inte, jag tycker att det ska bli otroligt skönt att få komma igång igen. Att gå hemma sjukskriven är verkligen ingen dröm. Många tror kanske att det är som att vara ledig men det kan jag garantera att det är det inte. De första månaderna när jag hade konstant svår smärta och grava sömnstörningar fanns det inte på kartan att jag skulle kunna jobba med någonting alls men vartefter rehabiliteringen givit framgångar har jag börjat känna en gnagande oro över att vara hemma. Varje dag som har varit bra har jag funderat på om jag inte är kapabel att jobba ändå...Sen kom oftast en dålig dag och då kom också insikten tillbaka om varför jag är sjukskriven...Men nu är jag på g igen och det känns skönt!
Ha en riktigt bra helg!
Tjing!
Barnen åker med farmor till parken zoo idag sen ska de sova där så Hunken och jag har en kväll för oss själva=)
Det är välbehövligt eftersom Mini är inne i en orolig period igen, nu har han haft sommarlov för länge och skulle behöva börja skolan pronto....Bara att härda ut en stund till.
Jag känner mig faktiskt lite nervös inför måndagens arbetstäning, det är över ett år sedan jag arbetade senast. Misstolka mig inte, jag tycker att det ska bli otroligt skönt att få komma igång igen. Att gå hemma sjukskriven är verkligen ingen dröm. Många tror kanske att det är som att vara ledig men det kan jag garantera att det är det inte. De första månaderna när jag hade konstant svår smärta och grava sömnstörningar fanns det inte på kartan att jag skulle kunna jobba med någonting alls men vartefter rehabiliteringen givit framgångar har jag börjat känna en gnagande oro över att vara hemma. Varje dag som har varit bra har jag funderat på om jag inte är kapabel att jobba ändå...Sen kom oftast en dålig dag och då kom också insikten tillbaka om varför jag är sjukskriven...Men nu är jag på g igen och det känns skönt!
Ha en riktigt bra helg!
Tjing!
Basal ner...
igen...inget kan göra mig gladare men det är en ren pina att vakna låg...Imorse låg jag och svajade på 3,3 mmol, det var darrigt!
(bild från google)
Men inte gick jag direkt och tog mitt juiceglas heller, nej, jag är så tokig att jag börjar med att ställa mig på vågen...det var ju dags idag, ha ha ha! Trodde jag att ett halvt glas juice skulle påverka resultatet??? Det är ju bara ett av många bevis på hur tokigt tankarna går när blodsockret är lågt.
Vågen visade på totalt - 1,3 kg...en liten besvikelse med tanke på träningsvärken och alla stunder jag lagt på att räkna mina kolhydrater och annat tjafs i maten...Men jag ger inte upp!
En anledning kan ju faktiskt vara att jag uppenbarligen fortfarande tar för mycket insulin, att jag glömmer att minska vid motion och får kompensationsäta och att jag är i en period i månaden då det inte är särskilt gynnsamt att ställa sig på vågen...Jaja, det är bara att kämpa på.
Ha en bra dag i solen!
Tjing!
(bild från google)Men inte gick jag direkt och tog mitt juiceglas heller, nej, jag är så tokig att jag börjar med att ställa mig på vågen...det var ju dags idag, ha ha ha! Trodde jag att ett halvt glas juice skulle påverka resultatet??? Det är ju bara ett av många bevis på hur tokigt tankarna går när blodsockret är lågt.
Vågen visade på totalt - 1,3 kg...en liten besvikelse med tanke på träningsvärken och alla stunder jag lagt på att räkna mina kolhydrater och annat tjafs i maten...Men jag ger inte upp!
En anledning kan ju faktiskt vara att jag uppenbarligen fortfarande tar för mycket insulin, att jag glömmer att minska vid motion och får kompensationsäta och att jag är i en period i månaden då det inte är särskilt gynnsamt att ställa sig på vågen...Jaja, det är bara att kämpa på.
Ha en bra dag i solen!
Tjing!
Motion...
är viktigt för alla men i synnerhet för mig som vill tappa lite vikt och ha ett bra blodsocker...inga nyheter, jag vet men jag har verkligen levt enligt min plan nu och är så stolt över min självdisciplin...
Blodsockret ligger stadigt fortfarande trots att jag minskat så kraftigt på insulinet. En känning till har jag haft, igår när jag och Storis promenerade i värmen ställde jag ner basalen alldeles för lite men det ordnade sig.
Jag känner i hela kroppen att jag mår bra av det här även om det värker lite här och där när man rört på sig;)
Allt som allt har det blivit en del motion. Hade en vilodag efter svampturen i skogen men igår gick jag med Storis till Brukshundklubben. Hunken släppte av oss (mig, Nisca och Storis) 3 km från klubben sen gick vi dit, underbart!
Idag har vi cyklat till byn, totalt 9,2 km enligt sportstrackern i min mobil=)
Tänker väga mig imorgon igen, en dag för tidigt men jag är nyfiken.
Imorse vaknade jag med 2,9 i bs, undrar om jag måste minska mer på basalen? Kollar om det blir samma imorgon, då ställer jag ner i så fall!
Ha en bra dag!
Tjing!
Blodsockret ligger stadigt fortfarande trots att jag minskat så kraftigt på insulinet. En känning till har jag haft, igår när jag och Storis promenerade i värmen ställde jag ner basalen alldeles för lite men det ordnade sig.
Jag känner i hela kroppen att jag mår bra av det här även om det värker lite här och där när man rört på sig;)
Allt som allt har det blivit en del motion. Hade en vilodag efter svampturen i skogen men igår gick jag med Storis till Brukshundklubben. Hunken släppte av oss (mig, Nisca och Storis) 3 km från klubben sen gick vi dit, underbart!
Idag har vi cyklat till byn, totalt 9,2 km enligt sportstrackern i min mobil=)
Tänker väga mig imorgon igen, en dag för tidigt men jag är nyfiken.
Imorse vaknade jag med 2,9 i bs, undrar om jag måste minska mer på basalen? Kollar om det blir samma imorgon, då ställer jag ner i så fall!
Ha en bra dag!
Tjing!
Confession monday!
Det var ett tag sedan men nu vill jag börja på med detta igen.
Jag vet att det är Tisdag men en massa saker (läs:bilf*n) igår kväll förstörde mina planer på att blogga...
Nu när jag har reggat allt jag har ätit, försökt att hålla ner kolhydraterna och röra på mig mer kan jag säga att jag har haft 5 hela dagar med oerhört jämna värden, jag är så himla glad när det funkar, insulinet är minskat, matintaget under kontroll och intaget av sötsaker och onyttigheter är obefintligt just nu. 3 känningar allt som allt på dessa dagar, 2 på morgonen (fixade ner basalen så de försvann) och en ute i skogen när jag ställt ner basalen en aning för lite.
Men, vi tar måndagen då, fram till 14.00 mätte jag med min gamla mätare, jag har dragit av 1 mmol från värdena för den skiljer sig ca så mycket från min ordinarie mätare. Vidare så är min ordinarie mätare den som stämmer bäst överens med sjukhusets mätare...
09.00 6,6 mmol
10.30 7,4 mmol
12.15 7,7 mmol (innan lunch)
14.00 7,9 mmol
15.30 6,4 mmol
16.30 6,4 mmol
17.45 7,1 mmol (innan middag)
19.30 7,2 mmol
21.00 5,6 mmol
22.30 6,9 mmol
Ser ni den jämna fina linjen som en sensor skulle visa??? Så här jämnt har jag aldrig fått till det under så lång tid!
Dagarna innan har sett likadana ut, och jag har tagit fler värden än så här och jag ligger stdigt runt 5-7 mmol. Sånt här gör mig glad och lycklig!
Ha en bra dag!
Tjng!
Jag vet att det är Tisdag men en massa saker (läs:bilf*n) igår kväll förstörde mina planer på att blogga...
Nu när jag har reggat allt jag har ätit, försökt att hålla ner kolhydraterna och röra på mig mer kan jag säga att jag har haft 5 hela dagar med oerhört jämna värden, jag är så himla glad när det funkar, insulinet är minskat, matintaget under kontroll och intaget av sötsaker och onyttigheter är obefintligt just nu. 3 känningar allt som allt på dessa dagar, 2 på morgonen (fixade ner basalen så de försvann) och en ute i skogen när jag ställt ner basalen en aning för lite.
Men, vi tar måndagen då, fram till 14.00 mätte jag med min gamla mätare, jag har dragit av 1 mmol från värdena för den skiljer sig ca så mycket från min ordinarie mätare. Vidare så är min ordinarie mätare den som stämmer bäst överens med sjukhusets mätare...
09.00 6,6 mmol
10.30 7,4 mmol
12.15 7,7 mmol (innan lunch)
14.00 7,9 mmol
15.30 6,4 mmol
16.30 6,4 mmol
17.45 7,1 mmol (innan middag)
19.30 7,2 mmol
21.00 5,6 mmol
22.30 6,9 mmol
Ser ni den jämna fina linjen som en sensor skulle visa??? Så här jämnt har jag aldrig fått till det under så lång tid!
Dagarna innan har sett likadana ut, och jag har tagit fler värden än så här och jag ligger stdigt runt 5-7 mmol. Sånt här gör mig glad och lycklig!
Ha en bra dag!
Tjng!
Bortskämd...
känner jag mig på många vis. Bara en sån sak att jag får vara hemma med mina älskade barn en hel vecka till i detta underbara väder är ju sanslöst skönt!
Igår tog mina teststickor slut, gah! Det är ju ingen katastrof egentligen eftersom jag har en mätare till som jag har reservstickor till. Men....bortskämda jag gillar inte att ta med den, dels visar den högra bs än min andra och sen skickar den inte mina värden till pumpen...vilka I-landproblem va? Egentligen vill jag slå mig själv lite på fingrarna när jag blir så där gnällig för jag är mycket väl medveten om hur bra vi har det här i vårt avlånga land med hjälpmedel...Ett tag till iaf. Läste detta på Insulinbellas blogg och ska sanningen fram så är det oerhört oroande.
Man har tightat in på teststickor redan och nu funderar man på att nalla på våra pumpar också om jag förstår det rätt. Det skulle vara en nådastöt för mig som aldrig har fått till bra värden med pennor, lite som att långsamt ta livet av sig faktiskt! Jag har börjat skriva på en JO-anmälan och hoppas att fler hakar på och gör det. I långa loppet sparar man inte mer pengar än inköpssumman på pumpen och jag kan lova att för egen del kommer det att kosta långt mer att behandla kommande komplikationer som pennor skulle innebära för mig.
Jag är absolut inte avogt inställd till behandling med sprutor! Är fullt medveten om att en del personer med diabetes föredrar dem och har finfina värden men för mig fungerar det inte alls...
Man ska vara tacksam att vi ändå har det så bra som vi har det, pumpen har för mig varit en självklarhet...bortskämd?? Jag har aldrig tänkt mig pennor igen men med ett sådant här förslag/utredning blir man medveten om vad man faktiskt har...
Hursom, idag när jag hämtar ut mina teststickor ska jag faktiskt skänka samhället en tacksamhetstanke, utan min pump, mitt insulin och mina hjälpmedel skulle jag vara hjälplös!
Tjing!
Igår tog mina teststickor slut, gah! Det är ju ingen katastrof egentligen eftersom jag har en mätare till som jag har reservstickor till. Men....bortskämda jag gillar inte att ta med den, dels visar den högra bs än min andra och sen skickar den inte mina värden till pumpen...vilka I-landproblem va? Egentligen vill jag slå mig själv lite på fingrarna när jag blir så där gnällig för jag är mycket väl medveten om hur bra vi har det här i vårt avlånga land med hjälpmedel...Ett tag till iaf. Läste detta på Insulinbellas blogg och ska sanningen fram så är det oerhört oroande.
Man har tightat in på teststickor redan och nu funderar man på att nalla på våra pumpar också om jag förstår det rätt. Det skulle vara en nådastöt för mig som aldrig har fått till bra värden med pennor, lite som att långsamt ta livet av sig faktiskt! Jag har börjat skriva på en JO-anmälan och hoppas att fler hakar på och gör det. I långa loppet sparar man inte mer pengar än inköpssumman på pumpen och jag kan lova att för egen del kommer det att kosta långt mer att behandla kommande komplikationer som pennor skulle innebära för mig.
Jag är absolut inte avogt inställd till behandling med sprutor! Är fullt medveten om att en del personer med diabetes föredrar dem och har finfina värden men för mig fungerar det inte alls...
Man ska vara tacksam att vi ändå har det så bra som vi har det, pumpen har för mig varit en självklarhet...bortskämd?? Jag har aldrig tänkt mig pennor igen men med ett sådant här förslag/utredning blir man medveten om vad man faktiskt har...
Hursom, idag när jag hämtar ut mina teststickor ska jag faktiskt skänka samhället en tacksamhetstanke, utan min pump, mitt insulin och mina hjälpmedel skulle jag vara hjälplös!
Tjing!