Att leva med sig själv!

Är inte alltid så lätt. Jag har ju haft ett riktigt svängande blodsocker de senaste veckorna. Mest har det varit högt... Ni som har diabetes kanske känner igen den där ilskan och frustrationen man känner efter lång tid med höga värden.

Alltså, jag är en sur gammal k*rring, så är det. Stubinen är kort, jag irriterar mig på saker jag annars inte ens lägger märke till och jag ömkar mig själv som om jag är den mest drabbade personen på jordens yta. Jag tycker tom synd om mig själv för att jag måste stå ut med mig själv.

Ni hör va??? Jag, jag, jag, jag, jag....stackars mig! Ego så det förslår!

Så därför vill jag nu passa på att be alla som drabbats av min ilska, min korta stubin och mitt stora ego om ursäkt! Verkligen!

Om jag nu har haft det så svårt att leva med mig själv känns det som att det kanske är en aning värre för andra att stå ut.

I vilket fall, har fixat lite här hemma nu, ska snart iväg med Mini för vaccination och sen en sväng till jobbet. Idag har jag inte kollat bs på morgonen, det stora glaset med vatten sa mig att jag skulle trycka i mig några enheter. Jag ska dessutom äta en semla idag, det ska jag!

Tjing!

Flow!

Jag har ett ganska skönt flow just nu. Har jobbat ganska många dagar i sträck och det fortsätter fram till onsdag då jag blir ledig igen. Min kropp gillar tydligen rutiner, att gå upp och jobba varje dag är bra för blodsockret. Jag skulle ljuga om jag sa att jag är pigg men det känns lugnt och skönt.

Enda kruxet med detta är ju att jag inte hinner träffa Hunken något alls, vi möts i dörren då vi jobbar om varann hela tiden för att få ihop det med att barnen ska ha någon hemma hela tiden. Vi har försökt att undvika barnpassning av andra av orsaker jag inte kan skriva om här....hemligt va?? Nä, handlar egentligen bara om att jag tröttnat på folk som erbjuder sig för att sen dra sig ur precis när det är dags (av helt sjuka anledningar). Mini mår apdåligt av det så då kan det lika gärna vara...

Hursom så är det så det ligger till just nu. Blodsockret...inte bra än. Både högt och lågt men jag käkar tradolan igen, är halvrasslig i halsen (mini är förkyld och inne på sin 4:e öroninflammation i år) och känner en del stress och oro över lite ditt och datt. Bara att välja en orsak till svängningarna. Har slutat att analysera så kraftigt för det dyker bara upp nya saker hela tiden. Jag får ta dagen som den kommer och hoppas på att våren, ljuset, lite kärlek och positivt tänkande får mig på banan igen.

En sak som slår mig i alla fall är att jag är så lyckligt lottad som har så fina människor runt mig. Familj, vänner och arbetskamrater som jag inte skulle byta mot allt guld i världen! Det ska ni veta! Det är så skönt att kunna vara sig själv, att inte skämmas och behöva dölja att man mår lite tjyvens när det svänger. Att människor tar sig tid och intresse för att förstå hur jag och Diabetes funkar. Det är inte en självklarhet, gud vet hur många jag dolt, smusslat och mörkat min sjukdom för. Det är total frihet att kunna vara öppen och få sån total förståelse. Kärlek till er alla, ingen nämnd och ingen glömd!

Tjing!

Idag

är dagen när mitt blodsocker äntligen verkar bli lägre. Ligger på mellan 6-8 hela tiden och mår som om jag har känning...Bara att härda ut tills känslan ger sig, det blev många dagar med höga värden!

Solen skiner så jag ska nog försöka ta en vända med Nisca och grabbarna, skönt att tänka på något annat!

Tjing!

Boven!

Boven i blodsockerhetsen heter stress och kalibrering! Så...




När jag tog mig tid att luta mig tillbaka och släppa alla måsten så släppte resistensen lite. jag beslöt mig för att skita i alla ärenden idag och softa hemma med killarna, jag verkligen vägde och räknade ut mängden kolisar i middagen och tjosan, här sitter jag med 7,9 mmol!

Har även räknat om min kolhydratsfaktor och insulinkänslighetsfaktor och det verkar som det blev rätt...för den här gången.

Tjing!


Varm choklad...

Inte det bästa valet med högt bs men den var gjord på kakao och sötningsmedel, tog insulin enligt konstens alla regler och hoppas att det inte gick åt skogen helt...

Ha det!

Tjing!

9,0 mmol...

Lägsta morgonvärdet på 4 dagar...

Varför gläds jag inte??? Jo, åt en banan till frukost och ligger nu på 18,8 mmol.



Orka....

Tjing!

Diabeteshelv...

Just nu är jag så anti, arg och trött på den här förbaskade sjukdomen!!!

Har precis kommit hem från jobbet och ligger på 24,1 mmol med ett ketonpåslag. Jag är så resistent mot insulinet nu så det spelar ingen roll hur jag doserar och ställer om. Normalt tar jag en dos på  mellan 2-5 enheter till en helt vanlig måltid med räknade kolhydrater, de senaste dagarna har jag köttat i med mellan 8-10 enheter till varje måltid och ställt upp basalen rejält och ändå ligger jag konstant på skyhöga värden!!

Vad händer????

Nä, behöver rejält med pepp nu om jag inte ska ge upp och strunta i allt.

Tjing!

Big misstake!

Tog ett blodsocker utan glasögon på igår...Gissa hur det gick??

Mådde tjyvens så jag antog att det stämde med 2,4 mmol...Juice, macka och 3 rutor choklad sen var det HIGH på mätaren. Fattade ingenting förrän jag kollade igenom historiken och såg att det stått 24 mmol...Ptja, det var ju en enorm skillnad.
Vågade inte korrigera allt för mycket innan jag skulle sova eftersom Hunken jobbar natt så nu sitter jag här med 15,2 i morgonvärde. Duktigt Hanna! Verkligen...

Just idag blev det dessutom bråttom på morgonen, jag körde Storis till skolan och fastnade med bilen i backj**eln upp till huset. Utan vantar och mössa med endast en fleecetröja sprang jag i 15 minusgrader upp och ner i backen och grävde med stelfrusna fingrar i en hink med fruset grus...



Jag gillar inte vintern men det gör de här två i alla fall!

Humöret, ja man kan nog kalla mig blodsockerstinn!

Happy friday på er!

Tjing!

Känsligt insulin?

Ligger högt, högt, högt....Inte jättehögt men hela tiden.

Irriterande värden på 10-12 mmol.

Något som blivit uppenbart för mig är att det är oerhört viktigt att byta ut insulinet i tid, inte vänta till morgonen efter för att man är trött. Det är nästan som att mitt insulin har en klocka som säger: -Tre dygn, inte mer!


En krävande vän det här...

Ska byta idag, är på dag tre nu och sen får jag väl se om det är insulinet denna gång eller sviter efter maginfluensan.

Planer för helgen är iallafall utgång med vänner. Problemet är att hitta något att ha på sig. Ska in till "stan" idag och kolla om jag hittar något men jag kan tala om att modet idag och jag är inte riktigt överrens...Jag är inte så förtjust i stormönstrade saker och gillar absolut inte åtsittande plagg. Då återstår....ptja, kanske hittar jag något på mamma-avdelningen som uppfyller mina krav;)
(Nej, jag är inte gravid)

Ha en bra helg!

Tjing!

Vilken jäkla femetta!

Satt igår i godan ro och läste runt på bloggarna, hade fått iväg barnen till skolan, rastat och matat hundar samt dammsugit. Jag var i fas med allt.

Då kände jag att jag mådde illa...Tänkte att jag har ju inte ätit frukost så jag är nog tom i magen. Tar mig lite yoghurt och musli och sen var det kört! Alltså, jag fick igår uppleva min första magsjuka med pumpen. Herregud! Jag trodde jag skulle dö under de där timmarna när det vägrade ge sig.



Största problemet var att jag dragit i mig en ganska rejäl dos insulin till yoghurten som kom upp. Hela dagen fick jag ta blodsocker var 30 minut och antingen korrigera eller försöka äta något mellan varven på toa. Jag var livrädd för ketoner men lyckades att hålla dem borta, skönt!
Basalen ställde jag upp på 200% och jag verkar ha lyckats med det, högsta värdet igår var 14,2 mmol, förmodligen pga uttorkning.
Jag ser att många ställer ner insulinet vid magsjuka men jag har fått lära mig att man ska göra tvärtom för att inte råka ut för ketoacidos pga insulinbrist och uttorkning. Hur gör ni?

Hursom, idag är jag matt, trött och fortfarande lite uttorkad så mycket vatten och snäll mat blir det hela dagen...

Tjing!

Det är ju inte toppen!

Att vakna hög, stressa hela morgonen, köpa världens minsta mikroskopiska lunch och sen dimpa ner på 3 på arbetstid...

Jag är helt ärligt så förbannad på denna sjukdom nu så jag önskar att jag hade något riktigt att avreagera mig på. Nu, idag och säkerligen fler dagar framåt, är det mycket gnäll. Jag är less!!! Jag är otrevlig!!! Jag är trött!!! Jag vill ha någon ansvarig att skylla på!!! Den pilen pekar....mot mig då...

Vad gör man när faktorer som man inte kan påverka (infektion, stress) sabbar hela pumpbehandlingen???
Jag har tagit nya tag vareviga dag nu och fixat och trixat, jag har ätit som jag bör, jag har rört på mig så mycket som höfterna tillåter, jag har justerat, korrigerat, analyserat och kalkylerat...Vad har jag missat??



Tjing!

Urk...

Säger bara 19,4 mmol... Jobbar idag, känns sådär... Ha en bra dag! Tjing!

Har jag tagit en paus??

Det verkar nästan så.

Det är så sjukt mycket att göra i livet eftersom jag nu str i allvaret att vara självgående igen. Jobbar min fulla % nu och det är skönt men totalt uttröttande.

Jag är helt ärligt inte riktigt säker på hur jag ska klara detta. Jag gör absolut inget annat än håller nästippen över ytan just nu.

Diabetes, ja shit! Den är inte bra alls. I tre veckor har jag legat konstant högt??!! Jag vet inte ens i vilken ände jag ska börja rota för att få ordning på sk*ten??? Jag var övertygad om att det skulle räta till sig men nu har jag varit hög så länge att all motivation har runnit ur mig (säkert av alla toabesök, ha ha ha!). Orkar inte ens kolla blodsockret så ofta jag borde, blir bara allmänt ledsen, tjurig, frustrerad och uppgiven av att titta på siffrorna. Smaken i munnen påminner föressten om lukten av en gammal sur strumpa...

Hursom, jag ska blogga vidare....måste bara få ordning på mitt liv först! Det kan ta 15 minuter till någon vecka;)

Ha det så länge alla fina!

Tjing!

Ptjaaa...

Snart, eller närmare bestämt i slutet av januari är det dags för ett nytt hba1c...Skräckblandad förtjusning ligger i det momentet kan jag säga.

Jag är alltid lite extra nojjig över resultatet efter julhelgerna. Jag har nämligen inte alls varit så noga som jag brukar. Dagarna innan jul var kantade av stress vilket gav mig generellt högre värden. Julafton tog jag ledigt från min mätare, kändes bara jobbigt att behöva se siffrorna. Inte för att jag skopat i mig överdrivet mycket men matiderna ruckas, stressen ökas och kosten är inte så strikt. Jag kollade bara innan jag la mig och hade då 11,8 mmol...

Juldagen gick åt till att försöka hamna i någon form av rutin igen och annandagen var jag på banan igen med blodsockret.

Jaja, får se vad resultatet blir. Då, när jag får det är det exakt 1 år sedan jag fick mitt första hba1c efter pumpen satts in. Tänk, att jag trots julhelger och skadan lyckats få ner det från 9,6 till 6,4 (gamla skalan) på 5 veckor med pump!

Ha en god fortsättning!

Tjing!

Jag är inte stressad, jag är inte stressad...

Mitt mantra för hela veckan innan jul! Vi är inte så klara som jag skulle önska med allt men jag tar saker i min egen takt. Ställde ner basalen på morgontimmarna och vaknade med 8 mmol, samma som jag la mig med igår kväll. Inte optimalt men ändå bättre än toklågt!

Idag ska vi göra knäck och rocky road. Det är konstigt, jag smakar aldrig på godiset men verkar få högt bs av själva tillverkningen...Andas man in socker eller?;)

Är ingen godismänniska, tror att jag tröttnat lite på sötsaker för att jag förknippar det med känningar och svängningar. Däremot är jag en riktig matmänniska, kan äta mängder om jag inte tänker mig för.
Nu ska ni inte tro att jag är helt pretto och aldrig stoppar sötsaker i min mun, det gör jag absolut men jag är lite kräsen där och föredrar nog kanske att unna mig ett gott fikabröd mer än godis.

Hursom...det är dags att ta tag i dagen!

Ha en fin 4:e advent!

Tjing!

Hur kan man tappa bort en jacka??

Mini har lyckats med det! Den finns ingenstans...eller jo, någonstans i huset finns den och jag lovar, det är inte ett slott vi talar om men jackan är spårlöst borta.

Sånt ställer till det på morgonen när man är en aning sen ändå liksom och blodsockret åker upp på topp i stressen som blir.

Sitter och försöker varva ner en aning så jag kan äta lite kanelprydd frukost. Helt ärligt, jag börjar trötna på kanel, ha ha ha!

Jag läser ju en hel del bloggar om diabetes. Det slår mig hur olika vi ändå är men ändå så lika. Vi alla (diabetiker) fattar ju känslan av en känning, känslan av att ligga högt, känslan av att värdera sig efter ett hba1c, känslan av att inte bli förstådd alltid, känslan av att alltid ha kontroll, känslan av att vara diabetiker helt enkelt men jag ser ändå att vi alla har ganska skilda attityder när det gäller diabetes.

Det finns människor som försöker se sjukdomen som en utmaning och göra det bästa av situationen och det finns andra som avskyr sjukdomen. Två ytterligheter är det ju. Försöker att hitta min inställning till detta och känner att jag är nog någonstans på mitten av skalan.

Jag vill börja med att säga att i bloggen är jag helt ärlig. Jag använder den som en diabetesventil. Ibland blir det ett inlägg om dagen som handlar om hur sjukt jobbigt det är men jag är nog inte lika snabb att blogga om tillfällen när det fungerar bra.

I vardagslivet är det inte lika mycket diabetes som i bloggen. Jag pratar inte om det jämt men svarar mer än gärna på frågor kring sjukdomen. För mig är det en vinst att få berätta för människor i min närhet om hur det fungerar. Att kunna bara säga att nu har jag lågt blodsocker på jobbet ex.vis och den jag jobbar med förstår att det innebär att jag behöver några minuter för att rätta till det är guld värt. Att inte där och då när jag mår dåligt behöva förklara. Min vardag försöker jag hålla precis som vem som helst. Ibland struntar jag i min diabetes för en stund och bara är. Oftast går det bra men ibland inte...

Jag har förstått att många av mina vänner och bekanta förstår att man mår dåligt när blodsockret ligger högt eller lågt. Men det är nog bara min närmaste familj som förstår att tiden efter ett högt/lågt värde också innebär att man inte är helt ok. Jag vet oftast hur jag ska göra när jag ligger si eller så men även om jag lyckas lägga mig på ett bra värde så blir man "bakis" efteråt. Tänk er en tvådagars...Ungefär den känslan. Mitt i den känslan ska vardagen fungera. Jag kan tycka att det är som att bestiga ett berg att lägga barnen eller köra en tvättmaskin när man är "bakis". Då hatar jag sjudomen!

Sen finns det dagar då allt är under kontroll, då är jag mer neutralt inställd till sjukdomen.

Visst finns det alltid någon som har det värre. Ibland får jag höra att det är tur att jag har diabetes nu när det finns insulin att tillgå. Visst, jag är tacksam att det inte är en dödsdom men jag anser ändå att man har rätt att gnälla lite för det finns även folk som har det bättre och jag är helt och fullt övertygad om att man i framtiden kommer att ha löst diabetesgåtan och då kommer man säga till diabetiker att vara glada att de inte levde under detta århundrade när man var tvungen att sticka sig många gånger om dagen, man var tvungen att hålla koll på vad man äter osv...

Vad man än säger om ditten och datten så kommer jag nog aldrig uttala meningen:Jösses, vad jag älskar att jag har diabetes!

Kommer aldrig att hända. Däremot är jag glad att det är jag och inte mina barn som har det.

Jag kan också tycka att det är bra att göra det bästa av situationen, på sitt eget sätt. För mig är ett sätt att få hata eller tycka illa om sjukdomen. Ofta gör jag det när det inte fungerar. jag har en riktigt svårinställd diabetes och är glad de dagar eller ibland bara timmar jag får det att funka. Andra har inte samma hoppande värden och då kan jag förstå att man reagerar på oss som hatar så ofta...Men hatet i mitt fall är ett av många sätt att hantera tillvaron på.

Nu ska jag hantera min tillvaro med lite frukost!

Tjing!



Blodsockerblues!

Ledig dag till ingen nytta! Jag hade så många planer, saker att fixa, adventsstädning och lite planering osv. Hade 18 i bs när jag vaknade, jäkla värktabletter, jäkla inflammationer vill jag skrika nu!!
Frukost och korrigering, sen somnade jag. Vaknar med 3,9 i bs och sen har det varit lågt hela dagen.
Har inte gjort något alls...

Är aptrött och mår illa som bara den.

Läste på Insulinbellas blogg om hennes bs-bekymmer när hon tvättar=) Känner igen det där.

Tänkte rada upp lite olika situationer som definitivt påverkar mitt bs.

Låga värden:
*Städ och tvätt
* Tv-spel
* Hundträning

Vid alla dessa aktiviteter kan jag garantera att blodsockret sjunker på mig.

Höga värden:
* Möten
* Undersökningar på sjukhus
* Konflikter
* Försovning
* Värkmediciner

Också situationer som garanterat höjer mitt bs.

Har ni några givna situationer för höga/låga värden?

Tjing!

Diabeteskärlek!

Ibland slår det mig bara hur bra jag har det egentligen!

Vaknade vid 03.30 med bautakänning. Kastar i mig lite allt möjligt jag har vid sängen men det räcker inte. Hunken vaknar och på ett tjillevipp har han trots enorm trötthet levererat en smörgås till mig <3

Vaknade hög (28 mmol) och har fått sms: "Hoppas du mår bra efter natten, ta det bara lugnt idag så ses vi sen"
<3


I kylen hittar jag den här, till mig!<3
 

Ibland känner jag mig riktigt bortskämd! Är så tacksam för min Hunk!

Tjing!

Alla mina 50 000 läsare!

Ha ha ha! Nu satte ni i halsen va?? Nä, jag vill skriva ett inlägg om en sak jag tror på och jag behöver er hjälp!

Det pågår en tävling på Bayer Diabets cares hemsida. En tävling där en person kan vinna möjligheten att förverkliga en dröm. Jag har röstat på
Joakim och hans idé om att göra en ärlig dokumentär om ungdomar med diabetes. Jag tror på den idén! Jag hade behövt något sådant i min ljuva ungdom, den hade hjälpt mig att inte se på mig själv som annorlunda och konstig. Det hade styrkt mig i min osäkerhet!

Så, därför, mina läsare (ni är tyvärr inte 50 000, det hade ju varit idealiskt nu), gå in här och rösta!!! Även om ni själva inte har diabetes kanske ni känner någon som har det och skulle bli hjälpt av det här.
Glöm bara inte att genomföra hela röstningen, dvs att bekräfta rösten via mailet du får, annars räknas den inte!

Så... nu lutar jag mig tillbaka och väntar...

Tjing!

Det här var en bra dag!

Satt nyss och kollade igenom Carelink och mina senaste värden! Vad glad man blir av att se att det faktiskt funkar vissa dagar!



Så här ser mitt program ut, använder ni något dataprogram för att få behandlingsöversikt?

Jag som är så dålig på att anteckna tycker det här är toppen!

Tjing!

Tidigare inlägg