Det har varit fullt upp i vanlig ordning här. Dagarna har försvunnit i rasande fart och varje kväll har jag kastat mig i säng och nästan somnat innan huvudet träffat kudden. Snart, snart är det sommarlov! Slut på alla matsäckar, cyklar, gympakläder, slantar, regnkläder och annat som ska släpas fram och tillbaka till skolan...

Barnen är trötta de med, det är riktigt segt att få upp dem på morgonen.

Fördelen med detta flängande och farande är att mitt bs ligger kanonbra! Jag mår finfint och kan slappna av lite i diabetestänket. En och annan känning men inga höga värden på flera dagar!!! Ändå har jag tryckt i mig en del onyttigheter, det har väl kompenserats av all rörelse=)

Mini hade kalas för klassen i söndags. 2,5 timmar med 11 st 6-7-åringar! Jösses vad vi var slut efter det men barnen hade så himla roligt. Det var ett utekalas med lekar, grillning och glass i stora lass. Kalaset avslutades med fiskedamm och 10 nöjda barn åkte nog hem och sov gott den kvällen...
Jag var lekledare, det tog på krafterna vill jag lova. Jag åt både korv, glass och en del godis men efter kalaset hade jag inte höjt mig mer än till 7,9 mmol! Toppen!

Nu är det en period med mycket tänk kring jobb och tillbakaslussning dit. Jag är redo och vill prova men hela sjukskrivningssystemet är ju en djungel. Rehabiliteringskedjan innebär ett ansvar från mig, arbetsgivaren, försäkringskassan och läkare. Ett samarbete för att göra en rehabiliteringsplan...Jag ska inte säga så mycket om det egentligen men det är svårt att göra en plan när olika personer och myndigheter inte har samma definition av ordet rehabilitering. Jaja, det ska väl ordna sig det där också men det är frustrerande när man har motivation och livsglädje nog att göra ett försök och det är så trögjobbat. Håller fast vid min lilla gnista och hoppas på att systemet fungerar!

Nu är det dags att hämta Mini+cykel i skolan. Han tyuckte det var otroligt spännande med cykeldag=)

Tjing!

Nu går det undan igen=) Bredbandet är tillbaka och jag är nöjd... Har spårat med Nisca imorse, fick naturligtvis lågt bs mitt i spåret. Hunken hade lagt det och jag kan säga som så att jag tror han hade en atlet i tankarna när han la det, det var en riktig utmaning för mig att hänga med när hon satte fart. Hon tog det jättebra iaf och klarade alla vinklar med bravur!

Nu har vi nyss fikat och snart bär det av mot Storis skytteträning. Vi tar en hundpromenad medans vi väntar...

Nu ska jag läsa bloggar när det går så fort att surfa=)

Tjing!

Ingen dålig start på denna underbara fredag! Lycklig!

Ha en bra helg!

Tjing!

Jag lägger ett tidsinställt inlägg här tillägnat dig min vän eftersom jag aldrig lyckas med konststycket att publicera nya inlägg till klockan 08 på morgonen då du flitigt bläddrar bland dina favoriter;)

Eftersom jag inte vet hur natten har varit får jag helt enkelt använda fantasin och skriva att jag drömt om raseri och basketbollar, varit upp på toa 2 gånger och flyttat Minis knän från ryggen 54 gånger...

Kan berätta en liten hemlis också då: Du som vet om hur jag brukar se ut på morgonen....Jag körde barnen till skolan iklädd pyamas igår, tur man bor i en liten håla, tror inte att någon höjde på ögonbrynen alls=)

Nu så;)

Hoppas detta publiceras rätt tid nu då...

Tjing!

Kollade igenom min mätare eftersom jag av förklarliga skäl inte lagt in något på datorn på länge och ta mig tusan...Det ser riktigt fint ut!
Kan det vara så att jag har lyckats med basaländringarna, insulinkänslighetsfaktorn och kolhydratskvoten nu???

Här kommer dagens bs iaf:

07:00 12,0
09:00 10,2
11:40 6,4
13:30 6,4
15:00 5,3
16:30 4,4
18:00 7,1
21:00 8,0
22:00 6,3

Jag la mig igår med 11,1 mmol, kollade bs vid 03 och hade 11,9 så jag tror att jag ligger rätt stabilt på natten. Vaknade ju med 12 så...Hoppas jag vaknar med ett värde på 6 imorgon då;)

Räknat kolhydrater hela dagen och verkar ju faktiskt ha lyckats med det också. Just nu är det positivt att vara jag med diabetes!
 
Hämtat modem idag, kopplat in det lätt men vi får inte tillgång till bredbandet förrän på måndag...

Tjing!

Oj oj oj, tänkte ni nu va? Nä, inga barn på g här men däremot har vi ju varit i väntans tider på det nya modemet så internet fungerar som det ska igen, igår kom avin så idag hämtar jag ut det!! Äntligen! Sen vet jag ju inte hur lång tid et kommer att ta att få ordning på det....

Har nyss läst alla kommentarer på de senaste inläggen jag gjort, alltid lika roligt! Välkomnar de nya läsare som kommit till varmt!
Det som slog mig när jag satt och väntade på att siden skulle laddas om och om igen var att det ser ut som jag inte kan stava för 5 öre=D
Det beror på att jag hällt kaffe i detta tangentbord så att bokstäver faller bort med jämna mellanrum, rättar inte till det eftersom det innebär 5 minuters rättstavning och 50 minuters väntan på att sidan ska laddas...

Fick byta infusionsset igår kväll innan jag skulle sova. Inte att rekommendera att byta precis innan sänggående. Man ska ju kolla efter ett par timmar att insulinet går in som det ska. Hade kollat pumpen och det insulin jag hade kvar skulle räcka till klockan 09 idag. Skönt tänkte jag, då tar jag det när barnen är i skolan. Bara det att när jag ska gå och lägga mig hoppar Tino upp och ska ge mig en kvällskram, han gillar att kela=) Slangen fastnar runt hans tass och han lyckas dra ut den ur magen...Jaja, det var bara att byta, ställde klockan och kollade bs så det gick bra iaf=)

Ha en bra dag!

Tjing!

Jag tror inte att jag far med osanning om jag säger att 100% av alla diabetiker känner en viss avsky inför den...Man blir trött slut och förbi av alt kontrollerande, alla svängningar, stick och läkarbesök. Jag har försökt att hitta något som är positivt med att ha diabetes och skulle vilja rada upp dessa (få) saker. Fyll gärna på med kommentarer om ni har fler saker...Ibland kan man behöva läsa något bra istället för allt gnäll (syftar enbart på mitt eget här=)

1. Kunskap. Hade jag inte diabetes skulle jag kanske inte kunna så mycket som jag ändå kan om diabetes, insulin och kost.
2. Envisheten. Är man inte född envis kan diabetes definitivt se till att man blir det.
3. Mod. Det krävs mod att försöka vara självständig med svängiga värden.
4. Gemenskapen. Jag hade aldrig hittat och läst alla diabetesbloggar utan min diabetes.
5. Skratten. Här hemma driver vi vilt med diabetes. Det är avväpnande och skönt att få kasta lite skit på eländet ibland;)

Så...det är bara att fylla på.

kanske gör vi en gnällig lista också så småningom men just nu känner jag ett stort behov av att få läsa att det finns positiva sidor också...

Tjing!

Alltså, det börjar närma sig skolavslutning och då hopar sig aktiviteterna för båda pojkarna. Det är utflykter, idrottsdagar, skolresor, matsäckar, cyklar och hjälm, gympakläder, regnkläder, fika osv osv... Jag har svårt att hinna med och hålla koll på läget. Känner mig ganska stressad över situationen (inte bra för bs). Det är något varje dag att hålla reda på. Hur gör folk som har betydligt fler barn än jag??? Jag går fortfarande hemma och har ändå inget arbete att tänka på mitt i allt detta, vojne vojne...

Jag fick rätsida på mitt bs igår förmiddag, jag var lite väl modig när jag korrigerade för jag hamnade så lågt som på 3,5 innan lunch. Värdet i sig är inget problem innan måltid men tt sjunka från 17,5 till 3,5 är en jobbig resa. Det ordnade till sig med lite vila. På eftermiddagen åkte vi in till "stan" för toris hade skytte. Jag tog en promme med Nisca och två vänner med sina hundar. Det var....intressant...Kan ju säga att det finns utmaningar i hundägande ibland som är svåra att rå på. Gav mig av på styrelsemöte efter prommen och sedan vidare hem. Var hemma vid 20.30 och kom på då att jag totalt glömt att äta middag!!

Det där är typiskt mig, att glömma att äta. Jag har svårt med aptiten och känner inte hunger så ofta när jag är stressad. Det är en fördel med pumpen, sånna missar får inte lika stora konsekvenser som det fick när jag hade sprutor iaf...

Idag har Hunken avslutning på allmänlydnadskursen han hållit i. Det betyder att jag är hemma med krasslig Mini och kan ta det ite lugnt...Skönt!

Ha en bra dag!

Tjing!

Idag känns min diabetes som en bortskämd liten snorunge!! Spelar ingen roll vad jag gör för den så är den bara otacksam! Spårkurs i skogen nästan hela eftermiddagen igår, jag låg konstant på 2,8 mmol....Det är svårt att fokusera och försöka vara aktiv då=/

Sent igår kväll när värmen försvunnit trodde jag att läget var under kontroll men tji fck jag...mätaren visade low när jag skulle gå och sova...Tröck i mig mackor, kakor, godis, festis och en massa annat, struntade i om det skulle bli en rekyl av det och visst...17,5 mmol imorse. Ingen bra start på dagen!

Värme gör att mitt bs beter sig helt galet, alla värden, höga som låga liksom klistrar fast sig och vägrar att stiga eller sjunka??!!

Jaja, tur att man inte har så fasligt mycket planer för dagen, jag kan kosta på mig att ta det lugnt på förmiddagen och hamna i fas igen....

Ha en bra dag!

Tjing!

Fick laser igår...naturligtvis! Bara på vänster öga dock, där är det fortfarande aggressiva förändringar och kärlbildning. Det var värre nu än förra gången...

Läkaren tyckte jag skulle ställa in mig på operation, hon förklarade att det inte är något stort ingrepp. Det är som en laserbehandling fast man går djupare och håller på längre, då måste man vara sövd för att kunna hålla öget stilla så länge.

Risk för en blödning var det med=/ Om jag såg maskar simma framför ögat skulle jag kontakta ögonmottagningen. Huvva! Läskigt värre=)

Ikväll är det avslutning på min och Niscas klickerkurs, vi ska vis upp vårat städtrick=) Spännande att se om det kommer att funka med publik!

Det är så himla rligt att gå in på bloggen och läsa era kommentarer, verkligen uppskattat. Jag vet att jag är dålig på att kommentera på andra bloggar men åter igen vill jag säga att det beror på den dåliga uppkopplingen, det tar sån tid att ladda sidor...Men snart så är det väl ordnat hoppas jag=)

Är nu på väg till min arbetsplats för ett besök. Ska bli kul att träffa alla!

Ha en bra dag!

Tjing!

Idag bär det av på återbesök på ögonkliniken. Jag hoppas innerligt att det är bra i mina ögon nu. Tiden som är bokad har utrymme för mer laserbehandling men jag hoppas jag slipper!!! Håll gärna tummarna för det=)

Är det inte bra ännu så pratades det om en operation, urk känner jag bara!

Idag är iallafall dagen när jag kan säga att jag äntligen fått till nattbasalen!!! Morgonvärdena har sakta men säkert blivit lägre och lägre. Jag har flyttat insulin från tider under dagen när jag ofta sjunkit till nattimmarna och nu stämmer det nog! Vaknade med 6,3 mmol. Lycklig!!!!
Inte helt fel att jag lyckats plocka bort 3 E totalt under dygnet heller....
Nu är det bara kvar att se till att jag slipper känningar under dagarna, jag sjunker lågt å fort jag gör något. Hundträningen drabbas mest. Tur att jag har en sån underbar vovve som känner av när jag ligger lågt och stannar upp i allt hon gör tills jag mår bra igen! Älskade Nischunden!

Igår la vi ett enkelt spår på bruks. Hon tog det jättefint trots att hon fick pausa mitt i för att matte skulle ta en festis...90 m men enkel böj och ett enda slut, det behövde hon efter alla utmanande spår hon fått kämpa med. Klicker trixet sitter så bra det kan inför morgondagens avslutning. Hon "städar" 3 saker klockrent med belöning mellan, vi har inte kedjat ihop det ännu men det hinner vi inte, vi har ju bara tränat på detta i 1,5 v...

Solen skiner här idag, ytterligare en orsak till att hoppas på att slippa laser...men förresten det spelar ju ingen roll, dropparna får jag ju oavsett=/

Jag tar gärna emot fler kommentarer ang tatueringen=)

Ha en najs dag!

Tjing!

Ja, jag, 33 år gammal, funderar på att tatuera mig=)

Nej, det är ingen åldeskris, bara något som är möjligt nu.

Jag har länge funderat på att tatuera in någon form av diabetessymbol på insidan av underarmen. Jag vet att jag läst i någon mer blogg om samma funderingar...
Anledningen till att jag inte gjort detta tidigare är mina kassa bs-värden. Jag har inte vågat göra det med ett så dåligt hba1c som jag haft utan tänkt att jag ska slå till när jag kan fira ett halvår med bra hba1c, och nu är det dags=D

Jag har något halsband med symbolen ligger någonstans här hemma men på jobbet tex får vi inte ha smycken så det där är väldigt osäkert om det sitter på eller inte. Eftersom jag har rätt svämgiga värden tycker jag att det vore en trygghet att ha denna tatuering synligt om det skulle bli så att jag är medvetslös och ensam någnstans.

Kan inte lägga in bilder på bloggen med detta tröga bredband men vill ändå höra era åsikter i frågan.

Det finns en svensk symbol som består av 5 st D i formen av en blomma och sen finns det en internationell symbol med en nål och 2 ormar som slingrar sig på varsin sida av den.

Jag tycker den internationella är snyggare och tänker som så att jag gör den och skriver diabetes över symbolen och typ 1 under den.

Vad skulle ni satsa på? Det går ju att göra den svenka på samma sätt...

Ha en bra dag!

Tjing!

Har haft en rolig helg, riktigt familjemys!
I lördags var vi hemma hos en kompis och skulle hjälpa till lite i trädgården, vi var ett helt gäng där. En hundgård skulle sättas upp till hennes hundar. Tyvärr blev det inte så för hennes fd puckohyresvärdar hade stulit både stolpar och en del av stängslet!! idioterna bara skrattade när hon hotade med att polisanmäla dem. På ett sätt förstår jag det för de där idioterna har nog redan så mycket skit på sig så en anmälan till gör nog varken till eller från=/
Iaf gjordes det som kunde göras och sen grillade vi god mat och hade trevligt allihop!

Söndagen spenderades på brukshundklubben. Hunken hade sin allmänlydnadskurs och jag passade på att träna Nisca inför sista klickerkurstillfället som är på torsdag. Hon har lärt sig att "städa". Hon plockar upp tre saker från marken och lägger dem i en back=) Vi är nästan i mål där...

Något riktigt roligt som hänt är att jag fått till morgonvärdena riktigt mycket bättre. Vaknar på runt 7 varje morgon istället för 12-14 mmol. Har flyttat en hel del av insulinet i basalen från eftermiddagen till natten och dessutom minskat totaldosen med hela 3 E!! Är inte riktigt i mål ännu men känner skillnaden jättemycket!

Mini är sjuk (igen!) och hemma från skolan. Igår klagade han på öronvärk men idag har han inte ont, hoppas han slipper en öroninflammation igen...

Hoppas ni haft en bra helg!

tjing!

närmar sig med stormsteg=)

Jag kom att tänka på det här med vikt och kroppsuppfattning...Jag har tidigare skrivit om att jag i min ungdom blev rätt fixerad vid min kropp. Jag fick mitt tonårshull som alla får och några beska kommentarer dels från en danslärare och dels från en dietist. Allt jag gjorde var fel verkade det som. Vad jag än talade om för dietisten att jag åt så fanns det något som inte var bra så jag slutade äta, då blev blodsockret inte bra och det talades det också om...jag vet inte, jag kände mig inträngd i ett hörn och ganska värdelös.

Sen kom den idiotiska ide'n om att minska kraftigt på insulinet, ligga en aning högre i bs och tappa de där förrädiska kilona....sagt och gjort. Jag åt inte, tog yttepytte insulin och rasade i vikt. Jag mådda apdåligt! I högstadiet började jag tuppa av här och där. Ambulansen hämtade mig ett antal gånger, på sjukhuset uppdagades min plan och jag fick (naturligtvis) bannor för den också...Sen började övervakningen. Jag vet att personalen i skolan kollade mig i matsalen, det var rätt uppenbart. Jag skötte mig och gick upp något kilo igen och mådde faktiskt ok. Men jag kom inte riktigt ifrån den där känslan av att vara övervakad. Jag fick för mig att pappa hade skickat ut folk för att kolla att jag verkligen åt när jag sa att jag skulle ut och äta med kompisar. Det resulterade i att jag fick enormt svårt att äta bland folk...jag tyckte att alla stirrade på min mat och mig när jag åt.

Idag har jag inte problem med att äta bland folk. Jag är öppen med att detta hände mig när jag var ung. Tydligen finns det ett namn på detta när man slutar ta insulin och äta för att gå ner. En ätstörning.

Jag har jobbat en del med min egen kroppsuppfattning genom åren med blandat resultat. Jag är inte bekväm med att visa mig i badkläder och ser många skavanker när jag tittar på mig själv i spegeln. Men idag laborerar jag inte med mat och insulin som jag gjorde då. Jag förstår idag hur farligt detta var och skulle aldrig riskera att göra mina barn moderlösa för att kunna visa mig i bikini.

Vikten har pendlat upp och ner genom åren, dels pga graviditeter och dels pga insulinomställningar. Jag har lagt på  mig 4 kg sedan olyckan pga ökat insulinbehov då jag varit väldigt stilla pga skadan.

Jag är inte riktigt kompis med kroppen, kanske blir jag det aldrig men jag vill bara säga att det mest helande i denna situation har varit Hunken. Han har varit ett enormt stöd och boostat mig med positiv energi när jag kännt att det är jäkligt. Han älskar mig för den jag är inuti och bedyrar att han älskar hela min utsida, varje cm...Han bekräftar detta hela tiden och jag känner att det ger mig ett lugn. Dessa 4 kg ska inte bli en stor grej!

Jag blir rätt förundrad över människor som tittar på (retucherade) modeller som är size 0 och verkligen tror att det är så människan är skapt!!?? Jag blir rätt frustrerad över hur små strl har blivit i klädaffärer, snacka om att sätta griller i huvudet på unga påverkbara personer. Frustrerad över vikthypen som öser över oss vart vi än är...

Om alla bara kunda slappna av lite och vara sig själva.

Jag tänker ta beach 2011 precis i den form jag är! Tänker du?

Tjing!

Är det någon som tittar in här ännu? Det suger verkligen att vara utan ett fungerande bredband. Saknar att blogga och att kunna läsa bloggar obehindrat! Jag försöker titta in hos er andra ibland men det tar sån tiiid att ladda sidor nu...

Aktiviteten här hemma är fortafarande oerhört hög. Vi har fullplanerade dagar från morgon till kväll. Nu börjar det ta ut sin rätt. fler dagar med ont och sämre bs...

Jag har ledsnat lite på allt stickande och skuklle behöva en liten spark där bak och lite pepp för att fortsätta. Jag märker att jag inte riktigt kan lita på min kropp ännu. Många gånger händer det att jag känner mig hög eller låg och det visar sig vara precis tvärtemot min känsla...skumt!

Något positivt är att det går riktigt bra för mig och Nisca med träningen nu. Det ger mig mycket motivation=)

Idag fick jag ställa in några saker på förmiddagen för jag vaknade med enorm smärta. Tog mina tradolan i vanlig ordning men idag slog de till ordentligt. Somnade på soffan och vaknade av att Hunken gjort lunch, hela förmiddagen försvann. Just nu leker Mini med en kompis och jag försöker att bli pigg. Hunken jobbar och jag måste köra Storis till hans skytteträning. Värmen är underbar men den ger mig känningar på löpande band, någon mer som upplever detta?

Nu ska jag göra lite nytta och lite kaffe....

Håll ut, jag hoppas bredbandet kommer snart, då blir det fart igen!

Ha det!

Tjing!

Hunken och jag på helgens kurs (bilden är tagen av en kurskamrat)...

Jag tycker det är så skönt att vi kan ha kul ihop, att vi har gemensamma intressen och en meningsfull tillvaro. Jag är så tacksam för att det blev vi...

Idag snöar det här, galet! Jag är riktigt seg och Storis är hemma från skolan för han känner sig allmänt hängig. Hoppas vi slipper bli riktigt sjuka, det har vi inte tid med. det går i ett här=)

Mitt bs har börjat krångla lite, det vill gärna lägga sig en aning högt. Jag tror att det kan ha med axeln att göra. Förra veckan var tokintensiv och det fick jag betala med mer smärta tyvärr. Helt ärligt har jag gått över till tänket att jag struntar i om jag får ont. Jag hänger med på det jag vill ändå för jag behöver det! Rent psykiskt blir man lite låg av att gå hemma och inte vara social, jag är normalt väldigt social och känner nu att jag verkligen mår bra psykiskt av att få vara bland människor. det är i dagsläget värt smärtan!

Idag ska jag bara ta det lugnt och hoppas att mitt bs vänder sig rätt. från imorgon är det full fart varje dag igen=)

Hoppas på bättre väder och bättre bs!

Tjing!

Så känns det nu. Diabetes tar tid om man ska må bra, då kan man inte ignorera den. det blev tydligt igår på hundutbildningen. Vi skulle ta med egen lunch dit men eftersom dagarna har gått i ett så hade vi inte hunnit förbereda någon diabetesvänlig mat. Vi åkte helt enkelt till Mc Donalds och köpte lunch, det enda som skulle hinnas med...
Jag klarar inte av att äta sån mat och må bra. eftersom dagen hade inneburit både stillasittande och rörelse var jag inte helt på det klara med hur mitt bs skulle bete sig. Jag visste att det skulle bli praktiska övningar efter lunch så jag drog ner 1E på den rekommenderade dosen pumpen gav mig. Jag hamnade på 15 och blev toktrött. Jag kunde inte koncentrera mig alls på vad hon sa under hela eftermiddagen tyvärr. Bara satt och gäspade, det höll i sig fram till sänggåendet på kvällen. Sånt har man ju inte tid med!

Ibland blir jag bara så trött på att alltid ta sån tid på mig för jag ska bara ta ett bs, bara trycka i mig en extra E eller bara äta lite för jag är låg. Ingen i min närhet klagar eller påpekar något utan detta handlar mer om min egen känsla av att bara vilja kunna strunta i sånt och hänga med i full fart som alla andra!

Det gäller att hitta balans och jag är bättre på det nu än jag var förr. Men ändå, ibland vill jag bara be denna jäkla sjukdom att dra åt h....
Sjukdom ja, jag gillar egentligen inte det uttrycket, jag är ju inte sjuk men när diabetesen påverkar så mycket i mitt liv negativt, ja, då tycker jag faktiskt ibland att det känns mer som en sjukdom eller ett funktionshinder än annars...

Här blåser det nordanvind, jättekallt är det!

Ha en bra dag!

Tjing!

Det blir inte mycket till uppdatering märker jag med detta seeeeega internet...

Veckan har i vilket fall varit fullsmockad från morgon till kväll. Jag har hjälpt min kompis att flyttstäda efter förmåga. Det var då incidenten med Nisca hände, hon verkar inte ha tagit skada av detta alls för jag har passat på att be folk i min närhet att gå fram till bilen när hon sitter där och ge godis. Hon är helt oberörd och tar glatt emot som hon brukar, skönt!

Vi har även hjälpt en kompis till att flytta sen har det varit kurs och hundträning för hela slanten.

Nu i helgen har jag varit på en utbildning om en hundträningsmetod som kallas "släpp kontrollen lös" eller "control unleached". Intressant var det. En metod åt det mjuka hållet som bygger på hundens trygghet och lugn i olika situationer och positiv förstärkning. Jag gillar att få olika inputs när det gäller att träna hund. Finns många bra metoder, det gäller bara att plocka russinen ur kakan och använda det som passar just mig och Nisca.

Mitt bs har legat oförskämt bra trots att det blivit en del ändrade rutiner från dag till dag när det gäller mattider. Jag har varit igång mycket fysiskt och åkt på en hel del låga värden men jag vet att jag måste ställa ner basalen ännu mer. Jag håller på med det ännu och tar lite i taget. Det närmar sig fina värden och det är jag så tacksam för.
Enda jobbiga känningen hade jag i natt runt 02-tiden. Vaknade av att jag mådde pyton, ruskade på Hunken och bad honom öppna en fastis som låg bredvid sängen. Jag var så trött och slut så jag låg fortfarande ner på sidan när jag sörplade i mig den. Vid 06 vaknade jag igen, då hade jag fortfarande sugröret i munnen och festisen stod kvar bredvid kudden uppdrucken, ha ha ha! Väskan med bs-mätaren låg på min mage...Då är man trött.

Imorgon börjar en ny vecka som också är ganska fulltecknad med både det ena och det andra. bara att hugga i....

Tjing!