Så känns det nu. Diabetes tar tid om man ska må bra, då kan man inte ignorera den. det blev tydligt igår på hundutbildningen. Vi skulle ta med egen lunch dit men eftersom dagarna har gått i ett så hade vi inte hunnit förbereda någon diabetesvänlig mat. Vi åkte helt enkelt till Mc Donalds och köpte lunch, det enda som skulle hinnas med...
Jag klarar inte av att äta sån mat och må bra. eftersom dagen hade inneburit både stillasittande och rörelse var jag inte helt på det klara med hur mitt bs skulle bete sig. Jag visste att det skulle bli praktiska övningar efter lunch så jag drog ner 1E på den rekommenderade dosen pumpen gav mig. Jag hamnade på 15 och blev toktrött. Jag kunde inte koncentrera mig alls på vad hon sa under hela eftermiddagen tyvärr. Bara satt och gäspade, det höll i sig fram till sänggåendet på kvällen. Sånt har man ju inte tid med!

Ibland blir jag bara så trött på att alltid ta sån tid på mig för jag ska bara ta ett bs, bara trycka i mig en extra E eller bara äta lite för jag är låg. Ingen i min närhet klagar eller påpekar något utan detta handlar mer om min egen känsla av att bara vilja kunna strunta i sånt och hänga med i full fart som alla andra!

Det gäller att hitta balans och jag är bättre på det nu än jag var förr. Men ändå, ibland vill jag bara be denna jäkla sjukdom att dra åt h....
Sjukdom ja, jag gillar egentligen inte det uttrycket, jag är ju inte sjuk men när diabetesen påverkar så mycket i mitt liv negativt, ja, då tycker jag faktiskt ibland att det känns mer som en sjukdom eller ett funktionshinder än annars...

Här blåser det nordanvind, jättekallt är det!

Ha en bra dag!

Tjing!