Dag 14 och 15...
Lägger dessa dagar på samma inlägg för de hör ihop...
Jag saknar min älskade mamma väldigt mycket. Har skrivit om henne förr och att hon gick bort 2001 i cancer. Det finns inte ord för hur tomt det kan kännas ibland. Lägger in två bilder från tidigare och de är från min barndom.
Älskade mamma!
Jag när jag var mindre=)
Tjing!
Jäpp...
hoppfull fredag=)
Ikväll bär det av till svärfar för ett efterhandsfirande av hans födelsedag, folk envisas med att fylla år när Hunken går eftermiddag så då blir det så här.
Varit på bassängträning och äntligen känns det som träningen ger mer och mer effekt för varje gång. Skönt!
Imorgon äntligen ska jag ut ur huset! Ska äta och dricka lite gott hos Fellow=D Precis vad jag behöver, lite tjejsnack! Har haft så mycket tankar som snurrat i huvudet på sista tiden. Man blir ju lite knäpp av att gå hemma och inte träffa folk så ofta som man är van vid. Behöver lite input om jag är helt fel ute i mina tankegångar eller om problemet ligger på "annat håll". Då är det bra att ha en riktigt bra vän att prata med...
Blir nog inte så mycket bloggat under helgen om jag känner mig själv rätt. Kör på med listan när tid finns igen.
Ha en bra helg!
Tjing!
Ikväll bär det av till svärfar för ett efterhandsfirande av hans födelsedag, folk envisas med att fylla år när Hunken går eftermiddag så då blir det så här.
Varit på bassängträning och äntligen känns det som träningen ger mer och mer effekt för varje gång. Skönt!
Imorgon äntligen ska jag ut ur huset! Ska äta och dricka lite gott hos Fellow=D Precis vad jag behöver, lite tjejsnack! Har haft så mycket tankar som snurrat i huvudet på sista tiden. Man blir ju lite knäpp av att gå hemma och inte träffa folk så ofta som man är van vid. Behöver lite input om jag är helt fel ute i mina tankegångar eller om problemet ligger på "annat håll". Då är det bra att ha en riktigt bra vän att prata med...
Blir nog inte så mycket bloggat under helgen om jag känner mig själv rätt. Kör på med listan när tid finns igen.
Ha en bra helg!
Tjing!
Men åhhh....
Har legat jättebra hela dagen med mycket kämpande och kontrollerande. Nu stiger jag igen helt utan anledning???? Från 7,1 för en timma sedan till 13,0 nu, ingen mat intagen alls. Förvirrande!
Ibland är den här balansgången jäkligt dryg att gå. Jag kan känna stor irritation när man från sjukvårdspersonal som borde kunna detta säger saker som: "Du borde börja sköta dig bättre" "Du borde testa ditt blodsocker oftare" "Vet du vad du kan och inte kan äta" eller som nu när jag hade ett betydligt bättre hba1c "Nu har du börjat sköta dig igen" Det var en läkare på akuten som sa... Suck!
Just de människorna skulle jag vilja be att försöka gå en hel dag med en puls mellan 55-75 slag/min. Då ska man också hänga med i vardagen som alla andra, springa till tunnelbanan/bussen utan att pulsen höjs (mitt bs sänks mycket och fort vid fys), klara av att hålla många bollar i luften utan att pulsen höjs, se till att den inte understiger 55 slag/min under nattens sömn, delta i träningspass utan höjning och ständigt ständigt ha koll på hur pulsen ligger...Lycka till säger jag bara=/
Ja ja, kvällsfunderingar....Nu måste jag ställa upp basalen och sen får jag kolla trender i datorn imorgon för en ev justering av kvällsbasalen.
Ha en bra kväll!
Tjing!
Ibland är den här balansgången jäkligt dryg att gå. Jag kan känna stor irritation när man från sjukvårdspersonal som borde kunna detta säger saker som: "Du borde börja sköta dig bättre" "Du borde testa ditt blodsocker oftare" "Vet du vad du kan och inte kan äta" eller som nu när jag hade ett betydligt bättre hba1c "Nu har du börjat sköta dig igen" Det var en läkare på akuten som sa... Suck!
Just de människorna skulle jag vilja be att försöka gå en hel dag med en puls mellan 55-75 slag/min. Då ska man också hänga med i vardagen som alla andra, springa till tunnelbanan/bussen utan att pulsen höjs (mitt bs sänks mycket och fort vid fys), klara av att hålla många bollar i luften utan att pulsen höjs, se till att den inte understiger 55 slag/min under nattens sömn, delta i träningspass utan höjning och ständigt ständigt ha koll på hur pulsen ligger...Lycka till säger jag bara=/
Ja ja, kvällsfunderingar....Nu måste jag ställa upp basalen och sen får jag kolla trender i datorn imorgon för en ev justering av kvällsbasalen.
Ha en bra kväll!
Tjing!
Dag 13, mina drömmar...
Klart jag drömmer om en hel del, men vad svårt det är att komma på vad man ska skriva.
Naturligtvis drömmer jag om vårt hus och alla planer vi har för det. Nytt badrum, nytt tak, ny färg och renovering av alla rum så att huset blir präglat av oss.
Jag drömmer om att kunna ge mina barn en bra barndom och ha möjlighet att resa med dem, att de ska få utvecklas och ha intressen och många vänner.
Rent egoistiskt drömmer jag om att alltid ha ett perfekt blodsocker och må bra, kunna resa i världen, shoppa, gå ner i vikt, bli ekonomiskt oberoende, vara frisk, klara de mål jag satt upp för mig och Nisca mm, mm... Ja, en del drömmar är realistiska och möjliga att uppnå medans andra nog stannar vid att vara just drömmar=D
Man ska inte ge upp tycker jag. Försöker man tillräckligt hårt kan man klara mycket, inte allt men mycket!
Tjing!
Naturligtvis drömmer jag om vårt hus och alla planer vi har för det. Nytt badrum, nytt tak, ny färg och renovering av alla rum så att huset blir präglat av oss.
Jag drömmer om att kunna ge mina barn en bra barndom och ha möjlighet att resa med dem, att de ska få utvecklas och ha intressen och många vänner.
Rent egoistiskt drömmer jag om att alltid ha ett perfekt blodsocker och må bra, kunna resa i världen, shoppa, gå ner i vikt, bli ekonomiskt oberoende, vara frisk, klara de mål jag satt upp för mig och Nisca mm, mm... Ja, en del drömmar är realistiska och möjliga att uppnå medans andra nog stannar vid att vara just drömmar=D
Man ska inte ge upp tycker jag. Försöker man tillräckligt hårt kan man klara mycket, inte allt men mycket!
Tjing!
Pumpstrul...
eller stickstrul kanske jag ska skriva... Igår eftermiddag låg jag högt i bs, runt 15 trots att jag tog extra bolusar. Tänkte att det kanske berodde på att jag kännt mig lite krasslig den senaste tiden, då blir jag insulinresistent. Vi åt heller ingen kanondiabetesmat på kvällen (korv och strips) men jag räknade mina kolhydrater och plussade på lite extra utöver det på middagsdosen. Efter att jag lagt Storis vid 21-tiden mådde jag illa. Kollade bs och det låg på 19,0!! Drog i mig ännu mer bolus och kollade efter en halvtimma, nere på 17,7 då. Men efter ytterligare en kvart låg jag på 18,8 igen så då tog jag en stor dos med sprutan och bytte rubbet på pumpen. Hittade inga stopp eller hål i slangen så det måste ha varit så att nålen satt på ett dåligt ställe, det var lite hårt just där den satt.
Eftersom jag bytte allt och låg så högt så blev jag tvungen att ställa klocka och ta några värden under natten. Jag la mig med 15,5 och tog 2 prov under natten. Eftersom jag hade börjat få ketoner och mådde tjyvens när jag la mig så var nog inte tankeförmågan på topp under natten. Jag tog mina värden likt en robot men jag tror inte ens att jag kollade och reflekterade över hur jag låg=/ Imorse när jag tittade igenom mätaren låg jag på 14,4 vid 02.00 och 10,1 vid 04.00. Morgonvärdet blev 5,4, skönt!
Idag känner jag mig bakis, så blir et alltid när jag haft ketoner. Någon mer som upplevt det??
Tänkte också höra om någon provat de här blodsockervänliga mellanmålen och tycker att de funkar?
Tänkte skicka efter ett provpack men de kostar ju en del så det vore kul att höra innan om någon testat dem?
Återkommer under dagen med listan=)
Tjing!
Eftersom jag bytte allt och låg så högt så blev jag tvungen att ställa klocka och ta några värden under natten. Jag la mig med 15,5 och tog 2 prov under natten. Eftersom jag hade börjat få ketoner och mådde tjyvens när jag la mig så var nog inte tankeförmågan på topp under natten. Jag tog mina värden likt en robot men jag tror inte ens att jag kollade och reflekterade över hur jag låg=/ Imorse när jag tittade igenom mätaren låg jag på 14,4 vid 02.00 och 10,1 vid 04.00. Morgonvärdet blev 5,4, skönt!
Idag känner jag mig bakis, så blir et alltid när jag haft ketoner. Någon mer som upplevt det??
Tänkte också höra om någon provat de här blodsockervänliga mellanmålen och tycker att de funkar?
Tänkte skicka efter ett provpack men de kostar ju en del så det vore kul att höra innan om någon testat dem?
Återkommer under dagen med listan=)
Tjing!
Dag 12...Min bästa vän...
Jag har lite svårt för uttrycket "bästa vän", betyder det att resten är dåliga vänner eller mindre bra??
Jag har en riktigt nära vän som jag pratar med varje dag flera gånger i telefonen. Jag litar på henne till 110% och vi ställer upp på varann i alla lägen. Vi behöver inte alltid säga allt därför att vi är så nära varann att det ibland räcker att "känna av" varann. Jag tror att vi är så lika i våra tankesätt så att det bara blev så här. Vet inte vad jag ska skriva mer än att jag älskar henne otroligt mycket och mitt liv skulle vara otroligt tomt utan henne=)
Sen har jag vänner som är mig kära på andra sätt och vis. Jessie har jag kännt i några år nu. Vi träffas inte allt för ofta trots att vi bor nära varann men när vi ses är det som om ingen tid alls har gått. Vi campar tillsammans på samma ställe under somrarna och det är alltid roligt med Jessika, hon har alltid något att säga. Hela den familjen är härlig, hennes snälla man Jim och deras två söta (och ordstinna;) döttrar.
Finns fler sånna vänner och jag älskar dem allihop.
I den här kategorin tar jag inte upp min man, han är naturligtvis min vän men först och främst min livskamrat. Älskar honom med naturligtvis.
Tjing!
Jag har en riktigt nära vän som jag pratar med varje dag flera gånger i telefonen. Jag litar på henne till 110% och vi ställer upp på varann i alla lägen. Vi behöver inte alltid säga allt därför att vi är så nära varann att det ibland räcker att "känna av" varann. Jag tror att vi är så lika i våra tankesätt så att det bara blev så här. Vet inte vad jag ska skriva mer än att jag älskar henne otroligt mycket och mitt liv skulle vara otroligt tomt utan henne=)
Sen har jag vänner som är mig kära på andra sätt och vis. Jessie har jag kännt i några år nu. Vi träffas inte allt för ofta trots att vi bor nära varann men när vi ses är det som om ingen tid alls har gått. Vi campar tillsammans på samma ställe under somrarna och det är alltid roligt med Jessika, hon har alltid något att säga. Hela den familjen är härlig, hennes snälla man Jim och deras två söta (och ordstinna;) döttrar.
Finns fler sånna vänner och jag älskar dem allihop.
I den här kategorin tar jag inte upp min man, han är naturligtvis min vän men först och främst min livskamrat. Älskar honom med naturligtvis.
Tjing!
Dag 10 och 11
Min favoritfärg är nog grönt, lugn färg=)
Mina syskon då. Jag har en lillasyster som fyller 30 i år (hur gammal känner man sig inte då??) Sen har jag en halvbror som är 9 år, vi har samma pappa.
Har inte bloggat nåt i helgen då det har varit lite mycket annat. Alla planer man gör går ju inte alltid som man tänkt sig men det är nog bara att inse att man inte kan styra över verkligheten. I fredags var vi ju på bio på eftermiddagen, det var otroligt roligt och barnen blev riktigt överraskade. Tyvärr höll inte Minis humör och tålamod riktigt hela vägen hem. Han var trött, hungrig och spattig av biogodis så i bilen blev det en riktig konflikt. Svårt att hantera när man tycker att man varit en bra förälder och hittat på något roligt och barnen svarar med att bete sig illa=/ Jag blev arg, Hunken blev arg, Mini var redan arg och tillslut var alla sura och tvära...Ja ja, det är bara att lära sig något av alla situationer och nästa gång får vi förutse mer vad som kan hända.
Lördagen var jättetråkig, hade planerat att träna och hitta på något mer men miss i kommunikationen och ett risigt blodsocker satte stop för det så jag gick och la mig på kvällen utan att ha stuckit näsan utanför dörren mer än att handla lite. Det var det där med planerna va?
Söndagen blev en bra dag ändå. Träning på brukshundklubben med Nisca, en röjning här hemma (skönt) och läxor, duschar och annat inför ny vecka. Kände mig effektiv och nöjd på kvällen=)
Idag har det bara varit en massa tvätt och plock och matlagning för mig.
Mini har en kompis hemma från klassen för första gången, han är jätteglad=D
Herrejösses vilket tråkigt inlägg, du tappre som prkade ända hit:TACK!
Tjing!
Mina syskon då. Jag har en lillasyster som fyller 30 i år (hur gammal känner man sig inte då??) Sen har jag en halvbror som är 9 år, vi har samma pappa.
Har inte bloggat nåt i helgen då det har varit lite mycket annat. Alla planer man gör går ju inte alltid som man tänkt sig men det är nog bara att inse att man inte kan styra över verkligheten. I fredags var vi ju på bio på eftermiddagen, det var otroligt roligt och barnen blev riktigt överraskade. Tyvärr höll inte Minis humör och tålamod riktigt hela vägen hem. Han var trött, hungrig och spattig av biogodis så i bilen blev det en riktig konflikt. Svårt att hantera när man tycker att man varit en bra förälder och hittat på något roligt och barnen svarar med att bete sig illa=/ Jag blev arg, Hunken blev arg, Mini var redan arg och tillslut var alla sura och tvära...Ja ja, det är bara att lära sig något av alla situationer och nästa gång får vi förutse mer vad som kan hända.
Lördagen var jättetråkig, hade planerat att träna och hitta på något mer men miss i kommunikationen och ett risigt blodsocker satte stop för det så jag gick och la mig på kvällen utan att ha stuckit näsan utanför dörren mer än att handla lite. Det var det där med planerna va?
Söndagen blev en bra dag ändå. Träning på brukshundklubben med Nisca, en röjning här hemma (skönt) och läxor, duschar och annat inför ny vecka. Kände mig effektiv och nöjd på kvällen=)
Idag har det bara varit en massa tvätt och plock och matlagning för mig.
Mini har en kompis hemma från klassen för första gången, han är jätteglad=D
Herrejösses vilket tråkigt inlägg, du tappre som prkade ända hit:TACK!
Tjing!
Hmm...
Ibland blir inte saker som man tänkt sig...Det är lite mycket just nu och hjärnan går på högvarv. Ville bara ha en lugn mysig helg utan en massa saker att fundera på. Ja ja det löser sig med tiden.
Hoppas ni andra har en bra fattigastehelgenpååret=)
Tjing!
Hoppas ni andra har en bra fattigastehelgenpååret=)
Tjing!
Dag 9...
Min favoritfödelsedag...
Nu har ju inte jag fyllt år på måååånga år, slutade någonstans vid 25;)
När jag var liten jobbade mina föräldrar på en teater- och konferensanläggning. på min 10-årsdag hade jag disco för alla i min årskull där. Det är nog det roligaste kalaset jag kan minnas från min barndom. Min mormor hade bakat en jättelång tårta, jag gissar på en sisådär 4 meter iaf. Den stod uppställd över tre konferensbord, ha ha ha! Discot hade vi på scenen med blinkande ljus och hög musik. Mina föräldrar var nog rätt trötta efter den kvällen, vi var ca 70 st 10-åringar som sprang omkring och det lät nog rätt så bra där=D
Annars tycker jag att min 30-årsdag var fantastisk. Lagom mycket folk, god mat och ingen hysteri! Jag och Hunken fick åka på spa över en natt, det var underbart!
Idag bär det av på bassängträning, känns underbart. Här är det -12 grader så jag fryser, då längtar man efter att få kliva ner i det varma vattnet!
När barnen kommer hem bär det av till Västerås för ett biobesök i 3D, ingen av oss har kollat på 3D innan så det ska bli spännande. Men killarna vet ingenting, de tror att vi ska åka och storhandla =D
Nä, dags att rasta hundar och packa badväskan!
Ha en grejtans dag!
Tjing!
Nu har ju inte jag fyllt år på måååånga år, slutade någonstans vid 25;)
När jag var liten jobbade mina föräldrar på en teater- och konferensanläggning. på min 10-årsdag hade jag disco för alla i min årskull där. Det är nog det roligaste kalaset jag kan minnas från min barndom. Min mormor hade bakat en jättelång tårta, jag gissar på en sisådär 4 meter iaf. Den stod uppställd över tre konferensbord, ha ha ha! Discot hade vi på scenen med blinkande ljus och hög musik. Mina föräldrar var nog rätt trötta efter den kvällen, vi var ca 70 st 10-åringar som sprang omkring och det lät nog rätt så bra där=D
Annars tycker jag att min 30-årsdag var fantastisk. Lagom mycket folk, god mat och ingen hysteri! Jag och Hunken fick åka på spa över en natt, det var underbart!
Idag bär det av på bassängträning, känns underbart. Här är det -12 grader så jag fryser, då längtar man efter att få kliva ner i det varma vattnet!
När barnen kommer hem bär det av till Västerås för ett biobesök i 3D, ingen av oss har kollat på 3D innan så det ska bli spännande. Men killarna vet ingenting, de tror att vi ska åka och storhandla =D
Nä, dags att rasta hundar och packa badväskan!
Ha en grejtans dag!
Tjing!
Dag 8...
Mitt favoritminne...
Kan man som förälder skriva något annat än ögonblicket då man för första gången ser sitt barn? Mina absoluta favoritminnen. Men det känns så självklart och faktiskt lite tråkigt att bara skriva så. Jag radar upp några olika favvominnen ur olika situationer i mitt liv då.
Vårt bröllop i Juli, vi hade gått hur länge som helst och sagt att vi ska men det har runnit ut i sanden på något vis, äntligen är det klart och hela familjen har samma efternamn=)
Dagen jag hämtade hem Nisca, oj oj oj vad jag hade längtat efter att det skulle bli dags. Jag var så glad och stolt när jag fick bära ut henne i bilen och åka hem=)
Dagen när vi fick veta att huset blev vårat, jubel!
Dagen då jag fick veta tt jag hade fått ett fast jobb.
Finns lite smått och gott att minnas och le åt=)
Imorgon planerar vi en överaskning till barnen, vi ska gå på bio i 3D...De vet ingenting, de tror att vi ska helghandla, ha ha ha!
Dags att kolla bs som legat lite högt sen igår, sjukdom ställer till det ett bra tag efter men jag är glad så länge jag kan hitta orsaken till värdena...
Tjing!
Kan man som förälder skriva något annat än ögonblicket då man för första gången ser sitt barn? Mina absoluta favoritminnen. Men det känns så självklart och faktiskt lite tråkigt att bara skriva så. Jag radar upp några olika favvominnen ur olika situationer i mitt liv då.
Vårt bröllop i Juli, vi hade gått hur länge som helst och sagt att vi ska men det har runnit ut i sanden på något vis, äntligen är det klart och hela familjen har samma efternamn=)
Dagen jag hämtade hem Nisca, oj oj oj vad jag hade längtat efter att det skulle bli dags. Jag var så glad och stolt när jag fick bära ut henne i bilen och åka hem=)
Dagen när vi fick veta att huset blev vårat, jubel!
Dagen då jag fick veta tt jag hade fått ett fast jobb.
Finns lite smått och gott att minnas och le åt=)
Imorgon planerar vi en överaskning till barnen, vi ska gå på bio i 3D...De vet ingenting, de tror att vi ska helghandla, ha ha ha!
Dags att kolla bs som legat lite högt sen igår, sjukdom ställer till det ett bra tag efter men jag är glad så länge jag kan hitta orsaken till värdena...
Tjing!
Dag 7...
Min favoritstad...
Utan tvekan skulle jag vilja påstå att New York lockar mig jättemycket. Innan jag fyllt 40 (och det ska ni veta är mååååånga år kvar till) ska jag ha besökt den staden. Så är det bara.
Annars om man ska ta en stad man faktiskt har besökr var Oranjestad (Arubas huvudstad) en upplevelse. Googla bilder så får ni se något färgsprakande, och jag lovar att det är verkligen en explosion av färger att stå mitt i. Underbart!
Neurografin idag gick bra. De fäste en massa elektroder på en arm i taget och sköt i lite ström så man fick lätta stötar. Gjorde inte ont men det var en obehagskänsla när det smällde och knäppte. Bästa kommentaren var ändå sköterskans: Nu får du försöka vara totalt avslappnad så börjar jag snart att ge stötar....Ha ha ha! Skulle vilja träffa den som klarar total avslappning inför en elstöt=D
Undersökningen visade avvikelser men jag får vänta på att en doktor i Uppsala analyserar bilderna innan jag får definitivt svar.
Jösses vad trött jag är nu, inte helt och hållet kry ännu känner jag.
Tjing och God natt!
Utan tvekan skulle jag vilja påstå att New York lockar mig jättemycket. Innan jag fyllt 40 (och det ska ni veta är mååååånga år kvar till) ska jag ha besökt den staden. Så är det bara.
Annars om man ska ta en stad man faktiskt har besökr var Oranjestad (Arubas huvudstad) en upplevelse. Googla bilder så får ni se något färgsprakande, och jag lovar att det är verkligen en explosion av färger att stå mitt i. Underbart!
Neurografin idag gick bra. De fäste en massa elektroder på en arm i taget och sköt i lite ström så man fick lätta stötar. Gjorde inte ont men det var en obehagskänsla när det smällde och knäppte. Bästa kommentaren var ändå sköterskans: Nu får du försöka vara totalt avslappnad så börjar jag snart att ge stötar....Ha ha ha! Skulle vilja träffa den som klarar total avslappning inför en elstöt=D
Undersökningen visade avvikelser men jag får vänta på att en doktor i Uppsala analyserar bilderna innan jag får definitivt svar.
Jösses vad trött jag är nu, inte helt och hållet kry ännu känner jag.
Tjing och God natt!
Ut i halkan...
Idag ska jag ta min bleka, halvkrassliga kropp och köra 12 mil i halkan. Neurografi står på agendan, vad det innebär har jag ingen aning om och jag tror att jag låter bli att kolla upp det;)
Återkommer ikväll med rapport och fortsättning på listan.
Ha en bra dag!
Tjing!
Återkommer ikväll med rapport och fortsättning på listan.
Ha en bra dag!
Tjing!
Aj aj aj!
Har öroninflammation som värkt hål... Jag trodde i min enfald att det bara var barn som fick sånt här...för att de är mindre...och har mindre öron att ha ont i...eller nåt sånt=)
Måste väl ändå, i min tycksyndommigkavalkad erkänna att det är bättre idag än igår. Febern är nere på hoppomlivetnivåer (jag är döende vid 38 grader;), örat är ok efter att det värkt hål så jag tror att jag klarar mig utan penicillin. Mitt största bekymmer är neurografiundersökningen imorgon, jag kan inte missa den då får jag vänta i 3 månader till om jag har otur. Bara att pallra sig dit och hoppas att det går fort.
Mini var grymt avundsjuk på min öroninflammation imorse, han vet minsann att man får glass och obegränsat med filmtittande om man har det, man kan även förhandla till sig godis om kåvepeninet smakar blä...mitt i veckan liksom. Jag fick en lååååång hejdåkram imorse innan hans färd till skolan. "Oj, vad du är gullig med mamma när hon är sjuk" säger jag. "Tyst mamma, jag gnuggar öra, hoppas jag blir smittad nu" säger spelevinken och skuttar iväg mot skolbussen, ha ha ha!
Storis hade en ganska skön kommentar också innan han gick: "Håll koll på sockret idag så du inte är hög och sur när vi kommer hem". Yes Sir! Har hållit koll, duttat lite hit och dit och faktiskt klarat att hålla mig på bra nivåer. Pumpen ställde jag upp till 150% igår kväll redan, vaknade med 7,4 mmol/L och det är jag nöjd med=)
Nu är det dags att krypa ner i soffan och ynka ett tag innan barnen invaderar huset igen.
Kör på med 30-dagarslistan imorgon igen.
Tjing!
Måste väl ändå, i min tycksyndommigkavalkad erkänna att det är bättre idag än igår. Febern är nere på hoppomlivetnivåer (jag är döende vid 38 grader;), örat är ok efter att det värkt hål så jag tror att jag klarar mig utan penicillin. Mitt största bekymmer är neurografiundersökningen imorgon, jag kan inte missa den då får jag vänta i 3 månader till om jag har otur. Bara att pallra sig dit och hoppas att det går fort.
Mini var grymt avundsjuk på min öroninflammation imorse, han vet minsann att man får glass och obegränsat med filmtittande om man har det, man kan även förhandla till sig godis om kåvepeninet smakar blä...mitt i veckan liksom. Jag fick en lååååång hejdåkram imorse innan hans färd till skolan. "Oj, vad du är gullig med mamma när hon är sjuk" säger jag. "Tyst mamma, jag gnuggar öra, hoppas jag blir smittad nu" säger spelevinken och skuttar iväg mot skolbussen, ha ha ha!
Storis hade en ganska skön kommentar också innan han gick: "Håll koll på sockret idag så du inte är hög och sur när vi kommer hem". Yes Sir! Har hållit koll, duttat lite hit och dit och faktiskt klarat att hålla mig på bra nivåer. Pumpen ställde jag upp till 150% igår kväll redan, vaknade med 7,4 mmol/L och det är jag nöjd med=)
Nu är det dags att krypa ner i soffan och ynka ett tag innan barnen invaderar huset igen.
Kör på med 30-dagarslistan imorgon igen.
Tjing!
Ingen laserbehandling imorgon=/
Det blir ingen laserbehandling imorgon. Jag känner mig krasslig, kanske därför som blodsockret betedde sig som det gjorde igår...Valde att avboka lasern istället för neurografin som jag ska på på onsdag. Laserbehandlingen kunde jag få en ny tid till rätt så omgående men neurografin kan jag få vänta på i 3 månader om jag avbokar, så jag väljer att stanna hemma och kurera mig imorgon så jag kommer iväg på onsdag istället. Jäkla sk"#t egentligen men det är som det är. Skönt att slippa åka de där 12 milen 2 dagar i rad iaf, det gillar min axel=)
Ska krypa ner i soffan med Mini en stund nu=D
Tjing!
Ska krypa ner i soffan med Mini en stund nu=D
Tjing!
Ha ha ha förresten...
Dag 5 o 6...
Jag skriver både dag 5 och 6 idag av två anledningar. Anledning nr 1 är att min absoluta favoritlåt framkom det rätt så bra i förra inlägget att det är Metallicas Nothing else matters, inget mer att nämna om det=) Anledning nr 2 är att imorgon vet jag inte om jag hinner/kan uppdatera eftersiom jag drar iväg på laserbehandling på förmiddagen. Första gången jag gör detta så jag vet inte hur länge mina ögon kommer att vara lite "ur funktion" efter det;)
Men Min favoritplats då...
Ja återigen, finns ju många men jag måste säga tt jag trivs förträffligt i vårat hus=) Basen för vårt liv och vår trygga lilla vrå. Annars får jag väl nämna att Öland ligger mig varmt om hjärtat, har spenderat många somrar där i min barndom och har så många minnen av min bortgågna mamma därifrån=)
Förra året var jag i Karibien i två veckor, på en liten ö som heter Aruba. Paradiset skulle jag vilja kalla den ön, otroligt vacker och människorna som bor där är otroligt gästvänliga och trevliga=)
Så en favoritplats nära, en plats i Sverige och en i världen får det bli då!
För övrigt hade jag en riktigt bråkig känning igår kväll, kollade bs och låg på 2,3, åt en macka och saft men efter en halvtimma hade jag bara stigit till 3,0, tog en frukt och lite mer saft, en halvtimma senare dryper jag av svett och benen är bortdomnade, jag låg så lågt att mätaren visade LOW, då tog tålamodet slut och jag gav mig på Minis godisrester från lördagen. Eftersom jag var så himla låg var det inte tal om att äta lite och vänta och se utan jag vräkte i mig. Med mackan, frukten och all saft förutom godiset räknade jag med en rekyl uppåt 25 men hamnade på 16... Ja, inte är det bra att lägga sig med ett sånt värde men efter den dunderkänningen var jag inte intresserad av att sänka mig. Imorse hade jag 11,0 så det blev ju inte en sån jättekatastrof ändå=)
Nähä, dags att göra något vettigt då. Jag har en förmåga att fastna vid datorn låååånga stunder=)
Tjing!
Men Min favoritplats då...
Ja återigen, finns ju många men jag måste säga tt jag trivs förträffligt i vårat hus=) Basen för vårt liv och vår trygga lilla vrå. Annars får jag väl nämna att Öland ligger mig varmt om hjärtat, har spenderat många somrar där i min barndom och har så många minnen av min bortgågna mamma därifrån=)
Förra året var jag i Karibien i två veckor, på en liten ö som heter Aruba. Paradiset skulle jag vilja kalla den ön, otroligt vacker och människorna som bor där är otroligt gästvänliga och trevliga=)
Så en favoritplats nära, en plats i Sverige och en i världen får det bli då!
För övrigt hade jag en riktigt bråkig känning igår kväll, kollade bs och låg på 2,3, åt en macka och saft men efter en halvtimma hade jag bara stigit till 3,0, tog en frukt och lite mer saft, en halvtimma senare dryper jag av svett och benen är bortdomnade, jag låg så lågt att mätaren visade LOW, då tog tålamodet slut och jag gav mig på Minis godisrester från lördagen. Eftersom jag var så himla låg var det inte tal om att äta lite och vänta och se utan jag vräkte i mig. Med mackan, frukten och all saft förutom godiset räknade jag med en rekyl uppåt 25 men hamnade på 16... Ja, inte är det bra att lägga sig med ett sånt värde men efter den dunderkänningen var jag inte intresserad av att sänka mig. Imorse hade jag 11,0 så det blev ju inte en sån jättekatastrof ändå=)
Nähä, dags att göra något vettigt då. Jag har en förmåga att fastna vid datorn låååånga stunder=)
Tjing!
Dag 4...
Låtar jag kan lyssna på om och om igen...
Det finns en eller möjligtvis två låtar som ligger mig extremt varmt om hjärtat. Den ena är Nothing else matters med Metallica, den låten påminner mig om så otroligt mycket, den är kopplad till Hunken och mitt förhållande och jag njuter varje gång jag hör den. Den andra är Don't cry med Guns 'n Roses, en låt som tar mig tillbaka till en tid som var ganska lättsam och bekymmerslös. Kan ju vara konstigt att man blir glad av ballader men så är det. De här två låtarna kommer alltid att följa mig.
Annars är jag en sån här som fastnar för en låt och lyssnar sönder den under en period, det är oftast låtar som är glädjande. Lyssnade sönder Jason M'raz låt I'm yours totalt, den var så lättsam och så rätt den sommaren=) Blir glad även idag om jag hör den men den sitter inte lika fast i min hjärna längre...
Precis som jag skrev i förra inlägget är jag en ombytlig musiklyssnare och det kan nog beskrivas så i det här inlägget också, är jag nere en period hittar jag en låt som lättar på humöret och sen går den låten om och om igen, vilken det blir beror helt på vad jag känner för då...
Tjing!
Det finns en eller möjligtvis två låtar som ligger mig extremt varmt om hjärtat. Den ena är Nothing else matters med Metallica, den låten påminner mig om så otroligt mycket, den är kopplad till Hunken och mitt förhållande och jag njuter varje gång jag hör den. Den andra är Don't cry med Guns 'n Roses, en låt som tar mig tillbaka till en tid som var ganska lättsam och bekymmerslös. Kan ju vara konstigt att man blir glad av ballader men så är det. De här två låtarna kommer alltid att följa mig.
Annars är jag en sån här som fastnar för en låt och lyssnar sönder den under en period, det är oftast låtar som är glädjande. Lyssnade sönder Jason M'raz låt I'm yours totalt, den var så lättsam och så rätt den sommaren=) Blir glad även idag om jag hör den men den sitter inte lika fast i min hjärna längre...
Precis som jag skrev i förra inlägget är jag en ombytlig musiklyssnare och det kan nog beskrivas så i det här inlägget också, är jag nere en period hittar jag en låt som lättar på humöret och sen går den låten om och om igen, vilken det blir beror helt på vad jag känner för då...
Tjing!
Dag 3 då...
Min musiksmak.
Undrar om jag egentligen har en särskild specifik musiksmak?? Det beror lite på vad jag ska göra, lyssnar mycket på radio både hemma och i bilen. Ska jag städa eller träna föredrar jag rock av olika slag. Lyssnar då på Metallica, Guns 'n Roses. Skid Row, AC/DC, Iron Maiden, Ozzy Osbourne osv osv...Rockklassiker står ofta på här hemma när dammtrasan tas fram.
Annars gillar jag akustisk musik (gärna gitarr och piano), ballader och det mesta som spelas på de kommersiella radiokanalerna. Var väldigt förtjust i Amy McDonalds debutskiva, gillar Pink och Katy Perry också.
Min pappa är trummis så jag är uppväxt med hans musiksmak (som jag kallar gubbrock;), Dire Straits, Creedance, Rolling Stones, Beatles, Janis Joplin, Bonnie Tyler samt Fogertys och Knopflers solokarriärer=)
Nä, får nog konstatera att jag är allätare, är det något jag vägrar lyssna på så är det dansband och jazz...
Till något helt annat...Igår hämtade jag ut älgbilen =) från verkastaden och besiktade den. Det kändes så skönt att ha en egen bil här hemma och slippa be om att få låna bil eller att någon kör en överallt. Jag klarar ju att köra kortare sträckor iaf. Idag såg jag fram emot att ta min bil och åka på bassängträningen, skulle bara köra barnen till skolan och tanka upp den så att det var klart. Men tror ni att den startade??? Nope!!! Grr!!! Händer ingenting när jag vrider på nyckeln förutom att alla lysen går igång samt stereon, inte troligt att det bara är att ladda batteriet då va??!! Suck!
Nu ska jag ringa en massa samtal jag har dragit ut på, sista dagen på veckan då kan man inte vänta längre=)
Tjing!
Undrar om jag egentligen har en särskild specifik musiksmak?? Det beror lite på vad jag ska göra, lyssnar mycket på radio både hemma och i bilen. Ska jag städa eller träna föredrar jag rock av olika slag. Lyssnar då på Metallica, Guns 'n Roses. Skid Row, AC/DC, Iron Maiden, Ozzy Osbourne osv osv...Rockklassiker står ofta på här hemma när dammtrasan tas fram.
Annars gillar jag akustisk musik (gärna gitarr och piano), ballader och det mesta som spelas på de kommersiella radiokanalerna. Var väldigt förtjust i Amy McDonalds debutskiva, gillar Pink och Katy Perry också.
Min pappa är trummis så jag är uppväxt med hans musiksmak (som jag kallar gubbrock;), Dire Straits, Creedance, Rolling Stones, Beatles, Janis Joplin, Bonnie Tyler samt Fogertys och Knopflers solokarriärer=)
Nä, får nog konstatera att jag är allätare, är det något jag vägrar lyssna på så är det dansband och jazz...
Till något helt annat...Igår hämtade jag ut älgbilen =) från verkastaden och besiktade den. Det kändes så skönt att ha en egen bil här hemma och slippa be om att få låna bil eller att någon kör en överallt. Jag klarar ju att köra kortare sträckor iaf. Idag såg jag fram emot att ta min bil och åka på bassängträningen, skulle bara köra barnen till skolan och tanka upp den så att det var klart. Men tror ni att den startade??? Nope!!! Grr!!! Händer ingenting när jag vrider på nyckeln förutom att alla lysen går igång samt stereon, inte troligt att det bara är att ladda batteriet då va??!! Suck!
Nu ska jag ringa en massa samtal jag har dragit ut på, sista dagen på veckan då kan man inte vänta längre=)
Tjing!
Hmm...
Fick hem ett tråkigt brev igår... Mina senaste ögonbottenfotografier visar att jag nu har så stora förändringar på vänster öga att jag ska få laserbehandling nästa vecka=(
Ja ja, det är bara att hacka i sig, har ju haft diabetes i 23 år snart så det är väl inte oväntat.
Tjing!
Ja ja, det är bara att hacka i sig, har ju haft diabetes i 23 år snart så det är väl inte oväntat.
Tjing!
Dag 2...
Jag och min diabetes...hmmm... vi har ju hängt ihop ett tag nu, sen 1988. Vi gillar inte varann men vi tolererar att vi lever i samma kropp och måste kompromissa ibland för att bevara kroppen;)
Har inte så där knivskarpa minnen från debuten, jag var 10 år. Hade gått en hel sommar och druckit och kissat fruktansvärt mycket. Smal som en sticka var jag när mamma och mormor släpade mig till vårdcentralen för att kolla upp mig i Augusti. Skyhögt sockervärde och transport till centrallasarettet i Västerås. Folk sprang in och ut och jag tror inte att jag riktigt fattat vad som hänt mig, kändes som jag satt bredvid mig själv och tittade på. Grät en skvätt när jag insåg vilken jäkla skitsjukdom som dessutom var obotlig som drabbat mig. Blev inlagd på barnavdelningen och de tre veckorna jag spenderade där var kantade av roliga minnen. Vi var tre tjejer i samma ålder som nyss debuterat och vi hängde ihop från morgon till kväll. Tror att våra föräldrar var rätt tacksamma att vi var fler i samma situation. Vi höll kontakten flera år efter det. Minns att vi vägrade åka hem på permission för att vi hade så kul, gjorde en massa bus och körde rullstolsrace i kulvertarna ha ha ha...
Har nog gått igenom alla faser. Kontrollfasen efter debuten där jag knappt fick gå ut med soporna utan att mamma kollade hur sockret låg innan, min egen vara duktigfas då jag hade värden som motsvarar en frisk människas, tonårsfasen då jag inte ville veta av "skiten", levde som mina kompisar och ignorerade allt som hade med diabetes att göra. Kom till sans och började sköta mig, gick upp lite i vikt när jag började att ta mitt insulin som man skulle, en vuxen förebild i min närhet kläckte ur sig en sårande kommentar om min vikt och jag slutade äta...fick hjälp för mina ätstörningar och började glida in i vuxenlivet ungefär i samband med att jag träffade Hunken vid 16 års ålder.
Mådde bra under en lång tid och diabetes var ett litet bihang i mitt liv för en stund.
Blev gravid och runt v 20 (i båda mina grav) började kroppen att bete sig helt galet. Sockret var katastrof och båda mina pojkar är förlösta med snitt ca en månad innan beräknat datum (de mår bra idag). Efter mina graviditeter har jag kämpat med näbbar och klor för att få det att funka men icke... Det blir lite som att banta, ser man inget resultat av slitet ger man upp, jag gav upp för ca 1,5 år sedan och gick omkring med ständigt kassa hba1c:n. Ännu sämre blev det efter en älgkrock i somras. Min axelskada gör att jag har stora sömnstörningar, ett mycket mer stillsamt liv och adrenalin och kortisolutsöndring i kroppen jämt...Då togs beslutet att pröva pump en gång till. I november sattes den in och jag har varit noggrann som bara den med mätningar mat och motion och ÄNTLIGEN vände det...Gick från ett hba1c på 9,6 till 6,8 på fem veckor!!!
Den blev min räddning=)
Tjing!
Har inte så där knivskarpa minnen från debuten, jag var 10 år. Hade gått en hel sommar och druckit och kissat fruktansvärt mycket. Smal som en sticka var jag när mamma och mormor släpade mig till vårdcentralen för att kolla upp mig i Augusti. Skyhögt sockervärde och transport till centrallasarettet i Västerås. Folk sprang in och ut och jag tror inte att jag riktigt fattat vad som hänt mig, kändes som jag satt bredvid mig själv och tittade på. Grät en skvätt när jag insåg vilken jäkla skitsjukdom som dessutom var obotlig som drabbat mig. Blev inlagd på barnavdelningen och de tre veckorna jag spenderade där var kantade av roliga minnen. Vi var tre tjejer i samma ålder som nyss debuterat och vi hängde ihop från morgon till kväll. Tror att våra föräldrar var rätt tacksamma att vi var fler i samma situation. Vi höll kontakten flera år efter det. Minns att vi vägrade åka hem på permission för att vi hade så kul, gjorde en massa bus och körde rullstolsrace i kulvertarna ha ha ha...
Har nog gått igenom alla faser. Kontrollfasen efter debuten där jag knappt fick gå ut med soporna utan att mamma kollade hur sockret låg innan, min egen vara duktigfas då jag hade värden som motsvarar en frisk människas, tonårsfasen då jag inte ville veta av "skiten", levde som mina kompisar och ignorerade allt som hade med diabetes att göra. Kom till sans och började sköta mig, gick upp lite i vikt när jag började att ta mitt insulin som man skulle, en vuxen förebild i min närhet kläckte ur sig en sårande kommentar om min vikt och jag slutade äta...fick hjälp för mina ätstörningar och började glida in i vuxenlivet ungefär i samband med att jag träffade Hunken vid 16 års ålder.
Mådde bra under en lång tid och diabetes var ett litet bihang i mitt liv för en stund.
Blev gravid och runt v 20 (i båda mina grav) började kroppen att bete sig helt galet. Sockret var katastrof och båda mina pojkar är förlösta med snitt ca en månad innan beräknat datum (de mår bra idag). Efter mina graviditeter har jag kämpat med näbbar och klor för att få det att funka men icke... Det blir lite som att banta, ser man inget resultat av slitet ger man upp, jag gav upp för ca 1,5 år sedan och gick omkring med ständigt kassa hba1c:n. Ännu sämre blev det efter en älgkrock i somras. Min axelskada gör att jag har stora sömnstörningar, ett mycket mer stillsamt liv och adrenalin och kortisolutsöndring i kroppen jämt...Då togs beslutet att pröva pump en gång till. I november sattes den in och jag har varit noggrann som bara den med mätningar mat och motion och ÄNTLIGEN vände det...Gick från ett hba1c på 9,6 till 6,8 på fem veckor!!!
Den blev min räddning=)
Tjing!
Dag 1 då...
Presentera mig själv...
Ja, vad ska man skriva?? Äh, jag punktar upp det=)
* 32 år
* gift med Hunken (sedan juli)
* 2 pojkar som är 11 och 6 år gamla
* Jobbar som vårdare men är sjukskriven sedan ett halvår efter en älgkrock
* 3 schäfrar
* bor på landet
* Diabetes sedan 1988
Ja, sen mig som person då...Envis, knäpp, otålig, lite lat, gillar kaffe, älskar att greja med hundarna, försöker att vara en tålmodig mamma och fru, blir stressad över oreda men hatar att städa=)
Har jag glömt något?? Fråga då=)
Aruba 2010
Tjing!
Ja, vad ska man skriva?? Äh, jag punktar upp det=)
* 32 år
* gift med Hunken (sedan juli)
* 2 pojkar som är 11 och 6 år gamla
* Jobbar som vårdare men är sjukskriven sedan ett halvår efter en älgkrock
* 3 schäfrar
* bor på landet
* Diabetes sedan 1988
Ja, sen mig som person då...Envis, knäpp, otålig, lite lat, gillar kaffe, älskar att greja med hundarna, försöker att vara en tålmodig mamma och fru, blir stressad över oreda men hatar att städa=)
Har jag glömt något?? Fråga då=)
Aruba 2010
Tjing!
Tänkte göra något roligare...
Denna 30-dagarslista verkar florera runt på olika bloggar just nu (hittade den här bl.a http://sandraellinoreriksson.blogg.se/) . Eftersom jag inte har så mycket nytt att skriva så tänkte jag försöka beta av den jag med=)
Dag 1 – Presentera mig själv.
Dag 2 - Diabetes och jag.
Dag 3 - Min musiksmak.
Dag 4 – Låtar jag kan lyssna på om och om igen.
Dag 5 – Min absoluta favoritlåt.
Dag 6 – Min favoritplats.
Dag 7 – Min favoritstad.
Dag 8 – Mitt favoritminne.
Dag 9 – Min favoritfödelsedag.
Dag 10 – Min favoritfärg.
Dag 11 – Mina syskon.
Dag 12 – Min bästa vän.
Dag 13 – Mina drömmar.
Dag 14 – Det här saknar jag.
Dag 15 – Bilder från jag var liten.
Dag 16 – Min tro.
Dag 17 – Det här är jag beroende utav.
Dag 18 – I min handväska.
Dag 19 - Det här hade jag på mig idag.
Dag 20 – En nytagen bild på mig.
Dag 21 – Min önskelista.
Dag 22 – Något jag brukar göra på måndagar.
Dag 23 – Min dag.
Dag 24 – Någon jag vill byta liv med för en dag, & varför.
Dag 25 – Det här visste du inte om mig.
Dag 26 – Det här upprör mig.
Dag 27 - Det här får mig att må bättre.
Dag 28 – Mina rädslor.
Dag 29 – Om det här var min sista dag.
Dag 30 – Såhär vill jag dö.
Börjar om en stund med dag 1...
Tjing!
Dag 1 – Presentera mig själv.
Dag 2 - Diabetes och jag.
Dag 3 - Min musiksmak.
Dag 4 – Låtar jag kan lyssna på om och om igen.
Dag 5 – Min absoluta favoritlåt.
Dag 6 – Min favoritplats.
Dag 7 – Min favoritstad.
Dag 8 – Mitt favoritminne.
Dag 9 – Min favoritfödelsedag.
Dag 10 – Min favoritfärg.
Dag 11 – Mina syskon.
Dag 12 – Min bästa vän.
Dag 13 – Mina drömmar.
Dag 14 – Det här saknar jag.
Dag 15 – Bilder från jag var liten.
Dag 16 – Min tro.
Dag 17 – Det här är jag beroende utav.
Dag 18 – I min handväska.
Dag 19 - Det här hade jag på mig idag.
Dag 20 – En nytagen bild på mig.
Dag 21 – Min önskelista.
Dag 22 – Något jag brukar göra på måndagar.
Dag 23 – Min dag.
Dag 24 – Någon jag vill byta liv med för en dag, & varför.
Dag 25 – Det här visste du inte om mig.
Dag 26 – Det här upprör mig.
Dag 27 - Det här får mig att må bättre.
Dag 28 – Mina rädslor.
Dag 29 – Om det här var min sista dag.
Dag 30 – Såhär vill jag dö.
Börjar om en stund med dag 1...
Tjing!
Imorgon börjar utredningen...
Ja, min arbetsförmågeutredning alltså. Det är konstigt, folk frågar mig om jag är nervös....Nej, det är jag inte. Jag ska träffa en läkare, en sjukgymnast och en beteendevetare, en timma var med dessa människor. Jag litar på att de är proffesionella nog att bedöma min skada. Att de kan avgöra och ge mig en plan på hur jag ska komma tillbaka till arbetet. Jag vill ju, det är inte semester att gå hemma. Samtidigt vet jag ju att idag kan jag inte. Jag har sovit två timmar inatt, skulle inte ens klara att ta mig till jobbet idag. Så är varje natt just nu, vilket gör att dagarna är skit.
Idag ska det sista av julen ut, har stjärnorna kvar i fönstren, allt annat är nedplockat redan. det innebär att jag pekar och Hunken plockar...
Vaknade med 2,7 i bs, det var ganska darrigt=)
Nu ska jag försöka ta en dusch!
Tjing!
Idag ska det sista av julen ut, har stjärnorna kvar i fönstren, allt annat är nedplockat redan. det innebär att jag pekar och Hunken plockar...
Vaknade med 2,7 i bs, det var ganska darrigt=)
Nu ska jag försöka ta en dusch!
Tjing!
Phu!
Har bakat med barnen... Det blev äppelmuffins och kakor med vanilj och vit choklad. Eller ja, barnen har bakat och jag har diskat och diskat=)
Hunken jobbar och jag sitter fast i lappmarken som vanligt. Just idag gör det inget eftersom jag varit tvungen att maxa dosen med värktabletter pga axeln, då sätter jag mig inte bakom ratten...
Igår började min arbetsförmågeutredning med ett samtal med en jättetrevlig skäöterska på den företagshälsovård jag är kopplad till. Hon tyckte att jag skulle försöka ta det lugnt och inte ha så höga krav på mig själv (sant), jag har nog satt upp orimliga mål än så länge. Jag verkar i dagsläget inte ha någon arbetsförmåga alls och hon sa att jag nog får rikta in mig på några månader till i stillhet...Ja, det är nog sant men det kliar i mina fingrar att få göra något nu. Det är dubbelt, jag får panik av att inte jobba samtidigt som tanken på att gå till mitt jobb i dagsläget också ger mig panik.
Ny doktor blir det, hoppas han är bra! Nästa möte är på tisdag, det kommer att ta en hel förmiddag...
Idag blir det inte många slängar till gjorda, trött som bara den. Ska försöka få barnen att hämta in lite ved, önska mig lycka till!
Tjing!
Hunken jobbar och jag sitter fast i lappmarken som vanligt. Just idag gör det inget eftersom jag varit tvungen att maxa dosen med värktabletter pga axeln, då sätter jag mig inte bakom ratten...
Igår började min arbetsförmågeutredning med ett samtal med en jättetrevlig skäöterska på den företagshälsovård jag är kopplad till. Hon tyckte att jag skulle försöka ta det lugnt och inte ha så höga krav på mig själv (sant), jag har nog satt upp orimliga mål än så länge. Jag verkar i dagsläget inte ha någon arbetsförmåga alls och hon sa att jag nog får rikta in mig på några månader till i stillhet...Ja, det är nog sant men det kliar i mina fingrar att få göra något nu. Det är dubbelt, jag får panik av att inte jobba samtidigt som tanken på att gå till mitt jobb i dagsläget också ger mig panik.
Ny doktor blir det, hoppas han är bra! Nästa möte är på tisdag, det kommer att ta en hel förmiddag...
Idag blir det inte många slängar till gjorda, trött som bara den. Ska försöka få barnen att hämta in lite ved, önska mig lycka till!
Tjing!
Från låga bs-värden till lågt humör...
Varför?? Vet ej...Hatar att gå hemma, hatar att bo isolerat, hatar att inte räcka till, hatar att känna mig utanför mitt eget liv...Ingen räknar med att jag kan eller orkar vara med på något och gör folk det så är det en dag när jag inte pallar....Blääää, gnäll, gnäll, gnäll!!!
Tackar den som orkat läsa ända hit och hoppas på ett mer positivt inlägg imorgon!
Tjing!
Tackar den som orkat läsa ända hit och hoppas på ett mer positivt inlägg imorgon!
Tjing!