Fullt ös, medvetslös!
Det blev en mycket intensiv och intressant helg må jag säga.
Hunken har jobbat 12-timmarsnätter så honom har jag inte sett röken av=)
Själv jobbade jag 9 timmar igår, phu! Åkte och hämtade Mini hos morfar och hälsade på hos en kompis.
Storis var på grabbkväll med övernattning hos en klasskamrat och hade trevligt. Han lyckades ramla ute och göra illa foten. En stukning trodde vi och han blev kvar på festen med foten i högläge. Men vid 03 i natt ville han hem, ont ont ont! Foten var en aning svullen och lite blå men Storis ville inte till akuten, han var trött och ville sova...Det gick inte så bra!
Imorse var smärtan ett faktum. Jag ringde och sa ifrån avslutningen på valpkursen och tog med mig grabbarna till akuten. Bruten fotled och gips blev domen.
Så nu har Storis ett stillsamt höstlov att se fram emot...
Tjing!
Hunken har jobbat 12-timmarsnätter så honom har jag inte sett röken av=)
Själv jobbade jag 9 timmar igår, phu! Åkte och hämtade Mini hos morfar och hälsade på hos en kompis.
Storis var på grabbkväll med övernattning hos en klasskamrat och hade trevligt. Han lyckades ramla ute och göra illa foten. En stukning trodde vi och han blev kvar på festen med foten i högläge. Men vid 03 i natt ville han hem, ont ont ont! Foten var en aning svullen och lite blå men Storis ville inte till akuten, han var trött och ville sova...Det gick inte så bra!
Imorse var smärtan ett faktum. Jag ringde och sa ifrån avslutningen på valpkursen och tog med mig grabbarna till akuten. Bruten fotled och gips blev domen.
Så nu har Storis ett stillsamt höstlov att se fram emot...
Tjing!
Du vet att du är diabetiker när...
* det smattrar av testremsor i dammsugaren när du städar.
* de flesta kläder samt lakan har mystiska röda prickar.
* en banan inte längre är en banan utan 20 g kolhydrater.
* ordet hög i en diskussion sannolikt inte handlar om knark utan om glukosvärden.
* du knallar ut ur apoteket med påsar i samma mängd som när en 8-barnsfamilj storhandlar.
* du gör segerdansen av 5,4.
* vitt bröd, pasta, ris och potatis ibland behandlas som din värsta fiende.
* du jublar om blodsockerkurvan för dagen är jämnare än börsen.
* du har en handväska stor nog att rymma en banan, blodsockerväska, sprutor/pumptillbehör samt allt det där vanliga.
Ett utkast jag skrev i somras men aldrig publicerade=)
Tjing!
* de flesta kläder samt lakan har mystiska röda prickar.
* en banan inte längre är en banan utan 20 g kolhydrater.
* ordet hög i en diskussion sannolikt inte handlar om knark utan om glukosvärden.
* du knallar ut ur apoteket med påsar i samma mängd som när en 8-barnsfamilj storhandlar.
* du gör segerdansen av 5,4.
* vitt bröd, pasta, ris och potatis ibland behandlas som din värsta fiende.
* du jublar om blodsockerkurvan för dagen är jämnare än börsen.
* du har en handväska stor nog att rymma en banan, blodsockerväska, sprutor/pumptillbehör samt allt det där vanliga.
Ett utkast jag skrev i somras men aldrig publicerade=)
Tjing!
Ser inte handen framför mig!
Så grått och dimmigt är det här idag, jag blir så seg av sånt väder sen har jag ju heller inte fått promenera pga höfterna och då degar jag ihop på en gång.
Effekten av stress och stillasittande är mycket mer insulin, 33% mer/dag för att vara exakt=/
Vad man är beroende av tekniska prylar i dagens läge. Vår dator har krånglat som attan ett par dagar och man känner sig fasen naken utan. Vi har inte ens en telefonkatalog hemma nu för man kan ju kolla allt på datorn...tills den inte funkar, ha ha ha! Men nu ska den vara i fas igen.
Ikväll går Hunken på sitt helgnattskift så jag har en helg med grabbsen framför mig, dock ska jag jobba mellan 07 och 17 imorgon så då ska de vara hos morfar. Undrar hur pigg jag kommer att vara efter det passet??!!
Jag gillar att det är höstlov nu iaf, det betyder en aning mindre stress iallafall.
Igår när jag skulle gå och sova pep det i pumpen. Låg reservoarvolym. Så typiskt när man ska gå och sova, man ska ju egentligen inte byta direkt innan läggdags eftersom det är ganska viktigt att kolla så att det inte har blivit något knas under bytet men jag lyckas alltid med att vara tvungen till natten=) Nu gick det bra, vaknade med 7,2 mmol så det har funkat perfa under natten. Något som jag också märker är att insulinet verkligen tappar effekt runt 3:e dagen man har det i pumpen, när man sen byter till nytt så får man en sjujäkla effekt av det nya fräscha insulinet. Det gäller att vara försiktigare med doserna då=)
Nu kaffe!
Ha en bra dag!
Tjing!
Effekten av stress och stillasittande är mycket mer insulin, 33% mer/dag för att vara exakt=/
Vad man är beroende av tekniska prylar i dagens läge. Vår dator har krånglat som attan ett par dagar och man känner sig fasen naken utan. Vi har inte ens en telefonkatalog hemma nu för man kan ju kolla allt på datorn...tills den inte funkar, ha ha ha! Men nu ska den vara i fas igen.
Ikväll går Hunken på sitt helgnattskift så jag har en helg med grabbsen framför mig, dock ska jag jobba mellan 07 och 17 imorgon så då ska de vara hos morfar. Undrar hur pigg jag kommer att vara efter det passet??!!
Jag gillar att det är höstlov nu iaf, det betyder en aning mindre stress iallafall.
Igår när jag skulle gå och sova pep det i pumpen. Låg reservoarvolym. Så typiskt när man ska gå och sova, man ska ju egentligen inte byta direkt innan läggdags eftersom det är ganska viktigt att kolla så att det inte har blivit något knas under bytet men jag lyckas alltid med att vara tvungen till natten=) Nu gick det bra, vaknade med 7,2 mmol så det har funkat perfa under natten. Något som jag också märker är att insulinet verkligen tappar effekt runt 3:e dagen man har det i pumpen, när man sen byter till nytt så får man en sjujäkla effekt av det nya fräscha insulinet. Det gäller att vara försiktigare med doserna då=)
Nu kaffe!
Ha en bra dag!
Tjing!
Taxiverksamhet.
är det idag. Glömde ju för fasen att det är den stora handlardagen i vårt hushåll, lotten föll på mig! Jag hatar att handla, kånka, bära trängas med folk, packa och packa upp. Jag lyckas alltid få känning när jag gör det...
Idag är Hunken i rensartagen, han håller på att köra grejer till återvinningen med släp så därför får jag köra Storis till skytteträningen och handla under tiden.
Hursom, jag räknar med låga bs så jag belönar mig själv med en smaskig kebab efter;) Det är jag värd!
Har ni förresten sett att Diabetesmannen har en tävling som slutar imorgon? Jag ska fila på ett mail ikväll, alltid i sista minuten!
Tjing!
Idag är Hunken i rensartagen, han håller på att köra grejer till återvinningen med släp så därför får jag köra Storis till skytteträningen och handla under tiden.
Hursom, jag räknar med låga bs så jag belönar mig själv med en smaskig kebab efter;) Det är jag värd!
Har ni förresten sett att Diabetesmannen har en tävling som slutar imorgon? Jag ska fila på ett mail ikväll, alltid i sista minuten!
Tjing!
Stress!
Är hur trött som helst. Jag sov som en liten gris hela natten och vi lyckades ändå vakna alld3eles för sent imorse.
Man tampas visst alltid mot klockan.
Idag är det bara ett möte på jobbet sen hoppas jag att kvällen blir lugn!
Ha en bra dag!
Tjing!
Man tampas visst alltid mot klockan.
Idag är det bara ett möte på jobbet sen hoppas jag att kvällen blir lugn!
Ha en bra dag!
Tjing!
På riktigt!
Jag är inte människa idag! Har jobbat mitt första 8-timmars pass på över ett år. Tre känningar och jag somnade 2 timmar på soffan efter middagen, jag blir inte förvånad om Hanna har en vaken natt igen.
Ungefär så har dagen sett ut!
Tjing!
Ungefär så har dagen sett ut!
Tjing!
Underhållning!
Ikväll är det soar'e i den lokala folkets park som finns här. Det är skolans 3-5 klasser som ska underhålla och Storis ska spela fiol=)
Det kommer att säljas bröd och annat där och alla pengar som samlas in går till svältoffren på Afrikas horn.
Det är med glädje jag skuttar dit, jag har nämligen haft bs-värden på mellan 4 och 7,8 hela dagen idag, det ska firas!
Tjing!
Det kommer att säljas bröd och annat där och alla pengar som samlas in går till svältoffren på Afrikas horn.
Det är med glädje jag skuttar dit, jag har nämligen haft bs-värden på mellan 4 och 7,8 hela dagen idag, det ska firas!
Tjing!
En liten gentleman!
Idag körde jag barnen till skolan eftersom vi var en aning sena till bussen. Jag måste bara säga att min Storis är en riktigt charmig kille. Jag måste beskriva honom som en lillgammal, supersnäll, omtänksam, lugn och trygg 11-åring. Lägg sedan till att han är ett huvud längre än mig, alltså längst i klassen så har ni en bild av den snälla stora killen.
Imorse när han klev ur bilen klev två av tjejerna i hans klass fram till honom med tindrande ögon. De hade nyss cyklat coh frös om händer och kinder. Vad gör Storis? Han tar deras väskor och bär dem så att tjejerna kan värma sina händer i fickorna!
De struttade eftr honom glatt och jag tror numera att jag inte är den enda som tycker att han är den charmigaste snällaste och coolaste killen i världen. Mamma har fått konkurrens;)
Men helt ärligt! Är jag endast någon endaste liten promille ansvarig för hans fina sätt att vara mot andra så ska jag klappa mig själv på axeln och ge mig beröm!
Han blir nog ett kap min fina kille!
Här hemma hålls det på att fyllas upp med isolering! Äntligen!
He en bra dag!
Tjing!
Imorse när han klev ur bilen klev två av tjejerna i hans klass fram till honom med tindrande ögon. De hade nyss cyklat coh frös om händer och kinder. Vad gör Storis? Han tar deras väskor och bär dem så att tjejerna kan värma sina händer i fickorna!
De struttade eftr honom glatt och jag tror numera att jag inte är den enda som tycker att han är den charmigaste snällaste och coolaste killen i världen. Mamma har fått konkurrens;)
Men helt ärligt! Är jag endast någon endaste liten promille ansvarig för hans fina sätt att vara mot andra så ska jag klappa mig själv på axeln och ge mig beröm!
Han blir nog ett kap min fina kille!
Här hemma hålls det på att fyllas upp med isolering! Äntligen!
He en bra dag!
Tjing!
Klär mig varmt!
För idag bär det av till brukshundklubben för lite hundträning! Ska slipa på några lydnadsmoment samt socialträna Nisca, hon bor ju på landet och behöver träffa andra främmande hundar i rent träningssyfte.
Hoppas blodsockret håller sig på plats, det började ok med 9,5 mmol imorse. Inte helt optimalt kanske men inte katastrofalt heller om man jämför med hur jag haft det tidigare.
Ha en skön slapparsöndag!
Tjing!
Hoppas blodsockret håller sig på plats, det började ok med 9,5 mmol imorse. Inte helt optimalt kanske men inte katastrofalt heller om man jämför med hur jag haft det tidigare.
Ha en skön slapparsöndag!
Tjing!
Mmmmm...
Sovmorgon har det blivit idag. Guld värt, ingen stress att kliva upp och hinna saker, då ligger mitt morgonvärde kanonbra. Vaknade med 4,7 mmol!
Nyss klämde jag i mig frukost i form av keso och hallon, 26 g kolhydrater blev det. Jag har så svårt att äta på morgonen men när jag inte har press på mig att hinna någonstans går det lättare.
Igår fick jag en febersläng igen. Det är axeln och höfterna som bråkar. Inflammation i båda så jag har träningsförbud för höfterna behöver vila. Det var ändå skönt att det inte var något värre än inflammation i musklerna. Jag har läst runt och det finns tydligen folk med diabetes som drabbas av kroniska inflammationer som vandrar runt i kroppen, det låter himlans jobbigt så jag hoppas man slipper det.
Planerna för dagen är: så lite som möjligt! Hunken jobbar så jag ska mysa runt med grabbarna och bara göra det som faller oss in, skönt!
Har ni det bra?
Tjing!
Nyss klämde jag i mig frukost i form av keso och hallon, 26 g kolhydrater blev det. Jag har så svårt att äta på morgonen men när jag inte har press på mig att hinna någonstans går det lättare.
Igår fick jag en febersläng igen. Det är axeln och höfterna som bråkar. Inflammation i båda så jag har träningsförbud för höfterna behöver vila. Det var ändå skönt att det inte var något värre än inflammation i musklerna. Jag har läst runt och det finns tydligen folk med diabetes som drabbas av kroniska inflammationer som vandrar runt i kroppen, det låter himlans jobbigt så jag hoppas man slipper det.
Planerna för dagen är: så lite som möjligt! Hunken jobbar så jag ska mysa runt med grabbarna och bara göra det som faller oss in, skönt!
Har ni det bra?
Tjing!
Ska vi reda ut begreppen?
Jag har suttit och filat på ett utkast ganska många dagar för att det ska bli tydligt och bra. Ok, vi pratar diabetes.
Hur många gånger stöter man inte på riktigt korkade och sårande kommentarer av folk som tror sig veta allt? Kan du äta det där? Har du lågt, då kanske du ska ta insulin? Dör du av godis? Det är bara några av kommentarerna jag mött genom åren.
Det finns några ord och uttryck som jag ogillar starkt att de används i just min diabetessituation. Jag tänker skriva ned dem här och det vore himlans roligt om ni återkopplade och skriver era tankar kring orden. Fyll gärna på med andra ord ni inte gillar.
1. Sköta sig-ja, vad ska man säga mer än att i mina ögon är det uttrycket som skuldbelägger både den med diabetes samt eventuella föräldrar som kämpar som djur för sina barn. Har hört det otaliga gånger inom sjukvården, dock inte på min diabetesmottagning.
2. Diabeteskost- hmm, vad jag vet äter jag precis samma mat som vem som helst. Vad är diabeteskost??
3. Diabetiker-iallafall när det används för att beskriva mig som person. Jag är Hanna, inte diabetikern. Inte går jag och säger:-Du, allergikern! eller:-Du, Astmatikern!
Så, tre ord blev det!
Tyck och fyll på=)
Ha en bra helg!
Tjing!
Hur många gånger stöter man inte på riktigt korkade och sårande kommentarer av folk som tror sig veta allt? Kan du äta det där? Har du lågt, då kanske du ska ta insulin? Dör du av godis? Det är bara några av kommentarerna jag mött genom åren.
Det finns några ord och uttryck som jag ogillar starkt att de används i just min diabetessituation. Jag tänker skriva ned dem här och det vore himlans roligt om ni återkopplade och skriver era tankar kring orden. Fyll gärna på med andra ord ni inte gillar.
1. Sköta sig-ja, vad ska man säga mer än att i mina ögon är det uttrycket som skuldbelägger både den med diabetes samt eventuella föräldrar som kämpar som djur för sina barn. Har hört det otaliga gånger inom sjukvården, dock inte på min diabetesmottagning.
2. Diabeteskost- hmm, vad jag vet äter jag precis samma mat som vem som helst. Vad är diabeteskost??
3. Diabetiker-iallafall när det används för att beskriva mig som person. Jag är Hanna, inte diabetikern. Inte går jag och säger:-Du, allergikern! eller:-Du, Astmatikern!
Så, tre ord blev det!
Tyck och fyll på=)
Ha en bra helg!
Tjing!
Tänk om...
Tänk om inte internet funnits. Då hade jag inte skrivit blogg och gått miste om den oerhörda terapeutiska lättnaden i att få skrika ur mig min frustration och få respons från människor som förstår mig!
Jag tycker att det är helt galet kul att det finns människor där ute som man inte känner men som det ändå känns som man känner just för att det varje dag pågår uppdateringar och kommentarer på alla bloggarna.
Jag tackar ödmjukt för alla fina kommentarer, funderingar, pepp som kommer fram här! Det värmer, det ska ni veta!
Trött efter en intensiv valpkurs tänker jag gå och sova för att åter kliva upp till jobbet 07.00 imorgon!
Med mig i sängen tar jag en uppskattad present som kom på posten idag, nu ska här läsas!
Ta hand om varann!
Tjing!
Jag tycker att det är helt galet kul att det finns människor där ute som man inte känner men som det ändå känns som man känner just för att det varje dag pågår uppdateringar och kommentarer på alla bloggarna.
Jag tackar ödmjukt för alla fina kommentarer, funderingar, pepp som kommer fram här! Det värmer, det ska ni veta!
Trött efter en intensiv valpkurs tänker jag gå och sova för att åter kliva upp till jobbet 07.00 imorgon!
Med mig i sängen tar jag en uppskattad present som kom på posten idag, nu ska här läsas!
Ta hand om varann!
Tjing!
Den nakna sanningen
Jag har funderat nu under förmiddagen om jag ska skriva detta inlägg eller inte...
Baksidan av att ha typ1 och barn kanske?
Många baksidor av denna sjukdom finns ju som sagt men det jag kan uppleva som allra värst är när man måste pådyvla andra sin svaghet (i mitt fall diabetes). Jag har skrivit det förr men det kan inte påtalas för många gånger att det finns en drift hos mig att "vara som andra" och att "klara mig själv". Jag avskyr att behöva avbryta möten, aktiviteter och annat för att sjukdomen knackar en på axeln. Att andra ska behöva anpassa sig till min sjukdom. Är det en utopi? Att aldrig behöva ta hjälp eller låta andra få veta hur man mår?
I min ungdom berättade jag inte för alla att jag hade diabetes. Varför? Jag ville inte sticka ut. Vissa vuxna blev oroliga över mig när jag berättade och lindade in mig i bomull. Jag ville bli behandlad precis likadant som mina kompisar. Det där är riktigt illa för jag hamnade i situationer ett flertal gånger där jag satte vuxna i min närhet på pottkanten. Jag har "tuppat av" några gånger under tonårstiden och skrämt slag på vissa lärare och föreningledare som jag hållit utanför min sjukdom. Det var inte snällt mot dem och idag kan jag fortfarande känna styng av dåligt samvete när jag tänker på det.
Idag talar jag om det för alla på jobbet, på klubbar osv. Det är inte ok att utelämna den infon tycker jag.Hunken är väl insatt i detta och han är en stöttepelare och ett stort stöd. Han har fingertoppskänsla för när han kan kliva in och hjälpa och är fruktansvärt bra på att låta mig lösa det mesta själv trots att det ibland kliar i fingrarna på honom att ta över när jag mår kass.
Mina barn då? Jag har givit dem den info de kan hantera för sin ålder. Storis frågar mycket och han får svar på allt. Han är intresserad av hur det fungerar=) Mini vet att när mamma har känning ska hon äta. Jag hänger inte upp något ansvar på barnen alls. Eller, inte helt sant. Jag ber dem ibland hämta något att äta om jag ligger riktigt lågt. En gång missade Storis en träning när jag fick känning och slut på dextro i bilen. Sånt händer och jag har insett att det inte går att ha det just på något annat vis. Båda vet att om mamma inte är kontaktbar ska de ringa 112 och säga att jag har diabetes. Tack och lov har det aldrig hänt.
Det som jag ska komma till är just detta med akuta situationer. Jag har alltid tidigare kännt i god tid när bs är på väg ner. Tidigt, utan någon fara på taket har jag kännt mina känningar.
Nu, med neuropatin i bagaget är det tydligen inte lika självklart. Man reagerar inte lika snabbt helt enkelt.
Igår var en sjukt fullbokad dag för att vara mig. Jobb mellan 7-12. Försov mig naturligtvis och fick inte i mig frukost förrän en bit efter 8. Bs låg i botten kan jag säga. Jobbade en del fysiskt på arbetet så vid 12 var jag tillbaka på botten i bs. Kastade i mig en banan och åkte hem och slängde i mig en bit lax och lite sallad. Tog emot Mini, städade och lagade en paj. Kastade i mig en liten bit av pajen till middag och sedan åkte jag med Storis på skytte. Medans han var där åkte jag till en kompis och lekte med hennes lilla illbatting till 1-åring en timma. Hastade och handlade, hem, läxor, duschar, packning av skolväskor, tvätt och läggning av barn. Låg pressat i bs hela dagen (runt 4 mmol).
Hunken jobbar natt denna vecka så vid 21 åkte han iväg. Vid 21.30 gjorde Storis sig klar för kvällen. När jag skulle följa honom upp så lydde inte mina ben. Kände då hjärtklappningen, svetten och oron komma, känningen är ett faktum!
Benen krampade, det såg ut som de fick elektriska stötar gång på gång. Storis ser rätt orolig ut och frågar om han ska hämta något. Jag sluddrar att ja, vad som helst. Yoghurt och kalaspuffar kommer han med men då är käkarna låsta på mig, jag krampar i hela kroppen! Jag kan inte få in något i munnen och funderar starkt på om det här är gången vi ska ringa 112?
I mitt huvud skulle jag vara medvetslös innan ambulansen skulle vara här så jag ber Storis i ett sista försök att hämta ett stort glas juice. Efter en liten stund lyckas jag sippa i mig lite juice med ett sugrör, efter ytterligare en stund lyckas jag hälla i mig hela glaset, kramperna har slutat.
Jag känner lättnaden komma och kan kolla bs. Jag hade efter ett gigantiskt glas med juice och yoghurten med puffar ett bs på 2,0 mmol!! Hur lågt var det innan??!!
Igår var det här Storis vardag. Det ger mig enormt dåligt samvete. Han blev orolig och blev tvungen att ta på sig ett ansvar som egentligen ska ligga på en vuxen person. Jag kollade alldeles får få bs och skapade detta trauma för min älskade son. Han är en lugn personlighet och vi har pratat om detta men ändå. Ska det vara så här? I vår familj har det aldrig någonsin varit några funderingar kring om jag med min förbaskade diabetes ska kunna vara ensam med barnen och ta hand om dem. Nu har de tankarna planterats hos mig, behöver jag övervakas? Ska detta vara den händelse som tar mig ytterligare ett steg bort från att vara självständig? Vilka barndomsminnen har jag skapat hos Storis?
Idag känner jag mig ledsen och uppgiven. Många funderingar och tankar snurrar i huvudet. Dessutom är jag sjukt "känningbakis" som jag kallar det. Trött, illamående och håglös. det förstör en hel dag för mig!
Det här är en del av den nakna sanningen med att leva med diabetes. Många förstår inte att det innebär så mycket mer än insulin och sockerfritt godis.
Att få diabetes är en käftsmäll, att leva med diabetes kan ibland vara som en lång utdragen influensa. Man bara väntar på att det ska flyta på så man kan slappna av med det är fasen som i klippet i förra inlägget. Nästa timma, nya tag, nästa måltid och ett evigt kontrollerande av tillvaron. Glömmer man så får man betala som jag fick igår.
Ett otroligt negativt inlägg känner jag men det är inte lätt att alltid vara så tjipptjillevippglad och se allt som en intressant utmaning.
Imorgon har situationen lagt sig lite och jag har fått perspektiv på det så då kanske en och annan smiley smyger sig in på bloggen igen!
Ta hand om varann!
Tjing!
Baksidan av att ha typ1 och barn kanske?
Många baksidor av denna sjukdom finns ju som sagt men det jag kan uppleva som allra värst är när man måste pådyvla andra sin svaghet (i mitt fall diabetes). Jag har skrivit det förr men det kan inte påtalas för många gånger att det finns en drift hos mig att "vara som andra" och att "klara mig själv". Jag avskyr att behöva avbryta möten, aktiviteter och annat för att sjukdomen knackar en på axeln. Att andra ska behöva anpassa sig till min sjukdom. Är det en utopi? Att aldrig behöva ta hjälp eller låta andra få veta hur man mår?
I min ungdom berättade jag inte för alla att jag hade diabetes. Varför? Jag ville inte sticka ut. Vissa vuxna blev oroliga över mig när jag berättade och lindade in mig i bomull. Jag ville bli behandlad precis likadant som mina kompisar. Det där är riktigt illa för jag hamnade i situationer ett flertal gånger där jag satte vuxna i min närhet på pottkanten. Jag har "tuppat av" några gånger under tonårstiden och skrämt slag på vissa lärare och föreningledare som jag hållit utanför min sjukdom. Det var inte snällt mot dem och idag kan jag fortfarande känna styng av dåligt samvete när jag tänker på det.
Idag talar jag om det för alla på jobbet, på klubbar osv. Det är inte ok att utelämna den infon tycker jag.Hunken är väl insatt i detta och han är en stöttepelare och ett stort stöd. Han har fingertoppskänsla för när han kan kliva in och hjälpa och är fruktansvärt bra på att låta mig lösa det mesta själv trots att det ibland kliar i fingrarna på honom att ta över när jag mår kass.
Mina barn då? Jag har givit dem den info de kan hantera för sin ålder. Storis frågar mycket och han får svar på allt. Han är intresserad av hur det fungerar=) Mini vet att när mamma har känning ska hon äta. Jag hänger inte upp något ansvar på barnen alls. Eller, inte helt sant. Jag ber dem ibland hämta något att äta om jag ligger riktigt lågt. En gång missade Storis en träning när jag fick känning och slut på dextro i bilen. Sånt händer och jag har insett att det inte går att ha det just på något annat vis. Båda vet att om mamma inte är kontaktbar ska de ringa 112 och säga att jag har diabetes. Tack och lov har det aldrig hänt.
Det som jag ska komma till är just detta med akuta situationer. Jag har alltid tidigare kännt i god tid när bs är på väg ner. Tidigt, utan någon fara på taket har jag kännt mina känningar.
Nu, med neuropatin i bagaget är det tydligen inte lika självklart. Man reagerar inte lika snabbt helt enkelt.
Igår var en sjukt fullbokad dag för att vara mig. Jobb mellan 7-12. Försov mig naturligtvis och fick inte i mig frukost förrän en bit efter 8. Bs låg i botten kan jag säga. Jobbade en del fysiskt på arbetet så vid 12 var jag tillbaka på botten i bs. Kastade i mig en banan och åkte hem och slängde i mig en bit lax och lite sallad. Tog emot Mini, städade och lagade en paj. Kastade i mig en liten bit av pajen till middag och sedan åkte jag med Storis på skytte. Medans han var där åkte jag till en kompis och lekte med hennes lilla illbatting till 1-åring en timma. Hastade och handlade, hem, läxor, duschar, packning av skolväskor, tvätt och läggning av barn. Låg pressat i bs hela dagen (runt 4 mmol).
Hunken jobbar natt denna vecka så vid 21 åkte han iväg. Vid 21.30 gjorde Storis sig klar för kvällen. När jag skulle följa honom upp så lydde inte mina ben. Kände då hjärtklappningen, svetten och oron komma, känningen är ett faktum!
Benen krampade, det såg ut som de fick elektriska stötar gång på gång. Storis ser rätt orolig ut och frågar om han ska hämta något. Jag sluddrar att ja, vad som helst. Yoghurt och kalaspuffar kommer han med men då är käkarna låsta på mig, jag krampar i hela kroppen! Jag kan inte få in något i munnen och funderar starkt på om det här är gången vi ska ringa 112?
I mitt huvud skulle jag vara medvetslös innan ambulansen skulle vara här så jag ber Storis i ett sista försök att hämta ett stort glas juice. Efter en liten stund lyckas jag sippa i mig lite juice med ett sugrör, efter ytterligare en stund lyckas jag hälla i mig hela glaset, kramperna har slutat.
Jag känner lättnaden komma och kan kolla bs. Jag hade efter ett gigantiskt glas med juice och yoghurten med puffar ett bs på 2,0 mmol!! Hur lågt var det innan??!!
Igår var det här Storis vardag. Det ger mig enormt dåligt samvete. Han blev orolig och blev tvungen att ta på sig ett ansvar som egentligen ska ligga på en vuxen person. Jag kollade alldeles får få bs och skapade detta trauma för min älskade son. Han är en lugn personlighet och vi har pratat om detta men ändå. Ska det vara så här? I vår familj har det aldrig någonsin varit några funderingar kring om jag med min förbaskade diabetes ska kunna vara ensam med barnen och ta hand om dem. Nu har de tankarna planterats hos mig, behöver jag övervakas? Ska detta vara den händelse som tar mig ytterligare ett steg bort från att vara självständig? Vilka barndomsminnen har jag skapat hos Storis?
Idag känner jag mig ledsen och uppgiven. Många funderingar och tankar snurrar i huvudet. Dessutom är jag sjukt "känningbakis" som jag kallar det. Trött, illamående och håglös. det förstör en hel dag för mig!
Det här är en del av den nakna sanningen med att leva med diabetes. Många förstår inte att det innebär så mycket mer än insulin och sockerfritt godis.
Att få diabetes är en käftsmäll, att leva med diabetes kan ibland vara som en lång utdragen influensa. Man bara väntar på att det ska flyta på så man kan slappna av med det är fasen som i klippet i förra inlägget. Nästa timma, nya tag, nästa måltid och ett evigt kontrollerande av tillvaron. Glömmer man så får man betala som jag fick igår.
Ett otroligt negativt inlägg känner jag men det är inte lätt att alltid vara så tjipptjillevippglad och se allt som en intressant utmaning.
Imorgon har situationen lagt sig lite och jag har fått perspektiv på det så då kanske en och annan smiley smyger sig in på bloggen igen!
Ta hand om varann!
Tjing!
Dokumentären om typ 1 diabetes och graviditet.
har nyss tittat på denna. Måste säga att jag känner igen mig i många scener...Både generellt sett hur man ser på sin diabetes och från graviditeten....
Den är helt klart sevärd även om man inte går i graviditetstankar!
http://svtplay.se/t/103478/dokumentarfilm
Timma för timma...Nu tar vi nya tag...Man vill ju vara normal...
vad tyckte ni?
Tjing!
Den är helt klart sevärd även om man inte går i graviditetstankar!
http://svtplay.se/t/103478/dokumentarfilm
Timma för timma...Nu tar vi nya tag...Man vill ju vara normal...
vad tyckte ni?
Tjing!
Är det brukligt...
att man plockar ur isoleringen ur huset lagom till kylan kommer så här??!!
Ja, iallafall om man frågar Hunken. Det var precis det han gjorde med frenesi igår, det var sån upphetsning i att riva och kasta ut allt så att han blev tvungen att dela ögonblicket med sin bror.
Han verkar ha haft en baktanke med det iaf. Kliande händer ger sympatikramar och kel. Kall frysande fru ger närhet....I mina ögon kunde han bara ha frågat om vi skulle dela täcket men karlar är ju så komplicerade typer;)
För anledningen var nog inte alls att de om 2 veckor ska komma och fylla på med annan, ny, bättre isolering. Nä, det tror jag absolut inte=)
Snart är det så här kallt!
Två veckor är lång tid!
Ha en bra helg!
Tjing!
Ja, iallafall om man frågar Hunken. Det var precis det han gjorde med frenesi igår, det var sån upphetsning i att riva och kasta ut allt så att han blev tvungen att dela ögonblicket med sin bror.
Han verkar ha haft en baktanke med det iaf. Kliande händer ger sympatikramar och kel. Kall frysande fru ger närhet....I mina ögon kunde han bara ha frågat om vi skulle dela täcket men karlar är ju så komplicerade typer;)
För anledningen var nog inte alls att de om 2 veckor ska komma och fylla på med annan, ny, bättre isolering. Nä, det tror jag absolut inte=)
Snart är det så här kallt!
Två veckor är lång tid!
Ha en bra helg!
Tjing!
Sorg...
I tisdags skulle min mamma ha fyllt 57 år. Nu finns hon inte i livet längre, hon gick bort i cancer 2001.
Trots att det har gått 10 år så slår sorgen emot mig med omåttligt stora vågor ibland. Jag saknar henne ofantligt mycket och tänker ofta på henne. Nu, efter 10 år är det bitterljuva minnen, jag kan le åt vissa saker och jag kan få en tagg i hjärtat av att tänka på att hon aldrig fick se och träffa Mini, alla jular utan henne, min pappas kamp för att ha ett ok liv utan henne. Ett stort tomrum är det.
Jag är ingen gråtare, är jag ledsen blir jag oftast tyst och inåtvänd en stund. Jag tar hand om mina negativa känslor själv för att senare kunna le mot världen igen. Jag har svårt att hantera tårar i andras närhet men kan gråta floder alldeles ensam bara för att få ur mig allt...
Hur som helst...Min mammas aska är spridd i minneslunden. Ett otroligt fint ställe som andas lugn. Det är fint att gå dit med en blomma eller ett ljus och bara sitta där ett tag. Men all denna ro och sorgen man ser i alla buketter och ljus gör mig gråtfärdig. Varje gång jag är där så bryter jag mer eller mindre ihop. Det hände i tisdags också. Hela familjen var med och trots att jag bestämt mig för att vara stark så kommer klumpen i halsen och tårarna väller över...
Jag ville inte att barnen skulle se mina tårar, de är vana vid en glad mamma men nu blev det inte så.
Alla försök att hålla tillbaka misslyckades och jag stod där och grät.
Barnens reaktion då? Ja, inte blev de så oroliga som jag trodde iallafall...Minis kommentar var:
-Det är faktiskt lite gråtfärdigt här.
Kloka unge!
Vi åkte hem med alla fina brinnande ljus på näthinnan och trots tårar och sorg kändes det bra. Jag fick ur mig det jag behövde och vi delade stunden tillsammans.
Ha en bra dag allihop!
Trots att det har gått 10 år så slår sorgen emot mig med omåttligt stora vågor ibland. Jag saknar henne ofantligt mycket och tänker ofta på henne. Nu, efter 10 år är det bitterljuva minnen, jag kan le åt vissa saker och jag kan få en tagg i hjärtat av att tänka på att hon aldrig fick se och träffa Mini, alla jular utan henne, min pappas kamp för att ha ett ok liv utan henne. Ett stort tomrum är det.
Jag är ingen gråtare, är jag ledsen blir jag oftast tyst och inåtvänd en stund. Jag tar hand om mina negativa känslor själv för att senare kunna le mot världen igen. Jag har svårt att hantera tårar i andras närhet men kan gråta floder alldeles ensam bara för att få ur mig allt...
Hur som helst...Min mammas aska är spridd i minneslunden. Ett otroligt fint ställe som andas lugn. Det är fint att gå dit med en blomma eller ett ljus och bara sitta där ett tag. Men all denna ro och sorgen man ser i alla buketter och ljus gör mig gråtfärdig. Varje gång jag är där så bryter jag mer eller mindre ihop. Det hände i tisdags också. Hela familjen var med och trots att jag bestämt mig för att vara stark så kommer klumpen i halsen och tårarna väller över...
Jag ville inte att barnen skulle se mina tårar, de är vana vid en glad mamma men nu blev det inte så.
Alla försök att hålla tillbaka misslyckades och jag stod där och grät.
Barnens reaktion då? Ja, inte blev de så oroliga som jag trodde iallafall...Minis kommentar var:
-Det är faktiskt lite gråtfärdigt här.
Kloka unge!
Vi åkte hem med alla fina brinnande ljus på näthinnan och trots tårar och sorg kändes det bra. Jag fick ur mig det jag behövde och vi delade stunden tillsammans.
Ha en bra dag allihop!
Mätaren är framme igen...
Men så här fina värden verkar jag bara kunna drömma om än så länge. Vet inte riktigt vad som är fel men jag ska ge det ett par dagar och om det inte sänkt sig så är det dags att ställa upp basalen igen då...
Ingen rast och ingen ro. Jag tror också att min stress över höga värden föder fler höga värden.
Summan av kardemumman är alltså att som Diabetiker ska man inte känna...alls...jamen, det är ju sjukt lätt=/
Ha en najs dag!
Tjing!
Surdag!
Idag struntar jag högaktningsfullt i min förb"#¤&" mätare. Jag var ju ute på krogen i lördags och tog några öl. Det var lugnt och trevligt och jag gav mig i tid och åkte hem långt innan det blev "för mycket". Blodsockret låg kanon hela kvällen och i söndags morse...
Vi hade en lugn fixardag hemma och på kvällen kom tjocka släkten hit på tacomiddag och tårta eftersom Hunken fyllt år i veckan.
Jag åt min tacotallrik utan bröd och chips och bs låg bra 1,5 timma efter. Till kaffet tar jag en tunn bit chokladtårta och tar en extra insulindos och sen var det kört=(((
När gästerna åkte hem hade jag 28 mmol i blodsocker!!! Tog ännu lite extra med pennan den här gången och bytte allt i pumpen. La mig med 19,2 mmol. Kollade bs vid 03 och hade 18,8!!?? Korrigerade med pumpen och vaknade med ett fett LOW på mätaren. Måste ha haft en sjujäkla insulindepå i kroppen...Jag flög ju upp ur sängen kallsvettig och darrig och länsade kylen på allt jag hittade...Inte så lätt att vara "lagom" när man känner sig döende...Så nu har jag åter igen.....tada!!! 18 mmol...
Nu vet jag vad det beror på jag har tagit bara lite insulin för att få ordning på det men jag är förbannat trött på detta så mätaren åkte demonstrativt in i ett köksskåp med en smäll, ha ha ha! Nä, jag har inte ett dugg hett humör vid höga bs;)
Jag lägger ner för ett tag helt enkelt och bryr mig inte som ett tjurigt barn!
Men jag antar att jag är på't igen till eftermiddagen/kvällen igen om jag känner mig själv rätt.
Hoppas helgen varit bättre för er!
Tjing!
Vi hade en lugn fixardag hemma och på kvällen kom tjocka släkten hit på tacomiddag och tårta eftersom Hunken fyllt år i veckan.
Jag åt min tacotallrik utan bröd och chips och bs låg bra 1,5 timma efter. Till kaffet tar jag en tunn bit chokladtårta och tar en extra insulindos och sen var det kört=(((
När gästerna åkte hem hade jag 28 mmol i blodsocker!!! Tog ännu lite extra med pennan den här gången och bytte allt i pumpen. La mig med 19,2 mmol. Kollade bs vid 03 och hade 18,8!!?? Korrigerade med pumpen och vaknade med ett fett LOW på mätaren. Måste ha haft en sjujäkla insulindepå i kroppen...Jag flög ju upp ur sängen kallsvettig och darrig och länsade kylen på allt jag hittade...Inte så lätt att vara "lagom" när man känner sig döende...Så nu har jag åter igen.....tada!!! 18 mmol...
Nu vet jag vad det beror på jag har tagit bara lite insulin för att få ordning på det men jag är förbannat trött på detta så mätaren åkte demonstrativt in i ett köksskåp med en smäll, ha ha ha! Nä, jag har inte ett dugg hett humör vid höga bs;)
Jag lägger ner för ett tag helt enkelt och bryr mig inte som ett tjurigt barn!
Men jag antar att jag är på't igen till eftermiddagen/kvällen igen om jag känner mig själv rätt.
Hoppas helgen varit bättre för er!
Tjing!
Heeeelg!
Oväntat fick jag barnvakt och Hunken är och spelar Paintball så....
Jag drar till en kär vän och börjar kvällen med en sån här:
Sen får vi se;)
Vaknade med 2,5 mmol imorse så just nu ligger jag en aning högt i bs men det är faktiskt bättre än att ligga lågt när man dricker alkohol, iaf för mig.
Ha en skön kväll!
Tjing!
Jag drar till en kär vän och börjar kvällen med en sån här:
Sen får vi se;)
Vaknade med 2,5 mmol imorse så just nu ligger jag en aning högt i bs men det är faktiskt bättre än att ligga lågt när man dricker alkohol, iaf för mig.
Ha en skön kväll!
Tjing!
Goingar!
Roligt att några presenterat sig i inlägget under=) Fortsätt gärna att stilla min nyfikenhet!
Enormt kul att det är så blandat med både diabetiker och anhöriga. Kanske ska ta och skriva ett inlägg någon dag om hur mina och mina föräldrars farhågor lät i min ungdom och om hur det faktiskt blev när jag klev in i vuxenlivet och tonårstiden. Men det är ett tankeprojekt bortom min förmåga just ikväll så det spar jag på...
Förresten...är det någon som vill ligga på länklistan i vänsterspalten är det bara att hojta till så fixar jag det.
Tänkte avsluta detta korta inlägg med en liten återberättelse från gårdagkvällen.
Hunken och jag hade gått och lagt oss för att sova. Mitt lakan hade knorvat till sig under mig och jag hade stora problem att få ordning på det. Tillslut undrar Hunken varför jag inte är still.
Jag svarar: Jag ligger så dåligt!
Hunken säger då: Ska jag bre en macka?
Ha ha ha! Snacka om att vi är Diabetesskadade ibland. Jag menade ju att jag låg obekvämt i sängen men Hunken förutsatte att det var mitt bs som låg dåligt=D
Ha en bra kväll!
Tjing!
Enormt kul att det är så blandat med både diabetiker och anhöriga. Kanske ska ta och skriva ett inlägg någon dag om hur mina och mina föräldrars farhågor lät i min ungdom och om hur det faktiskt blev när jag klev in i vuxenlivet och tonårstiden. Men det är ett tankeprojekt bortom min förmåga just ikväll så det spar jag på...
Förresten...är det någon som vill ligga på länklistan i vänsterspalten är det bara att hojta till så fixar jag det.
Tänkte avsluta detta korta inlägg med en liten återberättelse från gårdagkvällen.
Hunken och jag hade gått och lagt oss för att sova. Mitt lakan hade knorvat till sig under mig och jag hade stora problem att få ordning på det. Tillslut undrar Hunken varför jag inte är still.
Jag svarar: Jag ligger så dåligt!
Hunken säger då: Ska jag bre en macka?
Ha ha ha! Snacka om att vi är Diabetesskadade ibland. Jag menade ju att jag låg obekvämt i sängen men Hunken förutsatte att det var mitt bs som låg dåligt=D
Ha en bra kväll!
Tjing!
Tittut!
Alltså, jag är ju jag...Ni får läsa om det mesta som gäller mitt liv. Tyngdpunkten i bloggen ligger ju på att beskriva ett liv med Diabates typ1. Annat jag skriver om är ju familj, hundarna och jada jada som kommer upp i huvudet...
Jag delar med mig ganska mycket, är inte särskilt anonym. De som känner mig irl vet ju vilka vi är. Jag har valt att inte publicera barnens och Hunkens namn helt enkelt för att de ska ha möjlighet att välja själva vad de vill dela med sig av.
Jag skäms inte över att jag känner mig som en dålig förälder, fru och diabetiker ibland. Jag är människa;)
Men ett karaktärsdrag jag har är: Nyfikenhet!
Jag ser ju att ett gäng läsare tittar in frekvent här, det är tipptopproligt! Men vilka är ni??
Kan ni inte bara skriva en liten kommentar om det? Ni behöver inte uppge riktiga namn men tala gärna om hur ni hittade till min lilla lya här.
Så, jag väntar...
Idag sprider vi lite kärlek va!
Tjing!
Jag delar med mig ganska mycket, är inte särskilt anonym. De som känner mig irl vet ju vilka vi är. Jag har valt att inte publicera barnens och Hunkens namn helt enkelt för att de ska ha möjlighet att välja själva vad de vill dela med sig av.
Jag skäms inte över att jag känner mig som en dålig förälder, fru och diabetiker ibland. Jag är människa;)
Men ett karaktärsdrag jag har är: Nyfikenhet!
Jag ser ju att ett gäng läsare tittar in frekvent här, det är tipptopproligt! Men vilka är ni??
Kan ni inte bara skriva en liten kommentar om det? Ni behöver inte uppge riktiga namn men tala gärna om hur ni hittade till min lilla lya här.
Så, jag väntar...
Idag sprider vi lite kärlek va!
Tjing!
Höftfråga!
Jag har fått galet ont i höfterna! det liksom knäpper till och ilar neråt låren till på båda sidor. Det händer titt som tätt men i synnerhet när någon av jyckarna springer emot knät så benet vrider sig...Svårt att föklara....
I natt vaknade jag av att det knakade till i höger höft och jag bara vrålade rakt ut. Gudars så ont det gjorde och det höll i sig länge. Jag lyckades väcka både Mini och Hunken med skriket och snyftningarna...
Så här har det varit i kanske 1,5 månad mer eller mindre. Är det här också någon himla komplikation?? Har läst att bindväven i kroppen kan ligga risigt till efter många år med Diabetes...
Nån som vet??
Tjing!
I natt vaknade jag av att det knakade till i höger höft och jag bara vrålade rakt ut. Gudars så ont det gjorde och det höll i sig länge. Jag lyckades väcka både Mini och Hunken med skriket och snyftningarna...
Så här har det varit i kanske 1,5 månad mer eller mindre. Är det här också någon himla komplikation?? Har läst att bindväven i kroppen kan ligga risigt till efter många år med Diabetes...
Nån som vet??
Tjing!