Ska man göra en krönika??
Det verkar som var och varannan bloggare avslutar 2011 med en krönika. Jag vet inte om det finns så mycket att skriva om just mitt år men jag gör ett försök!
Det allra bästa med detta år har för mig varit resan jag fått göra från att vara långtidssjukskriven till att faktiskt idag vara tillbaka på mitt arbete till 75%. Ingen är tacksammare än jag för att det har fungerat med några krokar på vägen. Att få komma till jobbet och ha arbetskamrater att prata och skoja med är fantastiskt när man hängt hemma i ensamhet så lång tid!
Jag är också så otroligt nöjd över att ha hållit ett stabilt hba1c under hela året.
Laserbehandlingarna verkar lida mot sitt slut, eller det blir iallafall glesare mellan besöken, gillas!
Mina älskade barn växer och frodas, de överasskar mig varje dag med sina kloka ord och sina hyss. Skulle inte vilja vara utan dem en endaste sekund.
Hunken och jag har firat vår första bröllopsdag och det var ju inte fy skam. Men inte kan jag tycka att det där med äktenskap på något sätt ändrade vår relation. Däremot ändrade det mitt efternamn och det ska jag säga er att det tog lååååång tid innan jag hade fattat vad jag heter.
Mina mål under 2012 handlar mest om att hålla min diabetes på mattan och att helt få återgå till jobbet. Lite planer för huset finns också samt en hel massa kärlek att dela ut;)
Gott nytt år på er alla fina!
Tjing!
Det allra bästa med detta år har för mig varit resan jag fått göra från att vara långtidssjukskriven till att faktiskt idag vara tillbaka på mitt arbete till 75%. Ingen är tacksammare än jag för att det har fungerat med några krokar på vägen. Att få komma till jobbet och ha arbetskamrater att prata och skoja med är fantastiskt när man hängt hemma i ensamhet så lång tid!
Jag är också så otroligt nöjd över att ha hållit ett stabilt hba1c under hela året.
Laserbehandlingarna verkar lida mot sitt slut, eller det blir iallafall glesare mellan besöken, gillas!
Mina älskade barn växer och frodas, de överasskar mig varje dag med sina kloka ord och sina hyss. Skulle inte vilja vara utan dem en endaste sekund.
Hunken och jag har firat vår första bröllopsdag och det var ju inte fy skam. Men inte kan jag tycka att det där med äktenskap på något sätt ändrade vår relation. Däremot ändrade det mitt efternamn och det ska jag säga er att det tog lååååång tid innan jag hade fattat vad jag heter.
Mina mål under 2012 handlar mest om att hålla min diabetes på mattan och att helt få återgå till jobbet. Lite planer för huset finns också samt en hel massa kärlek att dela ut;)
Gott nytt år på er alla fina!
Tjing!
Gott nytt år på er!
idag blev det inget jobb eftersom Mini är förkyld och har ont i ett öra. Försöker få lite gjort inför imorgon ändå. Vi ska åka iväg till några bekanta och äta och ha det bra:) Blir ett lugnt nyår för mig då jag lovat att köra hem. Mig gör det inget, lättare att hålla koll på värdena och jag ska jobba på nyårsdagen. Då vill man vara pigg:) Bloggar från mobilen om det ser konstigt ut. Tjing!!
tjohej
prövar något nytt:)
Gaaahh!
Spelat playstation med barnen!
Resultat: 2,8 mmol och en riktigt dålig förlorare, jag!
Tjing!
Resultat: 2,8 mmol och en riktigt dålig förlorare, jag!
Tjing!
Ptjaaa...
Snart, eller närmare bestämt i slutet av januari är det dags för ett nytt hba1c...Skräckblandad förtjusning ligger i det momentet kan jag säga.
Jag är alltid lite extra nojjig över resultatet efter julhelgerna. Jag har nämligen inte alls varit så noga som jag brukar. Dagarna innan jul var kantade av stress vilket gav mig generellt högre värden. Julafton tog jag ledigt från min mätare, kändes bara jobbigt att behöva se siffrorna. Inte för att jag skopat i mig överdrivet mycket men matiderna ruckas, stressen ökas och kosten är inte så strikt. Jag kollade bara innan jag la mig och hade då 11,8 mmol...
Juldagen gick åt till att försöka hamna i någon form av rutin igen och annandagen var jag på banan igen med blodsockret.
Jaja, får se vad resultatet blir. Då, när jag får det är det exakt 1 år sedan jag fick mitt första hba1c efter pumpen satts in. Tänk, att jag trots julhelger och skadan lyckats få ner det från 9,6 till 6,4 (gamla skalan) på 5 veckor med pump!
Ha en god fortsättning!
Tjing!
Jag är alltid lite extra nojjig över resultatet efter julhelgerna. Jag har nämligen inte alls varit så noga som jag brukar. Dagarna innan jul var kantade av stress vilket gav mig generellt högre värden. Julafton tog jag ledigt från min mätare, kändes bara jobbigt att behöva se siffrorna. Inte för att jag skopat i mig överdrivet mycket men matiderna ruckas, stressen ökas och kosten är inte så strikt. Jag kollade bara innan jag la mig och hade då 11,8 mmol...
Juldagen gick åt till att försöka hamna i någon form av rutin igen och annandagen var jag på banan igen med blodsockret.
Jaja, får se vad resultatet blir. Då, när jag får det är det exakt 1 år sedan jag fick mitt första hba1c efter pumpen satts in. Tänk, att jag trots julhelger och skadan lyckats få ner det från 9,6 till 6,4 (gamla skalan) på 5 veckor med pump!
Ha en god fortsättning!
Tjing!
God fortsättning!
Hoppas ni haft en riktigt bra jul! Här har vi firat, ätit, tomtat, nattsuddat och åter ätit i kvadrat! Jul och diabetes är inte en bra kombo kände jag imorse när jag försökte klämma ner mig i mina jeans=/
På tal om diabetes, här finns det något läsvärt för dig som antingen har diabetes eller har anhöriga/vänner/arbetskamrater med sjukdomen. Hittade länken hos Diabetesmannen och tyckte den var riktigt läsvärd!
Vi har totalt vänt på dygnet här allihop och det blev lite av en chock igår när jag insåg att jag faktiskt skulle jobba igen=) Trots Dagmars framfart kom jag välbehållen fram igår morse...
På tal om Dagmar så har hon härjat i trädgården här hemma riktigt ordentligt. Hon lyckades flytta vår bautastora studsmatta 20 meter och ta med sig vår grova torkvinda på köpet, den var bara plockepinn kan jag säga, vilka enorma krafter!! Men jag gillar oväder, det är lite spännande tycker jag att se framfarten även om jag förstår att alla andra strömlösa och till viss del huslösa människor kanske inte riktigt delar min faschination för oväder...
Hur har ni haft det?
Ser att det varit bloggtorka på fler ställen än här;)
Tjing!
På tal om diabetes, här finns det något läsvärt för dig som antingen har diabetes eller har anhöriga/vänner/arbetskamrater med sjukdomen. Hittade länken hos Diabetesmannen och tyckte den var riktigt läsvärd!
Vi har totalt vänt på dygnet här allihop och det blev lite av en chock igår när jag insåg att jag faktiskt skulle jobba igen=) Trots Dagmars framfart kom jag välbehållen fram igår morse...
På tal om Dagmar så har hon härjat i trädgården här hemma riktigt ordentligt. Hon lyckades flytta vår bautastora studsmatta 20 meter och ta med sig vår grova torkvinda på köpet, den var bara plockepinn kan jag säga, vilka enorma krafter!! Men jag gillar oväder, det är lite spännande tycker jag att se framfarten även om jag förstår att alla andra strömlösa och till viss del huslösa människor kanske inte riktigt delar min faschination för oväder...
Hur har ni haft det?
Ser att det varit bloggtorka på fler ställen än här;)
Tjing!
Vill ni tävla om snygga diabeteshalsband?
Gå då in på Diabetesmannens blogg, tävlingen hittar ni här!
Både snygga och praktiska då de kan rädda livet på oss om vi blir hittade någonstans medvetslösa!
Tjing!
Både snygga och praktiska då de kan rädda livet på oss om vi blir hittade någonstans medvetslösa!
Tjing!
Jag är inte stressad, jag är inte stressad...
Mitt mantra för hela veckan innan jul! Vi är inte så klara som jag skulle önska med allt men jag tar saker i min egen takt. Ställde ner basalen på morgontimmarna och vaknade med 8 mmol, samma som jag la mig med igår kväll. Inte optimalt men ändå bättre än toklågt!
Idag ska vi göra knäck och rocky road. Det är konstigt, jag smakar aldrig på godiset men verkar få högt bs av själva tillverkningen...Andas man in socker eller?;)
Är ingen godismänniska, tror att jag tröttnat lite på sötsaker för att jag förknippar det med känningar och svängningar. Däremot är jag en riktig matmänniska, kan äta mängder om jag inte tänker mig för.
Nu ska ni inte tro att jag är helt pretto och aldrig stoppar sötsaker i min mun, det gör jag absolut men jag är lite kräsen där och föredrar nog kanske att unna mig ett gott fikabröd mer än godis.
Hursom...det är dags att ta tag i dagen!
Ha en fin 4:e advent!
Tjing!
Idag ska vi göra knäck och rocky road. Det är konstigt, jag smakar aldrig på godiset men verkar få högt bs av själva tillverkningen...Andas man in socker eller?;)
Är ingen godismänniska, tror att jag tröttnat lite på sötsaker för att jag förknippar det med känningar och svängningar. Däremot är jag en riktig matmänniska, kan äta mängder om jag inte tänker mig för.
Nu ska ni inte tro att jag är helt pretto och aldrig stoppar sötsaker i min mun, det gör jag absolut men jag är lite kräsen där och föredrar nog kanske att unna mig ett gott fikabröd mer än godis.
Hursom...det är dags att ta tag i dagen!
Ha en fin 4:e advent!
Tjing!
Förbaskade kolhydrater...
När jag åt tabletterna för mina höfter så pajjade min mage ihop för hundrade gången så jag slutade med dem men problemen har kvarstått då jag förmodligen haft små blödningar som behövt läka en tid.
Något som jag märkt är att problemen med magen tilltar när blodsockret ligger högre. Som om jag skulle ha en riktig magkatarr.
Igår bestämde jag mig för att äta lite LCHF-aktigt några dagar för att få blodsockret att lägga sig normalt igen. Det fungerar superbra på mig att vara strikt med kolhydraterna och magen lugnar sig något otroligt av det. Summan av beslutet blev att jag hela dagen igår låg på en stadig 5:a i blodsocker. Det ligger också mer stabilt på denna 5:a med en striktare hållning till kolisarna. Jag behöver inte oroa mig nämnvärt för att sjunka, tror att det beror på att fettet som man tillsätter i kosten hjälper blodsockret att hålla sig jämnare under längre tid.
Probelemet är bara att försöka matcha insulinet med kosten här. Det kräver oerhört mycket mindre insulin och jag upptäckte nu att nattbasalen behöver sänkas. jag vaknade nämligen vid 7 imorse med en bautakänning trots att jag låg på 7 mmol igår kväll. Så, jag fick bryta det där strikta kolhydratstänket det första jag gjorde idag och smälla i mig två mackor. Trist för nu känner jag av magen igen...
Men det är bara att fortsätta försöka. Har tänkt mig att vara strikt fram till julafton och äta fritt då=) Man kan inte avstå potatis till sillen ju, ha ha ha!
Idag ska jag ta och byta ett lyktglas på Hunkens bil och justera huvlåset då huven har haft sönder glaset. Jag är ingen bilmek alls men har nog skruvat en del tillsammans med Hunken i mina dagar. Sånt där pillergöra är min starka sida. Jag har löst några problem när det gäller bilarna medans Hunken ägnat sig åt större reparationer. jag tycker att det är kul att få prova på något nytt och se hur mycket man klarar av själv. Jag vet att jag kan byta ett däck om jag blir stående någonstans, jag kan byta olja och filter och har bytt bromsbackar själv en gång. Kopplat stereo och demonterat och lagat en backspegel har jag också lyckats med så...Ett lyktglas....det kan inte gå fel va?
Ha en riktigt bra dag!
Tjing!
Något som jag märkt är att problemen med magen tilltar när blodsockret ligger högre. Som om jag skulle ha en riktig magkatarr.
Igår bestämde jag mig för att äta lite LCHF-aktigt några dagar för att få blodsockret att lägga sig normalt igen. Det fungerar superbra på mig att vara strikt med kolhydraterna och magen lugnar sig något otroligt av det. Summan av beslutet blev att jag hela dagen igår låg på en stadig 5:a i blodsocker. Det ligger också mer stabilt på denna 5:a med en striktare hållning till kolisarna. Jag behöver inte oroa mig nämnvärt för att sjunka, tror att det beror på att fettet som man tillsätter i kosten hjälper blodsockret att hålla sig jämnare under längre tid.
Probelemet är bara att försöka matcha insulinet med kosten här. Det kräver oerhört mycket mindre insulin och jag upptäckte nu att nattbasalen behöver sänkas. jag vaknade nämligen vid 7 imorse med en bautakänning trots att jag låg på 7 mmol igår kväll. Så, jag fick bryta det där strikta kolhydratstänket det första jag gjorde idag och smälla i mig två mackor. Trist för nu känner jag av magen igen...
Men det är bara att fortsätta försöka. Har tänkt mig att vara strikt fram till julafton och äta fritt då=) Man kan inte avstå potatis till sillen ju, ha ha ha!
Idag ska jag ta och byta ett lyktglas på Hunkens bil och justera huvlåset då huven har haft sönder glaset. Jag är ingen bilmek alls men har nog skruvat en del tillsammans med Hunken i mina dagar. Sånt där pillergöra är min starka sida. Jag har löst några problem när det gäller bilarna medans Hunken ägnat sig åt större reparationer. jag tycker att det är kul att få prova på något nytt och se hur mycket man klarar av själv. Jag vet att jag kan byta ett däck om jag blir stående någonstans, jag kan byta olja och filter och har bytt bromsbackar själv en gång. Kopplat stereo och demonterat och lagat en backspegel har jag också lyckats med så...Ett lyktglas....det kan inte gå fel va?
Ha en riktigt bra dag!
Tjing!
Julgran!
När jag var barn så satte vi alltid upp julgranen och klädde den dagen innan julafton. Så har vi haft det här med ända tills förra året. Då gjorde vi en stressfri jul där vi ordnade allt i den takt vi orkade utan tidsramar och med en steg bort från traditioner som egentligen inte betyder något...
Imorse vägrade en supertrött Mini att kliva ur sängen. Lösningen på det problemet: Pappa lovar att de hämtar och klär granen idag.
Så, nu vet jag vad kvällen bjuder på=)
Denna lilla pepparkaka bjöd på ett fint luciatåg i onsdags.
O detta charmtroll haltar äntligen omkring utan gips!
Ha en najsig fredag!
Tjing!
Hemma igen!
Jäsingen vad vi har haft kul!!!
Motörhead var helt fenomenalt, vilket ös!!!
Mikkey Dee är min absoluta favorit, vilken kille=))
Förärar bloggen med några mindre smickrande foton på mig och Hunken, vi är en aning tagna av spelningen och kanske en och annan öl;)
Lilla moi, igår natt...
En trött, lycklig Hunk på hotellet. Hans födelsedagspresent blev väldigt uppskattad!
Nu, dusch och säng!
Tjing!
Motörhead var helt fenomenalt, vilket ös!!!
Mikkey Dee är min absoluta favorit, vilken kille=))
Förärar bloggen med några mindre smickrande foton på mig och Hunken, vi är en aning tagna av spelningen och kanske en och annan öl;)
Lilla moi, igår natt...
En trött, lycklig Hunk på hotellet. Hans födelsedagspresent blev väldigt uppskattad!
Nu, dusch och säng!
Tjing!
Dåligt med uppdatering!
Så är det just nu. Känns bara som jag jobbar, städar, lagar mat, läxhjälper, adventsfixar, julförbereder, hundpromenerar och sover just nu. Det är hektiskt och det gör ju inte saken bättre att jag och Hunken hela tiden jobbar mot varann och aldrig är hemma samtidigt!
Men idag är det i alla fall en dag på tu man hand för oss=) Vi drar iväg till Örebro och går på Motörhead! Sen ska vi minsann bo på fint hotell och bara rå om varann innan vi återvänder till vardagen imorgon kväll. Det ska bli så roligt!
Hoppas ni andra har det kononbra!
Tjing!
Men idag är det i alla fall en dag på tu man hand för oss=) Vi drar iväg till Örebro och går på Motörhead! Sen ska vi minsann bo på fint hotell och bara rå om varann innan vi återvänder till vardagen imorgon kväll. Det ska bli så roligt!
Hoppas ni andra har det kononbra!
Tjing!
Laser...
Har varit på den sista laserbehandlingen för året men tyvärr inte den sista för alltid.
Halvblind är jag ännu och huvudvärken från hälsingland har kletat sig fast. Om man ska se något positivt med eländet så blev bara ena ögat behandlat idag=)
Hur har ni det i adventstöket?
Tjing!
Halvblind är jag ännu och huvudvärken från hälsingland har kletat sig fast. Om man ska se något positivt med eländet så blev bara ena ögat behandlat idag=)
Hur har ni det i adventstöket?
Tjing!
Hur kan man tappa bort en jacka??
Mini har lyckats med det! Den finns ingenstans...eller jo, någonstans i huset finns den och jag lovar, det är inte ett slott vi talar om men jackan är spårlöst borta.
Sånt ställer till det på morgonen när man är en aning sen ändå liksom och blodsockret åker upp på topp i stressen som blir.
Sitter och försöker varva ner en aning så jag kan äta lite kanelprydd frukost. Helt ärligt, jag börjar trötna på kanel, ha ha ha!
Jag läser ju en hel del bloggar om diabetes. Det slår mig hur olika vi ändå är men ändå så lika. Vi alla (diabetiker) fattar ju känslan av en känning, känslan av att ligga högt, känslan av att värdera sig efter ett hba1c, känslan av att inte bli förstådd alltid, känslan av att alltid ha kontroll, känslan av att vara diabetiker helt enkelt men jag ser ändå att vi alla har ganska skilda attityder när det gäller diabetes.
Det finns människor som försöker se sjukdomen som en utmaning och göra det bästa av situationen och det finns andra som avskyr sjukdomen. Två ytterligheter är det ju. Försöker att hitta min inställning till detta och känner att jag är nog någonstans på mitten av skalan.
Jag vill börja med att säga att i bloggen är jag helt ärlig. Jag använder den som en diabetesventil. Ibland blir det ett inlägg om dagen som handlar om hur sjukt jobbigt det är men jag är nog inte lika snabb att blogga om tillfällen när det fungerar bra.
I vardagslivet är det inte lika mycket diabetes som i bloggen. Jag pratar inte om det jämt men svarar mer än gärna på frågor kring sjukdomen. För mig är det en vinst att få berätta för människor i min närhet om hur det fungerar. Att kunna bara säga att nu har jag lågt blodsocker på jobbet ex.vis och den jag jobbar med förstår att det innebär att jag behöver några minuter för att rätta till det är guld värt. Att inte där och då när jag mår dåligt behöva förklara. Min vardag försöker jag hålla precis som vem som helst. Ibland struntar jag i min diabetes för en stund och bara är. Oftast går det bra men ibland inte...
Jag har förstått att många av mina vänner och bekanta förstår att man mår dåligt när blodsockret ligger högt eller lågt. Men det är nog bara min närmaste familj som förstår att tiden efter ett högt/lågt värde också innebär att man inte är helt ok. Jag vet oftast hur jag ska göra när jag ligger si eller så men även om jag lyckas lägga mig på ett bra värde så blir man "bakis" efteråt. Tänk er en tvådagars...Ungefär den känslan. Mitt i den känslan ska vardagen fungera. Jag kan tycka att det är som att bestiga ett berg att lägga barnen eller köra en tvättmaskin när man är "bakis". Då hatar jag sjudomen!
Sen finns det dagar då allt är under kontroll, då är jag mer neutralt inställd till sjukdomen.
Visst finns det alltid någon som har det värre. Ibland får jag höra att det är tur att jag har diabetes nu när det finns insulin att tillgå. Visst, jag är tacksam att det inte är en dödsdom men jag anser ändå att man har rätt att gnälla lite för det finns även folk som har det bättre och jag är helt och fullt övertygad om att man i framtiden kommer att ha löst diabetesgåtan och då kommer man säga till diabetiker att vara glada att de inte levde under detta århundrade när man var tvungen att sticka sig många gånger om dagen, man var tvungen att hålla koll på vad man äter osv...
Vad man än säger om ditten och datten så kommer jag nog aldrig uttala meningen:Jösses, vad jag älskar att jag har diabetes!
Kommer aldrig att hända. Däremot är jag glad att det är jag och inte mina barn som har det.
Jag kan också tycka att det är bra att göra det bästa av situationen, på sitt eget sätt. För mig är ett sätt att få hata eller tycka illa om sjukdomen. Ofta gör jag det när det inte fungerar. jag har en riktigt svårinställd diabetes och är glad de dagar eller ibland bara timmar jag får det att funka. Andra har inte samma hoppande värden och då kan jag förstå att man reagerar på oss som hatar så ofta...Men hatet i mitt fall är ett av många sätt att hantera tillvaron på.
Nu ska jag hantera min tillvaro med lite frukost!
Tjing!
Sånt ställer till det på morgonen när man är en aning sen ändå liksom och blodsockret åker upp på topp i stressen som blir.
Sitter och försöker varva ner en aning så jag kan äta lite kanelprydd frukost. Helt ärligt, jag börjar trötna på kanel, ha ha ha!
Jag läser ju en hel del bloggar om diabetes. Det slår mig hur olika vi ändå är men ändå så lika. Vi alla (diabetiker) fattar ju känslan av en känning, känslan av att ligga högt, känslan av att värdera sig efter ett hba1c, känslan av att inte bli förstådd alltid, känslan av att alltid ha kontroll, känslan av att vara diabetiker helt enkelt men jag ser ändå att vi alla har ganska skilda attityder när det gäller diabetes.
Det finns människor som försöker se sjukdomen som en utmaning och göra det bästa av situationen och det finns andra som avskyr sjukdomen. Två ytterligheter är det ju. Försöker att hitta min inställning till detta och känner att jag är nog någonstans på mitten av skalan.
Jag vill börja med att säga att i bloggen är jag helt ärlig. Jag använder den som en diabetesventil. Ibland blir det ett inlägg om dagen som handlar om hur sjukt jobbigt det är men jag är nog inte lika snabb att blogga om tillfällen när det fungerar bra.
I vardagslivet är det inte lika mycket diabetes som i bloggen. Jag pratar inte om det jämt men svarar mer än gärna på frågor kring sjukdomen. För mig är det en vinst att få berätta för människor i min närhet om hur det fungerar. Att kunna bara säga att nu har jag lågt blodsocker på jobbet ex.vis och den jag jobbar med förstår att det innebär att jag behöver några minuter för att rätta till det är guld värt. Att inte där och då när jag mår dåligt behöva förklara. Min vardag försöker jag hålla precis som vem som helst. Ibland struntar jag i min diabetes för en stund och bara är. Oftast går det bra men ibland inte...
Jag har förstått att många av mina vänner och bekanta förstår att man mår dåligt när blodsockret ligger högt eller lågt. Men det är nog bara min närmaste familj som förstår att tiden efter ett högt/lågt värde också innebär att man inte är helt ok. Jag vet oftast hur jag ska göra när jag ligger si eller så men även om jag lyckas lägga mig på ett bra värde så blir man "bakis" efteråt. Tänk er en tvådagars...Ungefär den känslan. Mitt i den känslan ska vardagen fungera. Jag kan tycka att det är som att bestiga ett berg att lägga barnen eller köra en tvättmaskin när man är "bakis". Då hatar jag sjudomen!
Sen finns det dagar då allt är under kontroll, då är jag mer neutralt inställd till sjukdomen.
Visst finns det alltid någon som har det värre. Ibland får jag höra att det är tur att jag har diabetes nu när det finns insulin att tillgå. Visst, jag är tacksam att det inte är en dödsdom men jag anser ändå att man har rätt att gnälla lite för det finns även folk som har det bättre och jag är helt och fullt övertygad om att man i framtiden kommer att ha löst diabetesgåtan och då kommer man säga till diabetiker att vara glada att de inte levde under detta århundrade när man var tvungen att sticka sig många gånger om dagen, man var tvungen att hålla koll på vad man äter osv...
Vad man än säger om ditten och datten så kommer jag nog aldrig uttala meningen:Jösses, vad jag älskar att jag har diabetes!
Kommer aldrig att hända. Däremot är jag glad att det är jag och inte mina barn som har det.
Jag kan också tycka att det är bra att göra det bästa av situationen, på sitt eget sätt. För mig är ett sätt att få hata eller tycka illa om sjukdomen. Ofta gör jag det när det inte fungerar. jag har en riktigt svårinställd diabetes och är glad de dagar eller ibland bara timmar jag får det att funka. Andra har inte samma hoppande värden och då kan jag förstå att man reagerar på oss som hatar så ofta...Men hatet i mitt fall är ett av många sätt att hantera tillvaron på.
Nu ska jag hantera min tillvaro med lite frukost!
Tjing!