Ja jäklars!
Varit hos sköterskan och hon är så himla nöjd med allt arbete jag lagt ner på pumpbehandlingen. Hon sa att de ska ha en till pumpträff men att jag kanske inte skulle få ut så mycket av den för jag använder alla pumpens finesser redan. Hon tyckte snarare att jag skulle komma dit som ett riktigt solskensexempel och tala om hur jag lyckats vända min sjukdom på det här viset! Sånt värmer, sånt gör mig glad och det ger mig massor av pepp att fortsätta med finliret!!!
Hba1c låg kvar som förra gången, har för mig att det var 56...Hade gärna sett att det sjunkit en aning till men å andra sidan har jag varit i omställning av doser ända sedan mitten av Augusti då jag började jobba igen så det tyckte sköterskan att jag skulle vara nöjd med=)
Ja, jag vet inte...När jag läser igenom vad jag skrivit känns det skrytit...Hoppas ingen tar det så men bloggen är min diabetesventil, både när det går bra och dåligt=)
En riktigt bra start på fredagen! Ikväll bär det av på resturang för att fira Hunken, roligt!
Ha en kanonhelg!
Tjing!
Hba1c låg kvar som förra gången, har för mig att det var 56...Hade gärna sett att det sjunkit en aning till men å andra sidan har jag varit i omställning av doser ända sedan mitten av Augusti då jag började jobba igen så det tyckte sköterskan att jag skulle vara nöjd med=)
Ja, jag vet inte...När jag läser igenom vad jag skrivit känns det skrytit...Hoppas ingen tar det så men bloggen är min diabetesventil, både när det går bra och dåligt=)
En riktigt bra start på fredagen! Ikväll bär det av på resturang för att fira Hunken, roligt!
Ha en kanonhelg!
Tjing!
Men tjipp tjillevipp=)
Vad långt uppehåll det blev nu då. Jag har klivit upp ett steg på mitt arbete i tid nu så det är fullt ös hela tiden.
Jäklars vad det är tufft att sätta igång igen. Inte bara med jobbet, det går bra men med jobbet följer också andra saker som ska fixas. Man ska ha fritids till Mini, hålla koll på tider där utefter mitt röriga schema och Hunkens treskift. Alla fritidsaktiviteter måste planeras på ett annat sätt nu när det inte är så självklart att jag finns hemma hela tiden. Uppepå det är det allt det där vanliga med städning, matlagning, tvätt, hundar, möten, läxor etc etc...
Igår gick jag upp och körde igång med allt klockan 06.00 och jag var inte klar med mitt förrän 22.30! Jag hade häcken full helatiden med möten, jobb, handla, hämta barn, köra barn till skytte, läxor, tvätt och en hel del eget pappersarbete. Jag kan säga att jag somnade ovaggad igår=)
Stressen innan man kommit in i allt har givit mig ganska höga bs...Dags att dra på lite mer med basalen igen tror jag, jag hade korrigerat mer än jag givit bolus igår så något är en aning snett just nu. Jag kommer att vänta med justeringarna till fredag för då ska jag till sköterskan på besök. Tror jag behöver en aning vägledning för jag hittar inte orsakerna till att det ömsom sticker iväg och ömsom sjunker riktigt mycket. Stressen är en del i det hela, sen är jag även lite rasslig i halsen, inte sjuk men det är något litet som retar och håller på så det kan ju också vara en orsak...
Slutgnällt=) Idag ska jag på möte på mitt arbete sen ska vi faktiskt bara ta det lugnt ikväll. Småplocka lite så vi får det någorlunda städat och bara vara. Hunken jobbar natt så han är oerhört trött just nu. Tur att det är sista skiftet han går på ikväll. Imorgon ska vi fira honom eftersom han fyller år nästa vecka, det ska bli roligt! Äntligen får jag ge honom presenten som jag hoppas blir uppskattad!
Ha en bra dag!
Tjing!
Jäklars vad det är tufft att sätta igång igen. Inte bara med jobbet, det går bra men med jobbet följer också andra saker som ska fixas. Man ska ha fritids till Mini, hålla koll på tider där utefter mitt röriga schema och Hunkens treskift. Alla fritidsaktiviteter måste planeras på ett annat sätt nu när det inte är så självklart att jag finns hemma hela tiden. Uppepå det är det allt det där vanliga med städning, matlagning, tvätt, hundar, möten, läxor etc etc...
Igår gick jag upp och körde igång med allt klockan 06.00 och jag var inte klar med mitt förrän 22.30! Jag hade häcken full helatiden med möten, jobb, handla, hämta barn, köra barn till skytte, läxor, tvätt och en hel del eget pappersarbete. Jag kan säga att jag somnade ovaggad igår=)
Stressen innan man kommit in i allt har givit mig ganska höga bs...Dags att dra på lite mer med basalen igen tror jag, jag hade korrigerat mer än jag givit bolus igår så något är en aning snett just nu. Jag kommer att vänta med justeringarna till fredag för då ska jag till sköterskan på besök. Tror jag behöver en aning vägledning för jag hittar inte orsakerna till att det ömsom sticker iväg och ömsom sjunker riktigt mycket. Stressen är en del i det hela, sen är jag även lite rasslig i halsen, inte sjuk men det är något litet som retar och håller på så det kan ju också vara en orsak...
Slutgnällt=) Idag ska jag på möte på mitt arbete sen ska vi faktiskt bara ta det lugnt ikväll. Småplocka lite så vi får det någorlunda städat och bara vara. Hunken jobbar natt så han är oerhört trött just nu. Tur att det är sista skiftet han går på ikväll. Imorgon ska vi fira honom eftersom han fyller år nästa vecka, det ska bli roligt! Äntligen får jag ge honom presenten som jag hoppas blir uppskattad!
Ha en bra dag!
Tjing!
Provtagning...
Skulle jag ha gått på idag inför besöket hos sköterskan nästa vecka man det blidde inget. Igår fick jag feber, hade en temp på ofantliga 38,1!! Som vuxen känns det som man är döende vid 37,4 tycker jag medans ungarna kan fara omkring och stojja vid 40 grader. Visst är det konstigt hur ämlig man blir på ålderns höst;)
Nä, men kontentan av det hela blev höga bs-värden och ett litet ketonpåslag. Känns inte som att det är rätt referenser att lämna prover på. Tar det på måndag istället så hinner svaren ändå komma till besöket.
Jag är fortfarande dödssjuk (ironi) eftersom tempen visade 37,9 men med en alvedon tror jag att jag ska klara mina 2,5 timmar på jobbet ändå. Jag har inget smittsamt utan febern beror på axeln, den är lite inflammerad igen.
Imorgon bär det av till eskilstuna zoo med barnen och Hunken, det är If Metall som abonnerat stället för sina medlemmar. Vi ska glo på djur och åka karuseller är det tänkt. Söndag=hundträning i vanlig ordning. Då ska vi sätta fokus på den där &¤%/ apporteringen, det går troll i den just nu!
Vad händer för er i helgen?
Tjing!
Nä, men kontentan av det hela blev höga bs-värden och ett litet ketonpåslag. Känns inte som att det är rätt referenser att lämna prover på. Tar det på måndag istället så hinner svaren ändå komma till besöket.
Jag är fortfarande dödssjuk (ironi) eftersom tempen visade 37,9 men med en alvedon tror jag att jag ska klara mina 2,5 timmar på jobbet ändå. Jag har inget smittsamt utan febern beror på axeln, den är lite inflammerad igen.
Imorgon bär det av till eskilstuna zoo med barnen och Hunken, det är If Metall som abonnerat stället för sina medlemmar. Vi ska glo på djur och åka karuseller är det tänkt. Söndag=hundträning i vanlig ordning. Då ska vi sätta fokus på den där &¤%/ apporteringen, det går troll i den just nu!
Vad händer för er i helgen?
Tjing!
Tålamod...
är inte alltid min starka sida. Jag har klickat hem en present till Hunkens födelsedag i början av oktober. Den har kommit nu och jag vet inte hur jag ska kunna hålla mig från att ge honom den innan. Jag är så där...Tycker att det är kul att ge bort presenter och speciellt om det är något som jag verkligen vet att han vill ha=)
Kan ju inte skriva här vad det är heller....gah...det bubblar i mig. Jag vill bara ge honom den nu!
Samtidigt vill jag ju att just födelsedagen ska kännas speciell, att han blir uppvaktad då och inte flera veckor innan så det är bara att ha tålamod och vänta, inte det lättaste...
Idag är jag ledig och tänkte städa, det är så tråkigt! Men här är det nödvändigt just nu. Alla i familjen har haft en rätt fullsmetad vecka vilket innebär att vi mötts i dörren och ingen har haft tid att plocka och dona med huset. Här är det alltid grejer överallt! Lappar från skolan, post, leksaker, skor, hundgrejer, tidningar, laddare, headset osv... Hur gööööör folk som alltid har det tipptopp hemma???? Jag klarar det inte alls. Ibland är jag livrädd att det ska komma någon på oväntat besök och se sk*ten...Så ska det väl inte vara heller;) Besök ska ju vara välkomna!
Häpp, dammsugardags då!
Tjing!
Kan ju inte skriva här vad det är heller....gah...det bubblar i mig. Jag vill bara ge honom den nu!
Samtidigt vill jag ju att just födelsedagen ska kännas speciell, att han blir uppvaktad då och inte flera veckor innan så det är bara att ha tålamod och vänta, inte det lättaste...
Idag är jag ledig och tänkte städa, det är så tråkigt! Men här är det nödvändigt just nu. Alla i familjen har haft en rätt fullsmetad vecka vilket innebär att vi mötts i dörren och ingen har haft tid att plocka och dona med huset. Här är det alltid grejer överallt! Lappar från skolan, post, leksaker, skor, hundgrejer, tidningar, laddare, headset osv... Hur gööööör folk som alltid har det tipptopp hemma???? Jag klarar det inte alls. Ibland är jag livrädd att det ska komma någon på oväntat besök och se sk*ten...Så ska det väl inte vara heller;) Besök ska ju vara välkomna!
Häpp, dammsugardags då!
Tjing!
Mål...
Mäta, analysera, mäta, analysera...börja om, ställa om, planera, äta rätt, mäta, analysera....motionera, läkarbesök, provtagningar, känningar, rekyler...
Så ser ju faktiskt livet ut för oss som lever med diabetes. Ibland kan jag undra varför man gör allt det här, varför en enorm del av vardagen går åt till att ägna sig åt detta. Vad är målet liksom?
Mätstationen hemma.
Mitt långsiktiga mål är ju naturligtvis ett bevarande av hälsan, ett liv utan fortsatta komplikationer...Men det kortsiktiga målet är ju att lära mig att läsa/känna av mig själv. Att bli så säker på hur jag mår att jag faktiskt kan lägga allt åt sidan för en liten stund. Men kommer jag dit? Inte ännu kan jag säga. Alltid dyker det upp någon ny faktor som gör att jag måste ta till mina hjälpmedel för att kunna läsa av hur jag mår. Frustrerande, ja! Men också lärorikt. Även om jag är en sk "diabetesräv" (gillar det uttrycket) så lär jag mig nya saker hela tiden.
Just när jag sitter och kollar hur jag ligger till efter en natt som varit som den här har varit så slår det mig att man kan inte ha kontroll på allt. Jag hade 2 känningar i natt, riktigt lågt var sockret båda gångerna. Jag har ställt upp basalen pyttelite förra veckan pga höga morgonvärden och nu verkar det ha blivit tvärtom. Mätte 17,9 mmol på morgonen av förklarliga skäl...Jag kan inte hjälpa att det blir så, finns inget jag kan göra åt det när känningarna väl är ett faktum. Då kan jag känna att vissa inom sjukvården gärna skrämmer upp oss med alla risker för komplikationer. Man får liksom lite av en smäll på fingrarna trots att man ändå gjort allt man kunnat.
För mig är livet med påbörjade komplikationer faktiskt inte så gräsligt. Ögonens laserbehandlingar är väl det jag känner är jobbigast. Men det handlar om en liten tid i livet med behandlingar och sen slipper man förmodligen fler ett långt tag. Neuropatin märker jag inte av, den är konstaterad efter en neurografi, kanske den påverkar smärtan i axeln men annars är det faktiskt inget som jag lider av. Vidare har jag förstått att de komplikationer man får faktiskt går att bromsa och påverka med precis just det vi gör dagligdags, nämligen kollar blodsockret ofta och aktivt jobbar med värdena.
Kommer jag någonsin att uppnå mitt kortsiktiga mål? Ja, det måste jag ju få tro. För mig är det en seger att ligga stabilt ett helt träningspass, ett helt jobbpass eller en hel hundträning. Att jag ska bli så fingerfärdig i min egen behandling att jag kan förutse hur det kommer att gå om inget ovanligt tillstöter.
Mitt långsiktiga mål då? Jag måste klappa mig själv på axeln ibland och tänka att jag gör precis så gott jag kan och förmår för att ha hälsan i behåll.
Någonstans måste man ju inse att livet är det som händer här och nu. Jag kan inte leva och hänga upp alla mina dagar på hur jag kommer att ha det om 20, 30, 40 år. Man får inte glömma att leva och njuta samtidigt. Släppa kontrollen när man känner att det är nödvändigt.
Just det som också slog mig på morgonkvisten är att jag har mål, mål för min hälsa och det är vad jag har varit helt fokuserad på under en väldigt lång tid. Jag har glömt bort lite att sätta upp andra mål. Vanliga mål i livet. Så det är något som jag ska ta mig en funderare på nu. Vad vill jag i övrigt?
En sak jag kom på iaf var att jag vill så gärna fortsätta med hundaktiviteterna vi gör. Jag vill bli riktigt bra på det och kunna gå instruktörsutbildningen så jag kan dela med mig till andra av det jag har fått lära mig. Inte så illa ändå...
Vad har ni för mål? Diabetesmål? Livsmål?
Ha en grejt dag!
Tjing!
Så ser ju faktiskt livet ut för oss som lever med diabetes. Ibland kan jag undra varför man gör allt det här, varför en enorm del av vardagen går åt till att ägna sig åt detta. Vad är målet liksom?
Mätstationen hemma.
Mitt långsiktiga mål är ju naturligtvis ett bevarande av hälsan, ett liv utan fortsatta komplikationer...Men det kortsiktiga målet är ju att lära mig att läsa/känna av mig själv. Att bli så säker på hur jag mår att jag faktiskt kan lägga allt åt sidan för en liten stund. Men kommer jag dit? Inte ännu kan jag säga. Alltid dyker det upp någon ny faktor som gör att jag måste ta till mina hjälpmedel för att kunna läsa av hur jag mår. Frustrerande, ja! Men också lärorikt. Även om jag är en sk "diabetesräv" (gillar det uttrycket) så lär jag mig nya saker hela tiden.
Just när jag sitter och kollar hur jag ligger till efter en natt som varit som den här har varit så slår det mig att man kan inte ha kontroll på allt. Jag hade 2 känningar i natt, riktigt lågt var sockret båda gångerna. Jag har ställt upp basalen pyttelite förra veckan pga höga morgonvärden och nu verkar det ha blivit tvärtom. Mätte 17,9 mmol på morgonen av förklarliga skäl...Jag kan inte hjälpa att det blir så, finns inget jag kan göra åt det när känningarna väl är ett faktum. Då kan jag känna att vissa inom sjukvården gärna skrämmer upp oss med alla risker för komplikationer. Man får liksom lite av en smäll på fingrarna trots att man ändå gjort allt man kunnat.
För mig är livet med påbörjade komplikationer faktiskt inte så gräsligt. Ögonens laserbehandlingar är väl det jag känner är jobbigast. Men det handlar om en liten tid i livet med behandlingar och sen slipper man förmodligen fler ett långt tag. Neuropatin märker jag inte av, den är konstaterad efter en neurografi, kanske den påverkar smärtan i axeln men annars är det faktiskt inget som jag lider av. Vidare har jag förstått att de komplikationer man får faktiskt går att bromsa och påverka med precis just det vi gör dagligdags, nämligen kollar blodsockret ofta och aktivt jobbar med värdena.
Kommer jag någonsin att uppnå mitt kortsiktiga mål? Ja, det måste jag ju få tro. För mig är det en seger att ligga stabilt ett helt träningspass, ett helt jobbpass eller en hel hundträning. Att jag ska bli så fingerfärdig i min egen behandling att jag kan förutse hur det kommer att gå om inget ovanligt tillstöter.
Mitt långsiktiga mål då? Jag måste klappa mig själv på axeln ibland och tänka att jag gör precis så gott jag kan och förmår för att ha hälsan i behåll.
Någonstans måste man ju inse att livet är det som händer här och nu. Jag kan inte leva och hänga upp alla mina dagar på hur jag kommer att ha det om 20, 30, 40 år. Man får inte glömma att leva och njuta samtidigt. Släppa kontrollen när man känner att det är nödvändigt.
Just det som också slog mig på morgonkvisten är att jag har mål, mål för min hälsa och det är vad jag har varit helt fokuserad på under en väldigt lång tid. Jag har glömt bort lite att sätta upp andra mål. Vanliga mål i livet. Så det är något som jag ska ta mig en funderare på nu. Vad vill jag i övrigt?
En sak jag kom på iaf var att jag vill så gärna fortsätta med hundaktiviteterna vi gör. Jag vill bli riktigt bra på det och kunna gå instruktörsutbildningen så jag kan dela med mig till andra av det jag har fått lära mig. Inte så illa ändå...
Vad har ni för mål? Diabetesmål? Livsmål?
Ha en grejt dag!
Tjing!
Det är ok...
så känns det nu iaf.
Ibland kan det vara precis lagom att känna att det är ok och inte tipptopp. Jag jobbar mina timmar och är överlycklig att det funkar. Det är så kul att äntligen få träffa arbetskamraterna regelbundet igen. Tyvärr blir hemmat lidande istället då orken tryter men jag har sänkt mina krav och gör det jag orkar bara. Kommer folk hit får de helt enkelt accepterar röran;)
Helgen har i vanlig ordning bestått av hundträning. Spårträff på klubben i lördags som slutade i pannkaka för alla hundar. Tydligen är det inte så gynnsamt att lägga spår på en stubbåker där man odlat lin...Jaja, vi lärde oss något nytt av det med=)
Lördagkvällen bestod av mys med mina killar då Hunken var ute och roade sig på lokal med grabbarna. Därav var han en aning sliten under söndagens hundträning på klubben...Faktiskt så sliten att han inte ens tog med någon hund;)
Ha ha, nä skämt å sido så hade han till uppgift att laga gräsklipparen och klippa gräset. Det regntunga gräset tog honom 4 timmar att klippa. Under tiden körde jag ett spår med Nisca och introducerade en kompis i att lägga nybörjarspår. Det gick bra för oss båda. Efter det gjorde vi en platsliggning och körde lite lydnad med vovvarna...
Faktiskt så har blodsockret samarbetat bra med mig under helgen, det är skönt när det fungerar!
Nu är det redan tisdag och ny jobbvecka som startar idag/ikväll för mig. Tiden går fort!
Ha en bra dag!
Tjing!
Ibland kan det vara precis lagom att känna att det är ok och inte tipptopp. Jag jobbar mina timmar och är överlycklig att det funkar. Det är så kul att äntligen få träffa arbetskamraterna regelbundet igen. Tyvärr blir hemmat lidande istället då orken tryter men jag har sänkt mina krav och gör det jag orkar bara. Kommer folk hit får de helt enkelt accepterar röran;)
Helgen har i vanlig ordning bestått av hundträning. Spårträff på klubben i lördags som slutade i pannkaka för alla hundar. Tydligen är det inte så gynnsamt att lägga spår på en stubbåker där man odlat lin...Jaja, vi lärde oss något nytt av det med=)
Lördagkvällen bestod av mys med mina killar då Hunken var ute och roade sig på lokal med grabbarna. Därav var han en aning sliten under söndagens hundträning på klubben...Faktiskt så sliten att han inte ens tog med någon hund;)
Ha ha, nä skämt å sido så hade han till uppgift att laga gräsklipparen och klippa gräset. Det regntunga gräset tog honom 4 timmar att klippa. Under tiden körde jag ett spår med Nisca och introducerade en kompis i att lägga nybörjarspår. Det gick bra för oss båda. Efter det gjorde vi en platsliggning och körde lite lydnad med vovvarna...
Faktiskt så har blodsockret samarbetat bra med mig under helgen, det är skönt när det fungerar!
Nu är det redan tisdag och ny jobbvecka som startar idag/ikväll för mig. Tiden går fort!
Ha en bra dag!
Tjing!
Lyssnar på musik...
och laddar för jobb.
Det är en salig blandning...
Ha en trevlig helg!
Tjing!
Att pendla...
Är jobbigt för axeln och idag har jag redan varit en sväng på mitt arbete och ska återvända ikväll igen. Hursom, allt bilkörande tar på mig mer än jag vill erkänna och med ökad smärta kommer ökade blodsockervärden på köpet...
Igår ställde jag upp basalen en aning igen. Vet inte varför men det känns som ett nederlag att jag behöver mer insulin. Knasigt tankesätt egentligen. Jag vet ju att varje sommar innebär en rejäl sänkning och att hösten för med sig ett större insulinbeov. Kanske är det så att jag är rädd att lägga på mig de stackars futtiga 4 kg jag lyckats få bort? Det tar sån tiiiid att gå ner ju.
Motionen är något jag måste försöka öka på mer men det är så svårt när det gör ont och man ligger högt. Jag blir så trött då så det finns inte på kartan att anstränga sig alls då.
Well well, idag är det iaf fredag! Skönt! Mini är fortfarande sjuk, det är så konstigt att se honom vara still så länge, det hör inte till vanligheterna precis=)
Ikväll ska jag jobba till 21.30. Tänkte mysa lite med Hunken efter det.
Imorgon bär det av för att vaccinera alla 3 hundarna, alltid en upplevelse att kliva in i väntrummet med allihop;)
efter vaccinationen ska vi spåra med dem och denna helg ska jag bannemig inte ha struligt bs, Nisca har lite svårt att fokusera på spåret då. Lydnadsträning på söndag och sen är det ny vecka igen...
Ha en bra helg!
Tjing!
Igår ställde jag upp basalen en aning igen. Vet inte varför men det känns som ett nederlag att jag behöver mer insulin. Knasigt tankesätt egentligen. Jag vet ju att varje sommar innebär en rejäl sänkning och att hösten för med sig ett större insulinbeov. Kanske är det så att jag är rädd att lägga på mig de stackars futtiga 4 kg jag lyckats få bort? Det tar sån tiiiid att gå ner ju.
Motionen är något jag måste försöka öka på mer men det är så svårt när det gör ont och man ligger högt. Jag blir så trött då så det finns inte på kartan att anstränga sig alls då.
Well well, idag är det iaf fredag! Skönt! Mini är fortfarande sjuk, det är så konstigt att se honom vara still så länge, det hör inte till vanligheterna precis=)
Ikväll ska jag jobba till 21.30. Tänkte mysa lite med Hunken efter det.
Imorgon bär det av för att vaccinera alla 3 hundarna, alltid en upplevelse att kliva in i väntrummet med allihop;)
efter vaccinationen ska vi spåra med dem och denna helg ska jag bannemig inte ha struligt bs, Nisca har lite svårt att fokusera på spåret då. Lydnadsträning på söndag och sen är det ny vecka igen...
Ha en bra helg!
Tjing!
Pyroman!
Jag har blivit/är pyroman tror jag. När vi flyttade till vårat hus förstod jag inte alls Hunkens glädje över kamin och vedspis. I mina ögon är det tungt att bära ved och det luktar illa när man eldar. Men se, det har jag ändrat uppfattning om totalt.
I vårt dragiga gamla bygge finns det inget underbarare än att tända en brasa och riktigt få njuta av värmen. Jag är ju så frusen av mig så jag njuter nog mest av alla=)
Igår eldades höstens första brasa i vårt vardagsrum, tänd av undertecknad.
Mini blev riktigt kanondålig mot kvällen. Halsont och hög feber (igen) så det passade honom ypperligt att ligga i soffan och njuta av lite brasvärme...
Jag är riktigt seg idag efter en natt med Minis febersvettningar, hämta vatten, toabesök osv. Ska jobba ikväll och hoppas jag hinner vila en liten stund innan.
Ha en grejt dag!
Tjing!
I vårt dragiga gamla bygge finns det inget underbarare än att tända en brasa och riktigt få njuta av värmen. Jag är ju så frusen av mig så jag njuter nog mest av alla=)
Igår eldades höstens första brasa i vårt vardagsrum, tänd av undertecknad.
Mini blev riktigt kanondålig mot kvällen. Halsont och hög feber (igen) så det passade honom ypperligt att ligga i soffan och njuta av lite brasvärme...
Jag är riktigt seg idag efter en natt med Minis febersvettningar, hämta vatten, toabesök osv. Ska jobba ikväll och hoppas jag hinner vila en liten stund innan.
Ha en grejt dag!
Tjing!
Valpar och magvärk...
Idag går valpkursen som jag är medhjälpare på av stapeln. Det är riktigt spännande, min första valpkurs. Siktet är väl att så småningom gå en instruktörsutbildning, kanske nästa höst, så jag kan hålla egna kurser. Så nu hänger jag med på så många kurser jag kan för att suga i mig kunskap!
Det verkar som om hela familjen är lite småhängig, alla utom jag just nu. Hunken kom hem med huvudvärk igår, troligtvis bihåleinflammation och Mini hoppade nyss av skolbussen för att vila i soffan, han har ont i magen...Får väl se om Storis mår ok när han kommer hem...
Äntligen verkar blodsockret ha landat på de nivåer jag vill. Hoppas bara att det håller sig stabilt nu. Ska till sköterskan snart och är faktiskt en aning orolig över hur mitt hba1c (långtidsvärde) kommer att ligga, det har ju varit lite struligt till och från. Jag hatar känslan av att känna sig värderad utefter hba1c. Inte för att sköterskan eller läkaren direkt säger att man är dålig utan det handlar mer om mina egna krav på mig själv. Allt ska liksom vara perfekt annars duger det inte. Jag vet att man inte medvetet låter blodsockret rusa men när det strular med dalar och rekyler så ändras ju medelvärdet mycket...
Tänkte köra ett träningspass med Nisca innan kursen. Vi harvar på med apporetringen, hon gillar att tugga på apporten och det gillas inte när man tävlar. Hoppas så mycket på att jag vågar ta mod till mig och tävla med henne, hon skulle fixa lydnadsklassen nu tror jag. Vi ska även köra ställande under gång, det har jag klickat in så det sitter i princip nu, lite finjusteringar kvar bara. Jag kan inte nog många gånger berätta hur underbar hon är min lilla vovve. Alltid glad och alltid redo att jobba, en aning prillig ibland men sjunker blodsockret släpper hon allt och visar mig att det är dags att dricka festis. Kunde inte ha fått en bättre tjej. Hon är en stor trygghet också när vi är ute själva. Jag har ju noll lokalsinne så vilse kan vi gå rätt ofta=)
Nu ska jag packa det jag behöver!
Ha en najs kväll!
Tjing!
Det verkar som om hela familjen är lite småhängig, alla utom jag just nu. Hunken kom hem med huvudvärk igår, troligtvis bihåleinflammation och Mini hoppade nyss av skolbussen för att vila i soffan, han har ont i magen...Får väl se om Storis mår ok när han kommer hem...
Äntligen verkar blodsockret ha landat på de nivåer jag vill. Hoppas bara att det håller sig stabilt nu. Ska till sköterskan snart och är faktiskt en aning orolig över hur mitt hba1c (långtidsvärde) kommer att ligga, det har ju varit lite struligt till och från. Jag hatar känslan av att känna sig värderad utefter hba1c. Inte för att sköterskan eller läkaren direkt säger att man är dålig utan det handlar mer om mina egna krav på mig själv. Allt ska liksom vara perfekt annars duger det inte. Jag vet att man inte medvetet låter blodsockret rusa men när det strular med dalar och rekyler så ändras ju medelvärdet mycket...
Tänkte köra ett träningspass med Nisca innan kursen. Vi harvar på med apporetringen, hon gillar att tugga på apporten och det gillas inte när man tävlar. Hoppas så mycket på att jag vågar ta mod till mig och tävla med henne, hon skulle fixa lydnadsklassen nu tror jag. Vi ska även köra ställande under gång, det har jag klickat in så det sitter i princip nu, lite finjusteringar kvar bara. Jag kan inte nog många gånger berätta hur underbar hon är min lilla vovve. Alltid glad och alltid redo att jobba, en aning prillig ibland men sjunker blodsockret släpper hon allt och visar mig att det är dags att dricka festis. Kunde inte ha fått en bättre tjej. Hon är en stor trygghet också när vi är ute själva. Jag har ju noll lokalsinne så vilse kan vi gå rätt ofta=)
Nu ska jag packa det jag behöver!
Ha en najs kväll!
Tjing!
Hjärtstopp!
Fick nästan hjärtstopp på förmiddagen under hundpromenaden!
Alltså, jag är hundmänniska. Jag rör mig i skog och mark hela tiden, året runt. Jag borde vara van vid naturen och dess invånare men se det är jag icke!
Stormande vindar till trots bestämde jag mig för en längre promenad med Nisca på förmiddagen. Blodsockret låg fortfarande en aning högt och jag tänkte att lite motion i busvädret gör nog susen=)
Hunken, som är en värre skogsmulle än mig, ville gärna följa med.
Sagt och gjort, vi gick på en gammal banvall med hundarna yrandes omkring oss. Det blåste så håret stod rätt upp och allt var bara så där friskt, befriande och underbart. Jag kände att mitt bs började vandra åt rätt håll, illamåendet klingade av och huvudvärken lättade. Perfekt!
Vi vände på klacken och vandrade tillbaka med schäfertrion hack i häl. Rätt som det är ber Hunken mig att byta sida på vägen...Min radar gick på och jag är ju bara tvungen att lägga blicken på marken och kolla varför...
Där ligger en halv kopparödla!
Till saken är att jag är hysteriskt ormrädd!! En riktig panikartad fobi har jag. Det finns några roande anekdoter att berätta kring denna rädsla men jag tror att jag håller mig till detta scenario än så länge. Jag vet att en kopparödla är just en ödla men se, det har ingen betydelse för mig alls. Kopparödlan är lång, smal, saknar ben och ringlar sig fram på samma sätt som en orm (ryser när jag skriver detta).
Grejen är den att jag tar synen av ödlan ganska sansat. Ryser, hulkar och går vidare i snabb takt. Hunken försäkrade mig om att den var död och trodde den blivit trampad av en häst eftersom det fanns spår av hästhovar där.
Jag förtränger den äckliga synen och njuter av promenaden. 20 m längre fram ligger andra halvan av ödlan!!! Jag trampar nästan på den och får panik när jag inser vad som ligger vid mina tår....en orm/ödlerumpa!
Jag skriker så högt att hundarna hoppar jämfota av överraskningen, tar ett gasellhopp till Hunken och gör ett seriöst försök att klättra upp på honom, ha ha ha!
Tårarna sprutade och hjärtat slog i 300. Jag kan säga att där, just i det ögonblicket kände jag bs sjunka=)
Nä, hu, det är tur att jag varit så förskonad från ormmöten som jag varit. De gånger jag råkat ut för det har det ändå varit ofarliga kopparödlor...Men det är riktigt jobbigt att hela tiden känna rädslan när man är ute i skog och mark. Jag har alltid stövlar och långbyxor på mig, även om det är 30 grader varmt.
Nu är bs tillbaka på normala nivåer igen och jag kan pusta ut för denna gång!
Ha en bra kväll!
Tjing!
Att gå på lina...
I helgen har vi varit iväg på en hundsammankomst hos vår uppfödare. Vi tog husvagnen och hundarna med oss i fredags redan. Helgen har bestått av lydnadsträning och mycket spårarbete. Nisca älskar att spåra och är riktigt duktig på det. Det har varit oerhört roligt och krävande. Man lägger spår i terräng, går dem och följer med och tittar när alla andra spårar för att lära sig nya saker. Mycket transportsträckor mellan momenten och en del längre promenader för rastning och avslappning.
Jag visste att detta skulle ställa krav på min diabetes. mycket motion från morgon till kväll...I mitt huvud så skulle jag testa ofta och succesivt ställa ner basalen så jag slapp känningar. Med all motion på dagarna tänkte jag att lördagkväll när det var planerat en kräftskiva med lite gott att dricka så skulle jag äta och dricka som jag ville och ge insulin därefter, inget diettänk under lördagkvällen alltså=)
Jag testade ofta under hela lördag förmiddagen och låg riktigt pressat. Vid lunch hade jag redan haft 4 känningar...Inte kul. Ställde ner rejält inför eftermiddagen och fortsatte att ligga lågt och få känningar hela tiden. Gud, så tråkigt det är när det blir så där. Jag kände att det var svårt att delta till 100%. Nisca jobbade jättebra men jag var helt slut!
Vid middagen (kräftorna) hade jag så lågt socker så mätaren visade LOW, tog inget insulin till maten utan tänkte att jag tar till tilltugget efter maten. Drack 2 öl under kvällen och åt några bitar godis. Kände av ölen riktigt mycket eftersom jag hållit dieten så länge och inte druckit en droppe alkohol då...
När vi gick och la oss i husvagnen hade jag plötsligt 23,3 mmol. En riktig rekyl förmodligen efter att ha legat så lågt hela dagen. Inte vågade jag korrigera så mycket som pumpen föreslog eftersom jag druckit också så jag tog hälften av enheterna...
På morgonen vaknade jag med 18,8 mmol....Va fasen!! Söndagen hundträning gick trögt för mig. Jag mådde riktigt dåligt och låg jättehögt hela dagen.
Ibland önskar jag att man hade en boxarpåse att få avreagera sig på. Slå skiten ur Diabetesen!!! Hela lördagen kantades av låga värden, det förstörde en oerhört lärorik dag. Söndagen tvärtom, då mådde jag dåligt åt andra hållet. Trött blir man!
Jag tycker att livet med diabetes är lite som att gå på lina. Vad man än gör så finns den där och kan rubba balansen för en...Det är bara att kämpa på och hoppas att linan blir bredare med tiden!
Hoppas ni andra haft en bra helg!
Tjing!
Jag visste att detta skulle ställa krav på min diabetes. mycket motion från morgon till kväll...I mitt huvud så skulle jag testa ofta och succesivt ställa ner basalen så jag slapp känningar. Med all motion på dagarna tänkte jag att lördagkväll när det var planerat en kräftskiva med lite gott att dricka så skulle jag äta och dricka som jag ville och ge insulin därefter, inget diettänk under lördagkvällen alltså=)
Jag testade ofta under hela lördag förmiddagen och låg riktigt pressat. Vid lunch hade jag redan haft 4 känningar...Inte kul. Ställde ner rejält inför eftermiddagen och fortsatte att ligga lågt och få känningar hela tiden. Gud, så tråkigt det är när det blir så där. Jag kände att det var svårt att delta till 100%. Nisca jobbade jättebra men jag var helt slut!
Vid middagen (kräftorna) hade jag så lågt socker så mätaren visade LOW, tog inget insulin till maten utan tänkte att jag tar till tilltugget efter maten. Drack 2 öl under kvällen och åt några bitar godis. Kände av ölen riktigt mycket eftersom jag hållit dieten så länge och inte druckit en droppe alkohol då...
När vi gick och la oss i husvagnen hade jag plötsligt 23,3 mmol. En riktig rekyl förmodligen efter att ha legat så lågt hela dagen. Inte vågade jag korrigera så mycket som pumpen föreslog eftersom jag druckit också så jag tog hälften av enheterna...
På morgonen vaknade jag med 18,8 mmol....Va fasen!! Söndagen hundträning gick trögt för mig. Jag mådde riktigt dåligt och låg jättehögt hela dagen.
Ibland önskar jag att man hade en boxarpåse att få avreagera sig på. Slå skiten ur Diabetesen!!! Hela lördagen kantades av låga värden, det förstörde en oerhört lärorik dag. Söndagen tvärtom, då mådde jag dåligt åt andra hållet. Trött blir man!
Jag tycker att livet med diabetes är lite som att gå på lina. Vad man än gör så finns den där och kan rubba balansen för en...Det är bara att kämpa på och hoppas att linan blir bredare med tiden!
Hoppas ni andra haft en bra helg!
Tjing!
Josåatt...
Hunken tackar för de fina kommenatrerna. Han blev nog lite förtjust i att blogga så det kommer kanske fler inlägg då och då ur ett anhörigperspektiv=)
Idag ställde jag mig på vågen. Jag håller fortfarande min sk diet. Har inte fuskat en endaste gång och noga räknat allt jag äter både kolhydraterna och kcal. -4 kg har det blivit så det går sakta men säkert åt rätt håll. Det gör mig glad att det funkar. Kanske hade det blivit ett större - om jag varit lite mer ihärdig med motionen. Nu har axeln bråkat lite, barnen varit sjuka och det har varit en massa möten på agendan som stulit min motionstid...Dags att ta tag i det då...
Ikväll börjar en valpkurs på klubben som jag ska vara med och hålla i. 10 små valpar kommer och det ska bli så roligt och spännande!
Ha en bra dag i regnet!
Tjing!
Idag ställde jag mig på vågen. Jag håller fortfarande min sk diet. Har inte fuskat en endaste gång och noga räknat allt jag äter både kolhydraterna och kcal. -4 kg har det blivit så det går sakta men säkert åt rätt håll. Det gör mig glad att det funkar. Kanske hade det blivit ett större - om jag varit lite mer ihärdig med motionen. Nu har axeln bråkat lite, barnen varit sjuka och det har varit en massa möten på agendan som stulit min motionstid...Dags att ta tag i det då...
Ikväll börjar en valpkurs på klubben som jag ska vara med och hålla i. 10 små valpar kommer och det ska bli så roligt och spännande!
Ha en bra dag i regnet!
Tjing!
Gästbloggare Hunken
Typ 3 diabetes som hon påstår att jag har gör sig påmint av bla. Teststickor överallt mycket kringutrustning som i och för sig är skönt att det finns. Inte så mycket nattkänningar med mackor nu mer men mycket hänsyn måste tagas till Diabetesen. Specielt om vi ska iväg till skogs en stund.
Om Hanna får en nattkänning och jag vaknar vilket inte alls är säkert (ger mig dåligt samvete) så vägrar hon att erkänna att hon har lågt socker FAST jag överbevisar med bs-mätaren tex 2.4 mmol. NEEJ jag har inte känning och talar sluddrigt, jo hej du ät och tig!
Jag stör mig inte på sjukdomen den har givit mig en liten insikt om bra mat osv.
Pumpen kan jag hantera tilll viss del, byta osv men inte det mer avancerade programmen. Det är verkligen mer finlir än med sprutorna iaff. Rent tekniskt undrar jag om det är en pulsgivare till den lilla kulskruven som portionerar ut insulinet. Jag skulle önska att det var en mer variabel tid på fördröjningen vid bolusdoserna samt bättre larm högre ljud.
Jag är uppväxt med en barndomskamrat som oxå hade typ 1 samt att han hade en syster med typ 1, hur som känningarna både liknar och skiljer sig, tex hans lillasyster fick riktiga otäcka hallucinationer, bara skrek rakt ut som om fan själv skulle ta`na.
Min lilla lugna Hanna gnyr mer som ett barn med växtvärk.
/Hunken
Om Hanna får en nattkänning och jag vaknar vilket inte alls är säkert (ger mig dåligt samvete) så vägrar hon att erkänna att hon har lågt socker FAST jag överbevisar med bs-mätaren tex 2.4 mmol. NEEJ jag har inte känning och talar sluddrigt, jo hej du ät och tig!
Jag stör mig inte på sjukdomen den har givit mig en liten insikt om bra mat osv.
Pumpen kan jag hantera tilll viss del, byta osv men inte det mer avancerade programmen. Det är verkligen mer finlir än med sprutorna iaff. Rent tekniskt undrar jag om det är en pulsgivare till den lilla kulskruven som portionerar ut insulinet. Jag skulle önska att det var en mer variabel tid på fördröjningen vid bolusdoserna samt bättre larm högre ljud.
Jag är uppväxt med en barndomskamrat som oxå hade typ 1 samt att han hade en syster med typ 1, hur som känningarna både liknar och skiljer sig, tex hans lillasyster fick riktiga otäcka hallucinationer, bara skrek rakt ut som om fan själv skulle ta`na.
Min lilla lugna Hanna gnyr mer som ett barn med växtvärk.
/Hunken
Kolhydrater, kolhydrater, kolhydrater...
Jag vet inte...känner mig rätt mätt på att ägna måltiderna åt 15 min matematik och 5 min njutning;)
Ibland blir det bara för mycket. Mina inställningar i pumpen fungerar rätt bra, förutom på morgonen. Jag är för det första aldrig hungrig på morgonen så en frukost med gröt, macka, juice osv är uteslutet för mig. Det vänder i magen och bs åker upp på nivåer som inte är ok alls...
Jag antar att jag måste ändra min kolhydratskvot och insulinkänslighetsfaktor den tiden på dygnet.
Idag hade jag 7,1 i morgonvärde, åt 1 dl keso med lite nötter, linfrön och kokosflingor och fick 13,3 efter det.
Hur gör ni när ni räknar kolhydrater? Räknar ni eller höftar ni till doserna?
Jag har gjort så här i min pump: Kolhydratskvoten är uträknad efter 500-principen. Dvs 500/dagliga dosen (både basal och bolus). Jag har en kvot då på 1E per 9 g kolhydrater.
I min pump kan jag få fram daglig total, antingen väljer jag 1-14 dagar i följd och får ett medelvärde eller också kan jag gå in på enskilda dagar och titta. Jag kallar de dagar jag använder för referensdagar, dvs dagar då allt varit som vanligt, inga utsvävningar i kost osv. Det betyder att jag oftast kollar enskilda dagar när jag ska ha fram kvoten. Dagar med mycket känningar, felaktigt matintag eller sjukdom går bort. I min kalender skriver jag ett R på varje dag som är duglig för referens. Jag borde kanske ändra kvoten mellan 06.00 och 10.00 till 1E per 8 g kolisar?
Eller är det min insulinkänslighetskvot som ska ändras?
den är uträknad efter 100-principen, dvs 100/daglig total. Jag får då fram att 1E sänker bs 2,1 mmol/L. Min aktiva insulintid är 3 timmar. Kanske jag ska ha en kvot som är mindre på morgonen?
Två gånger i månaden går jag in i pumpen och justerar inställningarna utefter hur jag legat i bs på mina referensdagar. Oftast fungerar det men just morgontimmarna är svåra att få till. Jag har aktivt jobbat med detta men känner att det blir sån överkurs att analysera delar av dagarna också....Hur gör ni?
Tar gärna emot lite råd och pepp!!
Tjing!
Ibland blir det bara för mycket. Mina inställningar i pumpen fungerar rätt bra, förutom på morgonen. Jag är för det första aldrig hungrig på morgonen så en frukost med gröt, macka, juice osv är uteslutet för mig. Det vänder i magen och bs åker upp på nivåer som inte är ok alls...
Jag antar att jag måste ändra min kolhydratskvot och insulinkänslighetsfaktor den tiden på dygnet.
Idag hade jag 7,1 i morgonvärde, åt 1 dl keso med lite nötter, linfrön och kokosflingor och fick 13,3 efter det.
Hur gör ni när ni räknar kolhydrater? Räknar ni eller höftar ni till doserna?
Jag har gjort så här i min pump: Kolhydratskvoten är uträknad efter 500-principen. Dvs 500/dagliga dosen (både basal och bolus). Jag har en kvot då på 1E per 9 g kolhydrater.
I min pump kan jag få fram daglig total, antingen väljer jag 1-14 dagar i följd och får ett medelvärde eller också kan jag gå in på enskilda dagar och titta. Jag kallar de dagar jag använder för referensdagar, dvs dagar då allt varit som vanligt, inga utsvävningar i kost osv. Det betyder att jag oftast kollar enskilda dagar när jag ska ha fram kvoten. Dagar med mycket känningar, felaktigt matintag eller sjukdom går bort. I min kalender skriver jag ett R på varje dag som är duglig för referens. Jag borde kanske ändra kvoten mellan 06.00 och 10.00 till 1E per 8 g kolisar?
Eller är det min insulinkänslighetskvot som ska ändras?
den är uträknad efter 100-principen, dvs 100/daglig total. Jag får då fram att 1E sänker bs 2,1 mmol/L. Min aktiva insulintid är 3 timmar. Kanske jag ska ha en kvot som är mindre på morgonen?
Två gånger i månaden går jag in i pumpen och justerar inställningarna utefter hur jag legat i bs på mina referensdagar. Oftast fungerar det men just morgontimmarna är svåra att få till. Jag har aktivt jobbat med detta men känner att det blir sån överkurs att analysera delar av dagarna också....Hur gör ni?
Tar gärna emot lite råd och pepp!!
Tjing!