Någon som har svar???
Iom att jag börjat tänka på vad jag äter och motionerat mycket mer än vanligt för att tappa några kilon har jag nu hamnat i en svår sits...
Jag äter väldigt lite kolhydrater just nu men mår kanon på det, har därför fått minska drastiskt på både basal och bolusinsulin. Så långt är allt bra.
Igår upptäckte jag att mina mätstickor för ketoner går ut nästa månad så jag passade på att kolla bara för att...
Häpp, fick ett utslag på 0,6! I mina papper står det att jag ska kontakta sjukvården vid 0,7.
Är det någon som sysslat med viktminskning och vet hur man ska bete sig???
Mina bs-värden är alldeles perfekta och har varit det väldigt länge nu så jag förstår ju att det är svältketoner jag har. Bör jag oroa mig? Någon som vet?
Konceptet med mindre kolisar och mer motion har funkat bra för mig så jag vill gärna fortsätta. Jag mår kanonbra ju så någon ketoacidos är det ju inte frågan om...
Hade fortfarande 0,6 imorse...
Så....snälla....gör mig klok!
Tjing!
Jag äter väldigt lite kolhydrater just nu men mår kanon på det, har därför fått minska drastiskt på både basal och bolusinsulin. Så långt är allt bra.
Igår upptäckte jag att mina mätstickor för ketoner går ut nästa månad så jag passade på att kolla bara för att...
Häpp, fick ett utslag på 0,6! I mina papper står det att jag ska kontakta sjukvården vid 0,7.
Är det någon som sysslat med viktminskning och vet hur man ska bete sig???
Mina bs-värden är alldeles perfekta och har varit det väldigt länge nu så jag förstår ju att det är svältketoner jag har. Bör jag oroa mig? Någon som vet?
Konceptet med mindre kolisar och mer motion har funkat bra för mig så jag vill gärna fortsätta. Jag mår kanonbra ju så någon ketoacidos är det ju inte frågan om...
Hade fortfarande 0,6 imorse...
Så....snälla....gör mig klok!
Tjing!
Skoltajm!
Äntligen börjar skola, rutiner, kompisar, lek, stoj, trötthet, tidiga kvällar och allt därtill! Som jag har längtat! Mini har nog också gjort det, fast lite mer i hemlighet tror jag. Det märks att han tröttnat på lata dagar, han vill ha action han...Vi andra är väl inte lika aktivitetstörstande hela tiden, ett omaka gäng här i huset alltså!
Det är med blandade känslor jag facar att jag inte fixar att aktivera Lilleman hela dagarna. Jag är hans mamma, det är min uppgift men han har så otroligt mycket ork och energi. Vi var ute och plockade svamp igår förmiddag, det är riktigt härligt att åka ut hela familjen och ta med fika och bara vara en stund. Mini hittade sjukt mycket kantareller, han har hökblick den lilla gynnaren. Två timmar spankulerade vi omkring i skogen. Efter det åkte vi hem och lämnade svamp och sedan vidare in till stan för att handla. Mini var med och fick många uppgifter, glad kille!
Hem, mellis, sen ut på cykeltur. Över en halvmil trampade killen och dessutom drog han bokstavligt talat cykeln 1 km genom skogen över stock och sten...
Han borde ha varit toktrött på kvällen men icke...Läggningen tog sisådär 2 timmar iallafall...Vad gör man????
Det finns inte en minut över till egentid, vi måste vara en som aktiverar honom hela tiden för att det inte ska gå åt skogen...Hemmet ser ut som f*n för vi hinner inte.
Nog med gnäll, jag antar att jag är som vilken förälder som helst...Barnen blir vuxna och då kanske man står och kliar sig i huvudet och undrar vart tiden tog vägen.
Jag läser nu runt ang TLV:s genomlysning av insulinpumpen som hjälpmedel...Jag kliar mig i huvudet då jag inte får ihop resonemanget. Patienten ska inte själv stå för insulinpumpen, så långt är jag med. Det ska i så fall landstinget göra, visst, alles gut. Så länge man bor i ett område där landstinget anser sig ha råd med det. Då återstår fyra scenarion i mitt huvud:
1. Landstinget betalar, allt ok.
2. Landstinget betalar inte, jag måste gå tillbaka till sprutor. Landstinget får då stå för betydligt mer vårdande insatser (dyrt), samhället får stå för en deltidsjukskrivning (dyrt) och jag får stå där med komplikationerna (dyrt i pengar och på ett personligt plan)
3. Landstinget batalar inte, jag blir tvungen att flytta.
4. Jag får betala min pump och mina tillbehör till den själv....
Vilken väg jag än tar i mina tankar så återkommer den där risken att jag står utan pump ändå, trots uttalanden om att det inte ska drabba patienten.
Diskussionen har även handlat om insulinpumpen som förbrukningsartikel...klart det är. Den har en livslängd på ca 4 år. En förbrukningsartikel ska tydligen vara något som blir lite sämre för varje gång den används...Visst, pumparna håller länge, men inte i evighet. Jag kan säga att min utsätts för mycket. Det är väta, stötar. tapp i golvet. Den är ju med mig 24 timmar om dygnet, jag lever inte i ett rosa moln. Klart den blir sämre men ska den uteslutas för att man lyckats göra den hållbar i 4 år?? Ska man inte få utveckla medicinsk utrustning längre? Ska den uteslutas bara för att den har bra kvalitet? Jag förstår inte resonemanget.
Vidare blir det en klassfråga om man ska kunna ha pump. Då ska man bo inom ett landsting med tillräckligt bra ekonomi och där man prioriterar diabetes på ett bra sätt. Otäck tanke, att hälsan blir en klassfråga va?
Det dyker upp så mycket frågor. Andra hjälpmedel, jag kan inte så mycket om det och det är en djungel på TLV:s hemsida att hitta vilka hjälpmedel som ingår i högkostnadsskyddet. Hjälpmedel för dialys? Måste man själv betala sin pacemaker? Den håller väl också en längre tid. Titanskruvar och andra ortopediska hjälpmedel? Ja, frågorna är många och svaren är få och svårfunna...
Nu har jag åter skrivit ett alldeles för långt inlägg, typiskt mig när tankarna far iväg=)
Ha en bra dag!
Tjing!
Det är med blandade känslor jag facar att jag inte fixar att aktivera Lilleman hela dagarna. Jag är hans mamma, det är min uppgift men han har så otroligt mycket ork och energi. Vi var ute och plockade svamp igår förmiddag, det är riktigt härligt att åka ut hela familjen och ta med fika och bara vara en stund. Mini hittade sjukt mycket kantareller, han har hökblick den lilla gynnaren. Två timmar spankulerade vi omkring i skogen. Efter det åkte vi hem och lämnade svamp och sedan vidare in till stan för att handla. Mini var med och fick många uppgifter, glad kille!
Hem, mellis, sen ut på cykeltur. Över en halvmil trampade killen och dessutom drog han bokstavligt talat cykeln 1 km genom skogen över stock och sten...
Han borde ha varit toktrött på kvällen men icke...Läggningen tog sisådär 2 timmar iallafall...Vad gör man????
Det finns inte en minut över till egentid, vi måste vara en som aktiverar honom hela tiden för att det inte ska gå åt skogen...Hemmet ser ut som f*n för vi hinner inte.
Nog med gnäll, jag antar att jag är som vilken förälder som helst...Barnen blir vuxna och då kanske man står och kliar sig i huvudet och undrar vart tiden tog vägen.
Jag läser nu runt ang TLV:s genomlysning av insulinpumpen som hjälpmedel...Jag kliar mig i huvudet då jag inte får ihop resonemanget. Patienten ska inte själv stå för insulinpumpen, så långt är jag med. Det ska i så fall landstinget göra, visst, alles gut. Så länge man bor i ett område där landstinget anser sig ha råd med det. Då återstår fyra scenarion i mitt huvud:
1. Landstinget betalar, allt ok.
2. Landstinget betalar inte, jag måste gå tillbaka till sprutor. Landstinget får då stå för betydligt mer vårdande insatser (dyrt), samhället får stå för en deltidsjukskrivning (dyrt) och jag får stå där med komplikationerna (dyrt i pengar och på ett personligt plan)
3. Landstinget batalar inte, jag blir tvungen att flytta.
4. Jag får betala min pump och mina tillbehör till den själv....
Vilken väg jag än tar i mina tankar så återkommer den där risken att jag står utan pump ändå, trots uttalanden om att det inte ska drabba patienten.
Diskussionen har även handlat om insulinpumpen som förbrukningsartikel...klart det är. Den har en livslängd på ca 4 år. En förbrukningsartikel ska tydligen vara något som blir lite sämre för varje gång den används...Visst, pumparna håller länge, men inte i evighet. Jag kan säga att min utsätts för mycket. Det är väta, stötar. tapp i golvet. Den är ju med mig 24 timmar om dygnet, jag lever inte i ett rosa moln. Klart den blir sämre men ska den uteslutas för att man lyckats göra den hållbar i 4 år?? Ska man inte få utveckla medicinsk utrustning längre? Ska den uteslutas bara för att den har bra kvalitet? Jag förstår inte resonemanget.
Vidare blir det en klassfråga om man ska kunna ha pump. Då ska man bo inom ett landsting med tillräckligt bra ekonomi och där man prioriterar diabetes på ett bra sätt. Otäck tanke, att hälsan blir en klassfråga va?
Det dyker upp så mycket frågor. Andra hjälpmedel, jag kan inte så mycket om det och det är en djungel på TLV:s hemsida att hitta vilka hjälpmedel som ingår i högkostnadsskyddet. Hjälpmedel för dialys? Måste man själv betala sin pacemaker? Den håller väl också en längre tid. Titanskruvar och andra ortopediska hjälpmedel? Ja, frågorna är många och svaren är få och svårfunna...
Nu har jag åter skrivit ett alldeles för långt inlägg, typiskt mig när tankarna far iväg=)
Ha en bra dag!
Tjing!
Jag är upprörd...
över TLV:s genomlysning ang subventionen av insulinpumpar, det är jag...
Faktiskt orkar jag inte läsa allt om det för ett liv utan pump för mig, som vuxen diabetiker skulle vara katastrofalt! Vidare kan jag inte ens tänka mig hur livet skulle förändras för alla små barn som förlitar sig på sin pump. Här finns en talande länk om det...
Jag lever ett oregelbundet liv. Jag har ett arbete som innebär att jag jobbar alla tider på dygnet, min man går treskift och sedan har vi två barn att ta hand om. Mina barn har särskilda behov i form utav Aspergers syndrom och ett ännu outrett tillstånd som innebär impulsivitet, utbrott, brist på konsekvenstänkande och stort behov av planering och förutsägbarhet. I mitt liv ingår även 3 schäfrar, en massa hundträning och alla måsten som det innebär att vara hundägare. Vidare har vi ett gammalt hus med div renoveringsbehov och en stor tomt att ta hand om. Vi har vänner att umgås med och varandra att ta hand om.
Jag ska säga att innan min nuvarande pump kom in i bilden (nov-10) så handlade hela mitt liv om att parera allt som ingick i det. Det var styrt in i absurdum efter mattider och sovtider. Det gick åt skogen. Hur mycket jag än försökte så innebar varje dag att något litet steg på min "diabetesplanering" gick om intet. Antingen fick jag välja bort min fritid, och även då nyttogörande motion för att stå hemma och laga mat en speciell tid. Annars innebar det att jag fick strunta i mina behov för att kunna jobba jämlika tider som mina kollegor eller delta i kurser tex. Varje morgon vaknade jag med ett blodsocker på 15 mmol/L eller mer, ingen bra start på dagen. Man mår illa, är trött och har svårt att samla tankarna. Parerade oftast med en ehl del insulin vilket resulterade i att jag runt lunch föll handlöst ner på värden runt 2 mmol/L, den resan önskar jag ingen! Parerade känningen med mat och åkte oftast upp på höga höjder igen....
Hur bra mamma är man egentligen efter sådana dagar?? Hur bra arbetskamrat är man?? Hur bra partner är man?? Hur bra matte är man?? Hur bra kompis är man??
Jag har svaret:INTE ALLS!
Man är trött, irriterad, illamående, less, ledsen över sina tillkortakommanden och känner sig som en stor belastning för världen.
Mitt hba1c låg på 9,6 enligt gamla skalan innan jag fick pumpen. Jag har redan komplikationer i form av neuropati, läs om det här och retinopati, länk här. Jag önskar att mina njurar håller länge till och att jag slipper bli blind.
Från första dagen som jag satte in pumpen har min diabetes samarbetat med mig. Jag mår bra! Jag kan delta i livet på samma villkor som andra. Min pump innebär att jag kan motionera utan att drabbas av hypoglykemi (lågt blodsocker) flera gånger. Jag ställer helt enkelt ner min basaldos eller stänger av pumpen ett tag. Med sprutor kan man inte det, det insulin man tagit finns som sagt i kroppen redan. Får min lilla son ett utbrott kan jag lägga 30-60 min på att lugna honom för mina mattider är inte ristade i sten längre tack vare min pump. Är det hundträning mitt i middagstiden är det inga problem och jag kan utan att må dåligt arbeta på samma villkor som mina arbetskamrater. Helt plötsligt är det jag som stýr, inte mitt blodsocker...
Pumpen innebär ett liv för mig på samma villkor som alla andra! Jag får fortfarande dras med att byta nål i magen var 3:e dag, sticka mig i fingret mellan 5-15 gånger/dag och att alltid vara uppmärksam på hur jag mår, men det är en lättnad för mig! Jag vet att jag kan påverka mitt blodsocker snabbt nu om jag börjar må dåligt. Jag kan fixa det på en gång utan att behöva åka berg- och dalbana en hel dag. Jag kan vara mamma, fru, vän och arbetskamrat hela tiden. Framförallt, jag kan LE, för jag mår bra!
För mig, som redan startat resan mot komplikationer efter 23 år md diabetes känns det oerhört skönt att ha landat på ett hba1c på runt 6 nu, att ha stoppat den snöboll som hade börjat rulla.
Förhoppningsvis har jag fått några pigga år till att finnas till för mina älskade nära och möjligheten att kunna jobba längre och vara en samhällsnytta...
Snälla TLV, ta inte den möjligheten ifrån mig och mina nära!
Faktiskt orkar jag inte läsa allt om det för ett liv utan pump för mig, som vuxen diabetiker skulle vara katastrofalt! Vidare kan jag inte ens tänka mig hur livet skulle förändras för alla små barn som förlitar sig på sin pump. Här finns en talande länk om det...
Jag lever ett oregelbundet liv. Jag har ett arbete som innebär att jag jobbar alla tider på dygnet, min man går treskift och sedan har vi två barn att ta hand om. Mina barn har särskilda behov i form utav Aspergers syndrom och ett ännu outrett tillstånd som innebär impulsivitet, utbrott, brist på konsekvenstänkande och stort behov av planering och förutsägbarhet. I mitt liv ingår även 3 schäfrar, en massa hundträning och alla måsten som det innebär att vara hundägare. Vidare har vi ett gammalt hus med div renoveringsbehov och en stor tomt att ta hand om. Vi har vänner att umgås med och varandra att ta hand om.
Jag ska säga att innan min nuvarande pump kom in i bilden (nov-10) så handlade hela mitt liv om att parera allt som ingick i det. Det var styrt in i absurdum efter mattider och sovtider. Det gick åt skogen. Hur mycket jag än försökte så innebar varje dag att något litet steg på min "diabetesplanering" gick om intet. Antingen fick jag välja bort min fritid, och även då nyttogörande motion för att stå hemma och laga mat en speciell tid. Annars innebar det att jag fick strunta i mina behov för att kunna jobba jämlika tider som mina kollegor eller delta i kurser tex. Varje morgon vaknade jag med ett blodsocker på 15 mmol/L eller mer, ingen bra start på dagen. Man mår illa, är trött och har svårt att samla tankarna. Parerade oftast med en ehl del insulin vilket resulterade i att jag runt lunch föll handlöst ner på värden runt 2 mmol/L, den resan önskar jag ingen! Parerade känningen med mat och åkte oftast upp på höga höjder igen....
Hur bra mamma är man egentligen efter sådana dagar?? Hur bra arbetskamrat är man?? Hur bra partner är man?? Hur bra matte är man?? Hur bra kompis är man??
Jag har svaret:INTE ALLS!
Man är trött, irriterad, illamående, less, ledsen över sina tillkortakommanden och känner sig som en stor belastning för världen.
Mitt hba1c låg på 9,6 enligt gamla skalan innan jag fick pumpen. Jag har redan komplikationer i form av neuropati, läs om det här och retinopati, länk här. Jag önskar att mina njurar håller länge till och att jag slipper bli blind.
Från första dagen som jag satte in pumpen har min diabetes samarbetat med mig. Jag mår bra! Jag kan delta i livet på samma villkor som andra. Min pump innebär att jag kan motionera utan att drabbas av hypoglykemi (lågt blodsocker) flera gånger. Jag ställer helt enkelt ner min basaldos eller stänger av pumpen ett tag. Med sprutor kan man inte det, det insulin man tagit finns som sagt i kroppen redan. Får min lilla son ett utbrott kan jag lägga 30-60 min på att lugna honom för mina mattider är inte ristade i sten längre tack vare min pump. Är det hundträning mitt i middagstiden är det inga problem och jag kan utan att må dåligt arbeta på samma villkor som mina arbetskamrater. Helt plötsligt är det jag som stýr, inte mitt blodsocker...
Pumpen innebär ett liv för mig på samma villkor som alla andra! Jag får fortfarande dras med att byta nål i magen var 3:e dag, sticka mig i fingret mellan 5-15 gånger/dag och att alltid vara uppmärksam på hur jag mår, men det är en lättnad för mig! Jag vet att jag kan påverka mitt blodsocker snabbt nu om jag börjar må dåligt. Jag kan fixa det på en gång utan att behöva åka berg- och dalbana en hel dag. Jag kan vara mamma, fru, vän och arbetskamrat hela tiden. Framförallt, jag kan LE, för jag mår bra!
För mig, som redan startat resan mot komplikationer efter 23 år md diabetes känns det oerhört skönt att ha landat på ett hba1c på runt 6 nu, att ha stoppat den snöboll som hade börjat rulla.
Förhoppningsvis har jag fått några pigga år till att finnas till för mina älskade nära och möjligheten att kunna jobba längre och vara en samhällsnytta...
Snälla TLV, ta inte den möjligheten ifrån mig och mina nära!
Confession monday!
Det var ett tag sedan men nu vill jag börja på med detta igen.
Jag vet att det är Tisdag men en massa saker (läs:bilf*n) igår kväll förstörde mina planer på att blogga...
Nu när jag har reggat allt jag har ätit, försökt att hålla ner kolhydraterna och röra på mig mer kan jag säga att jag har haft 5 hela dagar med oerhört jämna värden, jag är så himla glad när det funkar, insulinet är minskat, matintaget under kontroll och intaget av sötsaker och onyttigheter är obefintligt just nu. 3 känningar allt som allt på dessa dagar, 2 på morgonen (fixade ner basalen så de försvann) och en ute i skogen när jag ställt ner basalen en aning för lite.
Men, vi tar måndagen då, fram till 14.00 mätte jag med min gamla mätare, jag har dragit av 1 mmol från värdena för den skiljer sig ca så mycket från min ordinarie mätare. Vidare så är min ordinarie mätare den som stämmer bäst överens med sjukhusets mätare...
09.00 6,6 mmol
10.30 7,4 mmol
12.15 7,7 mmol (innan lunch)
14.00 7,9 mmol
15.30 6,4 mmol
16.30 6,4 mmol
17.45 7,1 mmol (innan middag)
19.30 7,2 mmol
21.00 5,6 mmol
22.30 6,9 mmol
Ser ni den jämna fina linjen som en sensor skulle visa??? Så här jämnt har jag aldrig fått till det under så lång tid!
Dagarna innan har sett likadana ut, och jag har tagit fler värden än så här och jag ligger stdigt runt 5-7 mmol. Sånt här gör mig glad och lycklig!
Ha en bra dag!
Tjng!
Jag vet att det är Tisdag men en massa saker (läs:bilf*n) igår kväll förstörde mina planer på att blogga...
Nu när jag har reggat allt jag har ätit, försökt att hålla ner kolhydraterna och röra på mig mer kan jag säga att jag har haft 5 hela dagar med oerhört jämna värden, jag är så himla glad när det funkar, insulinet är minskat, matintaget under kontroll och intaget av sötsaker och onyttigheter är obefintligt just nu. 3 känningar allt som allt på dessa dagar, 2 på morgonen (fixade ner basalen så de försvann) och en ute i skogen när jag ställt ner basalen en aning för lite.
Men, vi tar måndagen då, fram till 14.00 mätte jag med min gamla mätare, jag har dragit av 1 mmol från värdena för den skiljer sig ca så mycket från min ordinarie mätare. Vidare så är min ordinarie mätare den som stämmer bäst överens med sjukhusets mätare...
09.00 6,6 mmol
10.30 7,4 mmol
12.15 7,7 mmol (innan lunch)
14.00 7,9 mmol
15.30 6,4 mmol
16.30 6,4 mmol
17.45 7,1 mmol (innan middag)
19.30 7,2 mmol
21.00 5,6 mmol
22.30 6,9 mmol
Ser ni den jämna fina linjen som en sensor skulle visa??? Så här jämnt har jag aldrig fått till det under så lång tid!
Dagarna innan har sett likadana ut, och jag har tagit fler värden än så här och jag ligger stdigt runt 5-7 mmol. Sånt här gör mig glad och lycklig!
Ha en bra dag!
Tjng!
Bortskämd...
känner jag mig på många vis. Bara en sån sak att jag får vara hemma med mina älskade barn en hel vecka till i detta underbara väder är ju sanslöst skönt!
Igår tog mina teststickor slut, gah! Det är ju ingen katastrof egentligen eftersom jag har en mätare till som jag har reservstickor till. Men....bortskämda jag gillar inte att ta med den, dels visar den högra bs än min andra och sen skickar den inte mina värden till pumpen...vilka I-landproblem va? Egentligen vill jag slå mig själv lite på fingrarna när jag blir så där gnällig för jag är mycket väl medveten om hur bra vi har det här i vårt avlånga land med hjälpmedel...Ett tag till iaf. Läste detta på Insulinbellas blogg och ska sanningen fram så är det oerhört oroande.
Man har tightat in på teststickor redan och nu funderar man på att nalla på våra pumpar också om jag förstår det rätt. Det skulle vara en nådastöt för mig som aldrig har fått till bra värden med pennor, lite som att långsamt ta livet av sig faktiskt! Jag har börjat skriva på en JO-anmälan och hoppas att fler hakar på och gör det. I långa loppet sparar man inte mer pengar än inköpssumman på pumpen och jag kan lova att för egen del kommer det att kosta långt mer att behandla kommande komplikationer som pennor skulle innebära för mig.
Jag är absolut inte avogt inställd till behandling med sprutor! Är fullt medveten om att en del personer med diabetes föredrar dem och har finfina värden men för mig fungerar det inte alls...
Man ska vara tacksam att vi ändå har det så bra som vi har det, pumpen har för mig varit en självklarhet...bortskämd?? Jag har aldrig tänkt mig pennor igen men med ett sådant här förslag/utredning blir man medveten om vad man faktiskt har...
Hursom, idag när jag hämtar ut mina teststickor ska jag faktiskt skänka samhället en tacksamhetstanke, utan min pump, mitt insulin och mina hjälpmedel skulle jag vara hjälplös!
Tjing!
Igår tog mina teststickor slut, gah! Det är ju ingen katastrof egentligen eftersom jag har en mätare till som jag har reservstickor till. Men....bortskämda jag gillar inte att ta med den, dels visar den högra bs än min andra och sen skickar den inte mina värden till pumpen...vilka I-landproblem va? Egentligen vill jag slå mig själv lite på fingrarna när jag blir så där gnällig för jag är mycket väl medveten om hur bra vi har det här i vårt avlånga land med hjälpmedel...Ett tag till iaf. Läste detta på Insulinbellas blogg och ska sanningen fram så är det oerhört oroande.
Man har tightat in på teststickor redan och nu funderar man på att nalla på våra pumpar också om jag förstår det rätt. Det skulle vara en nådastöt för mig som aldrig har fått till bra värden med pennor, lite som att långsamt ta livet av sig faktiskt! Jag har börjat skriva på en JO-anmälan och hoppas att fler hakar på och gör det. I långa loppet sparar man inte mer pengar än inköpssumman på pumpen och jag kan lova att för egen del kommer det att kosta långt mer att behandla kommande komplikationer som pennor skulle innebära för mig.
Jag är absolut inte avogt inställd till behandling med sprutor! Är fullt medveten om att en del personer med diabetes föredrar dem och har finfina värden men för mig fungerar det inte alls...
Man ska vara tacksam att vi ändå har det så bra som vi har det, pumpen har för mig varit en självklarhet...bortskämd?? Jag har aldrig tänkt mig pennor igen men med ett sådant här förslag/utredning blir man medveten om vad man faktiskt har...
Hursom, idag när jag hämtar ut mina teststickor ska jag faktiskt skänka samhället en tacksamhetstanke, utan min pump, mitt insulin och mina hjälpmedel skulle jag vara hjälplös!
Tjing!
Häpp!
Jäklaranamma säger jag bara!
Vaknade med ett bs på 2,8 mmol, det var inte så skönt vill jag lova. Hade nog legat lågt ett tag för 2 limpmackor höjde mig till 15 mmol. Jag har haft svårt att få ner bs hela dagen så jag gissar på en liten glykogenutsöndring på småtimmarna.
Hursom, de där nedrans mackorna grämde mig väldigt mycket. Inte det bästa ur kolhydratssynpunkt så jag bestämde mig för lite motion. Det blev mycket...
Hunken och Mini var ute i skogen med Jade så jag och Storis tog Tino och Nisca för att ta en långpromme. Sagt och gjort, vi blev så inspirerade så vi gick hela vägen in till byn i stekande sol. Stannade hos pappa för att vattna hundar och oss själva sen lånade vi varsin cykel där och cyklade hem med hundarna. 1,2 mil blev det totalt!!!
Jag är stolt över både mig själv och Storis som hängde på=)))
När vi kom hem så ångkokade jag lax, det blev jättegott! Till det åt jag blandad grönsallad och 3 msk lätt creme fraiche som jag blandat i lite citron och peppar i.
Fasen om det inte ska synas på vågen snart att jag verkligen har bestämt mig. Jag har inte ätit en endaste liten godis eller fika på över 1 vecka. Jag har verkligen hållit på principen och tycker inte att det är så jobbigt...än.
Hoppas ni har det bra i värmen!
Tjing!
Vaknade med ett bs på 2,8 mmol, det var inte så skönt vill jag lova. Hade nog legat lågt ett tag för 2 limpmackor höjde mig till 15 mmol. Jag har haft svårt att få ner bs hela dagen så jag gissar på en liten glykogenutsöndring på småtimmarna.
Hursom, de där nedrans mackorna grämde mig väldigt mycket. Inte det bästa ur kolhydratssynpunkt så jag bestämde mig för lite motion. Det blev mycket...
Hunken och Mini var ute i skogen med Jade så jag och Storis tog Tino och Nisca för att ta en långpromme. Sagt och gjort, vi blev så inspirerade så vi gick hela vägen in till byn i stekande sol. Stannade hos pappa för att vattna hundar och oss själva sen lånade vi varsin cykel där och cyklade hem med hundarna. 1,2 mil blev det totalt!!!
Jag är stolt över både mig själv och Storis som hängde på=)))
När vi kom hem så ångkokade jag lax, det blev jättegott! Till det åt jag blandad grönsallad och 3 msk lätt creme fraiche som jag blandat i lite citron och peppar i.
Fasen om det inte ska synas på vågen snart att jag verkligen har bestämt mig. Jag har inte ätit en endaste liten godis eller fika på över 1 vecka. Jag har verkligen hållit på principen och tycker inte att det är så jobbigt...än.
Hoppas ni har det bra i värmen!
Tjing!
Blodsocker....
i alla format har jag haft under helgen...
Fredagens utekväll gick kanonbra! Sockret låg perfekt (lite högre avsiktligt) runt 9,0 mmol hela kvällen. Vi åt pizza och drack öl till så jag gav verkligen pumpinställningarna en utmaning=)
Jag hade jättekul men fick tyvärr ont i axeln under kvällen, när alla andra var uppe och hoppade runt till musiken fick jag vackert sitta kvar vid bordet och lyssna. Vågade inte riskera att bli puttad på min redan onda axel på det trånga dansgolvet. Vid 01 hämtade Hunken mig...
Lördagen var inte så bra rent blodsockermässigt. Var inte ett dugg bakis men hade sovit crappigt för jag hade ont, ont ont...Bara att härda ut hela dagen.
Söndag: Fortfarande ont, avslutning på spårkursen, jag åkte dit men la inget spår. Känningar och höga bs om vartannat...
Imorse vaknade jag med ett bs på 10 mmol och lite mindre smärta så dagen har varit ok. Nu ska jag bara stabilisera värdena så jag blir änniska igen=)
Hoppas eran helg varit bra!
Tjing!
Fredagens utekväll gick kanonbra! Sockret låg perfekt (lite högre avsiktligt) runt 9,0 mmol hela kvällen. Vi åt pizza och drack öl till så jag gav verkligen pumpinställningarna en utmaning=)
Jag hade jättekul men fick tyvärr ont i axeln under kvällen, när alla andra var uppe och hoppade runt till musiken fick jag vackert sitta kvar vid bordet och lyssna. Vågade inte riskera att bli puttad på min redan onda axel på det trånga dansgolvet. Vid 01 hämtade Hunken mig...
Lördagen var inte så bra rent blodsockermässigt. Var inte ett dugg bakis men hade sovit crappigt för jag hade ont, ont ont...Bara att härda ut hela dagen.
Söndag: Fortfarande ont, avslutning på spårkursen, jag åkte dit men la inget spår. Känningar och höga bs om vartannat...
Imorse vaknade jag med ett bs på 10 mmol och lite mindre smärta så dagen har varit ok. Nu ska jag bara stabilisera värdena så jag blir änniska igen=)
Hoppas eran helg varit bra!
Tjing!
Alla diabetesbloggare!
Nu när mina dagar har varit både upp och ner och hit och dit har jag ofta tänkt tanken: Om jag inte hade diabetes...
Nu tänker jag skriva ett inlägg om detta och uppmanar er andra att göra detsamma=)
En dag utan diabetes...
Om jag fick ha en dag utan denna dryga sjukdom skulle jag börja med att ta en riktigt låååång sovmorgon! Vakna upp utan att fumla efter bs-mätaren och kolla vilka konsekvenser sovande givit.
Skulle gå upp och äta en riktigt kolhydratsrik frukost utan att kalkylera doser, bara äta tills jag är mätt, inte tills sockret ligger ok...
Jag skulle boka in aktiviteter utan att ta hänsyn till tider och måltider...Kanske gå till frissan mitt i lunchen. Ta en glass i solskenet på vägen dit utan att få dåligt samvete.
Jag skulle prova alla sorters godis, bara för att jag kan utan krångel.
Jag skulle köra bil riktigt långt,utan att kolla hur jag "ligger till".
Jag skulle ge mig ut på en riktigt lång promenad ensam,utan att packa "skötväskan" med mätare, druvsocker, festis, extra insulin och mobil med fullt batteri. Kanske skulle kosta på mig att gå lite vilse bara för att jag inte löper risk att hamna i koma...
Jag skulle äta pizza till middag jättesent på kvällen, utan att kalkylera den berömda pizzabolusen. Kanske en vanlig cola till bara för att jag kan (trots att jag tycker det är vidrigt).
Jag skulle byta kläder flera gånger om dagen, utan att fundera på om jag har något bra ställe att sätta fast pumpen.
Jag skulle njuta av att inte ha ett hba1c att tänka på, bara leva här och nu...
Alla saker som är kursiva och skrivna med fet stil är sådant man som diabetiker alltid måste ta hänsyn till, sådant som man kanske inte ens tänker på att man har friheten att göra som ickediabetiker. Visst är det kanske lite extremt att göra allt detta på en dag, det skulle bli en ganska lång dag men det är inte så självklart för mig som för Hunken tex att fritt kunna göra så här. Jag kan det, men det kräver planering och eftertanke...Det gör att min diabetes i viss mån hindrar mig att leva mitt liv fritt, jag måste alltid ta hänsyn till bs, måltider, infektioner och en del andra faktorer. Då är det i mina ögon ett funktionshinder.
Sen finns det dagar då allt flyter på, då jag inte en enda gång tänker tanken: Om jag inte hade diabetes...
Det är bra dagar!
Tjing!
Nu tänker jag skriva ett inlägg om detta och uppmanar er andra att göra detsamma=)
En dag utan diabetes...
Om jag fick ha en dag utan denna dryga sjukdom skulle jag börja med att ta en riktigt låååång sovmorgon! Vakna upp utan att fumla efter bs-mätaren och kolla vilka konsekvenser sovande givit.
Skulle gå upp och äta en riktigt kolhydratsrik frukost utan att kalkylera doser, bara äta tills jag är mätt, inte tills sockret ligger ok...
Jag skulle boka in aktiviteter utan att ta hänsyn till tider och måltider...Kanske gå till frissan mitt i lunchen. Ta en glass i solskenet på vägen dit utan att få dåligt samvete.
Jag skulle prova alla sorters godis, bara för att jag kan utan krångel.
Jag skulle köra bil riktigt långt,utan att kolla hur jag "ligger till".
Jag skulle ge mig ut på en riktigt lång promenad ensam,utan att packa "skötväskan" med mätare, druvsocker, festis, extra insulin och mobil med fullt batteri. Kanske skulle kosta på mig att gå lite vilse bara för att jag inte löper risk att hamna i koma...
Jag skulle äta pizza till middag jättesent på kvällen, utan att kalkylera den berömda pizzabolusen. Kanske en vanlig cola till bara för att jag kan (trots att jag tycker det är vidrigt).
Jag skulle byta kläder flera gånger om dagen, utan att fundera på om jag har något bra ställe att sätta fast pumpen.
Jag skulle njuta av att inte ha ett hba1c att tänka på, bara leva här och nu...
Alla saker som är kursiva och skrivna med fet stil är sådant man som diabetiker alltid måste ta hänsyn till, sådant som man kanske inte ens tänker på att man har friheten att göra som ickediabetiker. Visst är det kanske lite extremt att göra allt detta på en dag, det skulle bli en ganska lång dag men det är inte så självklart för mig som för Hunken tex att fritt kunna göra så här. Jag kan det, men det kräver planering och eftertanke...Det gör att min diabetes i viss mån hindrar mig att leva mitt liv fritt, jag måste alltid ta hänsyn till bs, måltider, infektioner och en del andra faktorer. Då är det i mina ögon ett funktionshinder.
Sen finns det dagar då allt flyter på, då jag inte en enda gång tänker tanken: Om jag inte hade diabetes...
Det är bra dagar!
Tjing!
Tjipp tjillevipp!
Lite klämkäck rubrik va?
Idag känns det rätt med en sådan. Barnen har lov (äntligen), vi har haft det jättemysigt hela dagen.
Jag var på avslutningen med mina stiliga pojkar på förmiddagen. Efter det åkte vi hem och åt smörgåstårta och daimtårta (fy på mig va;).
När Hunken kom hem från jobbet åkte vi iväg för att låta hundarna bada. Barnen ville också hoppa i men precis när de skulle göra det kom en orm simmande (jag har sjuk ormfobi så jag sprintade till bilen och låste den!!!) då åkte vi till ett annat ställe där de fick simma allihop. Såg en älg på vägen, det gav mig rysningar och lite flashbacks från krocken...
Hem och grilla kött med pommes och beasås (fy på mig igen;) och nu existerar vi bara. Skönt!
Nu till grädden på moset=) Trots en skitdag när det gäller maten så har mina värden sett ut så här:
06.00 4,4
09.00 8,1
12.30 6,9 (innan lunch)
14.30 6,5
16.00 6,6
18.00 7,1 (innan middag)
20.00 6,6
En dag under 10, underbart!!!
Normalt sett brukar det inte vara så här mycket kolhydratsrik och fettrik mat för mig under en dag men Storis valde lunch (smörgåstårta) och Mini middag (grilla)...Jag utmanade mina nya inställningar för kolhydratsräkningen och har bara använt dubbel bolus till måltiderna och Voila!!!
Hoppas ni har en underbar sommarkväll!
Tjing!
Idag känns det rätt med en sådan. Barnen har lov (äntligen), vi har haft det jättemysigt hela dagen.
Jag var på avslutningen med mina stiliga pojkar på förmiddagen. Efter det åkte vi hem och åt smörgåstårta och daimtårta (fy på mig va;).
När Hunken kom hem från jobbet åkte vi iväg för att låta hundarna bada. Barnen ville också hoppa i men precis när de skulle göra det kom en orm simmande (jag har sjuk ormfobi så jag sprintade till bilen och låste den!!!) då åkte vi till ett annat ställe där de fick simma allihop. Såg en älg på vägen, det gav mig rysningar och lite flashbacks från krocken...
Hem och grilla kött med pommes och beasås (fy på mig igen;) och nu existerar vi bara. Skönt!
Nu till grädden på moset=) Trots en skitdag när det gäller maten så har mina värden sett ut så här:
06.00 4,4
09.00 8,1
12.30 6,9 (innan lunch)
14.30 6,5
16.00 6,6
18.00 7,1 (innan middag)
20.00 6,6
En dag under 10, underbart!!!
Normalt sett brukar det inte vara så här mycket kolhydratsrik och fettrik mat för mig under en dag men Storis valde lunch (smörgåstårta) och Mini middag (grilla)...Jag utmanade mina nya inställningar för kolhydratsräkningen och har bara använt dubbel bolus till måltiderna och Voila!!!
Hoppas ni har en underbar sommarkväll!
Tjing!
Kvalmigt...
är det minst sagt i luften. Det ger mig falska känningar. Jag känner mig helt orkeslös och tom i huvudet, då tror jag att jag är låg men det är inte alltid så...
Jag drog ner på takten idag. Åkte in på pumpträff och blev boostad. Gjort lite nya inställningar i pumpen och gått in ännu mer för kolhydratsräkningen. Det gav resultat nu på kvällen, då blir man glad!
Efter träffen kände jag bara att jag inte orkade med att vara kvar i stan på kursen, matt och yr i bollen. Trodde det var mitt bs som spökade men hade ok värden så vad det egentligen var vet jag inte...Jag bestämde mig rätt och slätt för att åka hem och ha en lugn kväll...Sagt och gjort.
Jag kom hem en aning lugnare och Mini har haft en bra kväll så beslutet kändes rätt=)
Hur har ni det i värmen?
Tjing!
Jag drog ner på takten idag. Åkte in på pumpträff och blev boostad. Gjort lite nya inställningar i pumpen och gått in ännu mer för kolhydratsräkningen. Det gav resultat nu på kvällen, då blir man glad!
Efter träffen kände jag bara att jag inte orkade med att vara kvar i stan på kursen, matt och yr i bollen. Trodde det var mitt bs som spökade men hade ok värden så vad det egentligen var vet jag inte...Jag bestämde mig rätt och slätt för att åka hem och ha en lugn kväll...Sagt och gjort.
Jag kom hem en aning lugnare och Mini har haft en bra kväll så beslutet kändes rätt=)
Hur har ni det i värmen?
Tjing!
Morgon värde på 18 mmol...
känns så där men i natt vaknade jag iaf av min känning, 2,1 mmol, dyngsvettig och hjärtklappning utan dess like=/ hunken bredde en macka som jag slukade med en festis men 5 minuter senare har jag inte höjt någonting och hade faktiskt panik. Gav mig på nödgodiset och överåt naturligtvis...Känninge gick över men i natt har jag varit uppe och druckit och sprungit på toa många gånger. Hade som sagt 18 imorse trots att jag givit mig lite extra insulin på småtimmarna...
Sitter nu och försöker att få ordning på lite papper inför ett apt-möte på jobbet. Kanske har jag en plan som fungerar för återgång till arbete nu....hoppas!
Imorgon ska jag på pumpträff, då ska jag passa på att höra med de andra pumpanvändarna om hur de gör i denna värme. Frio har ett kylfodral för pumpar men det känns ohyggligt skrymmande att ha den också med sig. Min handväska blir större och större för varje vecka;)
Strålande solsken idag, det är underbart och upplyftande!
Ha en bra dag!
Tjing!
Sitter nu och försöker att få ordning på lite papper inför ett apt-möte på jobbet. Kanske har jag en plan som fungerar för återgång till arbete nu....hoppas!
Imorgon ska jag på pumpträff, då ska jag passa på att höra med de andra pumpanvändarna om hur de gör i denna värme. Frio har ett kylfodral för pumpar men det känns ohyggligt skrymmande att ha den också med sig. Min handväska blir större och större för varje vecka;)
Strålande solsken idag, det är underbart och upplyftande!
Ha en bra dag!
Tjing!
Slang...
Jag tror inte att min pumpslang mår så bra...Har märkt att insulinet verkar mindre och mindre när det blir varmt. Jag har skyddat allt från direkt sol genom att ha det innanför kläderna men jag ska säga att där är det också varmt och svettigt när man löper runt i skogen....Hmm, hur gör ni andra?? Jag är inne på att börja byta i pumpen varannan dag istället för var tredje nu under sommaren....
För övrigt ska jag denna dag tvätta, plocka, klickerträna lite, leka med barnen och gå på en fejklydnadskurs;)
Det ni, det är en projektkurs som Hunken ska hålla för mig och en kompis för att kunna utarbeta en grundkursplan för sina riktiga kurser han ska hålla...Vi har fått order om att vara riktigt kritiska och komma med egna förslag, ska bli riktigt intressant.
Spåret igår gick så där på kursen...Jag gjorde bort mig lite genom att inte lita på att Nisca var rätt så hon missade slutet, ibland vill man bara gräva ner sig någonstans...Jaja, senare på eftermiddagen fick hon göra ett jaktspår på Storis. Han fick gå iväg i skogen hemmavid i 25 min, kors och tvärs, sen började vi spåra honom. Nisca gick klockrent hela vägen, hon jobbade som bara den och visst hittade hon Storis och fick en rejäl belöning, duktig flicka!
Mini fick gå iväg 10 minuter var till Hunkens hundar och blev hittad han med, perfekt!
Ha en bra dag!
Tjing!
För övrigt ska jag denna dag tvätta, plocka, klickerträna lite, leka med barnen och gå på en fejklydnadskurs;)
Det ni, det är en projektkurs som Hunken ska hålla för mig och en kompis för att kunna utarbeta en grundkursplan för sina riktiga kurser han ska hålla...Vi har fått order om att vara riktigt kritiska och komma med egna förslag, ska bli riktigt intressant.
Spåret igår gick så där på kursen...Jag gjorde bort mig lite genom att inte lita på att Nisca var rätt så hon missade slutet, ibland vill man bara gräva ner sig någonstans...Jaja, senare på eftermiddagen fick hon göra ett jaktspår på Storis. Han fick gå iväg i skogen hemmavid i 25 min, kors och tvärs, sen började vi spåra honom. Nisca gick klockrent hela vägen, hon jobbade som bara den och visst hittade hon Storis och fick en rejäl belöning, duktig flicka!
Mini fick gå iväg 10 minuter var till Hunkens hundar och blev hittad han med, perfekt!
Ha en bra dag!
Tjing!
Fast helt ärligt...
Idag känns min diabetes som en bortskämd liten snorunge!! Spelar ingen roll vad jag gör för den så är den bara otacksam! Spårkurs i skogen nästan hela eftermiddagen igår, jag låg konstant på 2,8 mmol....Det är svårt att fokusera och försöka vara aktiv då=/
Sent igår kväll när värmen försvunnit trodde jag att läget var under kontroll men tji fck jag...mätaren visade low när jag skulle gå och sova...Tröck i mig mackor, kakor, godis, festis och en massa annat, struntade i om det skulle bli en rekyl av det och visst...17,5 mmol imorse. Ingen bra start på dagen!
Värme gör att mitt bs beter sig helt galet, alla värden, höga som låga liksom klistrar fast sig och vägrar att stiga eller sjunka??!!
Jaja, tur att man inte har så fasligt mycket planer för dagen, jag kan kosta på mig att ta det lugnt på förmiddagen och hamna i fas igen....
Ha en bra dag!
Tjing!
Sent igår kväll när värmen försvunnit trodde jag att läget var under kontroll men tji fck jag...mätaren visade low när jag skulle gå och sova...Tröck i mig mackor, kakor, godis, festis och en massa annat, struntade i om det skulle bli en rekyl av det och visst...17,5 mmol imorse. Ingen bra start på dagen!
Värme gör att mitt bs beter sig helt galet, alla värden, höga som låga liksom klistrar fast sig och vägrar att stiga eller sjunka??!!
Jaja, tur att man inte har så fasligt mycket planer för dagen, jag kan kosta på mig att ta det lugnt på förmiddagen och hamna i fas igen....
Ha en bra dag!
Tjing!
Två steg fram och ett tillbaka...
Fick laser igår...naturligtvis! Bara på vänster öga dock, där är det fortfarande aggressiva förändringar och kärlbildning. Det var värre nu än förra gången...
Läkaren tyckte jag skulle ställa in mig på operation, hon förklarade att det inte är något stort ingrepp. Det är som en laserbehandling fast man går djupare och håller på längre, då måste man vara sövd för att kunna hålla öget stilla så länge.
Risk för en blödning var det med=/ Om jag såg maskar simma framför ögat skulle jag kontakta ögonmottagningen. Huvva! Läskigt värre=)
Ikväll är det avslutning på min och Niscas klickerkurs, vi ska vis upp vårat städtrick=) Spännande att se om det kommer att funka med publik!
Det är så himla rligt att gå in på bloggen och läsa era kommentarer, verkligen uppskattat. Jag vet att jag är dålig på att kommentera på andra bloggar men åter igen vill jag säga att det beror på den dåliga uppkopplingen, det tar sån tid att ladda sidor...Men snart så är det väl ordnat hoppas jag=)
Är nu på väg till min arbetsplats för ett besök. Ska bli kul att träffa alla!
Ha en bra dag!
Tjing!
Läkaren tyckte jag skulle ställa in mig på operation, hon förklarade att det inte är något stort ingrepp. Det är som en laserbehandling fast man går djupare och håller på längre, då måste man vara sövd för att kunna hålla öget stilla så länge.
Risk för en blödning var det med=/ Om jag såg maskar simma framför ögat skulle jag kontakta ögonmottagningen. Huvva! Läskigt värre=)
Ikväll är det avslutning på min och Niscas klickerkurs, vi ska vis upp vårat städtrick=) Spännande att se om det kommer att funka med publik!
Det är så himla rligt att gå in på bloggen och läsa era kommentarer, verkligen uppskattat. Jag vet att jag är dålig på att kommentera på andra bloggar men åter igen vill jag säga att det beror på den dåliga uppkopplingen, det tar sån tid att ladda sidor...Men snart så är det väl ordnat hoppas jag=)
Är nu på väg till min arbetsplats för ett besök. Ska bli kul att träffa alla!
Ha en bra dag!
Tjing!
Tumhållning önskas!
Idag bär det av på återbesök på ögonkliniken. Jag hoppas innerligt att det är bra i mina ögon nu. Tiden som är bokad har utrymme för mer laserbehandling men jag hoppas jag slipper!!! Håll gärna tummarna för det=)
Är det inte bra ännu så pratades det om en operation, urk känner jag bara!
Idag är iallafall dagen när jag kan säga att jag äntligen fått till nattbasalen!!! Morgonvärdena har sakta men säkert blivit lägre och lägre. Jag har flyttat insulin från tider under dagen när jag ofta sjunkit till nattimmarna och nu stämmer det nog! Vaknade med 6,3 mmol. Lycklig!!!!
Inte helt fel att jag lyckats plocka bort 3 E totalt under dygnet heller....
Nu är det bara kvar att se till att jag slipper känningar under dagarna, jag sjunker lågt å fort jag gör något. Hundträningen drabbas mest. Tur att jag har en sån underbar vovve som känner av när jag ligger lågt och stannar upp i allt hon gör tills jag mår bra igen! Älskade Nischunden!
Igår la vi ett enkelt spår på bruks. Hon tog det jättefint trots att hon fick pausa mitt i för att matte skulle ta en festis...90 m men enkel böj och ett enda slut, det behövde hon efter alla utmanande spår hon fått kämpa med. Klicker trixet sitter så bra det kan inför morgondagens avslutning. Hon "städar" 3 saker klockrent med belöning mellan, vi har inte kedjat ihop det ännu men det hinner vi inte, vi har ju bara tränat på detta i 1,5 v...
Solen skiner här idag, ytterligare en orsak till att hoppas på att slippa laser...men förresten det spelar ju ingen roll, dropparna får jag ju oavsett=/
Jag tar gärna emot fler kommentarer ang tatueringen=)
Ha en najs dag!
Tjing!
Är det inte bra ännu så pratades det om en operation, urk känner jag bara!
Idag är iallafall dagen när jag kan säga att jag äntligen fått till nattbasalen!!! Morgonvärdena har sakta men säkert blivit lägre och lägre. Jag har flyttat insulin från tider under dagen när jag ofta sjunkit till nattimmarna och nu stämmer det nog! Vaknade med 6,3 mmol. Lycklig!!!!
Inte helt fel att jag lyckats plocka bort 3 E totalt under dygnet heller....
Nu är det bara kvar att se till att jag slipper känningar under dagarna, jag sjunker lågt å fort jag gör något. Hundträningen drabbas mest. Tur att jag har en sån underbar vovve som känner av när jag ligger lågt och stannar upp i allt hon gör tills jag mår bra igen! Älskade Nischunden!
Igår la vi ett enkelt spår på bruks. Hon tog det jättefint trots att hon fick pausa mitt i för att matte skulle ta en festis...90 m men enkel böj och ett enda slut, det behövde hon efter alla utmanande spår hon fått kämpa med. Klicker trixet sitter så bra det kan inför morgondagens avslutning. Hon "städar" 3 saker klockrent med belöning mellan, vi har inte kedjat ihop det ännu men det hinner vi inte, vi har ju bara tränat på detta i 1,5 v...
Solen skiner här idag, ytterligare en orsak till att hoppas på att slippa laser...men förresten det spelar ju ingen roll, dropparna får jag ju oavsett=/
Jag tar gärna emot fler kommentarer ang tatueringen=)
Ha en najs dag!
Tjing!
Tatueringsfunderingar
Ja, jag, 33 år gammal, funderar på att tatuera mig=)
Nej, det är ingen åldeskris, bara något som är möjligt nu.
Jag har länge funderat på att tatuera in någon form av diabetessymbol på insidan av underarmen. Jag vet att jag läst i någon mer blogg om samma funderingar...
Anledningen till att jag inte gjort detta tidigare är mina kassa bs-värden. Jag har inte vågat göra det med ett så dåligt hba1c som jag haft utan tänkt att jag ska slå till när jag kan fira ett halvår med bra hba1c, och nu är det dags=D
Jag har något halsband med symbolen ligger någonstans här hemma men på jobbet tex får vi inte ha smycken så det där är väldigt osäkert om det sitter på eller inte. Eftersom jag har rätt svämgiga värden tycker jag att det vore en trygghet att ha denna tatuering synligt om det skulle bli så att jag är medvetslös och ensam någnstans.
Kan inte lägga in bilder på bloggen med detta tröga bredband men vill ändå höra era åsikter i frågan.
Det finns en svensk symbol som består av 5 st D i formen av en blomma och sen finns det en internationell symbol med en nål och 2 ormar som slingrar sig på varsin sida av den.
Jag tycker den internationella är snyggare och tänker som så att jag gör den och skriver diabetes över symbolen och typ 1 under den.
Vad skulle ni satsa på? Det går ju att göra den svenka på samma sätt...
Ha en bra dag!
Tjing!
Nej, det är ingen åldeskris, bara något som är möjligt nu.
Jag har länge funderat på att tatuera in någon form av diabetessymbol på insidan av underarmen. Jag vet att jag läst i någon mer blogg om samma funderingar...
Anledningen till att jag inte gjort detta tidigare är mina kassa bs-värden. Jag har inte vågat göra det med ett så dåligt hba1c som jag haft utan tänkt att jag ska slå till när jag kan fira ett halvår med bra hba1c, och nu är det dags=D
Jag har något halsband med symbolen ligger någonstans här hemma men på jobbet tex får vi inte ha smycken så det där är väldigt osäkert om det sitter på eller inte. Eftersom jag har rätt svämgiga värden tycker jag att det vore en trygghet att ha denna tatuering synligt om det skulle bli så att jag är medvetslös och ensam någnstans.
Kan inte lägga in bilder på bloggen med detta tröga bredband men vill ändå höra era åsikter i frågan.
Det finns en svensk symbol som består av 5 st D i formen av en blomma och sen finns det en internationell symbol med en nål och 2 ormar som slingrar sig på varsin sida av den.
Jag tycker den internationella är snyggare och tänker som så att jag gör den och skriver diabetes över symbolen och typ 1 under den.
Vad skulle ni satsa på? Det går ju att göra den svenka på samma sätt...
Ha en bra dag!
Tjing!
Beach 2011...
närmar sig med stormsteg=)
Jag kom att tänka på det här med vikt och kroppsuppfattning...Jag har tidigare skrivit om att jag i min ungdom blev rätt fixerad vid min kropp. Jag fick mitt tonårshull som alla får och några beska kommentarer dels från en danslärare och dels från en dietist. Allt jag gjorde var fel verkade det som. Vad jag än talade om för dietisten att jag åt så fanns det något som inte var bra så jag slutade äta, då blev blodsockret inte bra och det talades det också om...jag vet inte, jag kände mig inträngd i ett hörn och ganska värdelös.
Sen kom den idiotiska ide'n om att minska kraftigt på insulinet, ligga en aning högre i bs och tappa de där förrädiska kilona....sagt och gjort. Jag åt inte, tog yttepytte insulin och rasade i vikt. Jag mådda apdåligt! I högstadiet började jag tuppa av här och där. Ambulansen hämtade mig ett antal gånger, på sjukhuset uppdagades min plan och jag fick (naturligtvis) bannor för den också...Sen började övervakningen. Jag vet att personalen i skolan kollade mig i matsalen, det var rätt uppenbart. Jag skötte mig och gick upp något kilo igen och mådde faktiskt ok. Men jag kom inte riktigt ifrån den där känslan av att vara övervakad. Jag fick för mig att pappa hade skickat ut folk för att kolla att jag verkligen åt när jag sa att jag skulle ut och äta med kompisar. Det resulterade i att jag fick enormt svårt att äta bland folk...jag tyckte att alla stirrade på min mat och mig när jag åt.
Idag har jag inte problem med att äta bland folk. Jag är öppen med att detta hände mig när jag var ung. Tydligen finns det ett namn på detta när man slutar ta insulin och äta för att gå ner. En ätstörning.
Jag har jobbat en del med min egen kroppsuppfattning genom åren med blandat resultat. Jag är inte bekväm med att visa mig i badkläder och ser många skavanker när jag tittar på mig själv i spegeln. Men idag laborerar jag inte med mat och insulin som jag gjorde då. Jag förstår idag hur farligt detta var och skulle aldrig riskera att göra mina barn moderlösa för att kunna visa mig i bikini.
Vikten har pendlat upp och ner genom åren, dels pga graviditeter och dels pga insulinomställningar. Jag har lagt på mig 4 kg sedan olyckan pga ökat insulinbehov då jag varit väldigt stilla pga skadan.
Jag är inte riktigt kompis med kroppen, kanske blir jag det aldrig men jag vill bara säga att det mest helande i denna situation har varit Hunken. Han har varit ett enormt stöd och boostat mig med positiv energi när jag kännt att det är jäkligt. Han älskar mig för den jag är inuti och bedyrar att han älskar hela min utsida, varje cm...Han bekräftar detta hela tiden och jag känner att det ger mig ett lugn. Dessa 4 kg ska inte bli en stor grej!
Jag blir rätt förundrad över människor som tittar på (retucherade) modeller som är size 0 och verkligen tror att det är så människan är skapt!!?? Jag blir rätt frustrerad över hur små strl har blivit i klädaffärer, snacka om att sätta griller i huvudet på unga påverkbara personer. Frustrerad över vikthypen som öser över oss vart vi än är...
Om alla bara kunda slappna av lite och vara sig själva.
Jag tänker ta beach 2011 precis i den form jag är! Tänker du?
Tjing!
Jag kom att tänka på det här med vikt och kroppsuppfattning...Jag har tidigare skrivit om att jag i min ungdom blev rätt fixerad vid min kropp. Jag fick mitt tonårshull som alla får och några beska kommentarer dels från en danslärare och dels från en dietist. Allt jag gjorde var fel verkade det som. Vad jag än talade om för dietisten att jag åt så fanns det något som inte var bra så jag slutade äta, då blev blodsockret inte bra och det talades det också om...jag vet inte, jag kände mig inträngd i ett hörn och ganska värdelös.
Sen kom den idiotiska ide'n om att minska kraftigt på insulinet, ligga en aning högre i bs och tappa de där förrädiska kilona....sagt och gjort. Jag åt inte, tog yttepytte insulin och rasade i vikt. Jag mådda apdåligt! I högstadiet började jag tuppa av här och där. Ambulansen hämtade mig ett antal gånger, på sjukhuset uppdagades min plan och jag fick (naturligtvis) bannor för den också...Sen började övervakningen. Jag vet att personalen i skolan kollade mig i matsalen, det var rätt uppenbart. Jag skötte mig och gick upp något kilo igen och mådde faktiskt ok. Men jag kom inte riktigt ifrån den där känslan av att vara övervakad. Jag fick för mig att pappa hade skickat ut folk för att kolla att jag verkligen åt när jag sa att jag skulle ut och äta med kompisar. Det resulterade i att jag fick enormt svårt att äta bland folk...jag tyckte att alla stirrade på min mat och mig när jag åt.
Idag har jag inte problem med att äta bland folk. Jag är öppen med att detta hände mig när jag var ung. Tydligen finns det ett namn på detta när man slutar ta insulin och äta för att gå ner. En ätstörning.
Jag har jobbat en del med min egen kroppsuppfattning genom åren med blandat resultat. Jag är inte bekväm med att visa mig i badkläder och ser många skavanker när jag tittar på mig själv i spegeln. Men idag laborerar jag inte med mat och insulin som jag gjorde då. Jag förstår idag hur farligt detta var och skulle aldrig riskera att göra mina barn moderlösa för att kunna visa mig i bikini.
Vikten har pendlat upp och ner genom åren, dels pga graviditeter och dels pga insulinomställningar. Jag har lagt på mig 4 kg sedan olyckan pga ökat insulinbehov då jag varit väldigt stilla pga skadan.
Jag är inte riktigt kompis med kroppen, kanske blir jag det aldrig men jag vill bara säga att det mest helande i denna situation har varit Hunken. Han har varit ett enormt stöd och boostat mig med positiv energi när jag kännt att det är jäkligt. Han älskar mig för den jag är inuti och bedyrar att han älskar hela min utsida, varje cm...Han bekräftar detta hela tiden och jag känner att det ger mig ett lugn. Dessa 4 kg ska inte bli en stor grej!
Jag blir rätt förundrad över människor som tittar på (retucherade) modeller som är size 0 och verkligen tror att det är så människan är skapt!!?? Jag blir rätt frustrerad över hur små strl har blivit i klädaffärer, snacka om att sätta griller i huvudet på unga påverkbara personer. Frustrerad över vikthypen som öser över oss vart vi än är...
Om alla bara kunda slappna av lite och vara sig själva.
Jag tänker ta beach 2011 precis i den form jag är! Tänker du?
Tjing!
Ett halvyes...
Förmodligen var dagen laser den sista behandlingen (Yes!) men mina förändringar är fortfarande aktiva så om en månad ska jag på återbesök. Läkaren bokar in för behandling utifall hon måste ta lite till, har det fortsatt att röra på sig mycket blir det en operation=/ Jag frågade inte ens vad det innebär, orkar inte höra...
Jag är fortfarande halvblind och skriver lite på känn just nu=) Naturligtvis är det strålande solsken ute, det svider så i ögonen av det så jag sitter inne och ugglar, än så länge tycker jag inte att solglasögonen hjälper.
Hade 21,8 i bs efter behandlingen, 9,9 innan, så det är väl ett mått på obehagligheten antar jag.
När huvudvärken lagt sig lite och ögonen blivit bättre ska jag träna lite med Nisca, vi har flyt nu, hon och jag...
Sen åker jag in till storstan och lägger en bukett i minneslunden till mamsen. Det är säkert jättefint där nu när våren kommit på riktigt!
Hörs ikväll!
Tjing!
Jag är fortfarande halvblind och skriver lite på känn just nu=) Naturligtvis är det strålande solsken ute, det svider så i ögonen av det så jag sitter inne och ugglar, än så länge tycker jag inte att solglasögonen hjälper.
Hade 21,8 i bs efter behandlingen, 9,9 innan, så det är väl ett mått på obehagligheten antar jag.
När huvudvärken lagt sig lite och ögonen blivit bättre ska jag träna lite med Nisca, vi har flyt nu, hon och jag...
Sen åker jag in till storstan och lägger en bukett i minneslunden till mamsen. Det är säkert jättefint där nu när våren kommit på riktigt!
Hörs ikväll!
Tjing!
Laser...
Ja, idag är det dags för laserbehandling igen och nej, jag tänker inte ställa in mig på att det är sista gången... Jag är inte upplagd för det alls men å andra sidan är man nog aldrig upplagd för sådant här nödvändigt ont...
Idag är det även 10 år sedan min mamma somnade in i cancer. Jag saknar henne enormt mycket. Visst tänker jag med glädje på henne men just sådana här årsdagar finns det en tagg i mitt hjärta och jag önskar att jag kunde vrida tiden bakåt. Det jag är mest ledsen och bitter över är att hon inte får se mina fina killar. Storis hann hon träffa, han var 1 år när hon dog men lilla Mini gick miste om sin fina mormor...
Sitter just nu och dricker kaffe, gick upp alldeles för tidigt eftersom jag inte kunde sova. Jäkla laser! Men jag får tänka som så att om några timmar är det över...för den här gången...
Ha en jättebra dag!
Tjing!
Idag är det även 10 år sedan min mamma somnade in i cancer. Jag saknar henne enormt mycket. Visst tänker jag med glädje på henne men just sådana här årsdagar finns det en tagg i mitt hjärta och jag önskar att jag kunde vrida tiden bakåt. Det jag är mest ledsen och bitter över är att hon inte får se mina fina killar. Storis hann hon träffa, han var 1 år när hon dog men lilla Mini gick miste om sin fina mormor...
Sitter just nu och dricker kaffe, gick upp alldeles för tidigt eftersom jag inte kunde sova. Jäkla laser! Men jag får tänka som så att om några timmar är det över...för den här gången...
Ha en jättebra dag!
Tjing!
Känning, hypo, låg...
U name it...
En jäkla obehagskänsla med hjärtklappning, kallsvettningar, tunnelseende, känsla av att inte kunna ta ett enkelt beslut, känslan av att man nästan kommer att dö om man inte frossar i sig massor av mat....Otäckt är det!
Något som jag märkt sedan en tid tillbaka är att jag ibland inte märker i tid att jag är på väg ner i bs. Då får jag en känning som hoppar på mig bakifrån brukar jag säga=)
Igår hände det när jag satt framför TV:n, Nisca låg bredvid mig i soffan. Helt plötsligt flyger hon ur soffan och bara börjar springa runt i huset. Jag kände då att jag låg lågt i bs. 30 sekunder senare står hon vid mig med min lilla väska!!! Det har aldrig hänt förr att hon så beslutsamt hämtat den. Hon har reagerat på låga bs med att puffa på mig och inte vika från min sida, hon har hämtat väskan på kommando men aldrig spontant=)
Där stod jag, med känning och allt och bara var lycklig. Hunken jobbade ju och barnen sov, tänk att en liten hund kan inge en känsla av trygghet....
Bilden är tagen igår med taskig mobilkamera=)
Ha en bra lördag!
En jäkla obehagskänsla med hjärtklappning, kallsvettningar, tunnelseende, känsla av att inte kunna ta ett enkelt beslut, känslan av att man nästan kommer att dö om man inte frossar i sig massor av mat....Otäckt är det!
Något som jag märkt sedan en tid tillbaka är att jag ibland inte märker i tid att jag är på väg ner i bs. Då får jag en känning som hoppar på mig bakifrån brukar jag säga=)
Igår hände det när jag satt framför TV:n, Nisca låg bredvid mig i soffan. Helt plötsligt flyger hon ur soffan och bara börjar springa runt i huset. Jag kände då att jag låg lågt i bs. 30 sekunder senare står hon vid mig med min lilla väska!!! Det har aldrig hänt förr att hon så beslutsamt hämtat den. Hon har reagerat på låga bs med att puffa på mig och inte vika från min sida, hon har hämtat väskan på kommando men aldrig spontant=)
Där stod jag, med känning och allt och bara var lycklig. Hunken jobbade ju och barnen sov, tänk att en liten hund kan inge en känsla av trygghet....
Bilden är tagen igår med taskig mobilkamera=)
Ha en bra lördag!