Beach 2011...
Jag kom att tänka på det här med vikt och kroppsuppfattning...Jag har tidigare skrivit om att jag i min ungdom blev rätt fixerad vid min kropp. Jag fick mitt tonårshull som alla får och några beska kommentarer dels från en danslärare och dels från en dietist. Allt jag gjorde var fel verkade det som. Vad jag än talade om för dietisten att jag åt så fanns det något som inte var bra så jag slutade äta, då blev blodsockret inte bra och det talades det också om...jag vet inte, jag kände mig inträngd i ett hörn och ganska värdelös.
Sen kom den idiotiska ide'n om att minska kraftigt på insulinet, ligga en aning högre i bs och tappa de där förrädiska kilona....sagt och gjort. Jag åt inte, tog yttepytte insulin och rasade i vikt. Jag mådda apdåligt! I högstadiet började jag tuppa av här och där. Ambulansen hämtade mig ett antal gånger, på sjukhuset uppdagades min plan och jag fick (naturligtvis) bannor för den också...Sen började övervakningen. Jag vet att personalen i skolan kollade mig i matsalen, det var rätt uppenbart. Jag skötte mig och gick upp något kilo igen och mådde faktiskt ok. Men jag kom inte riktigt ifrån den där känslan av att vara övervakad. Jag fick för mig att pappa hade skickat ut folk för att kolla att jag verkligen åt när jag sa att jag skulle ut och äta med kompisar. Det resulterade i att jag fick enormt svårt att äta bland folk...jag tyckte att alla stirrade på min mat och mig när jag åt.
Idag har jag inte problem med att äta bland folk. Jag är öppen med att detta hände mig när jag var ung. Tydligen finns det ett namn på detta när man slutar ta insulin och äta för att gå ner. En ätstörning.
Jag har jobbat en del med min egen kroppsuppfattning genom åren med blandat resultat. Jag är inte bekväm med att visa mig i badkläder och ser många skavanker när jag tittar på mig själv i spegeln. Men idag laborerar jag inte med mat och insulin som jag gjorde då. Jag förstår idag hur farligt detta var och skulle aldrig riskera att göra mina barn moderlösa för att kunna visa mig i bikini.
Vikten har pendlat upp och ner genom åren, dels pga graviditeter och dels pga insulinomställningar. Jag har lagt på mig 4 kg sedan olyckan pga ökat insulinbehov då jag varit väldigt stilla pga skadan.
Jag är inte riktigt kompis med kroppen, kanske blir jag det aldrig men jag vill bara säga att det mest helande i denna situation har varit Hunken. Han har varit ett enormt stöd och boostat mig med positiv energi när jag kännt att det är jäkligt. Han älskar mig för den jag är inuti och bedyrar att han älskar hela min utsida, varje cm...Han bekräftar detta hela tiden och jag känner att det ger mig ett lugn. Dessa 4 kg ska inte bli en stor grej!
Jag blir rätt förundrad över människor som tittar på (retucherade) modeller som är size 0 och verkligen tror att det är så människan är skapt!!?? Jag blir rätt frustrerad över hur små strl har blivit i klädaffärer, snacka om att sätta griller i huvudet på unga påverkbara personer. Frustrerad över vikthypen som öser över oss vart vi än är...
Om alla bara kunda slappna av lite och vara sig själva.
Jag tänker ta beach 2011 precis i den form jag är! Tänker du?
Tjing!
Tack för att du delar med dej. :)
Känner igen mycket det att ha haft såna ätstörningar i tonåren och tagit så lite insulin som möjligt. Det är svårt med diabetes tänker jag med.. så mycket fokus på mat och vikt osv. I alla fall förr när jag var liten.Det samtidigt som man vill "duga" och passa in. Kan ju bli för mycket för den bäste.
Låter bra att du kommer ta Beach 2011 som du är och att det duger gott. Ja, samma här.
Åh Hanna jag blir så rörd och ledsen här..
Dina tankar om hur du kände dig inträngd i ett hörn av alla är så målande beskrivande av hur jag tycker vi diabetiker överlag blir behandlade. Har aldrig i hela mitt liv känt mig så bannad o värdelös som människa som nu efter två år med diabetes. jag beundrar er som haft sjukdomen så länge och ni är mina förebilder och största kämpar av alla!
Vikten är det minsta man tänker på i såna här lägen. Min önskan är att befolkningen fick en rätt bild av typ1 diabetes som inte går bort om man ändrar kosten. Man får ju höra det hela tiden och det gör mig ledsen när folk inte begriper skillnaden på typ 2 och 1..
Klart att du duger, du är bra som du är
Jag skippar också beach 2011. :)
Kram till dig!
Vad bra att du tar upp detta ämne som är så vanligt men tyvärr lite information och diskussion kring.
Ätstörningar och diabetes typ 1 är tyvärr vanligt och vi borde tillsammans hjälpas åt att förebygga detta! Alla är skapta olika och det är något som vi borde lära oss leva med och uppskatta!
Skönt att höra att du har stöd och hjälp hemifårn och att du tog dig ur dina ätstörningar!
Trevlig helg :)
Skrev faktiskt ett inlägg idag om min vikt och hur skit jag mår. Synd att det ska vara så svårt att tycka om sin kropp..min man påpekar hela tiden hur mycket han älskar mig och min kropp men jag tar inte till det om min kropp..
Mår just nu väldigt dåligt då jag gått upp några kilon och min idealvikt känns väldigt, väldigt långt bort fast den egentligen inte är det.
Skönt att få läsa i din blogg om detta ämne som tyvärr inte pratas så mycket om bland oss med diabetes..men det finns så otroligt många (främst)tjejer med diabetes som har ångest kring mat och vikt.
Kram
Hittade din blogg precis och tänker nu läsa ditt inlägg här. Börjar fel, kommenterar först.
Hade bloggen www.camilladiabetes.blogg.se som jag startade 2008. Den är låst sen förra sommaren dock.
Följ mig gärna på twitter www.twitter.com/CamillaBarrborn Skrivs inte mycket om min diabetes typ 1 bara.
Tack för alla fina kommentarer! Tror absolut att detta är ett vanligt fenomen. Hoppas bara att det kan komma fram i ljuset lite mer och att andra unga diabetiker kan få ett kvitto på att de inte är ensamma om att må dåligt! Kram!
Så läst nu och jag känner igen mig. Jag har alltid varit smal tills jag fick diabetes. Började äta som en stor fet gris och ökade insulin hela tiden. Fick enormt sötsug och bara ville äta hela dagarna igenom. La på mig jätte mycket och jätte lätt. Där började mina ätstörningar och min störda bild utav min kropp som jag studerar i speglen än idag fast detta började för 5 år sen. Jag vet att detta är diabetesens skull. Det är bara så klart. Jag har nu sen i januari blivit av med mitt sötsug och tappar nu i vikt. Jag mår mycket bättre, har blivit en helt annan person. Mer social och glad. Jaggjorde precis som du, jag minskade på insulinet. Gick på 13 enheter totalt på en dag. Gick ner mycket. Åt för lite kolhydrater men var noga med att ha bra blodsocker. Så jag motionerade överdrivet mycket. Tankarna kommer alltid finnas med mig, jag har bara lärt mig att leva med dem. Äter nu normala portioner, gi, och inget onyttigt som kakor,godis eller snabbmat. Har aldrig mått såhär bra med diabetes och aldrig klarat mig i såhär många månader, fem månader, Jag känner att jag kan se godis och se andra äta det men jag blir inte sugen, Jag är nöjd med ett äpple. Jag tränar inte så sjukligt mycket längre. Tar någon promenad bara. Jag har fått en kropp som mår bra. Det har jag fått bevis på ;)
Camilla! tack för din kommentar! Roligt att du hittat hit=)
Håller med dig i detta, det är en balansgång hela tiden. Är man inte orolig över bs så är man orolig över att lägga på sig.
Jag har fått bestämma mig för att jobba på mina bs-värden och lägga vikttankarna åt sidan...Det var liksom dags för det, jag har ju fått betala ganska dyrt för insulinlaborationerna nu med div komplikationer.
Ibland blir man bara förbaskad över att det ska vara så här men samtidigt har jag lärt mig jättemycket pga av diabetesen!
Hej igen,
vill lägga till en glad nyhet att inom kort kan vi lansera den första bikinin med integrerad ficka för dem med insulinpump. En smidig ficka inbyggd i själva bikinitrosan. Det finns även ett litet knapphål som insidan så du kan säkert förvara din slang på insidan.
Det kommer att finnas i två färguppsättningar (en helsvart och en svart med vit linning). Här är en länk till prototypen. http://annaps.blogspot.com/2011/02/bikini-smygvisning.html
Byxan finns i två modeller - en med långa ben (se bilden) och en med korta ben samt halterneckstopp. Du mixar själv vilka delar du önskar.
Bikinin är designad för att sitta snyggt och den ska försköna och ge energi, sitta snyggt. Och du kan ha linningen upp- eller nedvikt.
Den kommer att finns i storlek S-XL. Så även oss som drar lite större storlekar, inga problem! Sen att det är en bikini som är snygg är väl bara en fördel ; ))
Eller vad tycker ni?
Med glada hälsningar
Hanna