Ännu en dag...
har gått alldeles för fort.
Det har blivit någon konstig fredagsstämning här nu eftersom fredag numer är Hunkens första arbetsdag på veckan. Den här helgen går han natt.
Idag har det verkligen märkts att blodsockret börjar bli ok igen. Legat lite högre än vanligt (runt 8-9) men jämnt och fint. Idag provade jag att ställa om basalen lite så att den höjs vi 04.00 istället för 05.00 så får vi se om det tar kål på de höga morgonvärdena. Jag är så otroligt taggad och envis nu. Arg på att flera dagar den här veckan har gått till spillo pga av den här jäkla sjukdomen så nu är det jag som tar kontrollen! Redo för en fight nu!
Bassängen var riktigt skön men jag har en inflammation i en muskel i axeln så det blev inte någon hård träning precis, men värmen gör riktigt gott. Äter inflammationshämmande sedan några dagar tillbaka så jag hoppas det är över fort. Det här är något som man inte kan ta kontrollen över, bara att acceptera...
Myskväll med killarna väntar, vi har köpt glass, får se om jag tar någon...
Ha en riktigt mysig fredag!
Tjing!
Det har blivit någon konstig fredagsstämning här nu eftersom fredag numer är Hunkens första arbetsdag på veckan. Den här helgen går han natt.
Idag har det verkligen märkts att blodsockret börjar bli ok igen. Legat lite högre än vanligt (runt 8-9) men jämnt och fint. Idag provade jag att ställa om basalen lite så att den höjs vi 04.00 istället för 05.00 så får vi se om det tar kål på de höga morgonvärdena. Jag är så otroligt taggad och envis nu. Arg på att flera dagar den här veckan har gått till spillo pga av den här jäkla sjukdomen så nu är det jag som tar kontrollen! Redo för en fight nu!
Bassängen var riktigt skön men jag har en inflammation i en muskel i axeln så det blev inte någon hård träning precis, men värmen gör riktigt gott. Äter inflammationshämmande sedan några dagar tillbaka så jag hoppas det är över fort. Det här är något som man inte kan ta kontrollen över, bara att acceptera...
Myskväll med killarna väntar, vi har köpt glass, får se om jag tar någon...
Ha en riktigt mysig fredag!
Tjing!
Lugnet efter stormen...
Jag lever, men är helt slut efter 2 dagars och 2 nätters bs-bravader.
Jag fattar inte vad som hände??!! Ena stunden ligger jag och petar på värden runt 30 för att hamna på 2 bara en stund senare. Jag upplevde det som att mina bolusdoser inte tog. Trodde pumpen hade havererat på något konstigt sätt men insulinet tog inte med spruta heller??!
Det allra konstigaste är att basalen har täckt ändå, den har kroppen tagit upp. Jag har kräkts och ätit om vartannat och haft ketoner till och från. Jag var sååå nära att ringa akuten igår men valde tillslut att låta bli.
Jag hade 19 imorse när jag vaknade, suck! Eftersom jag hade en läkartid idag vågade jag varken äta eller ta någon bolus...Vill ju inte börja spy bland folk=/
Vi åkte till Västerås, gjorde lite ärenden och avklarade besöket och efter det hade jag 6,0 i bs. Det har hållit sig så sen dess på basalen bara. Nu kommer det stora problemet, jag vågar inte äta....
Är så rädd för en vända till med ketoner....så jag vågar inte stoppa i mig något alls=(
Idag har jag bara druckit vatten och kaffe men jag kan ju inte svälta för evigt. Har iaf bestämt mig för tt ha en dags fasta så hoppas jag på matmod till imorgon.
Jaja, det var dagens gnäll=)
Hoppas ni mår bra!
Tjing!
Jag fattar inte vad som hände??!! Ena stunden ligger jag och petar på värden runt 30 för att hamna på 2 bara en stund senare. Jag upplevde det som att mina bolusdoser inte tog. Trodde pumpen hade havererat på något konstigt sätt men insulinet tog inte med spruta heller??!
Det allra konstigaste är att basalen har täckt ändå, den har kroppen tagit upp. Jag har kräkts och ätit om vartannat och haft ketoner till och från. Jag var sååå nära att ringa akuten igår men valde tillslut att låta bli.
Jag hade 19 imorse när jag vaknade, suck! Eftersom jag hade en läkartid idag vågade jag varken äta eller ta någon bolus...Vill ju inte börja spy bland folk=/
Vi åkte till Västerås, gjorde lite ärenden och avklarade besöket och efter det hade jag 6,0 i bs. Det har hållit sig så sen dess på basalen bara. Nu kommer det stora problemet, jag vågar inte äta....
Är så rädd för en vända till med ketoner....så jag vågar inte stoppa i mig något alls=(
Idag har jag bara druckit vatten och kaffe men jag kan ju inte svälta för evigt. Har iaf bestämt mig för tt ha en dags fasta så hoppas jag på matmod till imorgon.
Jaja, det var dagens gnäll=)
Hoppas ni mår bra!
Tjing!
Äntligen kväll...
Jag har mått pyton hela dagen! Efter nattens bravader hade jag ett bs på 23 igen när jag kollade. Åt frukost och tog 2 E extra för sänkning+frukost. Vis av gårdagen tog jag inte i från tårna när jag korrigerade utan tänkte nöja mig med ett bs på 15 eller mindre fram till lunchen. Vid lunch hade jag fortfarande 19 och tog åter 2 E för sänkning+mat. En timma efter lunchen spydde jag som en gris=(
1,6 i ketonvärde och kroppen gjorde så ont så jag bara kved. Hinkade i mig vatten och tog 1 E till, la mig på soffan och sov 30 min. Vaknade och hade ett bs på 2,4! Festis och 2 smörgåsar, 30 min sömn igen och sen var jag tillbaka på 17...Suck!
Ketonerna var nere på 0,5 vid middagstid men bs ligger skyhögt fortfarande. Insulinet tar bara inte. Jag tror kanske att det är någon infektion på gång...det enda jag kan komma på som förklaring. Har ju bytt allt på pumpen 2 gånger och korrigerat med penna...
Summa kardemumma av detta blev då att det enda jag åstadkommit idag är ett avtryck i soffan=/
Hoppas ni andra haft en bättre dag!
Tjing!
1,6 i ketonvärde och kroppen gjorde så ont så jag bara kved. Hinkade i mig vatten och tog 1 E till, la mig på soffan och sov 30 min. Vaknade och hade ett bs på 2,4! Festis och 2 smörgåsar, 30 min sömn igen och sen var jag tillbaka på 17...Suck!
Ketonerna var nere på 0,5 vid middagstid men bs ligger skyhögt fortfarande. Insulinet tar bara inte. Jag tror kanske att det är någon infektion på gång...det enda jag kan komma på som förklaring. Har ju bytt allt på pumpen 2 gånger och korrigerat med penna...
Summa kardemumma av detta blev då att det enda jag åstadkommit idag är ett avtryck i soffan=/
Hoppas ni andra haft en bättre dag!
Tjing!
Häpp!
Kvällen igår slutade i katastrof....
Bytte allt i pumpen och gav mig själv en korrigering. Trots en ganska stor dos låg jag på 15 när jag skulle gå och lägga mig vid midnatt. Idiotiskt nog tryckte jag i mig 2 extra E för att komma ner ytterligare. Tjong i medaljongen säger jag bara!
Klockan 02 väcker Hunken mig, då har jag legat och gnytt i sömnen, jag är dyngsur av svett och vet knappt vad jag heter. Älsklingen kollade bs och det låg på 2,0!!! *dunkar huvudet i väggen* Varför ska man jaga perfekta värden??? Kunde jag inte ha låtit bli den där sista dutten???
Drack en festis i rasande fart och Hunken bredde mackor till mig. När han kom in i sovrummet sov jag med festispaketet i handen. När han väckte mig kom jag inte ihåg någonting och jag funderade på varför han skulle trycka i mig frukost mitt i natten=)
Alltså, jag gick från ett skyhögt bs med ketoner på 1,3 till ett bs på 2,0....Är det konstigt att man mår dåligt idag??? Nej skulle jag vilja säga...
Idag blir en vilodag för mig!
Tjing!
Bytte allt i pumpen och gav mig själv en korrigering. Trots en ganska stor dos låg jag på 15 när jag skulle gå och lägga mig vid midnatt. Idiotiskt nog tryckte jag i mig 2 extra E för att komma ner ytterligare. Tjong i medaljongen säger jag bara!
Klockan 02 väcker Hunken mig, då har jag legat och gnytt i sömnen, jag är dyngsur av svett och vet knappt vad jag heter. Älsklingen kollade bs och det låg på 2,0!!! *dunkar huvudet i väggen* Varför ska man jaga perfekta värden??? Kunde jag inte ha låtit bli den där sista dutten???
Drack en festis i rasande fart och Hunken bredde mackor till mig. När han kom in i sovrummet sov jag med festispaketet i handen. När han väckte mig kom jag inte ihåg någonting och jag funderade på varför han skulle trycka i mig frukost mitt i natten=)
Alltså, jag gick från ett skyhögt bs med ketoner på 1,3 till ett bs på 2,0....Är det konstigt att man mår dåligt idag??? Nej skulle jag vilja säga...
Idag blir en vilodag för mig!
Tjing!
Ok, confession time!
Startade bra idag men katastrof senare....
07.00 7,4
09.00 9,6
10.00 10,2 (före träning)
11.30 4,3 (direkt efter träning)
12.00 3,6 (innan lunch)
13.30 6,3
16.00 12,7 (innan middag)
17.15 10,1 (efter middag)
20.00 23,6 (nyss, vad hände???)
På eftermiddagen började jag känna att det sved runt infusionssetet, var ju lite hög trots motionen. Lär nog byta rubbet på pumpen...typ....nu...
Tjing!
07.00 7,4
09.00 9,6
10.00 10,2 (före träning)
11.30 4,3 (direkt efter träning)
12.00 3,6 (innan lunch)
13.30 6,3
16.00 12,7 (innan middag)
17.15 10,1 (efter middag)
20.00 23,6 (nyss, vad hände???)
På eftermiddagen började jag känna att det sved runt infusionssetet, var ju lite hög trots motionen. Lär nog byta rubbet på pumpen...typ....nu...
Tjing!
Diabetestankar...
Igår låg jag och grubblade lite över hälsa i stort. Kom på att för mig är hälsa ett allmänt välbefinnande och att känna styrka och energi. Jag vill orka/kunna utvecklas, lära mig nya saker, umgås med vänner och vara nöjd med mig själv.
Egentligen tycker jag nog att den sabla axeln påverkar min hälsa mer än min diabetes. Kanske för att jag knappt kommer ihåg hur det var att leva utan diabetes men också för att jag vet att jag har makten att ta kontrollen över min diabetes. Axeln lever sitt eget liv, det är liksom bara att hänga med i svängarna där och gilla läget.
Om man nu ska uppnå ett rimligt mått av hälsa så är det ju mycket som spelar in. Familjesituationen, boendesituationen, jobbsituationen, den sociala situationen, och sjukdomssituationen.
Just när det gäller diabetes brukar jag (och många med mig har jag märkt) resonera som så att det är jag som styr. Jag har kontrollen och ska ha makten över min diabetes. Visst är det så, och det är jätteskönt när det funkar. När blodsockermätaren bara visar reklamvärden (har ni tänkt på att alla annonser för mätare visar ett värde på 5?) är det ingen match att styra och ställa.
Men sen kommer det en period med sjukdom, stress eller annat som ställer till det. Plötsligt har man tappat kontrollen och står där som ett frågetecken. Man fixar och trixar och vänder ut och in på sig själv för att få till det men kroppen har bestämt sig för att spela mig ett spratt. Jag har personligen 2 vägar ur detta.
1. Jag kapitulerar. Jag inser fakta och lever med kassa värden en tid. Jag tar konsekvenserna genom trötthet, illamående och törst. I ärlighetens namn är nog detta den mest använda flyktvägen för mig. Då har min diabetes segrat för stunden, jag har inte längre kontrollen. Jag får ladda om för att ta fighten och återta makten.
2. Jag går på autopilot. Jag kallar det så. När värdena är höga och jag äter utefter vad mätaren visar. Jag kan välja bort pasta, ris och potatis mot broccoli eller andra mindre kolhydratstinna livsmedel pga av värdena. Jag väljer bort fika och godsaker även om jag är sugen för mätaren säger att jag inte får. Effekten är den samma, jag har inte kontrollen. Jag tycker autopilot funkar bäst för mig, det går fortare att landa på normala värden med den metoden men fortfarande är det inte jag som styr.
När jag måste släppa kontrollen och makten anser jag att måttet av hälsa sjunker. Jag är inte herre över mitt liv längre och får inte orken att göra alla de där sakerna som jag vill.
Nu har jag svammlat in mig riktigt ordentligt här=)
Jag är lite nyfiken på hur ni gör för att behålla eller återfå kontrollen om det inte vill sig?
Kan man uppnå 100% hälsa med diabetes?
Återkommer senare med confession monday!
Tjing!
Egentligen tycker jag nog att den sabla axeln påverkar min hälsa mer än min diabetes. Kanske för att jag knappt kommer ihåg hur det var att leva utan diabetes men också för att jag vet att jag har makten att ta kontrollen över min diabetes. Axeln lever sitt eget liv, det är liksom bara att hänga med i svängarna där och gilla läget.
Om man nu ska uppnå ett rimligt mått av hälsa så är det ju mycket som spelar in. Familjesituationen, boendesituationen, jobbsituationen, den sociala situationen, och sjukdomssituationen.
Just när det gäller diabetes brukar jag (och många med mig har jag märkt) resonera som så att det är jag som styr. Jag har kontrollen och ska ha makten över min diabetes. Visst är det så, och det är jätteskönt när det funkar. När blodsockermätaren bara visar reklamvärden (har ni tänkt på att alla annonser för mätare visar ett värde på 5?) är det ingen match att styra och ställa.
Men sen kommer det en period med sjukdom, stress eller annat som ställer till det. Plötsligt har man tappat kontrollen och står där som ett frågetecken. Man fixar och trixar och vänder ut och in på sig själv för att få till det men kroppen har bestämt sig för att spela mig ett spratt. Jag har personligen 2 vägar ur detta.
1. Jag kapitulerar. Jag inser fakta och lever med kassa värden en tid. Jag tar konsekvenserna genom trötthet, illamående och törst. I ärlighetens namn är nog detta den mest använda flyktvägen för mig. Då har min diabetes segrat för stunden, jag har inte längre kontrollen. Jag får ladda om för att ta fighten och återta makten.
2. Jag går på autopilot. Jag kallar det så. När värdena är höga och jag äter utefter vad mätaren visar. Jag kan välja bort pasta, ris och potatis mot broccoli eller andra mindre kolhydratstinna livsmedel pga av värdena. Jag väljer bort fika och godsaker även om jag är sugen för mätaren säger att jag inte får. Effekten är den samma, jag har inte kontrollen. Jag tycker autopilot funkar bäst för mig, det går fortare att landa på normala värden med den metoden men fortfarande är det inte jag som styr.
När jag måste släppa kontrollen och makten anser jag att måttet av hälsa sjunker. Jag är inte herre över mitt liv längre och får inte orken att göra alla de där sakerna som jag vill.
Nu har jag svammlat in mig riktigt ordentligt här=)
Jag är lite nyfiken på hur ni gör för att behålla eller återfå kontrollen om det inte vill sig?
Kan man uppnå 100% hälsa med diabetes?
Återkommer senare med confession monday!
Tjing!
Doktor House is in the house=)
Mini leker doktor, jag är patient.
"Jaha, då ska vi kolla blodsocker på dig" säger han med en bekymrad min.
"Ok" säger jag med lite darr på rösten (man måste leva sig in i det här).
Han hämtar mätaren och tar ett socker på mig enligt konstens alla regler (visade för övrigt 5,5 efter lunchen, yes!)
"Du har fått diabetes" säger han och tittar allvarligt på mig. "Du kommer att ha det hela livet"
"Oj, det låter allvarligt" Säger jag med bekymrad min.
"Ja, du måste alltid ta medicin och ibland får du känning, då äter du godis så går det över"
"Ok, vad är det för medicin då?"
Vi tar paus för jag måste koppla bort pumpen och ge honom.....
Sen fortsätter han...
"Du ska ha en pump med penicillin" (han måste ha blandat ihop det med sitt eget penicillin han ätit i veckan)
"Så här kopplar du in den, ha den jämt annars kan du DÖ!"
Han kopplar in den på min mage, sen får jag en räkning på 25000 och en tid för återbesök nästa vecka=))
Så fördrivs en lördagseftermiddag här=)
Tjing!
"Jaha, då ska vi kolla blodsocker på dig" säger han med en bekymrad min.
"Ok" säger jag med lite darr på rösten (man måste leva sig in i det här).
Han hämtar mätaren och tar ett socker på mig enligt konstens alla regler (visade för övrigt 5,5 efter lunchen, yes!)
"Du har fått diabetes" säger han och tittar allvarligt på mig. "Du kommer att ha det hela livet"
"Oj, det låter allvarligt" Säger jag med bekymrad min.
"Ja, du måste alltid ta medicin och ibland får du känning, då äter du godis så går det över"
"Ok, vad är det för medicin då?"
Vi tar paus för jag måste koppla bort pumpen och ge honom.....
Sen fortsätter han...
"Du ska ha en pump med penicillin" (han måste ha blandat ihop det med sitt eget penicillin han ätit i veckan)
"Så här kopplar du in den, ha den jämt annars kan du DÖ!"
Han kopplar in den på min mage, sen får jag en räkning på 25000 och en tid för återbesök nästa vecka=))
Så fördrivs en lördagseftermiddag här=)
Tjing!
semester...
Idag har jag varit riktigt busig och faktiskt mer eller mindre tagit semester från min bs-mätare...Jag känner ibland att allt stickande och kollande ger mig prestationsångest och press, inte bra.
De senaste två dagarna har varit sjukt jobbiga och stressen över det orsakar ännu mer toppar och dalar.
Så idag, innan jag gav mig iväg på magnetkameraundersökningen, bestämde jag mig för att i möjligaste mån gå på känn och bara sticka om det är jätteviktigt. Jag har tagit 4 blodsocker idag, alla innan bilkörning. Unnat mig lite mer kolhydrater än vanligt och medvetet legat snäppet högre än jag ska bara för att få en dag utan känningar. Det har varit en skön semester=) Välbehövlig, men imorgon är det bara att köra igen!
Undersökningen gick jättebra, jag får svar om ca 1 vecka via min ortopedläkare.
På kvällen hämtade vi hem Nisca igen, det var riktigt skönt. Hon har haft en jättespännande vecka och fått prova mycket nytt men hon blev jätteglad att se oss. De andra hundarna blev nog lite förvånade när hon kom hem och det har varit lite oroligt i vår lilla flock i några timmar men nu är allt som vanligt igen!
Imorgon är det fredag igen, härligt!
Ha en bra kväll!
Tjing!
De senaste två dagarna har varit sjukt jobbiga och stressen över det orsakar ännu mer toppar och dalar.
Så idag, innan jag gav mig iväg på magnetkameraundersökningen, bestämde jag mig för att i möjligaste mån gå på känn och bara sticka om det är jätteviktigt. Jag har tagit 4 blodsocker idag, alla innan bilkörning. Unnat mig lite mer kolhydrater än vanligt och medvetet legat snäppet högre än jag ska bara för att få en dag utan känningar. Det har varit en skön semester=) Välbehövlig, men imorgon är det bara att köra igen!
Undersökningen gick jättebra, jag får svar om ca 1 vecka via min ortopedläkare.
På kvällen hämtade vi hem Nisca igen, det var riktigt skönt. Hon har haft en jättespännande vecka och fått prova mycket nytt men hon blev jätteglad att se oss. De andra hundarna blev nog lite förvånade när hon kom hem och det har varit lite oroligt i vår lilla flock i några timmar men nu är allt som vanligt igen!
Imorgon är det fredag igen, härligt!
Ha en bra kväll!
Tjing!
Crap!
Ordet får avsluta denna dag och natten som var....
Skulle vi haft confession idag hade jag inte jublat över värdena....
Startade med 11,8 imorse
7,5 innan lunch
2,2 två timmar efter
här emellan äter jag mängder
3,3 efter frossan
frossar mer
3,7
fyller på lite till
5,4
och sen den slutgiltiga fanfaren får ni föreställa er, även trumvirveln...
17,8 efter liten middag med normal bolus=/
Jag ska aldrig mer luta mig tillbaka och tycka att det är flyt för då händer sånt här...
Bara att gå på imorgon och hoppas att det blir bättre.
Good night! Sweet dreams!
nemensåatt...
jag fortsätter med blodsockerfall...Hela eftermiddagen har jag legat konstant på 3,0=( Trots div ätande som även innefattar en stor portion glass... men icke...
Huvudet känns som ett bowlingklot så jag var tvungen att skippa långpromenaden med hundarna idag, vågar inte ge mig ut på motionsheter med så här ostabila värden.
Nåja, hoppas på en bättre natt och morgondag. Jag vet att detta hänger ihop med axelvärken så det bör gå över när värken ger med sig lite.
Imorgon ska jag på magnetröntgen av axeln, det ska bli spännande. Jag har varit på en tidigare men då tog de bara på halsryggen. Det låter som 17 och tar ganska lång tid, jag är glad att jag inte lider av klaustrofobi iaf=)
Här ska jag gräddas imorgon lagom till lunch;)
Tjing!
Huvudet känns som ett bowlingklot så jag var tvungen att skippa långpromenaden med hundarna idag, vågar inte ge mig ut på motionsheter med så här ostabila värden.
Nåja, hoppas på en bättre natt och morgondag. Jag vet att detta hänger ihop med axelvärken så det bör gå över när värken ger med sig lite.
Imorgon ska jag på magnetröntgen av axeln, det ska bli spännande. Jag har varit på en tidigare men då tog de bara på halsryggen. Det låter som 17 och tar ganska lång tid, jag är glad att jag inte lider av klaustrofobi iaf=)
Här ska jag gräddas imorgon lagom till lunch;)
Tjing!
Solsken!
Är det i lilla byn idag=) Positivt, väntar på våren...
I natt har min axel bråkat med mig igen....somnade runt 02 av ren utmattning men vaknade en timma senare av att jag hade känning...Det tog så lång tid för mig att komma på vad jag skulle göra år det så Storis vaknade av mitt bökande. "Gå till sängen så hämtar jag dextro" sa guldpojken=)
Åt några dextro, somnade om, vaknade med ny känning, åt dextro, somnade om, vaknade med ny känning igen! Tog en banan och fick sen sova till morgonen.
Alltså, när man tuggar i sig de där äckliga dextron så vaknar jag alltid med en bäver i munnen=/ Äcklig beläggning på tungan och en sötsur smak som aldrig går bort. Ibland är jag duktig och borstar tänderna efter låga bs på natten men pga av axeln orkade jag bara inte springa upp gång på gång och göra det.
Har inte vågat kolla mitt morgonvärde ännu, misstänker att det kommer att avslöja nattens bravader...
Jag är kluven till nattliga känningar...Misstänker att jag dimper ner mer eller mindre varje natt men att kroppen oftast tar hand om det själv (därav mina trassliga morgonvärden) så därför blir jag på ett sätt glad att jag vaknar av lågt ibland, att jag själv hinner på och korrigera. Sen är det ju naturligtvis ingen gemytlig upplevelse, ganska otäckt egentligen...
En ganska bra bild av hur jag känner mig efter en sån här natt=)
Nu ska jag kolla hur jag ligger till och äta frukost!
Ha en bra dag!
Tjing!
I natt har min axel bråkat med mig igen....somnade runt 02 av ren utmattning men vaknade en timma senare av att jag hade känning...Det tog så lång tid för mig att komma på vad jag skulle göra år det så Storis vaknade av mitt bökande. "Gå till sängen så hämtar jag dextro" sa guldpojken=)
Åt några dextro, somnade om, vaknade med ny känning, åt dextro, somnade om, vaknade med ny känning igen! Tog en banan och fick sen sova till morgonen.
Alltså, när man tuggar i sig de där äckliga dextron så vaknar jag alltid med en bäver i munnen=/ Äcklig beläggning på tungan och en sötsur smak som aldrig går bort. Ibland är jag duktig och borstar tänderna efter låga bs på natten men pga av axeln orkade jag bara inte springa upp gång på gång och göra det.
Har inte vågat kolla mitt morgonvärde ännu, misstänker att det kommer att avslöja nattens bravader...
Jag är kluven till nattliga känningar...Misstänker att jag dimper ner mer eller mindre varje natt men att kroppen oftast tar hand om det själv (därav mina trassliga morgonvärden) så därför blir jag på ett sätt glad att jag vaknar av lågt ibland, att jag själv hinner på och korrigera. Sen är det ju naturligtvis ingen gemytlig upplevelse, ganska otäckt egentligen...
En ganska bra bild av hur jag känner mig efter en sån här natt=)
Nu ska jag kolla hur jag ligger till och äta frukost!
Ha en bra dag!
Tjing!
Äsch...
Hade ju kanonfina värden igår och la mig runt 23.30 med 5,0 mmol/L....Vaknar på 12,8 mmol/L=((
Alltså, jag vet att jag inte skule bry mig om dessa envisa morgonvärden, allt annat flyter ju nu och efter frukost är jag oftast nere på normala nivåer igen men jag blir så jäkla ledsen av att det bara inte vill sig...Allt jäkla arbete man lägger ner, ska jag behöva gå upp klockan 4 på morgonen för att hinna på det där jäkla gryningsfenomenet. Nu har jag trixat me basalen på natten, både med tider och doser och ingenting hjälper!!!
Nu jäklar ska jag ligga på om sensorn! Men vad jag ska göra efter att ha haft den vet jag inte. Egentligen vet jag ju hur nätterna ser ut. Samma värde i princip som vid läggning fram till 03-04 på morgonen och inte ens en dunderhöjning av basalen gäller på kroppens uppvakningsmekanism....
Nu till något kuligare, idag har min nya telefon kommit=)) Jag trodde det skulle ta tre veckor för så stod det på kvittensen när jag beställde den. Äntligen! Sedan jag satte mig på min fina telefon har jag fått använda en helt vanlig basic Nokia som vi har här hemma för nödfall, en sån där för 300 kr. Man kan typ bara ringa och sms:a på den och ett tag var det rätt så skönt att inte ha något annat bjäfs på den men det gick över rätt fort=)
De senaste dagarna har vi bara haft 2 av 3 vovvar hemma. Nisca har varit utlånad till en tjej som innan hon ansöker om ny ledarhund ville prova om hennes barn tål schäfer. Vad tyst det är hemma utan henne men jag vet att hon har jättekul där borta=) Igår hade jag alltså Jade med på promenaden istället och det var jättekul att få spendera lite ensamtid med bara henne. Till helgen är det nog hel flock igen.....
Tinoponken blev 6 år igår, det firade han med en löptur på tu man hand med husse samt lite fint nötkött....
Den skenheliga skaran, från vänster: Jade, Nisca, Tino...
Nu ska jag hasta iväg och hämta telefonen! Ha en bra dag!
Tjing!
Alltså, jag vet att jag inte skule bry mig om dessa envisa morgonvärden, allt annat flyter ju nu och efter frukost är jag oftast nere på normala nivåer igen men jag blir så jäkla ledsen av att det bara inte vill sig...Allt jäkla arbete man lägger ner, ska jag behöva gå upp klockan 4 på morgonen för att hinna på det där jäkla gryningsfenomenet. Nu har jag trixat me basalen på natten, både med tider och doser och ingenting hjälper!!!
Nu jäklar ska jag ligga på om sensorn! Men vad jag ska göra efter att ha haft den vet jag inte. Egentligen vet jag ju hur nätterna ser ut. Samma värde i princip som vid läggning fram till 03-04 på morgonen och inte ens en dunderhöjning av basalen gäller på kroppens uppvakningsmekanism....
Nu till något kuligare, idag har min nya telefon kommit=)) Jag trodde det skulle ta tre veckor för så stod det på kvittensen när jag beställde den. Äntligen! Sedan jag satte mig på min fina telefon har jag fått använda en helt vanlig basic Nokia som vi har här hemma för nödfall, en sån där för 300 kr. Man kan typ bara ringa och sms:a på den och ett tag var det rätt så skönt att inte ha något annat bjäfs på den men det gick över rätt fort=)
De senaste dagarna har vi bara haft 2 av 3 vovvar hemma. Nisca har varit utlånad till en tjej som innan hon ansöker om ny ledarhund ville prova om hennes barn tål schäfer. Vad tyst det är hemma utan henne men jag vet att hon har jättekul där borta=) Igår hade jag alltså Jade med på promenaden istället och det var jättekul att få spendera lite ensamtid med bara henne. Till helgen är det nog hel flock igen.....
Tinoponken blev 6 år igår, det firade han med en löptur på tu man hand med husse samt lite fint nötkött....
Den skenheliga skaran, från vänster: Jade, Nisca, Tino...
Nu ska jag hasta iväg och hämta telefonen! Ha en bra dag!
Tjing!
Confession monday...
Startade dagen med:
08.15 9,9 (innan frukost)
10.00 11,4(tog mindre bolus eftersom jag skulle till gymet)
11.30 3,6(efter gym, innan lunch som åts utan bolus!)
13.00 5,9
14.30 7,1
16.30 7,4 (innan middag)
17.15 10,7(efter middag innan långpromenad med hundar)
19.30 2,9(efter promme)
20.00 5,1
21.30 4,5
Är jättenöjd med värdena förutom de låga. Måndagar är oftast mycket motion för mig och det märks=)
Tjing!
08.15 9,9 (innan frukost)
10.00 11,4(tog mindre bolus eftersom jag skulle till gymet)
11.30 3,6(efter gym, innan lunch som åts utan bolus!)
13.00 5,9
14.30 7,1
16.30 7,4 (innan middag)
17.15 10,7(efter middag innan långpromenad med hundar)
19.30 2,9(efter promme)
20.00 5,1
21.30 4,5
Är jättenöjd med värdena förutom de låga. Måndagar är oftast mycket motion för mig och det märks=)
Tjing!
Så där...
Diabetesprofil fixad=)
Ligger under egen kategori för snabbklickning senare...
Nu, gymet!
Tjing!
Ligger under egen kategori för snabbklickning senare...
Nu, gymet!
Tjing!
On the edge...
Började med 9,9 mmol/L...
Jag gillar att leva på gränsen=D
Tjing!
Jag gillar att leva på gränsen=D
Tjing!
Tiden rinner iväg!
Tänk att blogga har blivit lite av ett beroende=) Jag tycker att det är så roligt att få kommentarer och att kommentera andra. Jag inser att detta har blivit lite av en ren diabetesblogg (sorry Jessika) och faktiskt en slags terapi för mig. Jag värdesätter att det faktiskt finns andra riktiga människor som läser och förstår vad jag menar med äckelsmak i munnen vid höga bs osv....Så värdefullt.
Jag har också insett att det finns människor därute som är nya i sin diabetes och faktiskt uppskattar att man lämnar ut sig så här=) Jag delar mer än gärna med mig av mina erfarenheter, missar, bs-värden, hba1c:n och allt om det kan hjälpa någon. Precis som jag känner att jag blir hjälpt av andras erfarenheter...
Tänk om bloggandet hade funnits jämt!! Då hade nog livet sett annorlunda ut för mig iaf.
Jag har gjort en resa nu sedan pumpen kom in i mitt liv, en jobbig resa men som ändå har givit mig så otroligt mycket. Tiden innan pumpen känns så främmande, jag hade givit upp kampen och slutat bry mig för det kändes hopplöst!! Jag är som sagt inte i mål ännu men på god väg och för första gången på mycket länge är jag herre över mitt liv och min diabetes.
Här känns det som ett väckelsemöte där jag borde avsluta med ett Halleluja! Men inte då;)
Jag har haft mitt bs under kontroll den här helgen, jag faktiskt har den senaste veckan varit kanonbra, ligger någonstans runt 6-7 mmol/L ganska stadigt...Bara att njuta av stunden!
Imorgon är det confession monday va? Vilka är på?
Ha en bra kväll!
Tjing!
Jag har också insett att det finns människor därute som är nya i sin diabetes och faktiskt uppskattar att man lämnar ut sig så här=) Jag delar mer än gärna med mig av mina erfarenheter, missar, bs-värden, hba1c:n och allt om det kan hjälpa någon. Precis som jag känner att jag blir hjälpt av andras erfarenheter...
Tänk om bloggandet hade funnits jämt!! Då hade nog livet sett annorlunda ut för mig iaf.
Jag har gjort en resa nu sedan pumpen kom in i mitt liv, en jobbig resa men som ändå har givit mig så otroligt mycket. Tiden innan pumpen känns så främmande, jag hade givit upp kampen och slutat bry mig för det kändes hopplöst!! Jag är som sagt inte i mål ännu men på god väg och för första gången på mycket länge är jag herre över mitt liv och min diabetes.
Här känns det som ett väckelsemöte där jag borde avsluta med ett Halleluja! Men inte då;)
Jag har haft mitt bs under kontroll den här helgen, jag faktiskt har den senaste veckan varit kanonbra, ligger någonstans runt 6-7 mmol/L ganska stadigt...Bara att njuta av stunden!
Imorgon är det confession monday va? Vilka är på?
Ha en bra kväll!
Tjing!
En fråga om graviditeter har jag fått=)
Nu vet ju jag att det finns några gravida diabetiker ute i bloggvärlden som läser min blogg. Jag har fått en fråga om mina två graviditeter från Linda.
Innan jag börjar skriva om dem vill jag varna för att de var inte helt okomplicerade och som gravid kanske detta kan skapa oro att läsa. Det är alltså helt valfritt att läsa=)
Storis!
Min äldsta som är född år 2000, han kom genom akutsnitt i v 36+2. En stor kille som vägde 3865 g. Kommer inte ihåg hur många % över han låg i strl.
Graviditeten var oplanerad men välkommen. Jag gick in i den med ett hba1c på 6,0 och allt flöt på rätt bra.
Runt v 20 drabbades jag av svår ichias som gjorde mig totalt orörlig vissa dagar. Jag gick ner i tid på jobbet och gjorde så gott jag kunde med insulin och bs-tester utefter de förutsättningarna. Det gick sådär...Jag skulle ha varit helt sjukskriven kan jag känna idag så jag hade kunnat ägna mig helt åt att försöka få till mina bs-värden.
Runt v 30 började tillväxtkurvan visa ett allt för stort + och jag blev helt sjukskriven. Jag höll på in i absurdum med testande och duttande med insulin men det gick bara inte att få kroppen att lyda mig. Jag kände mig helt värdelös på varje läkarbesök, bm-besök och specmvc-besök. Allt var åt skogen och det kändes som att alla inom vården klappade mig på huvudet och sa att jag skulle ge allt nu! fasen, det var ju det jag gjorde!!!
I v 36+2 hade jag ett tillväxtul planerat och jag åkte dit själv. När de tittade på ul:et började de skruva på sig och viska med varann. Det visade sig att Storis nu hade ett förstorat hjärta pga av hans stora storlek och att de tyckta att det var dags att ta ut honom. Det var bara att ringa dit Hunken som speedade in till förlossningen i chock...
Ett lugnt och avspänt akutsnitt gjordes medan jag var vaken. Ut kommer världen finaste tjocksmock. Han har en aning svårt att syresätta sig så han får lite syrgas de första dygnet. Hans blodsocker sjönk ganska mycket under den tiden men det stabiliserade sig snart.
Jag började pumpa mjölk och försöka amma honom men han var lite trött och slö de första dagarna, då fick han sondas istället.
efter en v på prematuravdelningen började vi få hemlängtan men Storis hade ännu inte börjat kunna äta tillräckligt mycket från bröstet, han somnade ifrån varje gång och jag blev jättefrustrerad.
Efter mycket om och men tjatade jag till mig en permission på en natt. Vi åkte hem, ammade, åkte tillbaka och han hade under natten lyckats äta på sig 95g!!
Då sa läkaren att han har bestämt sig för att vara hemma så vi skriver ut er nu=D Lycka!!!!!
Jag ammade Storis i 5 månader och 3 veckor, sen sa han själv ifrån, tvärvägrade.
Idag är han en frisk pojke på 11 år=)
Historien om Storis gick bra, det var aldrig någon större fara för honom och jag kan tänka på snittet/förlossningen med glädje ändå. Med Mini blev det lite värre, faktiskt jättetufft och jag tror att jag väntar med att skriva om den graviditeten lite, behöver tänka efter och komma ihåg alla turer som var då...
Har jag glömt något? Fråga på i så fall!
Ha en bra fredag!
Tjing!
Innan jag börjar skriva om dem vill jag varna för att de var inte helt okomplicerade och som gravid kanske detta kan skapa oro att läsa. Det är alltså helt valfritt att läsa=)
Storis!
Min äldsta som är född år 2000, han kom genom akutsnitt i v 36+2. En stor kille som vägde 3865 g. Kommer inte ihåg hur många % över han låg i strl.
Graviditeten var oplanerad men välkommen. Jag gick in i den med ett hba1c på 6,0 och allt flöt på rätt bra.
Runt v 20 drabbades jag av svår ichias som gjorde mig totalt orörlig vissa dagar. Jag gick ner i tid på jobbet och gjorde så gott jag kunde med insulin och bs-tester utefter de förutsättningarna. Det gick sådär...Jag skulle ha varit helt sjukskriven kan jag känna idag så jag hade kunnat ägna mig helt åt att försöka få till mina bs-värden.
Runt v 30 började tillväxtkurvan visa ett allt för stort + och jag blev helt sjukskriven. Jag höll på in i absurdum med testande och duttande med insulin men det gick bara inte att få kroppen att lyda mig. Jag kände mig helt värdelös på varje läkarbesök, bm-besök och specmvc-besök. Allt var åt skogen och det kändes som att alla inom vården klappade mig på huvudet och sa att jag skulle ge allt nu! fasen, det var ju det jag gjorde!!!
I v 36+2 hade jag ett tillväxtul planerat och jag åkte dit själv. När de tittade på ul:et började de skruva på sig och viska med varann. Det visade sig att Storis nu hade ett förstorat hjärta pga av hans stora storlek och att de tyckta att det var dags att ta ut honom. Det var bara att ringa dit Hunken som speedade in till förlossningen i chock...
Ett lugnt och avspänt akutsnitt gjordes medan jag var vaken. Ut kommer världen finaste tjocksmock. Han har en aning svårt att syresätta sig så han får lite syrgas de första dygnet. Hans blodsocker sjönk ganska mycket under den tiden men det stabiliserade sig snart.
Jag började pumpa mjölk och försöka amma honom men han var lite trött och slö de första dagarna, då fick han sondas istället.
efter en v på prematuravdelningen började vi få hemlängtan men Storis hade ännu inte börjat kunna äta tillräckligt mycket från bröstet, han somnade ifrån varje gång och jag blev jättefrustrerad.
Efter mycket om och men tjatade jag till mig en permission på en natt. Vi åkte hem, ammade, åkte tillbaka och han hade under natten lyckats äta på sig 95g!!
Då sa läkaren att han har bestämt sig för att vara hemma så vi skriver ut er nu=D Lycka!!!!!
Jag ammade Storis i 5 månader och 3 veckor, sen sa han själv ifrån, tvärvägrade.
Idag är han en frisk pojke på 11 år=)
Historien om Storis gick bra, det var aldrig någon större fara för honom och jag kan tänka på snittet/förlossningen med glädje ändå. Med Mini blev det lite värre, faktiskt jättetufft och jag tror att jag väntar med att skriva om den graviditeten lite, behöver tänka efter och komma ihåg alla turer som var då...
Har jag glömt något? Fråga på i så fall!
Ha en bra fredag!
Tjing!
Elefantrumpa...
måste jag ha eftersom jag lyckades sätta mig på min mobil igår så hela displayen sprack =O
Den hade inte många månader på nacken men nu var det bara att beställa en ny då... Jag kikade lite på iphone och några htc men nej...jag har aldrig haft något annat än nokia, klarar inte av att hantera Hunkens SE x10 så det blev en sån här:
En Nokia N8=)
Pga av missödet med luren hann jag inte skriva mitt inlägg med svar på frågan om hur engagerad partnern är i Diabetes typ 1. Så här kommer mitt svar:
Hunken och jag har hängt ihop i 16 år och min diabetes har alltid varit en del av vårt liv. Från början handlade det mest om att vi passade mattider tillsammans. Han visste vad diabetes innebar men jag såg till att sköta allt själv. Åren gick och vi blev gravida. Plötsligt blev diabetes en mycket större del av livet än det varit innan. Mitt bs började svänga väldigt mycket av alla hormoner och det inträffade åtminstone 2 allvarliga fall av hypon som gjorde mig okontaktbar.
Efter vårt första barn ville inte blodsockret riktigt stabilisera sig. Jag låg ömsom högt och ömsom lågt. Kände ibland inte när jag låg lågt och fick förlika mig med att jag behövde lite mer tillsyn i form av Hunken. Han blev mer och mer insatt i hur allt fungerade och jag lyckades tillslut få ordning på värdena igen.
Allt var lugnt i något år och livet tickade på som vanligt. Sen blev jag gravid igen, oplanerat... Allt gick bra men precis som förra graviditeten så började sockret svänga okontrollerbart efter v25, åter upplevde vi några allvarligare hypon som slutade i ambulans. Mini föddes och sockret betedde sig underligt hur jag än höll på och mixtra med doserna under lång tid efter. Faktiskt ända tills jag fick pumpen i Nov förra året.
Nu iom pumpen och de risker som ändå finns med den behandlingen har Hunken börjat visa ett större intresse för min diabetes. Han frågar mycket om det, undrar hur värdena har varit. Jag har fått skriva en lapp till honom om vad han bör göra vid högt resp lågt socker om jag inte är kontaktbar, den lappen har han överst i sin låda. Sist jag skulle byta infusionsset bad han att få prova att göra det, han vill lära sig=) Han tar mitt bs ibland för att kunna och läser i min lilla handbok om pumpbehandling.
Jag är glad att han visar intresse och bryr sig om mig så mycket men ibland undrar jag om det är en belastning för honom. Jag är så dålig på att be om hjälp och envis med att jag vill klara mig själv hela tiden. Jag vill inte att han ska känna sig som min "vårdare" och det säger han iofs att han inte gör. Han säger att frågorna och allt är pga av eget intresse.
Samma sak med barnen, jag vill inte att de ska känna att de måste ta ansvar för mig. Jag kan be dem hämta juice eller dextro när jag har känning och det är ingen stor grej för dem men jag....jag känner att de inte ska behöva ta hand om mamma. Samtidigt måste de ju veta vad det innebär med diabetes för det kan ju faktiskt hända att jag blir riktigt dålig när inte Hunken är hemma...Storis vet att han ska ringa pappa då.
Ja, det är ett virrvarr av tankar so mal i mig ibland, därför kom min fråga i ett tidigare inlägg om detta...
Ha en riktigt bra dag!
Tjing!
Den hade inte många månader på nacken men nu var det bara att beställa en ny då... Jag kikade lite på iphone och några htc men nej...jag har aldrig haft något annat än nokia, klarar inte av att hantera Hunkens SE x10 så det blev en sån här:
En Nokia N8=)
Pga av missödet med luren hann jag inte skriva mitt inlägg med svar på frågan om hur engagerad partnern är i Diabetes typ 1. Så här kommer mitt svar:
Hunken och jag har hängt ihop i 16 år och min diabetes har alltid varit en del av vårt liv. Från början handlade det mest om att vi passade mattider tillsammans. Han visste vad diabetes innebar men jag såg till att sköta allt själv. Åren gick och vi blev gravida. Plötsligt blev diabetes en mycket större del av livet än det varit innan. Mitt bs började svänga väldigt mycket av alla hormoner och det inträffade åtminstone 2 allvarliga fall av hypon som gjorde mig okontaktbar.
Efter vårt första barn ville inte blodsockret riktigt stabilisera sig. Jag låg ömsom högt och ömsom lågt. Kände ibland inte när jag låg lågt och fick förlika mig med att jag behövde lite mer tillsyn i form av Hunken. Han blev mer och mer insatt i hur allt fungerade och jag lyckades tillslut få ordning på värdena igen.
Allt var lugnt i något år och livet tickade på som vanligt. Sen blev jag gravid igen, oplanerat... Allt gick bra men precis som förra graviditeten så började sockret svänga okontrollerbart efter v25, åter upplevde vi några allvarligare hypon som slutade i ambulans. Mini föddes och sockret betedde sig underligt hur jag än höll på och mixtra med doserna under lång tid efter. Faktiskt ända tills jag fick pumpen i Nov förra året.
Nu iom pumpen och de risker som ändå finns med den behandlingen har Hunken börjat visa ett större intresse för min diabetes. Han frågar mycket om det, undrar hur värdena har varit. Jag har fått skriva en lapp till honom om vad han bör göra vid högt resp lågt socker om jag inte är kontaktbar, den lappen har han överst i sin låda. Sist jag skulle byta infusionsset bad han att få prova att göra det, han vill lära sig=) Han tar mitt bs ibland för att kunna och läser i min lilla handbok om pumpbehandling.
Jag är glad att han visar intresse och bryr sig om mig så mycket men ibland undrar jag om det är en belastning för honom. Jag är så dålig på att be om hjälp och envis med att jag vill klara mig själv hela tiden. Jag vill inte att han ska känna sig som min "vårdare" och det säger han iofs att han inte gör. Han säger att frågorna och allt är pga av eget intresse.
Samma sak med barnen, jag vill inte att de ska känna att de måste ta ansvar för mig. Jag kan be dem hämta juice eller dextro när jag har känning och det är ingen stor grej för dem men jag....jag känner att de inte ska behöva ta hand om mamma. Samtidigt måste de ju veta vad det innebär med diabetes för det kan ju faktiskt hända att jag blir riktigt dålig när inte Hunken är hemma...Storis vet att han ska ringa pappa då.
Ja, det är ett virrvarr av tankar so mal i mig ibland, därför kom min fråga i ett tidigare inlägg om detta...
Ha en riktigt bra dag!
Tjing!
Hög!
Ligger fortfarande högt efter frukost och monsterbolus, suck! Ska nog inte lägga så mycket krut och oro på detta, då blir det bara värre för mig.
Kanske dammsugning hjälper en smula?
Nu en fråga: Hur insatta är era partners i Diabetes typ 1? Är de inblandade, engagerade, kunniga, intresserade, lyhörda osv osv?
Jag ska själv svara på frågan i ett senare inlägg...
Tjing!
Kanske dammsugning hjälper en smula?
Nu en fråga: Hur insatta är era partners i Diabetes typ 1? Är de inblandade, engagerade, kunniga, intresserade, lyhörda osv osv?
Jag ska själv svara på frågan i ett senare inlägg...
Tjing!
Glad=))
Läkarbesöket igår gick jättebra! Hba1c låg på 56 enligt de nya måtten och 6,4 enligt de gamla!!
Det betyder att jag sänkt en aning till, läkaren var jättenöjd och gav mig mycket beröm för allt slit, åh vad skönt!! Jag frågade även om mina morgonvärden och detta förbaskade gryningsfenomen. Läkaren tyckte inte att jag skulle ändra några doser ännu, han var så nöjd med värdena under dygnets andra timmar. Han skulle sätta upp mig på att få låna sensorn så fort det går så jag kan kolla hur det ser ut under hela natten så skulle vi ta ställning till ändring av basalen utifrån det.
Fick frågan om jag bara går till läkaren 1 gång/år?
Ja, läkarbesök har jag bara en gång om året men jag tar hba1c var 4:e månad och har besök hos min diabetesköterska de andra gångerna jag tar prover. Mellan de gångerna kan jag ringa när som helst för att få hjälp.
Hur har ni det? Hur ofta går ni på besök hos läkare/sköterska?
Hade 13 mmol/L imorse när jag vaknade, känns väl så där men jag försöker att inte fästa allt för mycket uppmärkasamhet på mornarna nu då...Tränade igår och låg perfekt i bs hela kvällen efter, det är så skönt!! Det känns verkligen att motion stabiliserar mitt bs, jag får mycket större utrymme att kunna ta något att äta utan att behöva dutta extra med pumpen. Igår åt jag halva min middag en timma innan träning till halv bolus. Låg på 4,0 efter träningen och tog därför inget mer insulin till andra halvan av middagen, det slutade med att jag låg på 5,1 och därikring hela kvällen, nice=)
Idag är det städning som gäller, förstår inte vem det är som ställer till här hela tiden;)
Ha en skön dag!
Tjing!
Det betyder att jag sänkt en aning till, läkaren var jättenöjd och gav mig mycket beröm för allt slit, åh vad skönt!! Jag frågade även om mina morgonvärden och detta förbaskade gryningsfenomen. Läkaren tyckte inte att jag skulle ändra några doser ännu, han var så nöjd med värdena under dygnets andra timmar. Han skulle sätta upp mig på att få låna sensorn så fort det går så jag kan kolla hur det ser ut under hela natten så skulle vi ta ställning till ändring av basalen utifrån det.
Fick frågan om jag bara går till läkaren 1 gång/år?
Ja, läkarbesök har jag bara en gång om året men jag tar hba1c var 4:e månad och har besök hos min diabetesköterska de andra gångerna jag tar prover. Mellan de gångerna kan jag ringa när som helst för att få hjälp.
Hur har ni det? Hur ofta går ni på besök hos läkare/sköterska?
Hade 13 mmol/L imorse när jag vaknade, känns väl så där men jag försöker att inte fästa allt för mycket uppmärkasamhet på mornarna nu då...Tränade igår och låg perfekt i bs hela kvällen efter, det är så skönt!! Det känns verkligen att motion stabiliserar mitt bs, jag får mycket större utrymme att kunna ta något att äta utan att behöva dutta extra med pumpen. Igår åt jag halva min middag en timma innan träning till halv bolus. Låg på 4,0 efter träningen och tog därför inget mer insulin till andra halvan av middagen, det slutade med att jag låg på 5,1 och därikring hela kvällen, nice=)
Idag är det städning som gäller, förstår inte vem det är som ställer till här hela tiden;)
Ha en skön dag!
Tjing!