Fullt ös, medvetslös!

Det blev en mycket intensiv och intressant helg må jag säga.

Hunken har jobbat 12-timmarsnätter så honom har jag inte sett röken av=)

Själv jobbade jag 9 timmar igår, phu! Åkte och hämtade Mini hos morfar och hälsade på hos en kompis.

Storis var på grabbkväll med övernattning hos en klasskamrat och hade trevligt. Han lyckades ramla ute och göra illa foten. En stukning trodde vi och han blev kvar på festen med foten i högläge. Men vid 03 i natt ville han hem, ont ont ont! Foten var en aning svullen och lite blå men Storis ville inte till akuten, han var trött och ville sova...Det gick inte så bra!

Imorse var smärtan ett faktum. Jag ringde och sa ifrån avslutningen på valpkursen och tog med mig grabbarna till akuten. Bruten fotled och gips blev domen.

Så nu har Storis ett stillsamt höstlov att se fram emot...

Tjing!

Taxiverksamhet.

är det idag. Glömde ju för fasen att det är den stora handlardagen i vårt hushåll, lotten föll på mig! Jag hatar att handla, kånka, bära trängas med folk, packa och packa upp. Jag lyckas alltid få känning när jag gör det...

Idag är Hunken i rensartagen, han håller på att köra grejer till återvinningen med släp så därför får jag köra Storis till skytteträningen och handla under tiden.

Hursom, jag räknar med låga bs så jag belönar mig själv med en smaskig kebab efter;) Det är jag värd!

Har ni förresten sett att
Diabetesmannen har en tävling som slutar imorgon? Jag ska fila på ett mail ikväll, alltid i sista minuten!

Tjing!

Stress!

Är hur trött som helst. Jag sov som en liten gris hela natten och vi lyckades ändå vakna alld3eles för sent imorse.


Man tampas visst alltid mot klockan.

Idag är det bara ett möte på jobbet sen hoppas jag att kvällen blir lugn!

Ha en bra dag!

Tjing!

På riktigt!

Jag är inte människa idag! Har jobbat mitt första 8-timmars pass på över ett år. Tre känningar och jag somnade 2 timmar på soffan efter middagen, jag blir inte förvånad om Hanna har en vaken natt igen.

Ungefär så har dagen sett ut!

Tjing!

Underhållning!

Ikväll är det soar'e i den lokala folkets park som finns här. Det är skolans 3-5 klasser som ska underhålla och Storis ska spela fiol=)

Det kommer att säljas bröd och annat där och alla pengar som samlas in går till svältoffren på Afrikas horn.

Det är med glädje jag skuttar dit, jag har nämligen haft bs-värden på mellan 4 och 7,8 hela dagen idag, det ska firas!

Tjing!

Klär mig varmt!

För idag bär det av till brukshundklubben för lite hundträning! Ska slipa på några lydnadsmoment samt socialträna Nisca, hon bor ju på landet och behöver träffa andra främmande hundar i rent träningssyfte.

Hoppas blodsockret håller sig på plats, det började ok med 9,5 mmol imorse. Inte helt optimalt kanske men inte katastrofalt heller om man jämför med hur jag haft det tidigare.

Ha en skön slapparsöndag!

Tjing!

Mmmmm...

Sovmorgon har det blivit idag. Guld värt, ingen stress att kliva upp och hinna saker, då ligger mitt morgonvärde kanonbra. Vaknade med 4,7 mmol!

Nyss klämde jag i mig frukost i form av keso och hallon, 26 g kolhydrater blev det. Jag har så svårt att äta på morgonen men när jag inte har press på mig att hinna någonstans går det lättare.

Igår fick jag en febersläng igen. Det är axeln och höfterna som bråkar. Inflammation i båda så jag har träningsförbud för höfterna behöver vila. Det var ändå skönt att det inte var något värre än inflammation i musklerna. Jag har läst runt och det finns tydligen folk med diabetes som drabbas av kroniska inflammationer som vandrar runt i kroppen, det låter himlans jobbigt så jag hoppas man slipper det.

Planerna för dagen är: så lite som möjligt! Hunken jobbar så jag ska mysa runt med grabbarna och bara göra det som faller oss in, skönt!

Har ni det bra?

Tjing!

Tänk om...

Tänk om inte internet funnits. Då hade jag inte skrivit blogg och gått miste om den oerhörda terapeutiska lättnaden i att få skrika ur mig min frustration och få respons från människor som förstår mig!

Jag tycker att det är helt galet kul att det finns människor där ute som man inte känner men som det ändå känns som man känner just för att det varje dag pågår uppdateringar och kommentarer på alla bloggarna.

Jag tackar ödmjukt för alla fina kommentarer, funderingar, pepp som kommer fram här! Det värmer, det ska ni veta!



Trött efter en intensiv valpkurs tänker jag gå och sova för att åter kliva upp till jobbet 07.00 imorgon!

Med mig i sängen tar jag en uppskattad present som kom på posten idag, nu ska här läsas!

Ta hand om varann!

Tjing!

Heeeelg!

Oväntat fick jag barnvakt och Hunken är och spelar Paintball så....

Jag drar till en kär vän och börjar kvällen med en sån här:



Sen får vi se;)


Vaknade med 2,5 mmol imorse så just nu ligger jag en aning högt i bs men det är faktiskt bättre än att ligga lågt när man dricker alkohol, iaf för mig.

Ha en skön kväll!

Tjing!

Tittut!

Alltså, jag är ju jag...Ni får läsa om det mesta som gäller mitt liv. Tyngdpunkten i bloggen ligger ju på att beskriva ett liv med Diabates typ1. Annat jag skriver om är ju familj, hundarna och jada jada som kommer upp i huvudet...

Jag delar med mig ganska mycket, är inte särskilt anonym. De som känner mig irl vet ju vilka vi är. Jag har valt att inte publicera barnens och Hunkens namn helt enkelt för att de ska ha möjlighet att välja själva vad de vill dela med sig av.

Jag skäms inte över att jag känner mig som en dålig förälder, fru och diabetiker ibland. Jag är människa;)

Men ett karaktärsdrag jag har är: Nyfikenhet!

Jag ser ju att ett gäng läsare tittar in frekvent här, det är tipptopproligt! Men vilka är ni??

Kan ni inte bara skriva en liten kommentar om det? Ni behöver inte uppge riktiga namn men tala gärna om hur ni hittade till min lilla lya här.

Så, jag väntar...

Idag sprider vi lite kärlek va!



Tjing!

Men tjipp tjillevipp=)

Vad långt uppehåll det blev nu då. Jag har klivit upp ett steg på mitt arbete i tid nu så det är fullt ös hela tiden.
Jäklars vad det är tufft att sätta igång igen. Inte bara med jobbet, det går bra men med jobbet följer också andra saker som ska fixas. Man ska ha fritids till Mini, hålla koll på tider där utefter mitt röriga schema och Hunkens treskift. Alla fritidsaktiviteter måste planeras på ett annat sätt nu när det inte är så självklart att jag finns hemma hela tiden. Uppepå det är det allt det där vanliga med städning, matlagning, tvätt, hundar, möten, läxor etc etc...

Igår gick jag upp och körde igång med allt klockan 06.00 och jag var inte klar med mitt förrän 22.30! Jag hade häcken full helatiden med möten, jobb, handla, hämta barn, köra barn till skytte, läxor, tvätt och en hel del eget pappersarbete. Jag kan säga att jag somnade ovaggad igår=)

Stressen innan man kommit in i allt har givit mig ganska höga bs...Dags att dra på lite mer med basalen igen tror jag, jag hade korrigerat mer än jag givit bolus igår så något är en aning snett just nu. Jag kommer att vänta med justeringarna till fredag för då ska jag till sköterskan på besök. Tror jag behöver en aning vägledning för jag hittar inte orsakerna till att det ömsom sticker iväg och ömsom sjunker riktigt mycket. Stressen är en del i det hela, sen är jag även lite rasslig i halsen, inte sjuk men det är något litet som retar och håller på så det kan ju också vara en orsak...

Slutgnällt=) Idag ska jag på möte på mitt arbete sen ska vi faktiskt bara ta det lugnt ikväll. Småplocka lite så vi får det någorlunda städat och bara vara. Hunken jobbar natt så han är oerhört trött just nu. Tur att det är sista skiftet han går på ikväll. Imorgon ska vi fira honom eftersom han fyller år nästa vecka, det ska bli roligt! Äntligen får jag ge honom presenten som jag hoppas blir uppskattad!

Ha en bra dag!

Tjing!

Provtagning...

Skulle jag ha gått på idag inför besöket hos sköterskan nästa vecka man det blidde inget. Igår fick jag feber, hade en temp på ofantliga 38,1!! Som vuxen känns det som man är döende vid 37,4 tycker jag medans ungarna kan fara omkring och stojja vid 40 grader. Visst är det konstigt hur ämlig man blir på ålderns höst;)

Nä, men kontentan av det hela blev höga bs-värden och ett litet ketonpåslag. Känns inte som att det är rätt referenser att lämna prover på. Tar det på måndag istället så hinner svaren ändå komma till besöket.
Jag är fortfarande dödssjuk (ironi) eftersom tempen visade 37,9 men med en alvedon tror jag att jag ska klara mina 2,5 timmar på jobbet ändå. Jag har inget smittsamt utan febern beror på axeln, den är lite inflammerad igen.

Imorgon bär det av till eskilstuna zoo med barnen och Hunken, det är If Metall som abonnerat stället för sina medlemmar. Vi ska glo på djur och åka karuseller är det tänkt. Söndag=hundträning i vanlig ordning. Då ska vi sätta fokus på den där &¤%/ apporteringen, det går troll i den just nu!

Vad händer för er i helgen?

Tjing!

Tålamod...

är inte alltid min starka sida. Jag har klickat hem en present till Hunkens födelsedag i början av oktober. Den har kommit nu och jag vet inte hur jag ska kunna hålla mig från att ge honom den innan. Jag är så där...Tycker att det är kul att ge bort presenter och speciellt om det är något som jag verkligen vet att han vill ha=)

Kan ju inte skriva här vad det är heller....gah...det bubblar i mig. Jag vill bara ge honom den nu!

Samtidigt vill jag ju att just födelsedagen ska kännas speciell, att han blir uppvaktad då och inte flera veckor innan så det är bara att ha tålamod och vänta, inte det lättaste...

Idag är jag ledig och tänkte städa, det är så tråkigt! Men här är det nödvändigt just nu. Alla i familjen har haft en rätt fullsmetad vecka vilket innebär att vi mötts i dörren och ingen har haft tid att plocka och dona med huset. Här är det alltid grejer överallt! Lappar från skolan, post, leksaker, skor, hundgrejer, tidningar, laddare, headset osv... Hur gööööör folk som alltid har det tipptopp hemma???? Jag klarar det inte alls. Ibland är jag livrädd att det ska komma någon på oväntat besök och se sk*ten...Så ska det väl inte vara heller;) Besök ska ju vara välkomna!

Häpp, dammsugardags då!

Tjing!

Det är ok...

så känns det nu iaf.

Ibland kan det vara precis lagom att känna att det är ok och inte tipptopp. Jag jobbar mina timmar och är överlycklig att det funkar. Det är så kul att äntligen få träffa arbetskamraterna regelbundet igen. Tyvärr blir hemmat lidande istället då orken tryter men jag har sänkt mina krav och gör det jag orkar bara. Kommer folk hit får de helt enkelt accepterar röran;)



Helgen har i vanlig ordning bestått av hundträning. Spårträff på klubben i lördags som slutade i pannkaka för alla hundar. Tydligen är det inte så gynnsamt att lägga spår på en stubbåker där man odlat lin...Jaja, vi lärde oss något nytt av det med=)

Lördagkvällen bestod av mys med mina killar då Hunken var ute och roade sig på lokal med grabbarna. Därav var han en aning sliten under söndagens hundträning på klubben...Faktiskt så sliten att han inte ens tog med någon hund;)



Ha ha, nä skämt å sido så hade han till uppgift att laga gräsklipparen och klippa gräset. Det regntunga gräset tog honom 4 timmar att klippa. Under tiden körde jag ett spår med Nisca och introducerade en kompis i att lägga nybörjarspår. Det gick bra för oss båda. Efter det gjorde vi en platsliggning och körde lite lydnad med vovvarna...

Faktiskt så har blodsockret samarbetat bra med mig under helgen, det är skönt när det fungerar!

Nu är det redan tisdag och ny jobbvecka som startar idag/ikväll för mig. Tiden går fort!

Ha en bra dag!

Tjing!


Lyssnar på musik...



och laddar för jobb.

Det är en salig blandning...


Ha en trevlig helg!

Tjing!

Att pendla...

Är jobbigt för axeln och idag har jag redan varit en sväng på mitt arbete och ska återvända ikväll igen. Hursom, allt bilkörande tar på mig mer än jag vill erkänna och med ökad smärta kommer ökade blodsockervärden på köpet...

Igår ställde jag upp basalen en aning igen. Vet inte varför men det känns som ett nederlag att jag behöver mer insulin. Knasigt tankesätt egentligen. Jag vet ju att varje sommar innebär en rejäl sänkning och att hösten för med sig ett större insulinbeov. Kanske är det så att jag är rädd att lägga på mig de stackars futtiga 4 kg jag lyckats få bort? Det tar sån tiiiid att gå ner ju.

Motionen är något jag måste försöka öka på mer men det är så svårt när det gör ont och man ligger högt. Jag blir så trött då så det finns inte på kartan att anstränga sig alls då.

Well well, idag är det iaf fredag! Skönt! Mini är fortfarande sjuk, det är så konstigt att se honom vara still så länge, det hör inte till vanligheterna precis=)
Ikväll ska jag jobba till 21.30. Tänkte mysa lite med Hunken efter det.

Imorgon bär det av för att vaccinera alla 3 hundarna, alltid en upplevelse att kliva in i väntrummet med allihop;)
efter vaccinationen ska vi spåra med dem och denna helg ska jag bannemig inte ha struligt bs, Nisca har lite svårt att fokusera på spåret då. Lydnadsträning på söndag och sen är det ny vecka igen...

Ha en bra helg!

Tjing!

Pyroman!

Jag har blivit/är pyroman tror jag. När vi flyttade till vårat hus förstod jag inte alls Hunkens glädje över kamin och vedspis. I mina ögon är det tungt att bära ved och det luktar illa när man eldar. Men se, det har jag ändrat uppfattning om totalt.

I vårt dragiga gamla bygge finns det inget underbarare än att tända en brasa och riktigt få njuta av värmen. Jag är ju så frusen av mig så jag njuter nog mest av alla=)

Igår eldades höstens första brasa i vårt vardagsrum, tänd av undertecknad.

Mini blev riktigt kanondålig mot kvällen. Halsont och hög feber (igen) så det passade honom ypperligt att ligga i soffan och njuta av lite brasvärme...




Jag är riktigt seg idag efter en natt med Minis febersvettningar, hämta vatten, toabesök osv. Ska jobba ikväll och hoppas jag hinner vila en liten stund innan.

Ha en grejt dag!

Tjing!

Valpar och magvärk...

Idag går valpkursen som jag är medhjälpare på av stapeln. Det är riktigt spännande, min första valpkurs. Siktet är väl att så småningom gå en instruktörsutbildning, kanske nästa höst, så jag kan hålla egna kurser. Så nu hänger jag med på så många kurser jag kan för att suga i mig kunskap!

Det verkar som om hela familjen är lite småhängig, alla utom jag just nu. Hunken kom hem med huvudvärk igår, troligtvis bihåleinflammation och Mini hoppade nyss av skolbussen för att vila i soffan, han har ont i magen...Får väl se om Storis mår ok när han kommer hem...

Äntligen verkar blodsockret ha landat på de nivåer jag vill. Hoppas bara att det håller sig stabilt nu. Ska till sköterskan snart och är faktiskt en aning orolig över hur mitt hba1c (långtidsvärde) kommer att ligga, det har ju varit lite struligt till och från. Jag hatar känslan av att känna sig värderad utefter hba1c. Inte för att sköterskan eller läkaren direkt säger att man är dålig utan det handlar mer om mina egna krav på mig själv. Allt ska liksom vara perfekt annars duger det inte. Jag vet att man inte medvetet låter blodsockret rusa men när det strular med dalar och rekyler så ändras ju medelvärdet mycket...

Tänkte köra ett träningspass med Nisca innan kursen. Vi harvar på med apporetringen, hon gillar att tugga på apporten och det gillas inte när man tävlar. Hoppas så mycket på att jag vågar ta mod till mig och tävla med henne, hon skulle fixa lydnadsklassen nu tror jag. Vi ska även köra ställande under gång, det har jag klickat in så det sitter i princip nu, lite finjusteringar kvar bara. Jag kan inte nog många gånger berätta hur underbar hon är min lilla vovve. Alltid glad och alltid redo att jobba, en aning prillig ibland men sjunker blodsockret släpper hon allt och visar mig att det är dags att dricka festis. Kunde inte ha fått en bättre tjej. Hon är en stor trygghet också när vi är ute själva. Jag har ju noll lokalsinne så vilse kan vi gå rätt ofta=)

Nu ska jag packa det jag behöver!

Ha en najs kväll!

Tjing!

Hjärtstopp!

Fick nästan hjärtstopp på förmiddagen under hundpromenaden!

Alltså, jag är hundmänniska. Jag rör mig i skog och mark hela tiden, året runt. Jag borde vara van vid naturen och dess invånare men se det är jag icke!

Stormande vindar till trots bestämde jag mig för en längre promenad med Nisca på förmiddagen. Blodsockret låg fortfarande en aning högt och jag tänkte att lite motion i busvädret gör nog susen=)
Hunken, som är en värre skogsmulle än mig, ville gärna följa med.

Sagt och gjort, vi gick på en gammal banvall med hundarna yrandes omkring oss. Det blåste så håret stod rätt upp och allt var bara så där friskt, befriande och underbart. Jag kände att mitt bs började vandra åt rätt håll, illamåendet klingade av och huvudvärken lättade. Perfekt!

Vi vände på klacken och vandrade tillbaka med schäfertrion hack i häl. Rätt som det är ber Hunken mig att byta sida på vägen...Min radar gick på och jag är ju bara tvungen att lägga blicken på marken och kolla varför...
Där ligger en halv kopparödla!

Till saken är att jag är hysteriskt ormrädd!! En riktig panikartad fobi har jag. Det finns några roande anekdoter att berätta kring denna rädsla men jag tror att jag håller mig till detta scenario än så länge. Jag vet att en kopparödla är just en ödla men se, det har ingen betydelse för mig alls. Kopparödlan är lång, smal, saknar ben och ringlar sig fram på samma sätt som en orm (ryser när jag skriver detta).

Grejen är den att jag tar synen av ödlan ganska sansat. Ryser, hulkar och går vidare i snabb takt. Hunken försäkrade mig om att den var död och trodde den blivit trampad av en häst eftersom det fanns spår av hästhovar där.

Jag förtränger den äckliga synen och njuter av promenaden. 20 m längre fram ligger andra halvan av ödlan!!! Jag trampar nästan på den och får panik när jag inser vad som ligger vid mina tår....en orm/ödlerumpa!
Jag skriker så högt att hundarna hoppar jämfota av överraskningen, tar ett gasellhopp till Hunken och gör ett seriöst försök att klättra upp på honom, ha ha ha!

Tårarna sprutade och hjärtat slog i 300. Jag kan säga att där, just i det ögonblicket kände jag bs sjunka=)

Nä, hu, det är tur att jag varit så förskonad från ormmöten som jag varit. De gånger jag råkat ut för det har det ändå varit ofarliga kopparödlor...Men det är riktigt jobbigt att hela tiden känna rädslan när man är ute i skog och mark. Jag har alltid stövlar och långbyxor på mig, även om det är 30 grader varmt.

Nu är bs tillbaka på normala nivåer igen och jag kan pusta ut för denna gång!

Ha en bra kväll!

Tjing!


Att gå på lina...

I helgen har vi varit iväg på en hundsammankomst hos vår uppfödare. Vi tog husvagnen och hundarna med oss i fredags redan. Helgen har bestått av lydnadsträning och mycket spårarbete. Nisca älskar att spåra och är riktigt duktig på det. Det har varit oerhört roligt och krävande. Man lägger spår i terräng, går dem och följer med och tittar när alla andra spårar för att lära sig nya saker. Mycket transportsträckor mellan momenten och en del längre promenader för rastning och avslappning.

Jag visste att detta skulle ställa krav på min diabetes. mycket motion från morgon till kväll...I mitt huvud så skulle jag testa ofta och succesivt ställa ner basalen så jag slapp känningar. Med all motion på dagarna tänkte jag att lördagkväll när det var planerat en kräftskiva med lite gott att dricka så skulle jag äta och dricka som jag ville och ge insulin därefter, inget diettänk under lördagkvällen alltså=)

Jag testade ofta under hela lördag förmiddagen och låg riktigt pressat. Vid lunch hade jag redan haft 4 känningar...Inte kul. Ställde ner rejält inför eftermiddagen och fortsatte att ligga lågt och få känningar hela tiden. Gud, så tråkigt det är när det blir så där. Jag kände att det var svårt att delta till 100%. Nisca jobbade jättebra men jag var helt slut!
Vid middagen (kräftorna) hade jag så lågt socker så mätaren visade LOW, tog inget insulin till maten utan tänkte att jag tar till tilltugget efter maten. Drack 2 öl under kvällen och åt några bitar godis. Kände av ölen riktigt mycket eftersom jag hållit dieten så länge och inte druckit en droppe alkohol då...
När vi gick och la oss i husvagnen hade jag plötsligt 23,3 mmol. En riktig rekyl förmodligen efter att ha legat så lågt hela dagen. Inte vågade jag korrigera så mycket som pumpen föreslog eftersom jag druckit också så jag tog hälften av enheterna...

På morgonen vaknade jag med 18,8 mmol....Va fasen!! Söndagen hundträning gick trögt för mig. Jag mådde riktigt dåligt och låg jättehögt hela dagen.

Ibland önskar jag att man hade en boxarpåse att få avreagera sig på. Slå skiten ur Diabetesen!!! Hela lördagen kantades av låga värden, det förstörde en oerhört lärorik dag. Söndagen tvärtom, då mådde jag dåligt åt andra hållet. Trött blir man!

Jag tycker att livet med diabetes är lite som att gå på lina. Vad man än gör så finns den där och kan rubba balansen för en...Det är bara att kämpa på och hoppas att linan blir bredare med tiden!

Hoppas ni andra haft en bra helg!

Tjing!

Tidigare inlägg Nyare inlägg