Jag har ett ganska skönt flow just nu. Har jobbat ganska många dagar i sträck och det fortsätter fram till onsdag då jag blir ledig igen. Min kropp gillar tydligen rutiner, att gå upp och jobba varje dag är bra för blodsockret. Jag skulle ljuga om jag sa att jag är pigg men det känns lugnt och skönt.

Enda kruxet med detta är ju att jag inte hinner träffa Hunken något alls, vi möts i dörren då vi jobbar om varann hela tiden för att få ihop det med att barnen ska ha någon hemma hela tiden. Vi har försökt att undvika barnpassning av andra av orsaker jag inte kan skriva om här....hemligt va?? Nä, handlar egentligen bara om att jag tröttnat på folk som erbjuder sig för att sen dra sig ur precis när det är dags (av helt sjuka anledningar). Mini mår apdåligt av det så då kan det lika gärna vara...

Hursom så är det så det ligger till just nu. Blodsockret...inte bra än. Både högt och lågt men jag käkar tradolan igen, är halvrasslig i halsen (mini är förkyld och inne på sin 4:e öroninflammation i år) och känner en del stress och oro över lite ditt och datt. Bara att välja en orsak till svängningarna. Har slutat att analysera så kraftigt för det dyker bara upp nya saker hela tiden. Jag får ta dagen som den kommer och hoppas på att våren, ljuset, lite kärlek och positivt tänkande får mig på banan igen.

En sak som slår mig i alla fall är att jag är så lyckligt lottad som har så fina människor runt mig. Familj, vänner och arbetskamrater som jag inte skulle byta mot allt guld i världen! Det ska ni veta! Det är så skönt att kunna vara sig själv, att inte skämmas och behöva dölja att man mår lite tjyvens när det svänger. Att människor tar sig tid och intresse för att förstå hur jag och Diabetes funkar. Det är inte en självklarhet, gud vet hur många jag dolt, smusslat och mörkat min sjukdom för. Det är total frihet att kunna vara öppen och få sån total förståelse. Kärlek till er alla, ingen nämnd och ingen glömd!

Tjing!