Att leva med sig själv!
Alltså, jag är en sur gammal k*rring, så är det. Stubinen är kort, jag irriterar mig på saker jag annars inte ens lägger märke till och jag ömkar mig själv som om jag är den mest drabbade personen på jordens yta. Jag tycker tom synd om mig själv för att jag måste stå ut med mig själv.
Ni hör va??? Jag, jag, jag, jag, jag....stackars mig! Ego så det förslår!
Så därför vill jag nu passa på att be alla som drabbats av min ilska, min korta stubin och mitt stora ego om ursäkt! Verkligen!
Om jag nu har haft det så svårt att leva med mig själv känns det som att det kanske är en aning värre för andra att stå ut.
I vilket fall, har fixat lite här hemma nu, ska snart iväg med Mini för vaccination och sen en sväng till jobbet. Idag har jag inte kollat bs på morgonen, det stora glaset med vatten sa mig att jag skulle trycka i mig några enheter. Jag ska dessutom äta en semla idag, det ska jag!
Tjing!
Jag känner mest misslyckande och besvikelse över mig själv.. och diabetesskötaren har sagt att jag inte behöver känna så, men vad kan man åt det?!
Detta inlägg skulle kunna vara skrivet av mig. Men Hanna, har inte du pump?
Hej! Livet är ofta inte lätt, det är ett som är säkert.
Tycker själv att högt blodsocker (eller ett som svänger från högt till lågt och upp igen för den delen) är dubbelt påfrestande. Inte bara för att man känner att man inte har någon kontroll, utan för vad värdena gör med en. Tror att vem som helst skulle bli grinig och få kort stubin då.
Man inte bara känner sej maktlös utan man är det också. Mer eller mindre.
Skulle gärna be min diabetes att gå tillbaka till Gå några gånger.
Fint att läsa att det verkar ha vänt lite för dej nu. Kram.
Tack för kramen, den värmde i hjärteroten..
Det är så sjukt,och overkligt. Kan fortfarande inte förstå. Hur man ena dagen,är levande,glad och sprallig som vanligt. O nästa dag är man bara borta. Aldrig mer ett samtal,aldrig mer en kram.Aldrig mer få skratta tillsammans. Det är så sjukt, overkligt och orättvist!
Man lär sej dock,att ta vara på allt det fina som man har kvar. Och att uppskatta det fina,och att man ska ta tillvara på dagarna. En olycka händer så lätt,så lätt.
Hoppas du får ordning på värdena,och att du mår bättre snart..
O vet du, det är okej att va "ego" ibland? ;)
Kram på dej