Inte över själva röntgen, utan faktiskt över att köra dit (6 mil), hitta rätt avdelning och genomföra detta utan att sjunka i bs...

Låg på 12,3 imorse när jag vaknade och tog mindre bolus till en något större frukost så jag har medvetet lagt mig högre i bs för att slippa. Sen har jag packat min lilla skötväska med extra dextro (är sååååå trött på den där smaken nu) och festis för snabbare höjning om det behövs så det ska nog gå bra. Det är bara så typiskt mig att nojja upp mig när jag ska på äventyr ensam och att nojja över låga bs.

Efter röntgen, när Hunken vaknat och alla barn är hemma ska vi åka och hämta hem Nisca. Åh, vad hon är efterlängtad nu!!! Barnen har frågat varje kväll när hon ska komma hem igen. Det har gått jättebra där borta och jag kan säga att hon är en helt annan hund när hon är ensam, totalt lugn och samarbetsvillig, min lilla älskling!

Hoppas att ni alla har det lika soligt som vi har här!

Tjing!