Allt flängande tar ut sin rätt. Jag har fulltecknade dagar vecka ut och vecka in. Jag gillar att ha mycket att göra men jag har glömt att ge mig själv lite andrum och att faktiskt tänka på att jag inte är återställd ännu...

Blodsockret beter sig underligt som bara den, blir så jäkla besviken då jag verkligen trodde att jag fått till det bra nu, men häpp, då ändrar sig förutsättningarna (värmen kom och Mini gick in i monsterfas) och man är tillbaka på ruta 1....

Nätterna krånglar som bara den. igår hade jag en känning innan jag gick och la mig, åt lite pastasallad och en kaka, kollar efter 2 timmar och ligger stadigt på 6,9 mmol. Vaknade imorse på 17 mmol....fasen! Orkar inte hänga med i svängarna, jag blir såååå slut! Stressen tar kål på min motivation och jag rår inte med något här hemma och gör allt annat halvdant. Glädjen i alla aktiviteter försvinner. Vad gör man???!!!

Jag har som mål idag att:
1. Ha en riktigt bra dag med Mini när vi ses i eftermiddag!
2. Vara nere under 10 mmol efter lunch och hålla mig där.

3. Sluta vara så negativ!

Klockan 14 är det dags för pumpträffen, jag ser fram emot den. Senare på kvällen är det dags att assistera på allmänlydnadspasset igen, idag ska jag inte stressa dit, och jag ska äta middag!!!

Tjing!