kom på något riktigt fyndigt och bra att skriva idag när jag gick med Nisca men kommer jag ihåg....nej...jag är en riktig Doris...



well well, i helgen satt hela familjen runt bordet och vårt bröllop kom på tal. Jag frågade Storis om han vill gifta sig någon gång, då svarar han " När man gifter sig med ett fruntimmer är det slut med att leva loppan" Ha ha ha! Svårt att tro att han är 11 år ibland, men jag får nog ta och försöka ändra hans inställning och benämning av kvinnor;)

Gick en sväng med Nisca i stan idag tillsammans med en vän och hennes hund. Det är så otroligt nyttigt för min lilla bonnhund att få detta miljöombyte ibland, hon behöver det verkligen. Jag ser på henne att det händer mycket med hennes utveckling från gång till gång, jättekul! Nu ska vi ta de här vändorna 2 gånger i veckan när Storis är och utövar fritidsintressen. Blir en stund med bara Nisca, hon är ju bara van att vara i flock så det är nyttigt!

Hunken jobbar eftermiddag denna vecka, egentligen avskyr jag skiftjobb. Tror att jag har utvecklat ett större behov av rutiner nu när jag är petnoga med min diabetes. Ett dagtidsjobb skulle inte sitta helt fel där. Det är bra för våra killar också som mår bäst av rutiner. Det är en positiv sak med denna eländiga sjukskrivning, jag finns här för barnen jämt, det märks på dem mycket att det är bra. Har börjat plöja boken jag berättade om tidigare "Explosiva barn", fasen vilken ögonöppnare. Ibland undrar man hur man tänker i vissa situationer, man misslyckas som förälder i många avseenden när lugnet lagt sig och man får tänka efter. Hoppas bara att slutsumman blir positiv... Man älskar sina barn och gör alltid det man tror är det bästa för dem och många gånger inser man inte förrän långt efter att det finns alternativa sätt att göra saker på.

Nu ska jag kolla mitt (höga) socker igen, det är något på gång här för jag har ont i halsen och är förkyld...

Until tomorrow...Tjingeling!