Hej å hå...

Här går det för runt just nu. Igår var jag iväg med Nisca från 08 på morgonen och kom inte hem ordentligt förrän 22 på kvällen=)

Vi hade spårkurs 09 på morgonen. Solen strålade, fåglarna kvittrade och det var alldeles ljuvligt att vara mitt i skogen med en massa roliga hundmänniskor. Vi är verkligen att blandat gäng på denna kurs, människor i alla åldrar och alla möjliga olika hundar.
Jag fick lägga ett spår till en annan deltagare och han i sin tur la ett till Nisca. Vi markerar inget alls förutom spårbörjan så det är bara att lita på att hunden är rätt när någon annan lagt det=)


Hunken & Nisca...

Medans spåren låg till sig fikade vi och hade teori. Hur mysigt som helst!! Jag hade Hunken med för att han skulle fota lite men han blev så engagerad i att hjälpa till att lägga och gå spår med andra deltagare så kameran såg inte ens dagsljus, typiskt!

Nisca tog sitt spår klockrent och var lugn och metodisk, jag är så stolt över henne!!

Efter kursen passade vi på att handla, köra grejer till återvinningen eftersom vi hade släp hemma och ta en sväng med hundarna i skogen.

På eftermiddagen var det dags för klickerkurs. Pust! Vi åkte in och klickade järnet, även där går det som på räls och vi har så himla roligt=) När vi hade varit på planen och tränat en stund började Nisca att falla ur. Hon visade ingen tendens till att jobba vidare och jag tänkte att hon förmodligen var trött eftersom vi redan kört en kurs på förmiddagen med en del träning mellan....Men se där hade jag fel! Jag hade känning!
Nisca stod alltså och markerade lågt socker, valde det istället för träning som är det bästa hon vet...Bara att kliva av plan och suga i sig en festis, sen gick allt som smort igen=D

Det har verkligen varit aktiva dagar, vi har varit till skogs i princip från morgon till kväll. Det har fikats och tränats och spårats men mitt bs ligger kanon. När det blir så här mycket vardagsmotion så behöver jag inte kompensera sött fika med insulin, det är toppen. Morgonvärdena ligger också bättre och bättre eftersom jag rör på mig mycket. det enda jag har kvar att tänka på just nu är nedtrappning av basalen. Minskar lite lite med några dagars mellanrum. Fortfarande får jag känning flera gånger om dagen trots att jag även kapat på bolusdoserna en hel del. Det är alltså en bit kvar ännu=)

Rent personligt föredrar jag att ligga pressat lågt mer än att ligga högt. Jag märker nu att jag mår dåligt redan runt 10-12 mmol....Det hade jag inte ens märkt för ett år sedan.

Ha en riktigt fin påsk!

Tjing!

Kommentarer
Postat av: Anna S

Låter kul för er att vara ute så mycket och spåra, klicka osv.



Vad fint av Nisca att markera när du var låg, framför träningen. Låter som en trogen hund. :)



Jag föredrar också att ligga pressat lågt jämfört med över 9-10. Har också blivit känsligare där. Och det är bättre för kroppen i det långa loppet.

2011-04-23 @ 12:12:18
Postat av: Hanna

Visst är det så. Har fått mig en ordentlig tankeställare nu när jag testar för att jag känner mig hög, och ligger på 11...förr hade jag inte ens reagerat på det, började känna runt 19-20...



Nisca är världens bästa lilla dam, hon har hjälpt och stöttat mig mycket genom den jobbiga tiden efter olyckan, nu känner jag att jag kan ge henne något tillbaka genom kurserna och annan aktivering, hon älskar att jobba=)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback