Äntkigen verkar jag vara helt på benen igen. Lördagen var hemsk men redan igår hade jag lite ork tillbaka. Blodsockret har levt sitt eget liv och jag har förmodligen gått med en del ketoner också, mått illa och haft en grym huvudvärk.

I lördags hände något riktigt skrämmande.Jag la mig och vilade en stund på eftermiddagen för jag kände mig krassligare. När jag inte kommit upp på 2 timmar kollade Hunken till mig. Han fick inte kontakt med mig alls. Jag var tydligen lite vaken och tittade med ögonen men han sa att jag var i en helt annan värld, svarade inte på tilltal och var sladdrig i kroppen. Jag kommer inte ihåg detta alls. Han tog ett bs på mig, och det var lågt. Förmodligen ett störtdyk eftersom jag gått med höga värden hela veckan. Kollade innan jag la mig och då låg jag på 18. Hade inte tagit något extra insulin eftersom jag bara skulle vila "en halvtimma" och sen kolla bs igen.
Iaf vaknade jag till igen efter 2 dextrosol och nyponsoppa. Huvva! Stackars Hunken! Han blev riktigt skärrad. Jag har inte tuppat av sedan jag gick i högstadiet så det var rätt skrämmande för mig också. Hela lördagskvällen var jag alldeles slut...

Idag är Storis hemma med feber och halsont, stackare!

Tjing!