Jag hatar att frysa, och idag kan jag tala om att det är bitkallt i lilla byn! Egentligen blir ju luften frisk och bra med kylan men jag får ångest av kalla vindar som smyger sig in under tröjan, fingrar som är stela av köld och näsor som är knallröda. Jag vill bara bädda ner mig hemma och vakna upp igen när det är vår=)
Det värsta misstaget denna vecka från mig är att planera att spåra med hundarna i eftermiddag. Jag kommer att dö av kylan ju=) Får klä på mig ordentligt! Nu är det längesedan Nisca spårade så vi kommer att köra flera korta raka spår och eventuellt ett med vinkel i slutet. Får se hur det går, men hon är duktig lilla gumman och riktigt arbetssugen...

Ska till sjukgymnasten idag igen, ska få behandling eftersom jag inte kan sova pga smärta. Alltså, man blir lite kokko i huvudet av att ständigt gå med stor sömnbrist. De senaste veckorna har jag kanske sovit max 2 timmar i sträck. Igår kände jag mig konstig och lite deppig, gick och la mig redan 21.00 och kollade på Greys anatomy i sängen. Somnade tvärt efter det för att vakna en timma senare med feber och lågt bs, suck! Hoppas den här s#¤%#¤n går över snart för jag står inte ut med att inte vara mig själv!

Imorse vaknade jag med 3,1 mmol/L. Alldeles för lågt. Storis fick hämta ett glas juice innan jag kunde vingla upp och skicka dem till skolan=( Mina barn är alldeles fantastiska när det gäller min diabetes. Säger jag att jag har lågt så erbjuder de sig direkt att fixa något till mamma. De är så förstående, duktiga och faktiskt intresserade av hur det fungerar med diabetes. Men ibland kan jag tänka att det är ju inte meningen att de ska ta hand om mig! De är ju barn, inte ska de behöva ta ansvar för min sjukdom. Min kloka Storis sa till mig en dag: " Men mamma, du hämtar ju plåster, alvedon, vatten och allt vi behöver när vi mår dåligt, det är faktiskt inte jobbigt att bre en smörgås eller hälla upp juice" Sant, sant! Jag är lyckligt lottad som har dem i mitt liv!!!

Igår låg jag på golvet och försökte få fart på tvättmaskinen, det var ett stopp i en slang, jag höll på att kämpa hela dagen (äckligt var det) och sen kommer Hunken hem och fixar det på ett tjillevipp! Visst är jag glad att den funkar men jag önskar att jag kunde vara så där praktiskt lagd och bara se hur man ska fixa saker. Sånt imponerar på mig!!

Nu ska jag elda i kaminen!

Tjing!