har jag räknat ihop på väggarna i köket nu...Suck, har varit hemma från jobbet i en vecka snart för den för"#/&¤#¤/ nackspärren som inte vill ge sig. Den brukar hålla i i max tre dagar och sen vända men denna sitter som berget,grr! På torsdag ska jag till farbror doktorn som kommer:
1. Klämma och känna
2. Humma lite
3. Fråga om jag provat värktabletter (ja, funka inte), rörelse (ja, så mycket jag kan), annat (ja, vetekudde, funka inte)
4. Ge mig diverse tips på rörelser att göra, de ska jag sätta in i pärmen med de andra fyra exakt likadana exemplaren.
5. Erbjuda mig starkare värktabletter. Tack men nejtack, hjälper ej.
6. Skriva ett sjukintyg och säga att jag ska höra av mig om det blir värre eller inte har försvunnit om en eller två veckor.
7. Skaka hand och säga lycka till.

Jag blir galen av att vara hemma. Trök har jag inte upplevt sen jag fick barn. Jag tittar på disken som hånar mig med att vara för tung och otymplig att handskas med. Jag tittar på tvätten som hånar mig med att växa. Jag kan inte ta koppelpromenader med hundarna för om de drar så är det kört, det blir korta lösa svängar, jag kan fasiken inte ens duscha själv för att inte tala om hur låst man blir av att inte kunna köra när man bor på landet...

Titta på TV och surfa hade låtit som ett drömliv om jag befunnit mig på jobbet frisk som vanligt men det är inte kul en vecka i sträck. Jag blir tom överlycklig när det ringer sånna här människor som ska ställa frågor för att göra undersökningar. Jag måste vara drömkunden som kvittrar fram ett JA när de undrar om det går bar att ställa några frågor. Utförliga svar ger jag också för att dra ut på tiden :-) Patetiskt, jag vet!

Storis har börjat på scouterna förra veckan, han trivs jättebra med det. Jag tror verkligen att det passar honom och är så glad för honom. Enklasskompis till honom går också där så nu ska de leka hemma med *glad*
Lillis får vänta till nästa höst, då kan han bli en bäver i scouterna *skrattar*

Nä, nu ska jag räkna spikhål i hallen!

Tjing!