trodde inte att saknaden kunde vara så här stor. Tomheten ekar här hemma och livet känns urvridet. Vad gör man? Tänker hela tiden att det är dags för mat,promme eller annat....kommer på mig själv och gråter.....


Vi kan inte leva utan hund men skulle vi leta efter Norpan i en ny hund eller skulle den få bli en ny familjemedlem på sina egna villkor? Vill ha, vill inte ha....frågar mig varje dag... Tomheten och sysslolösheten måste förintas!


Frågor frågor frågor...