Har inte skrivit på flera dagar. Storis och hans gips kräver en del service men jag måste säga att han är oerhört duktig på att försöka klara allt själv, inte en enda gång har han gnällt!

Jag har helt enkelt inte ens orkat veva igång datorn på kvällarna för jag är helt slut. Höstmörkret gör väl sitt till tröttheten också.

Har hamnat i en svacka när det gäller blodsockret. Ligger lite högt och äter väl inte helt optimalt heller så jag får väl skylla mig själv lite. Har bestämt mig för att ge mig några dagars "ledigt" från att analysera så jag korrigerar efter hand tills jag orkar ta tag i det igen. Det är dags att räkna om min kolhydratsfaktor och insulinkänslighetsfaktor igen men jag har inga riktiga referensdagar att ta insulindoser från än så länge...Det reder sig=)

Hur har ni det i höstmörkret?

Tjing!