Känns det som. Imorse när jag vaknade tappade jag min tillfälliga mobil i golvet, den vanliga jag har är trasig och ska skickas på lagning. Tvättmaskinen vägrar tömma ur sig vatten och ena datorn har gett upp totalt. Uppe på det har vi ett tak som måste läggas om och ett badrum som är fuktskadat och måste renoveras...Ibland känns det övermäktigt att ha ett hus. Eftersom vi också drabbats av lågkonjunkturen med arbetslöshet och annat är det tufft att lägga pengar på allt på en gång... Nu har ju Hunken jobb igen och jag har ju mitt men det tar ju ett tag att bygga upp en buffert...Men det ordnar sig så småningom. Vi har installerat en duschkabin i tvättstugan i helgen och toaletter finns det i huset så det räcker och blir över så nu kan vi börja riva ur badrummet så det kan få stå och torka ur ett bra tag=)

Imorse hade jag 4,4 mmol/L när jag vaknade, man kan inte annat än vara tacksam. Bacillerna verkar vbara borta nu så nu återgår jag till mina vanliga doser igen och hoppas att jag slipper uppleva det som hände i lördags igen. Det var inte kul, varken för mig, Hunk eller barnen. Tydligen hade de också sett vad som hände och de har frågat massor om det. Mini är så himla söt, igår när jag började sjunka i bs frågade han om han skulle gå och göra en macka till mig, gulle!!!

En fråga till er diabetiker: Har ni tuoppat av pga av lågt bs någon gång? Jag har ju gjort det tidigare när jag var yngre och var i puberteten, men jag trodde inte att det hände vuxna människor så ofta.

Nu ska jag hinka vatten ur tvättmaskinen=)

Tjing!