känner kärleken och frustrationen...Mitt barn, du är mitt allt!

Jag önskar ibland att föräldraskapet innebar att man fick en trollstav. Något som kunde förvandla all frustration till glädje. Jag ser hur ilskan över....ingenting egentligen...glöder i ögonen och vill bara dämpa, trösta och få slut på raseriet. Där, just där, skulle jag svinga staven och säga formeln som ger mitt barn verktyget att se det ologiska i situationen. Jag skulle svinga staven sen skulle det vara över. Istället springer jag med en brandsläckare och släcker småbränder hela tiden.

Vissa dagar hinner jag inte med med brandsläckaren och då uppstår infernot...Timmar av skrikande, sparkande, vrålande, blint raseri...Man lugnar, tröstar och släpper lite, då tar det fyr igen. Utmattade är vi båda vid kvällningen och känslan av sorg ligger som en sur filt över oss.

Du kan släppa känslan och vakna upp sorglös och glad dagen efter, det är jag tacksam över. Mitt lilla liv, lev här och nu...

Mamma älskar dig!