Gnäll...

Jag har väldigt svårt för gnälliga människor...sådana som ska göra sig själv till offer hela tiden. Jag menar, visst, ibland kan man känna att livet är skit, allt är för mycket och man har ett ok på axlarna. Man har absolut rätt att säga ifrån då. Fasen, nu är det bara för mycket. Böla ur dig hos någon vän du litar på, blogga om det eller ha ett pisshumör en dag!!! Absolut! Helt rätt! Man måste inte vara klämkäck och ta allt med en klackspark...

De människor som går mig på nerverna är folk som hela tiden är offer, som bara gnäller och nästan tävlar i självömkan. De som aldrig kan förstå att någon annan kan ha det tufft ibland utan bara maler på om sin egen olycka. Det finns alltid någon som har det värre, så är det.  Men ägnar du ditt liv åt att älta allt om och om igen så stannar du i din självömkan hela tiden. Man kan bryta ihop och resa sig tycker jag, iaf i de fall som jag tänker på när jag skriver detta. Man kan komma med 1000 råd och erbjudanden om hjälp men dessa människor är nästan rädda att problemen ska försvinna, vad ska man då älta liksom. Orkar inte umgås med sånna människor någon längre tid faktiskt.Nu har jag öst ur mig om det=)

Magnetröntgen visade utbuktningar på kota c5 och c6, vad det betyder antar jag att läkaren kan förklara=)

Ett morgonvärde på 8,1 gjorde mig glad idag.

Sotaren har varit här idag så nu är det bara att elda på i ett år till, älskar varma brasor!

Nu ska jag äta frukost!

Tjing!

Kommentarer
Postat av: jessie

tror det är diskutbucktning dom menar. har det i svanken på någon kota men vet ej vad dom heter=) allt bra med er annars? kram

2010-10-29 @ 13:27:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback