Nattliga funderingar...

Tankarna vandrar lätt iväg när man är vaken en hel natt. Det finns inte så mycket annat att göra när ingen annan är vaken...är på jobbet...

Jag har avhandlat en del i huvudet nu och inser att det är inte lätt att binda ihop en tråd av allt när man är så här trött. Jag har funderat en hel del över det här med alla roller vi har i livet. Min sinnesstämning ändras i takt med att jag avhandlar mina livsroller och jag blir riktigt faschinerad över att i en och samma människa bor det många individer.
Jag är:

Mamma: alltid först och främst! Jag älskar den rollen men den är otroligt betungande ibland, då menar jag inte alla gånger kisarna bråkar och slåss, det är en flyktig motgång. Nej, det är betungande att ha ansvaret för två livs levande människor, man får inte facit på om man gjort ett bra jobb förrän flera år efter man utfört det. Det är betungande att älska två små individer så mycket för med den kärleken kommer oron, beskyddarinstinkten och även styrkan att hela tiden fortsätta framåt...Jag oroar mig för allt, stort som smått "har Storis en frukt i skolväskan?" "Tänk om någon antastar mina juveler?" "Är det öroninflammation eller bara lite feber?" Ständigt malande tankar om allt som kan hända...Sen kommer de hem med en teckning de har gjort till mamsen eller ger mamma en kram och då inser man hur mycket det är värt att ha lyckan att ha någon att oroa sig för. Mammarollen är bitterljuv och fulländande!

Sambo/partner: Även denna roll är en gåva. Att få hitta så rätt som i Hunken! Det är ibland kravfyllt att vara en bra partner, tid och ork finns inte alltid där men de få stunder vi kan stjäla är värda många falukorvsmiddagar. Jag gör mitt bästa och hoppas att det räcker idag,imorgon kanske livet ser annorlunda ut och vi kan prioritera varann mer!

Arbetskamrat: Gillar detta starkt! Mitt arbete är även en liten tillflyktsort då det går tungt hemma. Jag vet att jag kan få skratta och känna mig både vuxen och glad om jag vill. I arbetet ska det även göras saker men det känns inte så kravfyllt då jag har arbetskamrater som delar det tunga (och roliga) på mitt jobb-det är värt mycket!

Syster/dotter: Just nu är det inte en roll som jag uppskattar särskilt mycket. Anledningen till det ligger på mig. Det är det där med orken och tiden. Alltid ska man lägga sitt dåliga samvete någonstans och just nu ligger det här och pyr...

Kompis: Livsnödvändig. Den jag pratar med varje dag betyder jättemycket för mig. Där kan man spy ur sig, skratta, gråta utan att ha någon mask på. Den rollen som plockar fram den Buffa jag varit en gång mest. Behöver...

Jag kan fortsätta i evighet om olika roller för det finns fler. Är vi inte alla bra skådisar som fixar detta?? Slutsatsen jag dragit av detta eller slutfrågan om ni vill är: Var i alla dessa roller hittar man sig själv som mest?

Tja, vem vet?

Jag vet bara att jag har 4 timmar kvar på jobbet innan jag ska hem och microsova. Sen är det upp och ta på sig mammamasken och baka tårtor. Imorgon (eller idag blir det ju) har jag nämligen haft den äran att ha varit mamma till Mini i precis 5 år!

Grattis Mini!

Tjing!

Kommentarer
Postat av: Lundh

Grattis Oliver=)

2009-05-28 @ 15:32:13
Postat av: Anonym

ÅÅ va bra skrivet!!

2009-05-28 @ 21:06:55
Postat av: Carro Barro Smarro

Åh shit vad bra skrivet det här inlägget kan jag läsa hur många gånger som helst!Du är underbar vännen!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback