Igår stod jag och diskade en stekpanna när ovädret bröt ut här i byn. Jag hade precis vänt mig om för att gå till vardagsrummet för att stänga av tv:n då det slår ut en stor blå blixt från diskhon!!!!!!! Jag blev skiträdd minst sagt och hundarna grupperade sig för flykt på en gång.
Jag tänkte att nu ska jag ta det lugnt och inte få panik men när man nästan blivit träffad av en blixt inomhus samt fått en smäll i bröstet av ljudet när den slog ner i vårt plåttak är det inte det lättaste att behålla fattningen.
Halva huset var svart coh det luktade bra skumt inne.

Jag ringde till Hunken som befann sig på jobbet och skulle sakligt berätta om vad som hänt, det tog ungefär 0,4 sekunder innan tårarna sprutade. Han kastade sig i bilen för att komma hem och kolla upp det. Jag skulle även hämta Mini på dagis precis när det hade hänt och kom på att jag ville inte åka från huset ifall det var någon kabelbrand någonstans eller lågor på vinden....Så jag ringer papppa, och det tar även ca 0,4 sekunder innan jag gör ett ugly cry med snor och alla tillbehör. Han kastar sig i bilen för att hämta Mini och kommer ångandes han med för att kolla att inget brinner....

Inget brann, två proppar hade gått och Bergvärmen är väck av någon anledning så det är vad vi ska syssla med idag förutom kalas nr 2 för lilla 5-åringen:-)

Imorgon bär det av till Grönan med barnen, Hunken och farmor, det ser vi alla fram emot!

Nu ska jag röja efter kalas nr1 och inför kalas nr 2:-)


Så liten och söt men ändå så stor!

Tjing!