Gästbloggare Hunken

Typ 3 diabetes som hon påstår att jag har gör sig påmint av bla. Teststickor överallt mycket kringutrustning som i och för sig är skönt att det finns. Inte så mycket nattkänningar med mackor nu mer men mycket hänsyn måste tagas till Diabetesen. Specielt om vi ska iväg till skogs en stund.

Om Hanna får en nattkänning och jag vaknar vilket inte alls är säkert (ger mig dåligt samvete) så vägrar hon att erkänna att hon har lågt socker FAST jag överbevisar med bs-mätaren tex 2.4 mmol. NEEJ jag har inte känning och talar sluddrigt, jo hej du ät och tig!

Jag stör mig inte på sjukdomen den har givit mig en liten insikt om bra mat osv.
Pumpen kan jag hantera tilll  viss del, byta osv men inte det mer avancerade programmen. Det är verkligen mer finlir än med sprutorna iaff. Rent tekniskt undrar jag om det är en pulsgivare till den lilla kulskruven som portionerar ut insulinet. Jag skulle önska att det var en mer variabel tid på fördröjningen vid bolusdoserna samt bättre larm högre ljud.
Jag är uppväxt med en barndomskamrat som oxå hade typ 1 samt att han hade en syster med typ 1, hur som känningarna både liknar och skiljer sig, tex hans lillasyster fick riktiga otäcka hallucinationer, bara skrek rakt ut som om fan själv skulle ta`na.
Min lilla lugna Hanna gnyr mer som ett barn med växtvärk.

/Hunken

Kommentarer
Postat av: Insulinbella

Men så är det, vi har verkligen inte känning när vi egentligen har det ;)

Skön kommentar om växtvärken!

Tur att Hanna har en sån förstående gubbe som dig, ni förtjänar en guldstjärna som orkar med oss :)

Postat av: Maria

Hahaha..Kul skrivet om dina reflektioner! Så mycket kärlek bakom dina ord om din lilla rara fru. Fortsätt och stötta henne så :-)

2011-09-06 @ 13:24:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback