eller egentligen inte helt...Jag fick ju komma ut ur stugan och spendera lite tid med mina arbetskamrater, det var skönt!

Men tyvärr avlöpte eftermiddagen inte lika smidigt. Kom hem varm trött och ganska sliten till ett hus i kaos... Svärmor var här, Storis hade en kompis här och Hunken anlände hem med trött Mini samtidigt. Mat skulle lagas, det skulle socialiceras och organiseras inför kvällen. Någonstans på vägen där ballade Mini ur totalt...suck!

Det slutade med att Storis vän åkte hem, svärmor försvann ungefär samtidigt och barnen var osams. Försök att laga mat samtidigt som man röjer undan efter mayhemfika och håller en hand mellan två bråkande barn=/


I värmen, hettan, kaoset, matoset, tramset och galenskapen i hela situationen tappade jag fattningen. Bara släppte allt och gick ut och grät en skvätt, en ganska stor skvätt med tanke på  mascararinningarna.

Efter Kommer Hunken och ska trösta, bra kille det där...det är bara det att jag gillar inte att gråta inför någon alls, inte ens honom. Allt blev fel...Mini blev nog rätt chockad över situationen för han kammade till sig ordentligt efter det.


Nu sitter jag här, den enda i huset som är vaken och bara är ett tag...För att i vanlig ordning lägga in en bit diabetes i detta så kan jag säga att konflikter och känsloutbrott med stress höjer blodsockret rejält. Som den martyr jag var vid middagen åt jag en myrportion pga av det. Nu är jag hungrig igen...of course!

Alltså, jag fattar att föräldraskap ska sätta en på prov, man ska liksom veta att man lever på något vis. Man höjer toleransnivån och står ut med mycket men just idag har jag faktiskt fått nog! Vi pratade om det låååånga stundande sommarlovet med fasa men helt ärligt så känns det som morgondagen och dagen efter det osv är en stor utmaning. Jag vill bara vara ett tag...

Nu vill jag bara påpeka för er som läser att Mini är mitt allt, precis som Storis men ibland är det riktigt tufft. Uttrycket: "Älska mig som mest när jag minst förtjänar det" kan nog beskriva känslan jag har just nu. Jag skulle göra vad som helst för min älskade skitunge, bara för att göra det tydligt!


Andas, andas...imorgon är en annan dag...för Mini också!

Kram på er alla!

Tjing!