över TLV:s genomlysning ang subventionen av insulinpumpar, det är jag...

Faktiskt orkar jag inte läsa allt om det för ett liv utan pump för mig, som vuxen diabetiker skulle vara katastrofalt! Vidare kan jag inte ens tänka mig hur livet skulle förändras för alla små barn som förlitar sig på sin pump. Här finns en talande länk om det...

Jag lever ett oregelbundet liv. Jag har ett arbete som innebär att jag jobbar alla tider på dygnet, min man går treskift och sedan har vi två barn att ta hand om. Mina barn har särskilda behov i form utav Aspergers syndrom och ett ännu outrett tillstånd som innebär impulsivitet, utbrott, brist på konsekvenstänkande och stort behov av planering och förutsägbarhet. I mitt liv ingår även 3 schäfrar, en massa hundträning och alla måsten som det innebär att vara hundägare. Vidare har vi ett gammalt hus med div renoveringsbehov och en stor tomt att ta hand om. Vi har vänner att umgås med och varandra att ta hand om.

Jag ska säga att innan min nuvarande pump kom in i bilden (nov-10) så handlade hela mitt liv om att parera allt som ingick i det. Det var styrt in i absurdum efter mattider och sovtider. Det gick åt skogen. Hur mycket jag än försökte så innebar varje dag att något litet steg på min "diabetesplanering" gick om intet. Antingen fick jag välja bort min fritid, och även då nyttogörande motion för att stå hemma och laga mat en speciell tid. Annars innebar det att jag fick strunta i mina behov för att kunna jobba jämlika tider som mina kollegor eller delta i kurser tex. Varje morgon vaknade jag med ett blodsocker på 15 mmol/L eller mer, ingen bra start på dagen. Man mår illa, är trött och har svårt att samla tankarna. Parerade oftast med en ehl del insulin vilket resulterade i att jag runt lunch föll handlöst ner på värden runt 2 mmol/L, den resan önskar jag ingen! Parerade känningen med mat och åkte oftast upp på höga höjder igen....

Hur bra mamma är man egentligen efter sådana dagar?? Hur bra arbetskamrat är man?? Hur bra partner är man?? Hur bra matte är man?? Hur bra kompis är man??

Jag har svaret:INTE ALLS!

Man är trött, irriterad, illamående, less, ledsen över sina tillkortakommanden och känner sig som en stor belastning för världen.

Mitt hba1c låg på 9,6 enligt gamla skalan innan jag fick pumpen. Jag har redan komplikationer i form av neuropati, läs om det här och retinopati, länk här. Jag önskar att mina njurar håller länge till och att jag slipper bli blind.

Från första dagen som jag satte in pumpen har min diabetes samarbetat med mig. Jag mår bra! Jag kan delta i livet på samma villkor som andra. Min pump innebär att jag kan motionera utan att drabbas av hypoglykemi (lågt blodsocker) flera gånger. Jag ställer helt enkelt ner min basaldos eller stänger av pumpen ett tag. Med sprutor kan man inte det, det insulin man tagit finns som sagt i kroppen redan. Får min lilla son ett utbrott kan jag lägga 30-60 min på att lugna honom för mina mattider är inte ristade i sten längre tack vare min pump. Är det hundträning mitt i middagstiden är det inga problem och jag kan utan att må dåligt arbeta på samma villkor som mina arbetskamrater. Helt plötsligt är det jag som stýr, inte mitt blodsocker...

Pumpen innebär ett liv för mig på samma villkor som alla andra! Jag får fortfarande dras med att byta nål i magen var 3:e dag, sticka mig i fingret mellan 5-15 gånger/dag och att alltid vara uppmärksam på hur jag mår, men det är en lättnad för mig! Jag vet att jag kan påverka mitt blodsocker snabbt nu om jag börjar må dåligt. Jag kan fixa det på en gång utan att behöva åka berg- och dalbana en hel dag. Jag kan vara mamma, fru, vän och arbetskamrat hela tiden. Framförallt, jag kan LE, för jag mår bra!

För mig, som redan startat resan mot komplikationer efter 23 år md diabetes känns det oerhört skönt att ha landat på ett hba1c på runt 6 nu, att ha stoppat den snöboll som hade börjat rulla.

Förhoppningsvis har jag fått några pigga år till att finnas till för mina älskade nära och möjligheten att kunna jobba längre och vara en samhällsnytta...

Snälla TLV, ta inte den möjligheten ifrån mig och mina nära!