Varit kompledig eller något...
Helgen som var har jag spenderat liggandes med njursmärtor, inte kul=( Är alltid lite nojjig över njurarna pga av min diabetes. Har tidigare en gång i mitt liv haft en urinvägsinfektion som gått upp i njurarna så det var ingen tvekan för mig om vart smärtan satt. I lördags kväll när jag och Hunken hade bäddat ner oss i soffan för att mysa och titta på film högg det till som en kniv i ryggen, svetten började rinna och jag bara gled ner på golvet och flåsade. Tänkte att nu är det bara att ringa ambulans för det här är inte bra! Känner att jag mår fruktansvärt illa och tar mig till toan och där kräks jag... Efter ett tag (lämnar resten av toadetaljerna åt fantasin) släpper det bara och kvar är den där lilla molvärken bara...Så skumt!
Söndagen låg jag också mestadels och kände mig hängig så därför ringde jag vc på måndagen för att få kolla upp detta. Kommer dit och får ta en massa prover som han inte kan lämna svar på förrän till kvällen. Jag åker hem och när jag tar emot barnen efter skolan känner jag bara att kroppen är såååååm trött, tar tempen som visar 38,2, ingen katastrof alltså men ändå feber. Kl 18.00 ringer husläkaren med provsvar som inte säger just någonting alls men han vill skriva ut en behandlingskur mot njurbäckeninflammation. Ok, smidigt! Råkar nämna febern jag haft under eftermiddagen och plötsligt får jag ingen medicin utan ska ta mig till akuten i Köping för vidare provtagning och utlåtande därifrån. Suck och stön! Ville ju vara hemma och kurera mig. Hunken jobbade så det blev en del strul med att ordna barnvakt och skjuts...men men, det ordnade sig tillslut.
Inne på akuten blev det en hel del stickande, räknade ut att jag under måndagen tog 6 (!) st venprover. Gissa hur mina armveck ser ut!!?? Fick ett litet smärtanfall och blev inlagd på ett rum för att vänta på provsvar. Jag vet att sånt tar tid så jag sover en stund, ganska lugnt och skönt=) Vaknar av mer smärta och får två voltarensprutor. Sen kommer doktorn och vill skicka mig till Västerås kirurgakut för ct-röntgen och en bukutredning....Tack men nejtack sa jag! Jo, men det tycker jag att du ska göra sa doktorn! Efter en del förhandlande fick jag tillåtelse att åka hem och sova om jag tog mig till akutröntgen när de ringer efter mig dagen efter. Deal!
Kommer hem klockan 03 med taxi, kaster mig i soffan och mår rätt bra på de där sprutorna jag fick. Somnar och när klockan ringer 06 känns det som om jag nyss lagt mig=/
Klockan 08 ringer de från Västerås, jag kunde inte tala mig ur undersökningen som absolut inte lockade efter den microsömn jag fick. När de sedan sa att jag först skulle på röntgen och sen sitta på kirurgakuten för att vänta på svar så ville jag bara lägga på luren. Hunken erbjöd sig att följa med så vi åkte tillslut. Röntegn gick fort och bra men väntan på akuten tog lååååång tid. Eftersom jag mådde så pass bra ändå antar jag att jag var prio 99 eller så;)
Eftersom jag skulle ta prover hade jag inte ätit någon frukost alls och klockan började närma sig eftermiddag. Hungrig och med ett blodsocker som började bli svårt att hålla bra gick jag ut och frågade om jag kunde gå och äta. Icke! Ingen doktor hade tittat på röntgenplåtarna ännu och ingen bukundersökning var gjord... Då informerade jag kort om att jag har diabetes och om jag inte får gå och äta något så ligger jag snart på er prio 1 lista, jag är inte så god att tas med när jag är hungrig och låg.
Då blev det fart! Inom 20 min hade en doktor konstaterat att röntgen såg bra ut, att inga prover behövdes tas då jag tog så många i måndags att ingen bukundersökning behövdes då det också var gjort 2 gånger dagen innan.
Teorin är att jag haft en njursten som förmodligen åkt ut ( i lördags??) och att febern och värken ärpga av detta. Vila och alvedon och hör av dig om det inte är bättre om några dagar. Tack och hej sa jag sen brände vi iväg och åt världen mest efterlängtade lunch!!!
Är fortfarande hängig men hoppas det går över snart, man är ju som sagt lite nojjig över njurarna som diabetiker...
Åh, jag har så mycket att skriva om reaktionerna över insulinpumpen på båda akutmottagningarna men jag orkar inte just nu....spar det till senare.
Nu ska jag ta en alvedon och bädda ner mig en sväng!
Tjing!
Söndagen låg jag också mestadels och kände mig hängig så därför ringde jag vc på måndagen för att få kolla upp detta. Kommer dit och får ta en massa prover som han inte kan lämna svar på förrän till kvällen. Jag åker hem och när jag tar emot barnen efter skolan känner jag bara att kroppen är såååååm trött, tar tempen som visar 38,2, ingen katastrof alltså men ändå feber. Kl 18.00 ringer husläkaren med provsvar som inte säger just någonting alls men han vill skriva ut en behandlingskur mot njurbäckeninflammation. Ok, smidigt! Råkar nämna febern jag haft under eftermiddagen och plötsligt får jag ingen medicin utan ska ta mig till akuten i Köping för vidare provtagning och utlåtande därifrån. Suck och stön! Ville ju vara hemma och kurera mig. Hunken jobbade så det blev en del strul med att ordna barnvakt och skjuts...men men, det ordnade sig tillslut.
Inne på akuten blev det en hel del stickande, räknade ut att jag under måndagen tog 6 (!) st venprover. Gissa hur mina armveck ser ut!!?? Fick ett litet smärtanfall och blev inlagd på ett rum för att vänta på provsvar. Jag vet att sånt tar tid så jag sover en stund, ganska lugnt och skönt=) Vaknar av mer smärta och får två voltarensprutor. Sen kommer doktorn och vill skicka mig till Västerås kirurgakut för ct-röntgen och en bukutredning....Tack men nejtack sa jag! Jo, men det tycker jag att du ska göra sa doktorn! Efter en del förhandlande fick jag tillåtelse att åka hem och sova om jag tog mig till akutröntgen när de ringer efter mig dagen efter. Deal!
Kommer hem klockan 03 med taxi, kaster mig i soffan och mår rätt bra på de där sprutorna jag fick. Somnar och när klockan ringer 06 känns det som om jag nyss lagt mig=/
Klockan 08 ringer de från Västerås, jag kunde inte tala mig ur undersökningen som absolut inte lockade efter den microsömn jag fick. När de sedan sa att jag först skulle på röntgen och sen sitta på kirurgakuten för att vänta på svar så ville jag bara lägga på luren. Hunken erbjöd sig att följa med så vi åkte tillslut. Röntegn gick fort och bra men väntan på akuten tog lååååång tid. Eftersom jag mådde så pass bra ändå antar jag att jag var prio 99 eller så;)
Eftersom jag skulle ta prover hade jag inte ätit någon frukost alls och klockan började närma sig eftermiddag. Hungrig och med ett blodsocker som började bli svårt att hålla bra gick jag ut och frågade om jag kunde gå och äta. Icke! Ingen doktor hade tittat på röntgenplåtarna ännu och ingen bukundersökning var gjord... Då informerade jag kort om att jag har diabetes och om jag inte får gå och äta något så ligger jag snart på er prio 1 lista, jag är inte så god att tas med när jag är hungrig och låg.
Då blev det fart! Inom 20 min hade en doktor konstaterat att röntgen såg bra ut, att inga prover behövdes tas då jag tog så många i måndags att ingen bukundersökning behövdes då det också var gjort 2 gånger dagen innan.
Teorin är att jag haft en njursten som förmodligen åkt ut ( i lördags??) och att febern och värken ärpga av detta. Vila och alvedon och hör av dig om det inte är bättre om några dagar. Tack och hej sa jag sen brände vi iväg och åt världen mest efterlängtade lunch!!!
Är fortfarande hängig men hoppas det går över snart, man är ju som sagt lite nojjig över njurarna som diabetiker...
Åh, jag har så mycket att skriva om reaktionerna över insulinpumpen på båda akutmottagningarna men jag orkar inte just nu....spar det till senare.
Nu ska jag ta en alvedon och bädda ner mig en sväng!
Tjing!
Kommentarer
Postat av: Emma
Oj herregud vad mkt du vart med om.. Hoppas att du mår bättre nu.. Ja det här med njurar och diabetes. Blir själv lika orolig då man känt av nån molning eller så. Frågade min läkare om det en gång, han sa att man känner inte om det händer nåt me njurarna pga diabetesen utan det syns på de års prover man tar men ändå! Man blir ju lite nojig liksom. Hoppas det går bra med pumpen =)
Trackback