Vi börjar med et roliga... Jag har börjat spåra seriöst nu med Nisca och hon är kanon duktig. Hon tycker att det är så kul att få utmaningen och vi har kunnat avancera rätt fort:-) Idag har jag lagt några spår med Jessika och hennes vovva Lilly, en riktigt lovande dam det där!

Tråkigheterna är att Nisca har fått vad som i folkmun kallas för ettåringshjärna...Lydnaden funkar inte alls. Provade ett pass igår med Jessika och Hanna samt deras hundar och jeeeezuuuuz vad frustrerad jag var efteråt. Nä...ettåringshjärnan får nog ebba ut så kör vi på spår som huvudsyssla ett tag...

Det är konstigt att man kan älska ett djur så mycket...Jag menar, Nisca har stötit och blötit med diverse konstiga beteenden men ändå är hon mitt hjärta:-)

Stora vovvan har varit hos farbror doktorn och tagit bort en knöl på ett juver, vilken grej det blev. Jag trodde hon skulle komma hem med ett par stygn max men stackarn har ett ärr som är 1,5 dm långt!!! Snacka om att vara tapper ändå. Hon vacklar omkring här hemma med sin enorma tratt på huvudet. Går in i väggar, möbler och människor men ni ska ju inte tro att hon hänger läpp för det....Nejdå....Kommer hon inte fram så ser hon till att ta sig fram. Allt går med lite våld och vaselin*skratt* På torsdag nästa vecka åker både stygn och tratt och då håller vi tummarna för att det var den enda knölen hon behövde ta bort!

Nu ska jag borsta tänderna på en nyfiken 8-åring som står här och läser över min axel...Hör du det??

Tjing!