Jag är en värdelös bloggare, jag vet!!

Hittar bara ingensom helst inspiration till att yttra mig om något.

Är i alla fall mitt i en turbulent arbetsgrupp där mycket har hänt det senaste året. Egentligen har jag stått utanför det mesta av händelserna men nu börjar en olustkänsla dyka på mig och en oroande trötthet inför varje arbetspass. Utan att avslöja för mycket så vill jag bara påpeka att det finns vuxna människor om kan bete sig på det mest barnsiga vis i vissa sammanhang, sånt gör mig trött, hur orkar man egentligen? Hur orkar man haka upp sig på små detaljer så mycket att ala de stora problemen går en förbi utan att det görs något? Nu är jag kryptisk igen ;-)

Här hemma försöker vi hitta en balans mellan att vara Familj, Hunk, Buffa, Lill och Stor. Vi har nog missat att barnen inte bara är _barnen_ tillsammans utan också två individer. Vi har hankat fram och tillbaka och försökt att bejaka vår vuxenbehov så att vi inte bara är Mamma och Pappa. I hela den processen hamnade våra barn lite i skymundan... Alltså visst, vi roade dem, matade dem, älskade dem av hela vårt hjärta men deras individuella behov hamnade i periferin.... Allt gick ju så bra tyckte vi tills...PANG! Stor kom och uttryckte ett behov av att få vara stor och ensam ibland....RIDÅ! Här har vi tänkt och planerat och varit så duktiga men så gör vi en sån dundermiss, ha ha. Jaja, nu har vi börjat om, planerar utifrån fyra personer istället för två och barnen i samlad tropp. Det ska nog gå bra :-)

Snart ska jag åka med Lill och äta på restaurang, mums!!

Tjing!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback